Medan jag skottade kom jag att tänka på min i Stockholm boende barndomskamrat som i förbigående nämnde att hon inte tillät sin man - urstockholmaren - att skotta snö - han gjorde det inte tillräckligt snyggt. Jag anar att det inte var hela sanningen, hon ville nog att han inte skulle anstränga sig pga hälsoskäl, men ändå tror jag att vi som växt upp med snörika vintrar vant oss att snödrivorna ska se jämna och fina ut. Nåt ditåt var det också under slåttern, som jag minns var min morfar noggrann med att hässjan skulle "kammas" som slutfinnish. Fast kunde det vara så att ju slätare hässjan var desto lättare rann ev regn av höet, så att det hade en praktisk betydelse. Något sådant kan jag inte tänka mig om snödrivorna, det var väl ändå bara så att det skulle se vårdat ut.
I går förberedde jag dagens palttillverkning, kokade potatis och stekte rimmat sidfläsk till fyllningen, så efter lunchen hämtade jag syltgrytor och stora bunken från vinden och satte igång. Det är högst ett par gånger per år jag drar igång att koka palt och nu var det nog ett helt år sen sist. Det är ett riktigt söligt jobb, men snart var grytorna fyllda med 21 stora paltar. Middagsmaten var given - och smakade gott.
Men jag tror att ödets finger börjar trassla till min tillvaro. Diskmaskinen är totalt opålitlig nu, går ibland bara en del av programmet så jag får starta om den för nytt försök som kan gå bra och idag var det spisfläkten som trilskades, belysningen gav upp, alltså båda lamporna samtidigt! Jag har bara kravet att allt ska funka drygt fem veckor till.
I morgon är det kursdag igen och programmet på förmiddagen är en föreläsning om artros och knäbesvär. Misstänker att vikten av att röra på sig kommer att framhållas . Eftermidagens program är än så länge obekant, men våra engagerade lärare har säkert med något intressant ämne då också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar