STILLA REGN

Nog är det rätt, lätt förvånande att prognoserna stämmer till punkt och pricka när det gäller sämre väder, eller kan det vara så illa att då, när regnet och blåsten kommer, reagerar man missmodigt, solen, värmen och de sköna vindfläktarna tar man mer eller mindre för självklart. Nå, idag stämmer det i alla fall och om det även gör det fortsättningsvis så kommer duggregnet att vara hela dagen. Morgondagen blir också lite våt och mulen men möjligheten finns även att solen tittar fram.

Klokt nog så höll jag fast vid min tanke att försöka göra något åt den vildväxande gräsmattan igår. Jag har haft en känsla av att gräsklipparen mer eller mindre la av under sista klippningen i fjol och har inte kunnat komma fram till hur jag skulle lösa det, men som av en händelse! när jag fick syn på min närmaste granne i går morse anföll jag honom och beklagade mig över min belägenhet. Han tog sig an maskinen ifråga och efter en stund i hans garage så puttrade den igång och bäst av allt jag kunde på egen hand starta den också. Med min tidigare erfarenhet av tungstartade gräsklippare var det bingo. Nu ser det något prydligare ut och sen ska jag under dagen införskaffa ett ogräsmedel som man enligt TVreklamen bara behöver dutta på ogräset så försvinner det. Det blir intressant se hur de gula kantväxterna vid häcken reagerar. Här ska duttas energiskt!

Men om jag går tillbaka lite i tiden till mitt senaste inlägg, så har det hänt en hel del.
Efter frissabesöket ägnade jag resten av dagen till att städa och förbereda för städfirman som skulle komma på onsdag morgon!!!  Det hörs som ett skämt men jag ville inte att sånt som gick att förbereda skulle ta tid från städmänniskan. När städdagen var slut hade jag skinande blanka fönster, även inglasningens rutor, och rena, blanka golv, Dagen efter hängde jag nytvättade gardiner i alla fönster och så fort har jag aldrig tidigare fått vårstädat. Det lutar åt att det kan bli en vana i framtiden. Samma dag, på torsdagen alltså, kom rörfirman, bytte toastol och fixade några små detaljer i duschrummet.

 Fredagen åkte jag ner till Lövånger och förutom att plantera en ros på graven där var jag in på den välsorterade järnhandeln och beställde en ny flaggstång till stugan. En av höststormarna tog den gamla som tjänat ut.

Sen bar det av till stugan där jag gjorde klart för kommande övernattning genom att städa loftet. Ny frisk luft släpptes in i stugan och sen åkte jag hem igen.

Innan jag åkte hemmifrån på morgonen var jag förbi på graven med en kruka violer och fick till min belåtenhet se gravstenen på plats.

 Lördag morgon packade jag bilen och stack återigen iväg ner nu med sällskap av katten. Träffade och kom överens med min tingade städhjälp att vi skulle ta oss an den stora stugan på tisdag när vädret såg lovande ut och väl framme vid stugan räfsade jag ur blomrabatterna men hann inte med gräsmattan. Övernattade för första gången och på söndag när det var regndags igen  var det bara att sticka iväg hem. Måndagen blev en dag med ytterligare pappersarbete och nu tror jag att jag kommit fram till avslutningen av del delen som tagit så mycken tid och ork för att komma fram till en fungerande ordning. 

Tisdag morgon ny färd neröver, städningen kom igång och stormen likaså. Det var inte nådigt då, blåste kalla vindar från havet, men jag kunde klippa ungefär halva gräsmattan och höll nästan på att frysa ihjäl på kvällen/natten. Kände mig nästan mumiefierad på kvällen inlindad i en ullfilt som också fick följa med i sängen. Trots att två element gick för fullt hela natten var det inte mer än 17 grader inne på morgonen, har nog aldrig upplevt så kallt där tidigare men det måste berott dels på den starka blåsten och på att timmerväggarna inte hunnit bli uppvärmda och att fukten fortfarande dröjde sig kvar. Men... på onsdag när vi åkte därifrån var stora stugan städad och hela gräsmattan klippt, kändes så skönt att ha allt detta gjort men på kvällen var jag riktigt trött.

