UPPRUSTNING

På hemmaplan igen efter en dryg vecka vid havet, i den bästa av världar, kan nästan dra till med livsbubblan, så fantastiskt som jag upplever dagarna där ute. Tänk bara att kunna ta med sin frukostbricka i den tidiga morgontimmen och sitta i solväggen med ett vid sällsynta tillfällen alldeles stilla och spegelblankt hav.

Det är magiskt, verkligen, även om ordet numera är lätt missbrukat så finns ändå själva magin i naturen, mäktigt och kan man kanske till och med säga renande! Åtminstone smittas man totalt av stillheten.

När jag åkte ner dit den här gången var det med avsikten att inte åka därifrån medan det var vackert väder och nog har den verkliga sommaren äntligen kommit med både sol och värme även om inte alla kvällar har varit så varma att det varit läge att äta middag utomhus. Lördagen var dock varm och skön och eftersom jag gjorde i ordning kyckling och rotsaker för ugnen  väntade jag i solen  ute på altanen. Då kom jag på att det fanns nog en vinskätt kvar sen svägerskans besök veckan innan och för första gången sen jag blev ensam tog jag  själv mol allena ett glas vin i väntan på maten och tursamt nog räckte det till ett glas vid maten också.

Ensamt, nostalgiskt,  men det kändes bra och jag njöt av att kunna unna mig det.

Jag hade också under veckan som gått haft gott om besök, började med att bjuda stuggrannarna på fredagmiddag, tacopaj och blåbärskaka med glass. Vi kunde sitta ute även om det nog var i kyligaste laget då, men nu börjar jag också öva upp mig att ha sällskap kring mig och bjuda gäster. Någonstans inom mig börjar jag växa till en egen person som mentalt står på egna stadiga ben. På lördagen  fick jag spontana lunchgäster, då fick det bli våfflor med grädde och hjortronsylt plus som liten förrätt resterna av det fröknäcke jag bakat dagen innan, tillsammans med den bortglämda melonsalladen. Jo den var ämnad till fredagsmiddagen men stod vacker kvar i kylskåpet! Som avslutning på den helgen kom på söndag kväll min hustomte Sigge och hans "tjej" på besök och tänka sig, hade inte de med sig en kartong jordgubbar som inköps under den dagens matrunda i Lövånger. Det blev en fantastiskt trevlig helgavslutning och gubbarna var jättegoda.

Jag hade vaga planer på att köra bort skräp som låg kvar efter fjolårets byggnationer.Ett annat projekt, att börja röja sly på stranden, det behövdes dock lite inre motivation men jag var också tvungen att göra ett besök på Lövångers Järnhandel så jag prioriterade det och hälsade samtidigt på den tidigare Önnesmarksbon Aina. Hon blev både överraskad och glad och det var som alltid lika trevligt att sitta och prata med henne. Dagen efter kom två solbrudar på besök, och det var både oväntat och roligt. Jag tog också tillfället i akt för en stund i solstolen, det blev en skön och trevlig eftermiddag. Till middag hade jag planerat en sallad och den fick en välkommen komplettering med delar av tjejernas efterlämnade matsäck, sockerärter och utomordentligt goda gula körsbärstomater och en hallongrotta till kaffet var pricken över I:et.

Tusen tack Asta och Yvonne för att ni kom och välkommen tillbaka!

Torsdagen blev det sopkörning, två turer till Lövånger med fullpackad bil tömde skräphögen och nu står bara ett gammalt kylskåp kvar väntande på transport. Men allt är bara inte sol och glädje, på ÅVC  kom en personal fram och uppmärksammade mig på att ett däck tycktes innehålla lite luft och på OK fick jag det pumpat, eländes elände, slutade inte det med däcksbyte igår. En spik hade trängt in och jag hade i min okunnighet inte lagt märke till något och däcket hade skadats för mycket. Glädjande var däremot att bilen var så smutsig att bilverkstan tyckte det var dags för tvätt och bjöd på en gratistvätt! God omtanke om kunderna alltså! Sista delen av stugvägen och fortsättningsvis till Lövånger är grusvägar och  redan efter en tur är bilen smutsig, vägdammet och den fuktiga luften gör sitt, och jag hade kört många vändor under veckan som gått!

