Summa sidvisningar

tisdag 29 april 2014

MEDGÅNG

Tidig morgon idag efter en skön natt och det är som vanligt kan jag väl också tillägga. Fastän jag drog mig tillbaka redan vid halv elva-tiden tyckte nog katten ändå att gränsen redan var nådd och, hon som så intensivt brukar försöka få mig till sängs, hade redan lagt sig och värmt sängen. Några sidors läsning  innan John Blunds besök och likadant när jag vaknade - i svinottan! 

Nåväl det var belöningen för en dag som i mitt tycke varit innehållsrik resultatmässigt. Jag hann inte med något utomhusarbete alls så det får jag fortsätta med en annan dag. Under hemresan i onsdags funderade jag över vad som ligger framför mig arbetsmässigt och det kändes egentligen ogripbart och tänkte att nog behöver jag skriva en lista och göra någon form av prioriteringsordning. Jag skrev helt  ostrukturerat upp allt jag kom på och insåg att den listan kan jag fylla på hela tiden, men jag fick i alla fall till en bra början

Efter en extra lång morgonpromenad igår i skönt, svalt vårväder satte jag igång med lite telefonterror för att beta av min lista, ringde en städfirma och fick dessutom kontakt med en trädgårdsgubbe. Så nu har jag hjälp för både för inom- och utomhusstädning och det känns skönt. På eftermiddagen var det dags för näst sista träffen med sorggruppen, som jag fortfarande inte tycker ger något större utbyte, men samtidigt anser jag att har man gått in i någonting så får man också fullfölja åtagandet. Ibland kan det vara så att märkbara effekter kommer långt senare, den inre bearbetningen lever på något sätt sitt eget liv så att säga. 

Efter ytterligare ett par långa telefonsamtal var dagen fullmatad. Sista gympatillfället för säsongen missade jag men hade en liten, liten anledning att avstå också. Förra gången jag var där hände något i mitt ena knä som inte gett med sig än och det vill jag absolut inte ha kvar. På kvällen fick jag sedan tillbaka min bil med sommardäcken påmonterade så dagen kändes verkligen hellyckad. Mina underbara vänner Maggan och Börje (eller förresten hela familjen) gör allt för mig, deras stöd och hjälp är helt enastående med en kravlös öppenhet, allt är så enkelt och känns som från hjärta till hjärta. Det mest fantastiska är att just jag får uppleva detta, det är en ynnest av livet självt, det inte bara gör mig oerhört glad och tacksam, det stärker mig också och är stort bevis på medmänsklighet.

Idag är det återigen promenaddag med gågänget och efterföljande lunch, som vanligt en sallad för min del, sen blir det ett besök på MAXI, kylskåpet är besvärande tomt och katten lever idag på sin sista matburk. Ytterligare telefonsamtal från göra-listan och senare på eftermiddagen kommer den som ska hjälpa mig med trädgården för att se vad som behöver göras för att både snygga upp och underlätta skötseln. Nu känns det som  jag har lite framåtanda att handskas med och det besvärar faktiskt inte!!

söndag 27 april 2014

FJORTON DAGAR



Vaknade ur en mardröm i morse. I drömmen begravningsdag som enligt mig skulle vara på söndag men gästerna kom redan på torsdag och hävdade att det var den uppgift som fanns i annonsen, förkrossad och skamsen gick jag för att kolla fakta och få bekräftelse att det var ett missförstånd - till Börje! Jag undrar hur mycket som egentligen finns obehandlat i mitt undermedvetna, jag som inte medvetet försökt fly från tankar och funderingar har med all sannolikhet ändå tryckt undan massor - av det som jag inte vill ta till mig som verklighet. Det finns också som jag märkt, tillfällen när jag berörs djupt och tårarna väller fram utan att jag kan hejda dem. Ett sånt tillfälle var faktiskt i samband med påskaftonens middag, jag tackar ändå Petra för hennes initiativ då, att så omtänksamt hedra de icke närvarande, vi delar ju också båda en stor sorg.