Och så kom då gårdagen då sömnigheten satt kvar en lång stund. Jag hade plockat med mig allt som skulle kunna tvättas från stugan så tvättmaskinen fick gå i flera omgångar. På kvällen kunde jag plocka in allt från torkvindan, torrt och väldoftande. Men ingen glädje utan smolk i bägaren. Under våren har jag från och till känt av något som ömmat i mitt ena knä, tror på någon form av inflammation, och i går morse la jag på lite moteld i form av Voltaren som masserades in, mera av samma vara både i går kväll och nu på morgonen, Jag undrar dock om man kan bli förkyld i knäet, i så fall är jag det! Och förkylningar brukar ju gå över men samtidigt vet jag att man aldrig ska förringa en förkylning var än den nu kan placera sig.

Det går förunderligt bra att vara i stugan ensam men det som bär stort är min minnesbild av Börje sista gången vi var där tillsammans, på dagen en vecka innan han gick bort. Han längtade att åka dit, vi hade då vintrat klart och det var en ren "nöjesresa". Innan vi lämnade stugan fäste jag mig vid att han stod och såg ut över platsen, och som jag upplevde väldigt stilla, tankfullt och harmoniskt. Hur hans tankar kunde gå då kan jag inte veta, men han hade då, troligtvis någon dag innan, haft sin första, tysta infarkt och mådde inte helt bra. Det är ändå ett mycket skönt minne att bära i hjärtat och det känns nästan som han är med mig vilket jag så gärna vill tro. 

Jag tycker ibland, eller egentligen oftast, att det jag skriver är ganska enkelt, inga stora tankar och reflektioner, å andra sidan är det som jag känner det. Jag har dock  lagt märke till att det jag skrivit finns kvar i mitt undermedvetna som ett underlag för ytterligare tankar och troligen också inre bearbetning av det som hänt. Det  som fortfarande inte är helt förståeligt för mig.

Nu till fortsatt garderobsstädning, började igår med att sortera sommarkläderna för det är väl ändå bäst att se till att det finns något att plocka fram när sommarvärmen kommer tillbaka.

PÅ GÅNG

Rädd att jag tar för stora ord i min mun, men nu känns det verkligen så, att jag fått hjulen att snurra så att säga. Det ligger i tiden också, maj månad är alltid en månad för kort så mycket som normalt ska hinnas med, och för mig är det inte något undantag, snarare tvärtom. I söndags morse kom insikten om att jag  med blixtens hastighet närmar mig ett stort kaos och då fattade jag penna och kalender och prickade in det som ligger framför mig. Det blev anteckningar på nästan varenda dag ett par veckor framöver samtidigt som jag kom fram till att det är ju ingen oöverkomlig målsättning jag har. Men.....jag får vara disciplinerad och följa mitt schema! Eftersom jag har drygt en timme kvar innan jag ska till frissan så är den tiden alldeles lagom till en stunds skrivande.

När jag kommer hem ska jag förbereda för städfirman som kommer i morgon för fönster- och golvrengöring plus att de ska skura altangolvet också. Oljebehandlingen tar jag själv hand om. Innan jag åker hem från stan ska jag hämta en ny toastol på Coop Bygg, redan klockan sju på torsdag morgon ska den monteras in plus lite annat småfixande i dusch- och badrum.

Någon gång de närmaste dagarna hoppas jag  också att trädgårdskillen dyker upp för närmare genomgång av det som ska åtgärdas. Nu har jag båda gränsgrannarna med på en gemensam upprustning av tomtgränserna och det känns väldigt skönt att få det gjort. Efter allt detta tar jag nog en paus här hemma och satsar min energi ute i stugan för att sen bara sitta och vänta på den sköna, soliga och varma sommaren!!!! Tro't den som vill!

