Summa sidvisningar

lördag 13 juli 2013

ÅTERHÄMTNING

Idag har vi legat väldigt lågt faktiskt. Har bara fixat lite lätt lunch och ömsom läst och ömsom slumrat. Dessutom har det varit riktigt varmt och mulet, nu vid sextiden 22.7 ute och 23.7 inne med alla dörrar på vid gavel. Det är väl det vi kallar sommar och egentligen längtar efter i januari när det är mörkt  hela dagen, många minus och snön yr, men dit är det ju ändå fortfarande väldigt länge. Det blev rätt så många mil igår för sambon som körde fram och tillbaka upp till Gillesnuole, ca 54-55 mil, för mig var det tillräckligt åka bara halva sträckan.  Jag tycker ju egentligen att det är tråkigt och långsamt att bara sitta och åka men fördriver tiden med handarbete. Just nu virkar jag på den jättestora mormorsrutan jag nämnt tidigare nån gång. Projektet går ut på att göra slut på ett antal små nystan i olika färger med vita partier mellan varje nyans.  Skulle väl kunna lägga ut en bild men det får anstå tills jag har den klar. 

De handarbeten jag senast gjort klart kan jag däremot visa upp. Dels är det en liten filt i vitt ullgarn, dels ett par mobilfodral, jag ska nog gör fler och ändra utförandet, men jag tror ändå att dess två funkar så där.
Tack för inspirationen Monica Jansson.

Filten var en gammal önskedröm att göra, mönstret, ett tidningsurklipp, har jag sparat i närmare 50 år och på senvintern satte jag igång stickningen, men vad jag inte visste då var att det skulle bli ett av de besvärligaste arbeten jag någonsin gjort. Det var felaktigheter i mönstret och jag tror att jag repade upp och började om fyra-fem gånger, ritade om mönstret och till slut fick jag ihop det hela. Inte förrän jag stickat över halva filten hade jag fått in allt i huvudet så att jag  direkt kunde upptäcka när jag stickat fel. Många sk tillbakastickningar (upprepningar) blev det, men jag tänkte att jag stickade in ett antal goda egenskaper i filten som jag hoppas kommer den lille "prinsen" tillgodo och jag kunde med tillfredsställelse paketera och skicka den till mottagaren. 



Blockning och färdigställande

Färdig





Bussfärden upp till Sorsele på torsdagen gick bra, man hade nästan egen buss så att säga, bara en passagerare till som steg av i Lycksele. Medan jag satt på busstationen där i väntan på avgång för den buss som skulle ta mig till Sorsele passade jag på att ta mig lite fika och bekanta mig med en medpassagerare. Det var en språksam, äldre dam som var på väg till Kristineberg för att städa ur ett garage. Sen när vi klev på bussen kom ytterligare en passagerare som skulle åka ända upp till Ammarnäs och om jag inte tog fel så skulle han nog komma att sova hela vägen dit upp (ca 25 mil). 

Kusin Siv mötte vid bussen och vi fick en skön dag tillsammans med god lunch, rökt abborre tillhör ju inte sånt jag får smaka så ofta.  Min väninna Astrid kom sen och hämtade mig för  övernattning där. Det känns så skönt att ha kunnat öppna kontakten med min gamla hemort igen, som under många, många år legat i träda och jag skojade med de här två flickorna och sa att jag måste hålla båda deras sängar varma för att trygga övernattningarna i fortsättningen när jag åker upp till Sorsele. Jag är väldigt glad att ni båda finns där för mig. 

Gårdagens begravning, som Siv och jag följdes till, var känsloladdad och högtidlig och det kändes väldigt bra att träffa den sidan av släkten. Det var  i stort sett var mycket länge sen sist och många av de yngre hade jag heller aldrig träffat.

Direkt efter minnesstunden, då sambon anlänt, åkte vi upp till det gamla kapellet där mina föräldrar och morföräldrars gravar finns. Det är egentligen inte en allmän gravplats utan dessa två gravar finns där med särskilt tillstånd. Platsen har mycket stor betydelse för mig och jag har besökt den ofta sen tidig barndom. Där har sedan början av 1940-talet hållits tre sommargudstjänster varje år och från början med många besökare, det var som jag tror ett uppskattat sätt att träffas. Själv vigdes jag där för 49 år sen och som sagt fyra begravningar av mina närmaste har jag också varit med om.

Ett mycket tidigt barndomsminne är när jag följde med mina morföräldrar dit. De bodde några km från kapellet och min mormor rodde båten upp dit med mig som passagerare  medan morfar hellre tog cykeln. Båtfärden finns för alltid i mitt minne, Älven låg spegelblank, det var soligt högsommarväder och långt bort i väster sågs snöklädda fjällmassiv. Det ger fortfarande en otrolig lyckokänsla att tänka  och försöka återuppleva den stämningen.