Med rubriken avser jag den tid som gått sen förra inlägget och den tiden har varit fylld av mycken glädje, vackert väder och trevligt umgänge. Min kusins fru hade stor födelsedag och jag hade redan i god tid före talat med en dotter om att jag mycket gärna ville komma dit ner då och fira henne. Nu blev det så att den dagen firade hon på annan ort men andra begivenheter var på gång och jag bestämde mig nästan på stående fot att då får det bli en Påskresa, biljetter bokades och just då var det bara förkylningen som till varje pris måste kureras. Med lite konspiration ihop med döttrarna förblev allt hemligt för själva jubilaren och det kändes riktigt roligt att sent på dymmelonsdagens kväll bara gå in i köket och säja hej! Överraskningen var total och det var så roligt att ses igen.  

Dagarna som följde var fyllda av olika aktiviteter och till en början var inte vädret särskilt vänligt med regn och kraftig blåst på Skärtorsdagen. Då ordnade barnen med grabbarna Noel och Vilgot i spetsen, bio istället. Bio Dyrön visade Tsatziki, biljetter fanns och husets alla stolar hade ställts upp i vardagsrummet. Jag missade tyvärr början av filmen eftersom mitt huvud behövde vila en stund - behandlat med Treo. Bions namn hade tidigare varit Bio Barca och lilla Sonja som inte knäckt koden till bokstaven R, berättade det för mig att och sa"det höjs lite lustigt näj jag söjej Bio Bajsa men jag säjej ändå Bio Bajsa", den lilla Gullhumlan! Namnbytet lär bero på att Messi inte längre är favoriten!


Grannen Ingalill uppvaktar

Långfredagen kom solen och värmen och vid frukosten föddes idén att bjuda grannar/vänner på en liten mingelfest. Tillsammans hjälptes vi åt med förberedelserna och på eftermiddagen fylldes huset av glada gäster och det blev mer födelsedagsuppvaktning. Våren hälsades också traditionsenligt av grannen Leon. Äldsta barnbarnet Alva överraskade mormor med att sjunga en specialskriven (hon hade diktat) sång. Förebild var Monica Zetterlunds tolkning av  Bedårande sommarvals,  och det blev väldigt effektfullt då Alva iklädd en 50-talsinspirerad prickig klänning framförde sin sång á capella. Intet öga var torrt kan väl sägas!







Så kom  Påskaftonen med strålande sol och vi satt ute på kökstrappan och drack vårt morgonkaffe i riktig sommarvärme. I samband med frukosten och dess tillhörande äggmålning passade jag på att dela ut äggmössorna vilket både överraskade och uppskattades.Foto: Släkten tog hatt idag 
Jag hade försökt göra så personliga mössor som möjligt men inte hunnit med att göra speciella till se små  flickorna, men har lovat att de ska få sina i efterhand. (lånade Ylvas bild av familjen) Lite roligt var när Alvas kompis gissade på rätt mössa när hon skulle peka på vilken som hon trodde var Alvas! 


Klockan nio var det högtidlig återinvigning av öns otroligt välsorterade affär med bandklippning, trumpetfanfar, blommor till ägaren och kaffe med dopp till kunderna!


Foto: Påskeld, havet alldeles blankt och solen går sakta ner.
Efter middagen fick vi se den lilla dans- och sångshow som Saga och Sonja övat på dagarna innan och nog blir det ett nöje att följa de begåvade barnen i framtiden.

 Senare på kvällen gick vi ner till Nordhamnen och Påskelden, firade "Påskevaga" som jag lärt mig att det heter.
(lånade din bild Petra)

Tidigare under dagen hade de hurtigaste också premiärbadat för säsongen i åttagradigt vatten!




Annandagen var det uppbrott, alla barn och barnbarn lämnade ön, och tystnaden kom in i stället, fem barn under elva år kan producera en ansenlig ljudnivå när det vill sig, samtidigt som de stundtals är helt underbara små änglar.