Söndagen, som egentligen var den första sommardagen här med klar sol och riktigt varma vindar, räfsade jag klart på tomten och den kvällen försvann som i ett töcken. Arbetet går inte så fort, det blir många och långa pauser, men jag är jätteglad över att både orka och kunna vila tillbaka kroppskrafterna. Stor är också tillfredsställelsen att fullgöra planerade projekt, det ger faktiskt kraft tillbaka. Jag fick en fantastisk hjälp med att såga ner och frakta bort häcken och inte nog med det. Under lördagen, när jag tog "ledigt" för utflykten, hade han varit här och gjort avslutande åtgärder. Fixat till postlådan som stod på osäker grund och gjort i ordning ny plats för soptunnorna, allt var så ordentligt och prydligt när jag kom hem. Lucky me!

Utflykten, liksom tidigare utflykter jag gjort under året hittills, ger sk spinoffefekter, jag upptäcker att jag får förnyad energi och den här gången suddades också min senaste dysterhet ut totalt. Den störde mig ganska mycket eftersom jag överraskades av både karaktären och styrkan. Jag är nog inte ännu riktigt preparerad för allt i vardagslivet och dessutom blev saknaden efter Börje  så påtaglig. Han var den som, vid de tillfällen när mitt tankeliv gått i stå, med respekt, värme och tålighet lyssnade på mig och vi kunde lugnt och stilla samtala med varann utan pekpinnar fram till lösningen. Lösningen som egentligen  är  själva lyssnandet,  eftersom jag tror att man själv har allt inom sig och bara behöver ro att  ge ord åt tankarna och därmed vidga cirklarna. 

Det är faktiskt en underbar sommarmorgon idag, det har kommit lite regn under natten och är fortfarande mulet, men det doftar underbart utomhus och fåglarnas kvitter är fortfarande mycket starkt och grönskan kommer med ilfart. Underbart är kort men det är nu det händer!

UTFLYKT

Gårdagens utflykt blev en riktig höjdpunkt, vackert väder och trevligt sällskap. Två fullsatta bussar med glada motionärer, deltagare i Må bra gympan från olika delar av stan med omnejd. Mest damer och ett fåtal modiga män och någon enstaka bekant, förutom de från den egna gympagruppen. Vi startade vid åttatiden och första målet var Sinnenas trädgård i Piteå där vi togs emot av de entusiastiska ägarna och vandrade runt bland spirande plantor, blommande växter av olika slag, buskar och träd.

Från växthuset

Ägaren Jouni kalkylerar kring......

..sitt skötebarn, den Japanska trädgårdens tillblivelse

Det fanns flera rum i trädgården som vid den här tiden av säsongen inte kommit till sin rätt men det var bl annat en planerad klosterträdgård omringad av jättehöga perenner, en modern trädgård med glas, betong och rostig plåt och så Jounis (ägare) eget skötebarn , den japanska trädgården som var under uppbyggnad. Det fanns gott om trädgårdsprydnader och i ett minimalt rum en lika minimal konstutställning. 

Förutom att vara en ren handelsträdgård så bedriver ägarna trädgårdsrehabilitering för långvarigt sjuka och vid psykisk ohälsa. Kanske en naturlig utvidgning av rörelsen då en av ägarna var utbildad sjuksköterska som ändrat yrkesinriktning. 

Nästa hållpunkt var Aucusticum,
 konserthallen intill Musikhögskolan, som bedrivs inom ramarna för Luleå Tekniska universitet.

Vi fick en mycket intressant föreläsning av musikhallens chef som ingående informerade av tillblivelsen av byggnaden och framför allt den gigantiska orgeln, tio meter bred, tio meter hög och tio meter djup och med 9000 pipor varav den största är över tio meter lång och något böjd för att få plats. Den är något av en världsunik skapelse och med framtidsmöjligheter till världsomfattande musik genom den digitala tekniken. 

