NYA TAG

Håhåjaja, då har hela januari månad rusat iväg. Sant, faktiskt, för i år känns det verkligen så, annars brukar januari månad vara mörk, seg och oändligt lång innan den tar slut. Jag vet inte vad det kan bero på, men nog tycker jag att det varit mindre mörkt i år, det har varit rätt många soliga dagar, bara någon enstaka kall dag, och då menar jag neråt 20 minus, och den  rena, vita snön lyser också upp tillvaron. Nästan sanslöst vackert har det varit, snö och rimfrost har legat kvar på alla träd ända till för några dagar sen.


Sååå, nu är det verkligen dags att jag tar ett ordentligt tag i kragen och försöker sparka igång den här bloggen igen! När Advent börjat som jag sett fram emot och också planerat för några mysveckor slog nån slags backlash till och jag tyckte inte att jag fick någonting alls ur händerna. 

Tomte packad för flytt till Mira

Lila väntar på att julgranen ska bli klädd

Julaftonsmorgonen när vi fikade sa jag till sambon att en dag till med julstök skulle jag inte orkat med, så urlakad kände jag mig.







Men Julhelgen blev precis så avkopplande, harmonisk och skön som överhuvud går att tänka sig - och kändes välbehövlig. Julaftonen gick vi på lunch med "gamla" släkten och sen ett besök hos våra nya, unga grannar. Där var öppet hus och en befriande stämning utan stora arrangemang, härligt gemytlig och avspänt, helt i min smak. Kvällen i eget bo avslutades ovanligt tidigt, ingen midnattsmässa med påven, som annars alltid brukar avsluta min julafton!

Resten av julhelgen blev riktigt fina dagar som vi bara tog som de kom och det var välgörande, livsandarna återvände, om det var med ljuset eller om det var vilan bryr jag mig mindre om, och nu tycker jag nog inte att jag kan klaga över nåt. Men om det nu var för att jag totalt hade grottat in mig så hade jag inte den vanliga brådskan att plocka bort julen, jag som annars brukar börja kasta illasinnade blickar redan till nyår på tomtarna som står och jäser i alla hörn . 

Men till tjugondagen hade nissarna tillsammans med allt annat "tjafs" man plockar fram förpassats upp på vinden. 

Jag har ändå en annan teori om den här tröttheten, och det är den dåliga sommaren vi hade. Det pratas och skrivs ju en hel del om hur solfattigt det var och bristen på D-vitamin. Jag är ju inte alldeles opåverkbar av vad som sägs och skrivs, och upprepas det tillräckligt många gånger slår ändå budskapet rot. Följaktligen stegade jag in på apoteket och frågade mig för, och gick ut med en pillerburk. Både jag och sambon har sen ordentligt knaprat  ett piller vitamin D varje dag, så vem vet, det kanske ger resultat. Jag känner livslust och välbefinnande och sambon har hittat tillbaka till snickarboa, som faktiskt fått stå i stort sett övergiven under hela hösten.

På handarbetsfronten har det heller inte blivit så mycket eller jag kanske ändå inte ska förringa mina små alster. Förutom tomten här ovan har det även blivit en änglaflicka, som ska jobba som skyddsängel hos grannens flicka som klarade sig med blotta förskäckelsen i sitt nära möte med en bil, bara blåmärken, skrapsår och tandskada som följd.

Väntar på vingarna

Bevingad och klar för avfärd.

Sen ska man ju numer ha tröjor på mobilen, så då fick det bli så också, eller ska man kanske kalla den för äppellåda?

Till bloggandet då, det kunde jag väl ha ägnat mig åt kan tyckas, men icke. Jag ifrågasatte verkligen om jag över huvud taget skulle syssla med det, inte händer det särskilt i mitt liv, i synnerhet inte nåt att skriva om. Jag menar, skriva att jag stiger upp och går ut på morgonpromenad, att jag ger katten mat, att jag gör vardagliga sysslor likadana i stort sett varje dag, det blir bara tröttsamt och trist. Inte handarbetade jag så flitigt heller, utan för det mesta vacklade jag nästan till TV-soffan direkt efter middagen och somnade tvärt, många av programmen förblev osedda! Det var en pärs att hålla sig vaken t o m genom Downton Abbey som jag verkligen inte ville missa.  Men allt har sitt slut, så även detta tillstånd. 

Som en ytterligare krydda i tillvaron har jag börjat en kurs på Medlefors Folkhögskola, det är en dag i veckan från halv tio till 10 min efter två och ska handla om Hälsa för äldre. Två mycket engagerade och trevliga lärare håller i kursen, den ena sjukgymnast och den andra biolog. Det blir väldigt kul se hur det hela utvecklar sig, det verkar vara trevliga kurskamrater och sen inte att förglömma luncherna, skolans mat är vida berömd. De träffar som hittills varit bådar bara gott.

Men det som kickat igång mig alldeles särskilt, är att våra planer på renovering här hemma inte är bara prat längre, nu händer det nåt mer och huvudet är alldeles fullt av tankar på materialval och färger och vad som ska göras och beslut som ska tas och tvekan om det ena eller det andra är bäst, samtidigt som det är så himla roligt. Nog är det svårt att bestämma sig, sen när det är gjort sitter man ju där med nerverna ytterst på skinnet tills det färdiga resultatet ska bedömas. Jag gruvar mig   också för röran under bygg- och arbetstiden, men när det hela väl har startat är det bara att hänga med. Och då kommer längtan, att ställa allt i ordning, och de oundvikliga omflyttningarna tills man blir nöjd och hittar alla grejer igen, men roligt blir det.

Ett något splittrat inlägg blev det, lite av en nypresentation, men nu är jag på gång igen, ska försöka skriva små glimtar ur vardagen som kommer, fylld av byggplanering, stök med packning och omflyttning av möbler och allt annat som kan tänkas höra ihop med renoveringen.  

Det slår mig att det skulle vara väldigt roligt att ha en liten aning om vilka mina läsare är, så lämna gärna något litet spår, en kommentar/gilla kanske eller registrera dig som följare av bloggen. Så vi hörs.




varför jag skulle syssla med det överhuvud taget