HAPPY DAYS

... och det kan jag klämma till med dessa gråa, mörka och trista, alldeles vanliga novemberdagar, dessutom helt spontant också. Och det är absolut inte nåt utslag av självuppmuntran heller, utan resultatet av ett par vardagliga händelser, delvis nästan oväntade fast egentligen planerade att genomföras. 

Tiden tycks rusa mer än man fattar nu, i fredags var det faktiskt en hel vecka sen jag kom hem från min "hemresa", det kändes bara som ett par dar sen.  Jag hade  visserligen haft någon aktivitet varenda dag under veckan så tiden gick fort.  Måndagförmiddag avslutades en kurs jag deltagit i och på eftermiddagen blev det ett pass i gymmet, tisdag promenadgruppen med efterföljande lunch och så, som vanligt, veckohandling. Onsdag  röjardag, dvs tvätt och stök i största allmänhet, torsdag start för en ny kurs, fortsättning på fototemat med Photoshop Elements 10 och på kvällen Må bra-gympan som jag skolkat från hela sex gånger. 

Fredag oplanerad och ledig, och så kom då gårdagen då sambon redan tidigt på förmiddan undrade om vi inte kunde åka ner till Skelleftehamn (en stilla påstötning hade tidigare undsluppit mig). Självklart tog jag genast den tappade handsken eftersom målet med detta besök var klädinköp till honom. Vi gav oss iväg i regnet och snålblåsten, som tilltog nere vid havet. 

Efter bara en knapp timme gick vi ut från affären med en påse innehållande blåsvarta jeans!!!!, en passande tröja till och skotskrutiga breda hängslen, svart vinterjacka och grå/svart, pepitarutig keps av engelsk modell, allt så klädsamt och snyggt. Hela min plan lyckades med gott stöd av affärsinnehavaren och offret för denna attack var själv mycket nöjd och jag var happy! 

Tidigt i morse när jag steg upp var det drygt fem plusgrader och inga minus hade registrerats under natten och då visste jag att nu är det dead line för fönsterputsning. Jag vet inte om jag ska kalla det för avslutning av höststädningen eller början på julstöket, det är ju faktiskt endast tre hela veckor till 1:a Advent. I vilket fall, rumsförnstret måste putsas, så det var bara att sätta igång och före lunch var det klart. Happy again! Men inåtgående fönster är också en lycka för naturligtvis började det regna under tiden.

Ja,  jag har mer att vara glad över, nämligen sockstickningar som släpat bra mycket mer än ett år (ufon=unfinished objects) har också blivit avslutade. Det är ett gissel att släppa loss fantasin för flera nya handarbeten samtidigt, oerhört tråkigt att färdigställa det som försummats och inte blir man särskilt glad över resultatet heller. Glöden falnar ju längre tiden går.




Så nu har jag bara den oändliga mormorsrutan igång (den får bli så stor som garnet räcker till) och så har jag börjat virka små juldekorationer, (snö-)stjärnor i olika former och en liten ängel, som om den blir fin nog, kan få sällskap av fler.

Under veckan som gick läste jag klart Anne Ragdes bok Arseniktornet. 
Det blev den fjärde boken i rad av samma författarinna, kanske en aning tragglig, alltså boken, men hon har en förmåga att skriva positivt och nästan gemytligt om allvarliga och svåra saker, utan att klandra människornas konflikter och beteenden.





Nu ska jag dock fortsätta med min "sommarläsning" Jan Guillous Brobyggarna. Det var ju ingen lässommar, eller åtminstone inte för min del eftersom jag saknade de där sköna sommarförmiddagarna, sittande under parasollet med havet framför och njutande av en bok. Dessutom har redan del 2 i den planerade serien kommit så det gäller att dra på lite fart i läsningen och jag tror jag ska önska den och Keplers senaste till Jul. Vilket härmed gjorts :-) 

Det är också dags att se över belysningarna som ska upp både inom - och utomhus så fort som möjligt nu, det brukar alltid behövas komplettering. Det är inte ovanligt heller att även om man kollar att alla lampor lyser så nog kan man ge sig den på att utomhusbelysningarna trilskas när man fått upp allt. Mycket upp och ner i stegen blir det.