Resten av tiden har gått åt till olika gårdssysslor, en stor rishög väntar nu att eldas upp senare i höst, och alla alar som fälldes på senhösten ifjol, fick jag hjälp med att såga upp till ved och nu väntar en stor vedhög vid uthuset på att klyvas. Man kan väl säga att höstarbetet som innebär avslutning av säsongen därute börjat, det är tråkigt på samma gång som själva arbetet är roligt och skönt för kroppen, det blir riktiga träningspass en del dagar. Och så börjar drömmarna om nästa vår, drömmar som bär igenom vinterns mörker. 

Det finns mycket mer att skriva om dessa dagar, mina andra glädjeämnen, läsningen, handarbetet, korsorden, har jag inte vidrört, men det kan bli värdefull utfyllning i senare inlägg när fantasin tryter. Det här inlägget tycks kunna bli alldeles för långt ändå och klockan går alldeles för fort nu.

ARBETSDAG

Ett litet ode i sommarkvällen



Vilken underbar, solig dag
vi haft, min skottkärra och jag
Det blev riktigt slit och släp
och forslades massor med skräp
Himlen var klart blå, solen varm och svetten lackade
för alla fulla kärror jag packade
Inte var det heller fel
att också solstolen fick sin beskärda del

Nog kan det väl hända
att när arbetsdagen var tillända
matfrågan löstes på på enklaste sätt
Mikrad kotlett -
intagen i solens sken
på altanen  (visst, det finns nödrim men detta var väl ändå onödigt!)
tillhopa med en lättöl rätt och slätt

TVn slår jag inte på
klarar mig säkert ändå
Sängen lockar troligtvis fort
och kvällen blir kort
men nöjd och belåten  med min dag
är sannerligen jag.

UTAN PLANERING

Inte vet jag heller hur jag ska börja detta inlägg, gårdagen gick i ett enda huj från tidig morgon till kväll och i dag är jag nära nog helt av/frånkopplad, men ändå; jag gick upp vid femtiden igår morse för att vara någorlunda klar i knoppen och kroppen för att ta mig till bilverkstaden, service av bilen var bokad kl 07.00. 

Jag föredrog att vänta  tills bilen va klar och fördrev tiden med ifånen, kollade FB , ringde ett samtal och kom överens med datafirman att hämta tillbaka datorn genast de öppnade. Det stämde i sin tur bra i tid och när jag kom hem igen tog jag itu med att fängsla datorn vid alla lösa sladdar som låg i ett enda trassel på golvet! Det gick över förväntan men då hade jag ingen internetåtkomst! Routern såg alldeles död ut, vad sjutton, strömindikatorn hade ju lyst med sitt blåa sken när jag ryckte ur strömkabeln! Panik, hur klarar jag nu detta? Ryckte ut sladdar, kollade bredbandsingången i huset och ingenting hände, vände och vred på den armade burken och fann till slut en liten, ack så liten knapp och troligen vad jag kunde ana stor där t o m on/off, tryckte och fick svar av den lilla blå plus att de andra ljussignalerna började blinka allt eftersom. Allt fungerade! Det kändes så skönt och en hel vecka utan dator är vällldigt lååång tid!

Efter lunch till banken och eftersom det inte tog alltför lång tid passade jag på att åka till MAXI och veckohandla, ja skrivaren som följde med var nära nog ett impulsköp men deras erbjudande kom väldigt lägligt i tid när jag ändå var på datorspåret! 