Vid orgelns invigning för något år sedan uppfördes ett verk specialskrivet av Benny Andersson i samarbete med bl a Kristina Lugn. 








Vi fick som avslutning  på besöket höra en organist framföra en symfoni av Felix Mendelssohn och det var mäktigt, men nog blev man förundrad över vilken motion den späda kvinna som spelade också fick, ibland såg det ut som varken armar eller ben räckte till för att hantera klaviaturerna. 

Kring Aucusticum har det vuxit upp en hel företagsby som tillsammans sysselsätter över 1000 personer, allt med anknytning till konserthallen och Musikhögskolan. Man verkligen inte säga att kultur är värdelös verksamhet, den är i allra högsta grad värdefull och behövlig!

Sen var det dags för lunch i husets restaurang, Två kök, som serverade Wallenbergare och potatispuré, och det smakade alldeles superbt.

Smakprover på gårdens produkter

Fikabordet

Nästa anhalt blev Alter Hedens Rabarberi som koncentrerats sig på rabarberodling i stor skala och antalet produkter var imponerande stort, ett åttiotal. 

Den pratglade och skämtsamme ägaren hade en hel del intressanta  saker att berätta, vi bjöds på fika, med rabarberkaka naturligtvis, och fick dessutom tillfälle handla på den egna gårdsbutiken. 

Dessa båda besök var också riktigt bra bevis på vad entusiasm, framtidstro och envishet kan ge, kanske inte enbart framgångssagor men glädjen och självtilliten var gemensam på båda ställena. 

Efter ett avslutande besök på en viltaffär i Piteå där  jag förutom det viltkött som vanligtvis finns i frysdiskarna fanns zebrakött, känguru och andra exotiska produkter. Det bjöds på smakprover av bl a kaffeost och varmrökt älghjärta, kunde dock konstatera att det som producerats här hemmavid tidigare smakade snäppet bättre! 

Efter en fullmatad dag med vackert väder nästan hela tiden, regnet kom när vi var i Alterheden, åkte vi nöjda och glad hemåt. Huvudansvarig för gympagrupperna  sjukgymnasten Gunnel hade tillsammans med sina medhjälpare lagt ner ett imponerande arbete  med planering och genomförande av utflykten och allt fungerade med fullständig precision hela tiden. 

Jag känner också hur välgörande dessa utflykter, långa eller korta, verkligen är för mig, man mår gott av förströelse och glatt umgänge med andra människor.

MITT I VÅREN

Värmen kommer fast kylan vill inte riktigt släppa greppet någon minusgrad fortfarande under natten och vi har ju ännu långt kvar till de sk järnnätterna som kan vara kyliga trots de kommer in bit in i juni. Björkarna har under den här veckan börjat skifta  färg och rönnen har redan dragit iväg till ganska stora löv men å andra sidan så har rönnarna att producera större löv än björken. Det är också nu i brytningstiden som skillnaderna när det gäller läget syns allra mest. Igår var jag ner till centrum och där var björkarna betydligt grönare än här uppe, nästan halvvägs upp efter berget som vi bor. 

Jag var igår på SPFs avslutningsmöte för våren, det var glest på bänkarna, men vi som var där fick lyssna till sångkörens konsert och då det inträffade en liten incident under ett av numren fick vi vid en felsjungning när allt sprack se hur snabbt en rutinerade körledare reparerade skadan, bäst i Sverige förnekar sig inte. En annan profil som vi fick höra hålla ett mycket intressant föredrag var Göran Eklund, skaparen av den sk Sunnanåandan, välkänd och uppskattad entusiast



.

Det var ett välkommet avbrott i mitt vårarbete utomhus som är långdraget men går så sakteliga framåt

I onsdags föll häcken för motorsågen och i går kväll var allt ris borta, Nu återstår bara en liten bit  för mig att rensa bort skräp från bl a  trottoaren. Det blev så fint och ljust och jag saknar den, häcken alltså,  verkligen inte. 