 Dagen efter, då solen inte ville visa sig, grävde vi lite i trädgården innan det blev dags för hemfärd. Typiskt nog så var det omöjligt för mig att somna på kvällen, tursamt nog hittade jag en bok ( Stor i käften av Joyce Carol Oates) som fångade mitt intresse halva natten. Vaknade och steg upp något seg, planet skulle gå 09.35, men jag kom med i god tid.

Väl hemma vid halv tretiden, skummade posten och förberedde mig för surströmmingsfest med gågruppen som jag också verkligen längtade efter, men jag kände mig supertrött tänkte nog att jag somnar väl vid bordet.Väl där bland glada och trevliga kompisar blev jag piggelin igen och strömmingen smakade underbart!

Innan jag åkte iväg på min resa hade jag bokat in tandläkarbesök på torsdag och dito hos optikern på fredag. När jag väl var inne i stan var jag ju tvungen att göra en lite koll i affärerna, skulle dessutom köpa födelsedagspresent till en annan elvaåring och åt mig själv blev det ett par tights och en tunika, måste klä upp mig lite mer vårlikt för soffhörnet! Fredagen avslutades med middagsbjudning och födelsedagsuppvaktning. Hos tandläkaren kändes det som jag blev rånad när jag betalade och hos optikern fick jag bekräftat det jag anat, det var en förändring till det sämre, men det sista hindret som jag inombords skyllt på för att köra bil undanröjdes. Det är inget problem för min bilkörning så nu är det bara att ta skeden i vacker hand!

Under hemresan, då jag äntligen var helt befriad från förkylningen,  försökte jag tänka över hur jag skulle ta mig an vårarbetet utomhus och i går morse startade jag i ottan. Jag hade bestämt dagens projekt och när jag hade genomfört det och slutade på eftermiddagen hade jag fyllt fem sopsäckar, det blir fortsättning idag och förhoppningsvis ännu fler säckar fyllda. Nu lyser solen från klarblå himmel igen och ännu en vacker dag har kommit en bit på väg, och för mig blir det som nämnts en fortsättning på gårdagen.

söndag 13 april 2014

SKÖNA SÖNDAG

Det var ju en gång i tiden titeln på ett morgonprogram på TVn som gick just på söndagarna.  Det var ett lugnt och avspänt program som man kunde njuta av. Lite flärd och inga, som jag minns, nyhetsinslag. Jag har också idag njutit en skön söndagsmorgon som fortsatt i en skön dag. Jag bestämde mig att stanna inomhus även idag fastän det en stund var soligt och vackert väder. Jag vårdar fortfarande förkylningen, hoppas bli av med eländet snart och det blir ju också bättre och bättre dag för dag, men ännu inte befriad. När jag steg upp regnade det och eftermiddagen blev rätt gråtråkig, men jag har sett till att må riktigt gott med handarbete och så naturligtvis det dagliga korsordet som idag blev två. 



Gårdagens skörd



Jag virkar vidare på äggmössorna och idag blev det en grön kubb och en blå matrosmössa är på gång. Det blir säkert ännu en under kvällen, det är så otroligt roligt göra onyttiga ting för att inte tala om hur fantasin virvlar runt i huvudet.













Som jag nämnde i gårdagens inlägg var det igår på dagen sex månader sedan den förfärliga lördagsmorgon när jag väcktes av beskedet att min älskade Börje inte fanns mer, beskedet som jag inte alls kunde förstå . Jag blev t o m arg på läkaren som ringde, tyckte , ja vad jag tyckte vet jag inte, men vad jag vet är att jag satte mig upp i sängen , höjde rösten och skarpt frågade vad det var han försökte tala om för mig. I mina öron var beskedet en total omöjlighet. 