Slängde i mig en enkel middagsersättning, det fanns inte tid till särskilt avancerad matlagning, och strax var min väninna där så vi åkte iväg till storseansen med den väna Marie Johansson, medium från Sundsvall. Hann se slutet av Allsången från Skansen när jag kom hem och sen var det tur att sängen stod där den skulle. Särskilt många rader i den pågående boken blev inte lästa innan ögonlocken föll igen. Lila föredrar att sova i uterummet nu och kom på ett snabbt besök vid tvåtiden, gick ut igen och kom tillbaka först när frukostdags närmade sig. Och här sitter jag nu för att bringa ordning i mina tankar. 

För exakt en vecka sen åkte jag iväg ner till stugan, det var särskilt roligt för jag väntade besök och tog genast itu med att klippa gräset  som växer alldeles otroligt mycket denna sommar. Jag ville ju att det skulle se prydligt och välkomnande ut på gården. På kvällen åkte jag ner till Lövånger för att hämta min svägerska från Sundsvall vid bussen. Den vackra dagen hade gått över till en mulen och regnig kväll men det var så trevligt att återigen ha henne på besök. Det var första återbesöket sedan hennes man gått ur tiden, känsloladdat och fyllt av nostalgi och minnen. I skenet av många tända ljus njöt vi av kvällen med mat och stilla samtal, jag  uppskattar och trivs mycket gott i hennes sällskap. 

Fiske i sensommarkvällen

Dagarna som följde gick fort med kaffebjudning hos stuggrannarna, lunch i Lövånger med svåger och svägerska och framför allt sköna stunder i solen, att bara vara är faktiskt en lyxtillvaro. Tidig söndagsmorgon var det  så dags för återfärd till Sundsvall med stort tack för en trivsam samvaro.

 När jag kom tillbaka till stugan kändes det så otroligt ensamt och tråkigt, jag saknade sällskapet och dagen verkade oändlig men stannade ändå kvar vilket jag var tacksam för när måndagsmorgonen kom med strålande sol från en helt klar himmel. Det blev frukost ute i solväggen, allt var så underbart som det någonsin kan bli och jag kände mig tillfreds med tillvaron när jag åkte hem på eftermiddagen. 

Skönt sola magen

Hemma hade däremot mina ampelblommor inte mått så bra och slokade betänkligt men efter en ordentlig genomvattning kom de upp till acceptabel höjd och vad jag kan se så väntar gräsmattan på  klippning så det får väl bli dagens enda aktivitet, nästan åtminstone. Jag har börjat sy kuddar till TV-soffan, skaffade dragkedjor igår och det kanske passande nog att få dem fastsydda och kuddarna på plats. 

För övrigt så har jag inte tagit min hand i något handarbete tidigare denna sommar men kom för ett tag sen på att jag har ju ett slags livsprojekt i mina gömmor. Efter ett tags letande hade jag samlat ihop det som behövdes för att fortsätta och lyckligtvis kändes det också roligt! Jag virkar stora rutor som så småningom ska bli överkast till sängarna på loftet i stugan.

Det var inte målet när jag började virka en gång i tiden, för hur länge sen, det får bli min lilla hemlighet, men jag ska försöka fullfölja projektet. Det finns en liten historia runt denna virkning också som jag dock kan berätta. 

Min mormor, Anna Öhman, var mycket skicklig och mångsidig med sina händer. Hon började sent i livet att virka likadana rutor med avsikt att göra ett sängöverkast till morfar som ett minne efter henne.  Hon trodde att han skulle överleva henne, hon var ju ändå fyra år äldre än honom. Det blev tvärtom och när hon gick bort i sitt nittionde år var han borta sen nära sex år. Sedan delades det virkade stycket mellan  min mor och hennes systrar och eftersom jag hade min mors lilla del i mitt förvar drömde jag om att fullfölja mormors tanke. Men som livet har utvecklat sig blir det bara för min egen del jag virkar in mina minnen.

Det här får vara tillräckligt skrivande  för idag, ska ge mig på att öppna kartongen som innehåller en ny skrivare och se vad jag kan göra med den. Utmaningar som ger hjärngympa är väl inte att förakta, om det blir det åtråvärda resultatet återstår att se.