Det fina vädret  har tillåtit mig att arbeta ganska långt ut på kvällen och jag har känt mig skönt trött när jag kommit in och igår  gjorde jag en tidig kväll, men det var inte så lyckat då jag vaknade igen vid alldeles fel tidpunkt. 





Jag har ju alltid en bok liggande på nattduksbordet som är en räddare när sömnen inte vill stanna hos mig. Fast inte i natt, jag saknade koncentration och orden fick inte någon betydelse  och inget sammanhang. En liten nedgång igen, eller inte så liten heller, det känns nästan som det värsta hittills, kände mig ett par dagar riktigt knäckt.  Jag är ju inte särskilt lagd åt katastroftänkande men i söndags när jag åkte hem från stugan kände jag mig så belåten och tillfreds med att ha varit ner dit och tänkte lite i förbigående att bara det inte kommer nåt som rubbar min goda känsla nu. "Så här bra kan man väl ändå inte få må". Ja ja, la väl i det skedet grunden för det som komma skulle. 



Alltså, jag tog mig själv i kragen på söndag förmiddag och gav mig iväg ner till Lövånger och till stugan där jag stannade ett par timmar. 

På vägen tillbaka stannade jag och till i Önnesmark och hälsade på kära Aina. Vi hade en fin pratstund och jag var inte hemma förrän vid sextiden. 

Dagen idag har jag startat med att städa badrummet, det här skrivandet är min paus innan jag fortsätter med kök/allrum. Och i morgon bär det av till Piteå på utflykt som anordnas av Korpen för Må bra gympa-grupperna. Det blir en heldag med ett par studiebesök och naturligtvis lunch, ser fram emot det. 

Sen är jag kanske laddad för ett nytt besök i stugan för att börja väcka den till sommarlivet.Vi är ju utlovade bortåt 20-gradig värme men troligen kommer inte temperaturen upp till mer än hälften ute vid havet som fortfarande kyler ner luften. 

SÖNDAGSMARODÖREN

Ja, det kan en kanske kalla sig eftersom jag har en tendens att spara mig med skrivandet till söndagsmorgnarna, men på något sätt känns det stämma rätt bra ihop, skön morgon och en skön, avkopplande sysselsättning. Nackdelen kan vara att, om jag ska försöka mig på en reesumé av veckan som gått, glömmer de små händelserna, korta ögonblick som kan vara värda att komma ihåg. Jag har fortfarande inte heller tagit till mig det goda rådet att använda telefonen för att spara tankar och annat värt att minnas, men det kanske kommer det också. Jag bekantar mig mer och mer med den sociala medievärld som finns tillgänglig, på gott och ont - men till vilken nytta? Varför nytta egentligen, detta exkluderande ord som på ett så definitivt sätt sätter spontaniteten och den fria fantasin i skamvrån.  Det ordet borde ersättas med glädje, både för en själv och i förlängningen för andra - eller kanske ännu hellre tvärtom. Nya arenor för mig är min iPad, som ständigt finns vid min sida och sen gör jag små Instagramframsteg, allt är spännande samtidigt som jag inser att hela tiden måste ett visst mått av omdöme finnas med..

Jag såg - och sov delvis vid lämpliga tillfällen - hela TV-sändningen från Köpenhamn, och de svenska kommentatorerna tog i mitt tycke ut Sanna som vinnare lite för fort. När slutresultatet kom gick det inte otippat till Österrikes bidrag. Det gick inte annat än uppskatta det och kvällen dedikerades av vinnaren Conchita till alla som tror på en framtid med fred och frihet. We are unstoppable! Det blev en helkväll med musik efter att först ha sett två program på SVT2 med gitarrmusik, först svenska gitarrister och sen en timme med romska gitarrister som spelade till Django Reninharts ära. Fullkomligt makalöst.

Förutom att sova så stickade jag också klart sockorna som satt på sticknålarna, sommarkalla fötter kan också behöva värmande fodral ibland.



