HÖSTSTÖK - OMSTART

Morgonstund har guld i mund

En ganska lugn söndag närmar sig sitt slut och det känns bra att dagen fått bli som det fallit sig, alltså fanns egentligen ingenting planerat som `måste` göras. Nåja, jag hade egentligen tanken att återuppliva en gammal promenadväg idag, nämligen en riktig långtur upp på Nöppel- och Vitberget med vid närmare eftertanke föll den idén. Istället kom jag på att om jag ändå skulle gå iväg med återvinningssoporna kunde jag smälla flugan eller hur man nu säger och samtidigt ta med den Ericaljung som stod ute på terrassen,  gå bort till graven och höstplantera där. Soligt och vackert väder gjorde tilltaget särskilt lämpligt och visst, den tanken hade drabbat många fler människor som var ute i samma ärende.

Dagen fick fortsätta i spontanitetens tecken, nu skulle jag också passa på att titta in till en granne som flera gånger när vi mötts undrat när jag ska komma och hälsa på. Jag börjar få känslan att det inte blir av, jag lovar varje gång att så ska det bli (som man gör) och strax stod jag vid dörren och ringde på . Det blev en trevlig pratstund  och med en önskan att hon skulle titta upp till mig och hälsa på katten, tackade jag för kaffet och gick hem. 

Nu efter en snabb middag - mikrad bit av gårdagens paj - kände jag mig manad att återuppliva höstens sista besök i stugan genom en kort tillbakablick

Tillfället var bestämt redan när jag i mitten av augusti gjorde första flytten därifrån och eftersom jag också talat om det för mina grannar så var jag väntad. De är de som bor kvar längst av alla och välkomnade mig tillbaka. Först hade jag tänkt att spara den definitiva vintringen ännu ett par veckor men ändrade mig och gjorde allt klart, vädret som var bästa tänkbara gjorde arbetet lättsamt.

GODDAGENS!

Det är äntligen dags för mig att ta ett ordentligt tag i den omtalade kragen efter detta långa uppehåll på exakt tre! månader. Sommaren som trasslade in sig i min tillvaro kom emellan och av en och annan anledning fick inte skrivandet någon plats i min tillvaro.

Nu är ändå den perioden i stort sett avslutad för min del, flyttade hem från stugan för drygt ett par veckor sedan. Återstår bara något enstaka besök där, dels för surströmmingskalas och efter det vintring. Men utan att gå in på någon resumé över sommaren ska jag ändå då lite av händelserna efter mitt senaste inlägg.

Efter vankelmod, diverse funderingar,  kom jag fram till att jag åtminstone borde se till att få vattnet inkopplat i stugan för att kunna övernatta där när det kändes lämpligt att åka dit. Det var något ångestfylld som jag drog iväg med nödvändigt bagage och naturligtvis Lila i sin bur. Det var tur att jag var rustad för att stanna över till nästa dag, vatteninkopplingen tog längre tid än vanligt på grund av lite försmädligt trassel men ännu mer för den  överväldigande känslan när jag kom fram och öppnade bildörren. Lyckan att känna den härliga luften som slog emot mig, den harmoniska känslan jag finner där, gjorde mig helt klar över att vilja vara kvar där och all ångestfyllt  tvivel jag brottats med var i ett slag bortblåst och resulterade i att jag stannade över hela midsommarhelgen.

Den kunde i och för sig börjat bättre än med en stukning av ena foten vilket gjorde att jag satt med den i högläge tills på söndag då jag med möda hjälpligt kunde stödja mig. 

Efter helgen åkte jag hem, rustade mig för fortsatt vistelse som resulterade i att jag har bott  där två månader i sträck. Underbart och mycket bekvämare än delat boende på två ställen. Har bara på sin höjs varit in till stan  en gång i veckan, vattnat de arma blomster jag haft i fönstren och passat på att samtidigt handla men Konsum i Lövånger har stått för det mesta jag behövt. 

Lägenheten såg förfärligt bortglömd ut när jag återvände, storstädningen var verkligen nödvändig för att inte tala om vilken pärs det blev för tvättmaskinen, men allt ordnar sig till slut. När jag varit hemma en dag fick jag telefonsamtal om ett kommande kärt besök veckan därpå. Lite extra städning, matplanering inför besöksveckan som blev en osannolikt vacker, varm och solig vecka med bästa gästen. Ett spontant infall att bjuda tre nära släktingar på söndagsmiddag blev en höjdpunkt.

