HELG

Det är faktiskt riktigt skönt att få ett par "lediga dagar" mitt i stöket, det går inte ta för sig något  det är bara att koppla av från allt. Veckan som gick avslutades med en intensiv torsdag och tämligen lugn fredag.






Elektrikern gjorde en heldag här under torsdagen, det är faktiskt ofattbart att det behövs så mycket ledningsdragning och till slut tänkte jag att här kommer väggarna troligen att falla samman så mycket hål som han borrade, rena bivaxkakan alltså. 

Ljussättning är  nog delvis en trend och vi har ändå inte satt några spottar i taket, Det blir roligt tända och se resultatet! 






Under torsdagen kom dessutom köksleveransen så nu är garaget fullt av väldoftande (nytt trä doftar gott), stora paket, fattar inte hur allt detta ska få plats och jag kan knappt stilla mig tills monteringen börjar i morgon. 
.

Om tapeterna har inget nytt hörts, målaren har spacklat och putsat klart nu, så det är bara att vänta på hans fortsättning



Gårdagen bjöd på ett gnistrande skönt vinterväder, soluppgången var helt fantastisk och jag gick ut på en härlig promenad, det har ju blivit lite si och så med mina promenader nu, men det blir bättre sen, tror jag! Som med allt annat runt omkring just nu. I går morse skulle vi äta risgrynsgröt till frukost, mickrad alltså, men det höll på att gå om intet. Tomtegröt utan kanel går ju absolut inte, men var höll den hus? Burken var tom men jag visste att det fanns påsar i reserv, problemet var bara ; Var? Hade ju försökt packa systematiskt skåp för skåp, det behövdes dock tre försök att gräva i den låda där extrakryddorna borde finnas ... och fanns....och frukosten var räddad! 

Som om inte allt annat är tillräckligt, så trasslar det med den stickning jag just satt igång med. Mönstret är ett gammalt tidningsurklipp, säkert en 50 år, och jag fick det inte att stämma med bilden. Efter ett par (minst) upprepningar, försökte jag sticka en provlapp och det visade sig att ett varv saknades så det blev ännu en upprepning och omstart, så nu blir det ungefär som bilden. Hoppas bara att inte garnet skadats så det syns och sen så blir det nog att vara uppmärksam på fortsättningen också, men envis som jag är så ger jag inte upp, utan det ska gå genomföra. 

Något annat som jag kom att tänka på är att det kontrollbehov som man (jag) har delvis  måste släppas i detta kaos, det är bara att ta allt som det kommer och hantera det i samma ögonblick, för att det ska bli någorlunda uthärdligt. Det är väl i sanningens namn inte någon större fara för oss det här heller, men relaterat till vår stilla pensionärstillvaro är det tämligen upp och ner. Jag kom också att tänka på uttrycket: Kaos är granne med Gud. Anammar man tanken, att Gud är det goda inom oss och drar konsekvensen att ett kaos=påfrestning,  kanske gör att vi närmar oss vårt innersta väsen, och är ett steg på vägen till djupare självkännedom, följaktligen i stället ska välkomna tillfälliga kaos.. Tankar som kommer och går!





En som synbarligen inte problematiserar tillvaron är katten, hon håller sina mattider, sover på sina bestämda platser och håller sina övriga inpräglade rutiner, tom leker mer än vanligt och gör formidabla Burmarusningar genom hela huset, ljudet av ett helt hästkavalleri är bara en susning i jämförelse med hennes galopp. Hon njuter också av solfläckarna var än de finns. Enda problemet är tydligen att hon inte ännu klurat ut hur hon ska ta sig upp på kylskåpet, den tidigare vägen finns inte mer!

Eller vädjar hon om hjälp?

TYST IOCH TOMT

 Just nu är det  tyst och stilla, ingen hantverkare är här, rivningssoporna är bortforslade och det ser faktiskt riktigt bortstädat ut men tomt. Endast spisen och kylskåpet finns i köket, det greppet släpper jag inte. I går afton kom elektrikern förbi och  gjorde en grovplanering,  kanske han dyker upp igen senare under dagen.

Den här dagen känns väldigt värdefull och vilsam, jag känner att det är ett välgörande avbrott. Jag blir nämligen så otroligt trött när det är folk här som jobbar, jag tror mig inte om att slappa själv heller då utan är på tå hela tiden. Sambon har också varit riktigt aktiv. Han har placerat stora delar av den gamla inredningen i snickarboa och garaget som fått sig en styling och av rena farten byttes ett skåp i tvättstugan också. Det blev riktigt bra och det är nu fyllt med diverse tvättmedel mm. Så småningom ska jag pynta där, klä om några korgar, sy förhängen osv.


 Eftersom det är några dagar sen jag skrev senast, ska jag göra en kortfattad återblick Helgen som gick tillbringades i stillhet kan man väl lämpligast säga. Dvs utom  när jag sprungit runt och letat kartonger, letat i kartonger och till slut funnit det jag nödvändigtvis måste ha. Även om jag verkligen försöker begränsa alla göromål till ett minimum så tar allt mycken tid och många steg blir det. 