 Nu är jag återigen i bryderi om vad som blir mitt nästa projekt men det får nog bli den "sticka och skicka"- kofta jag vann garn till. Det får inte bli liggande för länge, risken finns då att annat som ser mer lockande ut kommer i vägen och en aning idealitet skadar väl inte heller!

Under veckan som gått har jag fortsatt kratta på tomten när vädret tillåtit men jag har fortfarande mer kvar att kratta. Jag är inte så effektiv, tar långa pauser och har förresten lång startsträcka också, stor självövervinnelse behövs. Det positiva var överenskommelsen med grannen på ena tomtgränsen att göra gemensam sak av uppsnyggningen av den sidan - långsidan. Får jag nu bara träff på den andre - på kortsidan och någon form av gemensam åtgärd även där så kan jag inte annat än vara glad. Dessutom fick jag grönt ljus från en hjälpande hand till att såga ner häcken mot gatan och det är en mångårig dröm. Nog känns det som det är bra flyt nu.

Parallellt med alla praktiska trådar jag drar i, har jag bilkörningen att tänka på. Jag utvidgar mina cirklar så att säga och i går blev det, förutom tankning, tur och retur Burvik, inte särskilt långt men en kort kort bit E4 som jag kanske tar för mig mer av under dagens lopp. Det funkar, men känner att körrutinen behöver tränas upp, små intermezzon inträffar också, som jag drar lärdom ur. Ja det är ingenting allvarligt, bara förtretligheter. En dag när jag skulle iväg såg jag min granne ute och gick dit för att prata några ord, i handen hade jag handväska och bilnyckel. När jag satte mig i bilen slängde jag det (väskan och nyckeln) på passagerarsätet och drog iväg. Nyckeln behövs ju inte i tändningslåset utan startar genom en knapptryckning och när jag kört en bit hörde nåt som föll ner på golvet. När jag stannade och skulle låsa bilen visade sig nyckeln vara som bortblåst, det var  den som fallit ner och hade lyckats krypa riktigt otillgängligt till långt under sätet. Medan jag låg på där och försökte pillra fram den utlöstes tjuvlarmet! Ve och fasa, vad göra? Ber om hjälp och den armade nyckeln verkar vara helt försvunnen men tillslut fiskar jag fram den, larmet slutar och jag drar en lättnadens suck. Lärdom - se till att nyckeln sitter antingen i tändningslåset eller ligger på säkert ställe! Dessutom ska jag inte försöka sportköra mer heller men jag vet hur man gör!! Jag känner mig tillfreds med bilkörningen men har min egen filosofi att varjedagskörning är bästa sättet för framsteg. Bilen håller på att utvecklas till en mycket bra kompis och en pärla!!

Nu när jag har kommit till slutet av dagens inlägg kan jag inte annat än erkänna att det här skrivandet är en av de större avkopplingarna jag njuter av, jag går in i min bubbla och allt annat runt mig försvinner bort. Jag gör faktiskt inte heller något annat anspråk, vare sig på innehåll eller uppmärksamhet, än att ha denna stund alldeles för mig själv. Jag förringar på intet sätt all den bekräftelse och och positiva uppmuntran jag får av mina trognaste läsare, det uppskattar jag väldigt mycket och det värmer djupt i hjärteroten.

Karin Boyes dikt kommer osökt i tankarna:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

KALL MAJBÖRJAN

Väl medveten om att vädret går det prata och skriva om i all oändlighet och att det  fortfarande är helt omöjligt att tala det tillrätta och det enda som gäller  är det sk lägesgillandet och kläder efter väder. Trots det har jag varit genomfrusen flera dagar i sträck efter att under några varma sköna, riktigt vårvarma dagar drabbats av någon form av hybris, skruvat ner värmen inomhus och inte ändrat på detta när vädret blev svalare. Småningom insåg jag att det hjälper att höja värmen igen men det tar sin tid innan den stiger igen och då var det dubbla sockar och storkofta som kom väl till pass. 