Tråkigt nog kunde bara två komma p g a sjukdom, men timmarna flög iväg i mycket trivsam och munter tillvaro. Hoppas att vi kan upprepa det något annat tillfälle. 

Allt detta har också haft en märkbart gynnsam inverkan på mig, jag känner mig mycket mer tillfreds och ser möjligen att en hel del av den stress som i stort sett förlamat mig under lång tid nu försvunnit och ersatts av en avslappnad  hållning inför fortsättningen. Lite mer av känslan här och nu!

Och så till nu. Gårdagen blev en fin dag också. Jag åkte till att börja med till Önnesmark på jaktlagets traditionella paltlunch som jag missade i fjol - var alldeles för utmattad och trött då. Nu var det jättetrevligt få träffa alla, prata och äta god palt i trivsam samvaro. Guldkant var en vinst i det också traditionella lotteriet, en fin vatten/vinkaraff.

Lila föredrar rinnande vatten framför vacker karaff

Mätt och väl till mods åkte jag därifrån och tanken som slog mig var att det kändes nästan som att komma hem. Så tusen tack till Jaktlaget och Sören som påminde mig. 

I det sammanhanget erinrar jag mig sista gången min sambo var med på jakten. Det var en ovanligt avspänd och fin stämning som vi pratade om under hemfärden, han var glad och tillfreds med harmonin han kände. Jag hade dessutom högtidligt lovat en jaktkamrat att jag skulle se till att han kom tillbaka nästa jakt, de ville ha honom med i fortsättningen. Det trodde jag inte skulle bli något problem eftersom det var hans 49:e jakt och jag tog för givet han nog ville nå den femtionde. Så lite vet man om framtiden, På någon dag när, en månad senare fanns han inte längre med oss. 

Väl hemma igen lite vila på soffan med ett korsord, en liten tupplur och telefonsamtal från en god vän som undrade om jag ville ha tomater från Renfors. Hon skulle passera där, naturligtvis var svaret ja. Kom då på att hon skulle nog komma vid middagstid och lämpligt att äta tillsammans med mig - om det passade. Det gjorde det och jag snodde ihop en måltid med bl a rökt sik som jag köpt vid  besöket  i Kukkolaforsen  under veckan. 

Det besöket var målet för en bussresa jag anmält mig till, för övrigt blev det också ett par timmar på IKEA i Haparanda och jag fick äntligen inhandla de kompletteringar jag behövde till fjolårets införskaffade möbler. Nu kan jag till slut få ställa i ordning det jag väntat så länge på att få göra. Resan avslutades med middag på Ralf Lundstengården i Ersnäs, god mat och en trevlig, lättsam information om gårdens historia och tonsättarens bakgrund. Det blev en lång bussresa men jag hade turen att få ett mycket trevligt ressällskap/bänkkamrat och det blev inte många tysta minuter eller rättare sagt det myckna åkandet blev inte långsamt.

Mitt promenerande har däremot under senaste tiden inte kommit in i de regelbundna schemat men idag gjorde jag ett allvarligt försök till återställande. Hade innan starten tänkt mig en riktigt lång sträcka, egentligen den jag för många år sedan gjorde på söndagarna. Efter att ha lämnat återvinningssopor vid Svedjevägen fortsatte jag runt ridhuset och tänkte ta stigen förbi skjutbanan och längs liden fram till Degermyran men det pågick skjutning och då stigen går helt nära skjutbanan och kulfånget ville jag inte komma intill de skarpa smällarna utan öronproppar,. Det får bli en annan söndag i stället. Jag fick ändå ihop runt 10 000 steg och kände mig nöjd med promenaden. Det är också fint se naturens växling, senast jag gick där var det försommar med riklig blomning och ovanligt många fjärilar, nu gick jag bitvis liksom i en tunnel av rallarrosor av jätteformat, utvuxna, fullmogna med sina vajande  frövippor.

Sen blev det lite Sköna Söndag och nu ska jag se om jag kan boka biljett för en resa till huvudstaden, Konst i Roslagen första veckan i oktober lockar. I morgon startar gympan för säsongen, två tisdagspromenader redan avverkade, första filmen på filmstudion Sivandivan på tisdag  och sen rullar det på, Surströmming på torsdag, teater veckan därpå och ser dessutom fram emot en trevlig tjejmiddag lite längre fram. Nu känns det som livet leker igen och jag ska leka med så länge det går.