Det är förmodligen inga problem att få de kommande veckorna att gå i rasande fart, men jag har en liten plan att göra  en tur till Umeå mest för nöjes skull till veckan, köpte ett månadskort på Länstrafiken när jag åkte till Sorsele och passar på att åka på det medan det finns tid kvar. Och sen ska jag till IKEA Haparanda, köpte ju inga värmeljus när jag var där senast och nu är det nästan slut i lådan!!! Fast det är ett trevligt gäng som lockar också!

Apropå Jul så köpte jag faktiskt redan för ett par veckor sen en ny tomte som ska få bo här i nån vrå.

BARNDOMSHEMMET

Efter  om och men och många uppskjutanden kom jag äntligen i onsdags iväg till min barndoms- och uppväxtbygd, Sorsele. Förra året hade jag anledning att vid ett par tillfällen vara där, träffade släkt och vänner och kunde bara konstatera den stora betydelse uppväxtmiljön har, glädjen att träffa och prata med folk från samma bakgrund, känslan av att prata gemensamma upplevelser och om välkända människor som en gång fanns. Det finns en otrolig trygghet i dessa minnen, en trygghet som jag aldrig hittills kunnat förstå att den fanns. 

Detta var hemma för mig.

Jag åkte buss dit upp, det var riktigt dåligt väder och ju längre inåt landet vi kom desto mer vinter och snö till skillnad mot regnet vi lämnade. Efter ett uppehåll på ca en och en halv timme i Arvidsjaur klev jag på Östersundsbussen som jag åkte med till Sorsele, där jag möttes av kusin Siv.

Vackra, vita vinterland

Långt därborta kunde jag skymta tornet på Sorsele kyrka

Under de två dagar jag skulle stanna där hoppades jag att kunna få träffa mina kusiner, förutom min värdinna tre flickor på 94, 87 och 80 år!  

Kusin Elly, 94

Vi var bjudna på middag hos den äldsta och vilket gästabud det blev, hon har alltid varit välkänd som en riktig matmamma och takterna sitter fortfarande i. Måltiden toppades av nyfångad börting från Vindelälven, sagolikt gott.


 Senare till kaffet kom också den nygjorda kaffeosten fram och då var saligheten nära, jag tror att gamla smaksensationer sitter kvar i gommen för evigt. Kvällen blev sen, framåt halv tolvtiden såg värdinnan en aning sömnig ut så vi ansåg tidpunkten lämplig för tack och godnatt. Det hade varit en lång dag för henne som klivit upp redan klockan fem på morgonen. Efter lite eftersnack kom Siv och jag oss i säng bortåt två och då gick det lätt och fort att somna.

Kusin Nancy, 87

Dagen därpå hälsade vi på hos de andra två damerna och bjöds på kaffe och godoppa och många minnen vädrades blandat med goda skratt. 

Det blev dock en sorglig avslutning på dagen då vi nåddes av ett dödsbud, mannen till en kusin bosatt i Skåne hade slutat sina dagar efter en svår sjukdom.


Dessa två dagar gick alldeles för fort, fast jag var så glad över att ha fått träffa kusinerna och att kunna umgås i lugn och ro och prata med varann. Stort och hjärtligt tack till alla.







Jag fick också tillfälle att gå in i mitt gamla barndomshem som var så varsamt och smakfullt renoverat med bl a alla gamla spegeldörrar kvar. Det är dessutom det enda av de ställen jag bott i under tidig barndom som finns kvar, tre hus har rivits och ett fjärde är nedbrunnet. 

Strax efter lunch på fredag var det dags att ta bussen tillbaka hem och  vinkades av på busstationen av Siv med dotter.






Eftersom jag kom hem sen eftermiddag på fredag åkte vi på lördag iväg för att tända ljus på gravarna. Det var stundtals mycket dimma, men när vi var på kyrkogården uppehållsväder och många människor ute i samma ärende. 

Vi passade på att göra en sväng förbi stugan för att plocka ris till adventspyntning och titta till stället att allt var i sin ordning.  På hemvägen tätnade dimman, ibland nästan inte möjligt att se vägen framför bilen och när vi kommit en bit norrrut var E4-an avstängd och vi hänvisades annan förbifart. Det första jag gjorde när vi kom hem var naturligtvis att kolla tidningen på datorn. Anledningen till avstängningen var en frontalkrock mellan lastbil och personbil som fattat eld och föraren omkommit. Alltid lika sorgligt och man tänker automatiskt på den familj som nås av ett sådant bud.