Som av en tillfällighet fick jag sent igår kväll ett meddelande från min FBvän Hanna med en kompletterande länkadress. Jag skulle just till att avsluta dagen så jag tänkte  att jag lyssnar strax innan jag går till sängs, Så, när det återstod mindre än en halv timme av dagen satte jag mig vid datorn, klickade på länken och lyssnade på betraktelsen från lördagens helgsmål i radions P1 hållen av den präst som var här till Börjes begravning.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2339#

När jag planerade allt runt begravningen och minnesstunden var det med en enda tanke, att på allra bästa sätt hedra Börjes minne genom att försöka tänka mig in i hur och vad han skulle ha uppskattat och få det genomfört på så fint sätt som möjligt. I det sammanhanget kände jag starkt att jag ville ha en präst som vi antingen kände väl eller allra helst den släkting som som fanns, ville ha så nära sammanhang som möjligt. Och allt gick som genom ett under min väg. Det blev ett ljust, vackert avsked och alla begravningsgäster som jag mött har också med beundran lovordat prästens insats, vilket jag också framfört till honom och det värmer även mig att höra det. Det var alltså han som höll gårdagens helgsmål.

Sen förstår jag inte varför det inte gick få in en klickbar länkadress, antagligen någon inställning i det här nya operativsystemet som ska göras. Så för den som vill lyssna blir det att kopiera och klistra in på adressraden men det är ju inte nåt större besvär heller, eller hur?

Jag åt min söndagsmiddag strax innan jag satte mig vid datorn och provade samtidigt en nyhet för min del, färdigkokta rödbeter i 200 grams förpackning som innehöll två separata påsar om vardera 100 gram.  Väldigt behändigt för ett en persons behov. Jag åt smörstekt, parmesanpanerad torskrygg med avorioris, stekta rödbetor sockerärter. Jag klagar definitivt inte på dagens måltid. Och nu till soffhörnet och fortsatt virkning.

lördag 12 april 2014

FÖRKYLT



 Eftertanken säger mig att senast det hände mig var för drygt sju år sedan, när Fuglesang fanns uppe i atmosfären, men då var det faktiskt värre. Nu var det horisontalläge som gällde i tre dygn. Trots lite halsont gick jag och min väninna en morgonpromenad på måndag men sen saknades kroppens samarbetsvilja och efter lunch bröt det ut, hela paketet på en gång, tät, snorig, risig och ingenting roligt alls, så det blev sängläge, som höll i sig  ett par dar till. Hela kroppen som gele och ganska svårt att ens hålla sig på  benen. På torsdagen hade jag en inbokad kurs på eftermiddagen och då gjorde jag första försöket att gå ut.  Det funkande utan större problem. När jag gick genom stan kollade jag hyllningsskyltningar till hockeylaget, Den avgörande semifinalmatchen var ännu inte spelad och det var bara ett fåtal affärer som visade sitt stöd tills laget, i dagsläget är det betydligt  fler eller de allra flesta skulle jag tro. Vi är ju en ishockeystad och SAIK är ett hyllat lag - inte bara av stadsborna.



 
















Igår hade jag tid hos frissan på morgonen och tog mig sen en liten shoppingsväng (utan inköp) på stan. Det kändes bra men jag är fortfarande hes, lite hostig, tät i näsan och snorig.  Helt klart på bättringsvägen och dessutom har jag nyss gjort/tagit ett steg som i min lilla värld i det närmaste kändes oöverstigligt. Jag har startat och backat ut bilen ur garaget, gav mig själv en deadline, nu eller aldrig, och till slut så...... Fast jag var ute i garaget en stund innan, satt i bilen, ställde in sätet, läste instruktionsboken och gick in igen.

 Då kände jag att det var dags för lite pep talk; men vaddå, ska det vara så svårt, larva dig inte nu, ut med bilskrället NU. That's it!!




Att det här händer just nu är som ett ödets tecken, det är nämligen just idag sex månader sen min käre Börje gick ur tiden, det är fortfarande i det närmaste ofattbart, vill nästan inte ta till mig detta faktum men jag vet att riktigt svåra saker kan man inte tänka på fullt ut, det gör för ont och bara tiden som går gör det möjligt att småningom kunna ta till sig också den vetskapen. Och att det handlar om lång tid. Är väl det som ibland sägs vara tidens läkande men ärren finns kvar för alltid och det får man leva med. 