EN SAMVETSFRÅGA

Rubriken kan tyckas allvarlig, och för mig är det allvar, blodigt allvar till och med, men det hör trots det hemma här i denna världen. VINDSRÖJNINGEN! Igår blev det äntligen dags att i smyg  dra igång. Det kom på mig nästan som en överraskning, men det var lite av nu eller aldrig. Upp för stegen (Obs! telefonen fanns med=säkerhetsåtgärd) och en vandring längs in och en försiktig början.   

Jag var glad över att äntligen känna mig i god form, hela tiden efter min resa har jag varit trött och lite darrig. Jag vet inte om ansträngningen var för stor eller om allt sammantaget påverkade och tog all kraft från mig. Jag har vilat, nästan intill gränsen av lättja, men har verkligen inte haft vare sig styrka eller lust att ta tag i något. Jag till och med valde bort att åka till stugan utan stannade kvar hemma någon dag extra, kände mig inte kapabel att ge mig ut i trafiken.

Vindsröjningen kommer att ta lång tid för mig, det kommer också att dyka upp överraskningar av olika slag och i slutändan många turer till sopstationen lär det bli.. En tanke som slog mig igår var det här med strutstänkandet men då är det ju mer en fråga om att gräva ner saker och ting (i det undermedvetna) eller sopa under mattan, men kan man inte också tänka sig att giraffen med sin långa hals sticker in huvud i trädkronerna och voilà! syns inte! Detta är ju fysiskt sett också i kronan på verket-huset och.....syns inte, glöms dessutom så småningom delvis bort. Det blev ett förmiddags- och ett eftermiddasskift i går plus en tur till sopcontainern! Där fick bl a glasbingen full pott. Insikten att jag i fortsättningen inte kommer att koka sylt, mos och marmelad i samma utsräckning som tidigare resulterade i en kraftig decimering av glasburkarna för ändamålet.

Ingen sol men väl en full måne

För övrigt går det ju alltid att ondgöra sig över vädret, egentligen hur än det är, solig - för hett, mulet - för tråkigt, regnigt- alltid och ska vi aldrig  få någon sommar detta år!

Månne solen vinner?

De senaste turerna efter de korta grusvägssträckorna till stugan krävde en avspolning av bilen men det var knappt jag hann mellan skurarna igår och den där bilstädningen som jag planerade göra i söndags har fortfarande inte blivit av - och idag ska jag ju handla! Pensionär = en aktivitet per dag är inte bara ett talesätt!

Min katt, den sköna Lila, har däremot inte något problem med vädret, hemma bor hon i princip dygnet runt i uterummet dit hon har fri tillgång genom ett fönster.

Diva Delila på sin tron i greenroom

Hon har där full koll på både fåglar och kringströvande kattor och hon ger sig knappt tid att komma in till matfatet. Inatt föredrog hon att sova därute, kom in och hälsade godmorgon först efter klockan sex! Frukosten struntade hon  fullständigt i, kanske för att det just nu är en invasion av matletande fåglar på gräsmattan. Jag la tidigare ur ett foto på både Facebook och Instagram som visade en mindre tilltalande sittställning men man kan ju förundras över kattens smidighet, det tycks inte finnas några ledbesvär fast det lär förekomma artros bland äldre djur.

Försök tvätta fötterna i den ställningen!

Men hon fyller tretton nästa gång så hon bör ju kunna fortsätta hoppa upp till sin säng på värmecentralen ännu något år. 

Nu till dagens aktiviteter, hoppas molnen inte kommer med regn och ännu en dag fördärvar städningen som skulle återställa bilens status som pärla! 

Fast jag fick i dagens horoskop en tänkvärd vägledning; Tecknen råder dig att i en speciell angelägenhet fokusera på det viktigaste, eftersom du annars lätt splittrar dig. Tänk att sanningarna döljs i dessa korta spådomar!