Tidigt i morse när jag drog upp för mitt sovrumsfönster var gräsmattan vit av snö och termometern visade på minus, snön försvann ju ganska fort men kylan stannar kvar och prognosen visar på högst plus fem grader under dagen.










Lite googlande för att eventuellt finna någon tröst i eländet gav egentligen bara ett enda råd nämligen att ge sig till tåls och ett eftersträva sommarvärme under maj månad är heller inte att rekommendera och visst, det kan bara bli bättre.


"Är majus kall så blir det en varm och fruktbar sommar".

Maj månad i Carl Larssons version

.

3/5 Vänta aldrig något gott väder förrän korsmässelkölden har kommit ner

Korsmässa kallades, fram till 1901, två dagar i den svenska almanackan. Den 3 maj firade man ”det heliga korsets återfinnande” enligt en legend och den 14 september ”det heliga korsets upphöjelse”, d. v. s. minnet av att kejsar Herakleios år 628 återerövrade korset från perserna och på nytt reste det på Golgata.

Båda korsdagarna härleder sig till fromma legender och var helgdagar tills en helgdagsreduktion gjordes 1571. Korsmässorna var viktiga dagar i det gamla bondesamhället. Mycket skrock anslöt också, som att under korsmässan den 14 september ansågs svalorna fara iväg och potatisen borde tas upp ur marken. I Halland hette det att alla grindar och dammar skulle öppnas (Vikipedia)

Min egen gårdsstädning  kom av sig eftersom kraftig blåst och nederbörd satte käppar i hjulet, däremot har jag haft besök av den som ska hjälpa mig att snygga upp tomten. Jag får vänta ännu ett tag innan det går att börja det arbetet, tjälen ligger fortfarande och marken är mjuk och fuktig, men vi kom överens om vad som i första hand borde göras. Det blir faktiskt spännande att se hur resultatet blir, kanske kan det bli en fortsättning i framtiden.

Igår tog jag återigen mod till mig och gjorde en sväng med bilen, det känns inte alls oävet men jag känner en viss osäkerhet som troligen bara botas med mer bilkörning. Eftersom det är en automatväxlad bil famlar jag en del med växlelspaken men den ovanan går nog över. Hade nästan tänkt mig en längre tur idag men lusten till utflykt infinner sig inte. 

Jag köpte äntligen  penséer som jag alltid brukar ha satt innan 1 maj men i år blev det försenat, men det är ju så roligt att ha något blommande vid entrén. 

Där ska jag också placera den lilla cafégrupp jag passade på att dra med mig hem. Jag ser fram emot soliga mornar när jag kan ta kaffekoppen med mig ut och njuta av både sol och värme. 

Har förpassat en del vinterkläder upp på vinden men INTE tagit ner några sommarditon, den sedvanliga garderobsrensningen får anstå ett tag, misstänker också att det blir sorgligt och tungt att sortera bort vissa delar. Kan jag kalla mig verklighetsexekutor möjligen, åtminstone känns sysslan så kall och okänslig.För att inte hela det här inlägget ska kännas alltför vemodigt och dystert kan jag ju tänka på och skriva om vilken fantastisk musikkväll TVn bjöd på i går kväll. Från klockan 19.00 och tre timmar framåt, först mannen med den röda Yamahan, Nisse Landgren, både intervjuv/dokumentär och sedan Nils Landgren funk unit. Vilsamt och lysande, och som om inte det var nog kom en timme med trumpetaren Jan Allan. SVT2 bjuder stort på lördagskvällarna.

Har förresten nyss hört årets första gräsklippare, troligen körde grannen mossrivaren för nåt gräs att klippa finns då inte tillstymmelse till. Dessutom så nu är tiden inne för en enkel lunch, kokt skinka, legymsallad och stekt potatis sen får jag se om det inte kan bli någon form av laxanrättning till middag. Överlevnaden är säkrad!