Dagarna innan förra helgen kände jag mig så nöjd över att kunna uppskatta tillvaron, känna livslust och tyckte dessutom att det som hände runt mig var så trevligt, stimulerande och glädjen var nästan euforisk.  


Jag fick stöd av stjärnorna
Jag nappade välvilligt på betet, kanske jag bredde ut mig lite för mycket då, och får  också kanske ta hänsyn till att mina krafter fortfarande är begränsade. Det har jag egentligen rätt svårt att ens tänka mig, bortskämd av livet självt att inte behöva spara på mig, har till och med  kunnat kosta på mig en viss lättja.


Ett friskhetstecken år också att jag igår fick vissa idéer att göra påskpynt. Ett riktigt onyttigt tilltag, men jag plockade ändå fram en garnlåda, virkmönster, släppte loss fantasin och både tid och rum försvann. Resultatet blev en hatt, en basker och ännu en påbörjad hatt innan katten vann över mig i sina försök att få mig i säng!


Nu måste jag snabbt avsluta detta skrivande, det är något med datorn som är riktigt galet, den försöker hela tiden översätta det jag skriver till svenska tror jag fast det blir väldigt konstigt och jag blir superstressad. Svenska översatt till svenska  av översättningsprogram är liksom andra översättningar i vissa fall helt oförståeligt.

söndag 6 april 2014

NYTT STEG

Söndagmorgon igen, efter en vecka som bara rusat iväg, och en vecka med en hel del lust och glädje. Det är så fantastiskt skönt att kunna börja känna så, att börja landa i tillvaron och ta något, om än bara enstaka, steg framåt. Undrar om det inte är så också att glädje föder glädje och att det finns många små tillfällen som ger mig den känslan. Det känns också som jag, efter månaderna som gått, med tacksamhet på ett annat, nytt sätt uppmärksammar allt det goda jag kommer i kontakt med. 

Jag vill på intet sätt förringa all den medkänsla och omtanke mina vänner visat mig och som verkligen burit mig "över mörka vatten",  men det som är nytt nu är förmågan att just känna glädje. Och så har jag börjat göra planer, risken är väl att nu vill jag göra "allt" på en gång, men orken och förhoppningsvis förnuftet begränsar kanske. Nu gäller samtidigt eftertanke och organisation, en sak i taget som slutförs brukar vara en effektiv inställning. Får väl se hur det blir med den saken, hoppas på det bästa går ju alltid.

Vad var det då som gjorde den gångna veckan så positiv? Ja, för det första avslutade jag uppackningen av innehållet i flyttkartongerna. Ett litet aber var att när sista kartongen packats upp, upptäckte jag ytterligare några som fanns ute i snickarboa, men då beslöt jag att de får stå kvar där, troligen hamnar det mesta bland det som inte ändå ska vara kvar och det kan jag ta hand om senare. Jag har fortfarande lite finlir att göra i vardagsrummet och troligen måste en Billyhylla införskaffas från IKEA för att jag ska få till det som jag vill. 

Tisdagspromenaden gick ner till stan för lunch på Verandan, men nog tror jag att det är så, att där måste det nog läggas på ett par extra kol på lunchmenyn, för att behålla nöjda lunchgäster. Maten borde i alla fall kunna vara varm vid lunchens början. Skärpning alltså! Sen hade jag inbokat ett besök hos tandläkaren, en gammal plomb hade ramlat ur. Det var dessutom mitt näst sista besöket (ska bara dit för lite putsning) hos min gamle tandläkare som går i pension nu. Jag som bara haft två, förbrukat två, ordinarie tandläkare hittills under livet, tänkte att jag vill inte byta  en gång till utan slutar helt enkelt gå till tandläkaren, men han försäkrade att han med omsorg valt sin efterträdare! Nåja, jag får väl ta reda på hur gammal den nye är, jag menar försäkra mig om att han kan komma att överleva mig, åtminstone inte han också gå i pension innan jag lägger av. När min förre tandläkare talade om att han skulle sluta begärde jag omedelbart att han skulle sätta upp en tid för att dra ut alla mina tänder, vilket inte beviljades. Han försäkrade att han valt sin efterträdare med omsorg om sina patienter. Eftersom det verkligen stämde den gången får jag väl tro att min nuvarande har samma goda omdöme. Varför allt detta? Jo, det är med största obehag jag går till tandläkaren, helt utan anledning egentligen, och har också hela livet sett till att jag regelbundet kallats till besök och får se till att det blir så i fortsättningen också. Tänderna är ju en viktig del av kroppen, fast det ur hälso-och vårdsynpunkt på hög nivå inte anses så. Att dessutom statusen på gaddarna är perfekt försämrar ju inte läget.

Onsdagen var vad jag skulle kalla en transportdag, veckohandling som jag var för trött att göra på tisdagen men med en euforisk! kväll. Och de ska jag säga som inte är någon sportidiot men absolut SAIK-fan och patriot, vill bara att de ska leva upp till epitetet "Bästa Laget". Matchen gav full valuta, att fortsättningen också går vägen är bara att önska.

Guld gäller

  
Veckans höjdpunkt för min del var torsdagen, efter morgonens promenad blev det lunch med min allra bästa vän Margareta på Nygatan 57, satt skönt i solen på deras inglasade servering och vi hade en  trevlig och uppmuntrande stund tillsammans, gick därefter till kursen jag går och sen på kvällen till gympapasset. Kände mig så tillfreds med livet när jag kröp upp i soffhörnet och slappt avslutade dagen framför TVn.

Min väninna i gågruppen, Kerstin, går varje morgon ut med sina hundar och kom för nån vecka sen med förslaget att jag skulle hänga på deras promenader och det var ett lyckokast. Det är så mycket lättare att komma sig iväg när någon väntar och för mig är det perfekt att få gå ut tidigt på morgonen. I fredags gick vi typ längre och inte vet jag om det var min oträning eller det delvis något isiga och ojämna väglaget som ställde till det, men ena knäet protesterar lite nu. Kan kanske vara inflammation i någon mjukdel, efter att ha känt av det under natten så har jag med två Alvedon lagt in moteld idag, så det går väl över då! Men lite motgång får jag tåla efter att under så lång tid misskött min vardagsmotion och att det ska bli bättre med den saken nu framöver, lovar jag.

Idag blir det inte heller någon promenad, stod över igår, och tar det lilla lugna. Umgås med allvarliga planer på att sätta mig i bilen och åtminstone backa ut ur garaget, dessutom har jag pluggat lite i instruktionsboken så jag på ett ungefär ska känna till knapparnas funktioner, ställa in sätet och förbereda mig för fortsättningen. En anledning till att jag är så obekant med bilen är att vi skaffade den under senvåren i fjol och jag hann inte, eller sköt upp, att lära mig det nya tills det obönhörligen  var för sent och sen har den stått helt orörd i garaget ända till i lördags. Förstår inte, eller jag vet varför, jag gruvar mig så in i nordens för det första steget. Jag har ju faktiskt kört bil en hel del och under lång tid men nu känns allt som bortblåst samtidigt som jag blir lite 4-års egensinnig, kan själv alltså.  Jag har  ju inte heller många steg till tryggheten själv, Johan, mitt dilemma är att be om hjälp, ska det verkligen vara så svårt?! 

Ska förresten på eftermiddagen gå över dit på födelsedagsuppvaktning så det blir en skön och trevlig dag det här också. Blev dessutom just bortbjuden på middag - älgköttsoppa!  Undrar just om det blir nå't backa av idag (av bilen alltså), men dagar finns det gott om! 

Ett litet ess finns  i rockärmen, dvs planerna för Påsken, som jag dock inte ska prata mer om förrän det blir av. Livsglädjen knackar på min dörr nu!