Målaren som var här i fredags spacklade väggarna och målade hela taket ett första varv och i måndags slipade han spacklingen och taket fick en andra strykning, vitt och fint blev det. Och sen är det dags för den efterlängtade tapetseringen, efterlängtad eftersom det blir så spännande se hur tapetvalet tar sig ut. I går tisdag var det under ett par timmar ett nästan olidligt oväsen här då det gamla kaklet togs ner. Lila blev helt förstörd av bullret och sprang iväg med fälld svans när hon fick syn på mig. Och själv tog jag chansen att fly genom att gå iväg till promenadgruppens lunch (jag skippade promenaden), det var en stunds trevligt avbrott.


Jag håller mig undan så gott det går, ser i huvudsak bara till att ordna med fika när det är dags för paus, men det tycks vara tillräcklig sysselsättning för mig. I lördags kände jag mig helt utslagen och tog efter lunch en välbehövlig sovstund på ett par timmar. Inte för att  man behövde hålla sig vaken under kvällen särskilt mycket varken till mellon eller Skavlan.

 T o m söndagens Vasalopp var mer spännande, fastän där är det väl egentligen bara starten och slutspurten som är sevärt men jag hade bänkat mig ordentligt och stickade sockarna klart. Nu återstår bara de eländiga arbetet att fästa  trådarna. 





  

Söndagen var också väl lämpad att läsa slutet på en av julklappsböckerna, En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, 684 pocketsidor! Den handlar om Biafrakriget 1967-70, både upprinnelsen och slutet. Det är ju nästan bortglömd historia nu, det man fortfarande kommer ihåg är Biafabarnen, hårt avmagrade med uppsvällda magar. Enl boken saknades ca en miljon människor vid krigsslutet, då  republiken Biafra upphörde efter endast tre års självständighet. Genom författarens sätt att skriva känns det som man kommer väldigt nära både människor och miljö,  och en alltigenom tragisk historia fängslar. En ny bok, Jan Guillous Dandy, väntade på nattduksbordet och jag vände några blad i den också. 

Under kvällen började jag dessutom på en ny stickning så det var på det hela en bra söndag då jag dessutom skottade snö. Det var så lite, bara framför bron och runt kanterna, vår traktorängel var här redan vid sjutiden på morgonen och rensade garageuppfarten. Det är lycka om något och guld värt




Har just gjort ett litet avbrott, målaren kom med spackelspaden i högsta hugg och drog några drag över en vägg, men han hade dessvärre också ett mindre bra besked. Tapeterna restnoterade till v 12 och jag som var så glad över att vi låg så bra till med planeringen och dessutom - jag längtar ju så otroooligt att få se resultatet om än med ett litet uns ångest;  tänk om det inte känns lika rätt som jag föreställer mig.

Längtan heter min arvedel
Erik Axel Karlfeldt 

Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar.

- - - - - - - -

Klinga, du klagande strängaspel,
sällskap i drömmande salar!
Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens salar.

1

RAPPORT TVÅ........

.....eller hela havet stormar, för nu kan det väl inte gå ställa till med ännu mer oreda. 

Tulpanerna står för trivseln just nu

Målningen är påbörjad, alla möbler som inte burits undan står mitt på golvet, tapetskarvar och skråmor är spacklade och just nu har målaren börjat med taket. Och förresten det måste ju också innebära att det är vägen tillbaka till en ordnad tillvaro som nu startat. 

Skönt, skönt men inom mig bor en liten orosunge. Hur ska det gå återställa ordningen, och inte bara det; det blir till viss del en nyordning som man ska lära sig att hitta i. Lila verkar också lite förvirrad, inte ens hennes matfat har fått behålla sin plats, det är ständigt nya ställen. 

Jag flyr, här går det inte vara

Soffan verkar bättre...........

.....................här har jag full koll

Fast  mitt focus ligger på det färdigställda köket med allt på plats, det är väl egentligen detsamma som en klar målbild.  Trösten finns i Karin Boijes rader:

Den mätta dagen , den är aldrig störst

Den bästa dagen är den av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen som är mödan värd

                           
                    

Hitills har planering och hantverkarhjälp fungerat helt perfekt med ett litet undantag, elektrikern. Vi kontaktade vår favoritelektriker i tidigt skede och fick klartecken, han ville bara få ta sig en titt när allt det gamla var nedmonterat för att planera sitt arbete. Så häromdagen när det var klart kontaktade vi honom, och får beskedet att han är helt utslagen pga ryggbesvär, diskbråck. Men eftersom han lovat hjälpa oss ordnade han så att en kollega kommer, det är underbart när men har att göra med ansvarskännande, rejäla människor, vilket jag också sa till honom, elektriker Number one, oslagbar!  

Det  senaste på belysningsfronten!

När målningen för dagen avslutades var taket skinande vitt. Helgen får tillbringas i ett hem som befinner sig i kaos, men TVn fungerar och soffan likaså, det kommer nog inte att gå någon stor nöd på oss.

Middagen idag blir vokade räkor i honungssky och äggnudlar, låter väl lyxigt och hyfsat gott, eller hur. Hoppas bara jag hittar det jag behöver, men annars gäller liksom tidigare att man tager vad man haver.