Information vid Ammarnäsvägen

Den lilla bäcken porlar vid stigens början

Stigen jag vandrat många gånger




Gillesnuole kapell

Stabbur och nyuppförd kåta

Den lilla gravplatsen

Minnessten

Johannes Sehlin och hustrun Betty

Jonas Öhman och hustrun Anna


Vindelälven

Uppmaning vid Hemfjälls byaskylt "Si på vyn mitt i byn"

I går afton var det också ett fantastiskt väder, men myggen var helt galna så det gällde bara att fort som attan sätta ner rosorna, vattna och snabbt ta sig tillbaka till bilen. 

Hem färden gick problemfritt och strax efter klockan nio körde vi upp på gården hemma. Vi satt länge och summerade dagen men jag hade svårt att spänna av, dagens intryck och många känslor virvlade runt i huvudet, men så småningom när jag gick till sängs somnade jag och sov gott minst ett par-tre timmar längre än vanligt.


onsdag 10 juli 2013

TIDSFÖRDRIV

Ja, ja, det var väl ett bra tag sen nu, men ska äntligen göra ett allvarligt försök att skriva lite spridda minnesbilder från den dryga månad som tystnaden varat. För det första har vi haft många, väldigt många faktiskt, soliga och varma sommardagar samtidigt som regndagarna som kommit däremellan förbannats på det grymmaste. Men att de behövts kan man se på växtlighet och blomning, det är många år sen man såg så frodiga och tättväxande gräsmattor och alla blommor - och ogräset också - når oanade höjder. bärbuskar och fruktträd översvallas av kart och skogen verkar också ge rekordskördar liksom man kan ana att de tjocka hösträngarna skvallrar om riklig skörd för bönderna. Vem som nu ska konsumera det överskott som det troligen handlar om. 

Vi började sommarsäsongen ute i stugan tidigt i år och många underbart vackra försommarkvällar har vi haft därute, men värmen kommer inte utan elände heller. Årets myggproduktion har också nått oanade höjder och havsbrisen har inte på långa vägar lyckats hålla dem borta så det har varit bäst hålla sig inomhus för att inte bli uppäten. 

Midsommaren valde vi att fira hemma i stan p g a dålig väderleksprognos som till viss del även stämde. Regn på midsommaraftonens förmiddag men en helt underbart skön kväll som följdes av hällregn på midsommardagen vilket också var fallet ute stugan där det varit rena skyfallet. 

Fortsättningen på den renovering vi började på eftersommaren i fjol har inte kommit igång ännu men det är väl på gång nu. Vi har under tiden målat om fönstren här hemma som fick prioritet. Förunderligt att det går hur bra som helst att hålla sig med jobb - eller åtminstone hålla igång andra till att göra jobbet! 

Senaste helgen åkte vi ner till stugan på fredag, prognosen visade soligt väder, och det stämde till punkt och pricka, varmt och skönt, och när vi åkte hem igen var gräsmattan klippt, ogräset nöjaktigt borta, jordgubbslandet vattnat och en hel del annat  ansat. Härlig känsla! Vi hade dessutom storbesök på lördagskvällen då en älg plötsligt spatserade in på tomten och han kom väldigt nära stugan, ca 3 meter från fönstret där han mumsade på min rönn. Jag säger min därför jag har under några års tid ansat  och friserat den för att få till en slags bollform och för att den inte ska växa sig för stor och skymma utsikten mot havet. För en gångs skull hade jag inte kameran med utan besöket fick dokumenteras med mobilen. Det blev lite si och så, fotar inte så ofta med den och har inte kläm på om det finns möjlighet till egna inställningar.













Idag har jag packat både frysen och resväskan. Frysen fick ta emot närmare tio kilo nyfångad lax. Skrädet som jag alltid tar emot hinner jag inte göra nåt åt idag utan efter helgen blir det att koka laxsoppa. Men dagens middag blir stekt färsk lax, spenat och potatis. 

I svinottan i morgon bittida ska jag sätta mig på en buss och åka upp till Sorsele. Min äldsta kusin gick bort i slutet av juni bara nån månad före 95-årsdagen och begravningen sker på fredag. Hon var en sjusärdeles kvinna, förutom glad och munter oerhört arbetsam och allt som hon gjorde med sina händer var fullkomligt enastående, mat,bakning, blommor, handarbeten,  you name it, allt flöt i en jämn ström. Sista gången jag träffade henne, veckan efter hon fyllt 94, bjöd hon på en middag bestående av flera nylagade rätter bl a ugnsstekt "vinnelbörting" dvs börting fångad dagen innan i Storvindeln (en sjö i Vindelälven) av hennes bror (86). Jag uppskattade den omtanken, att jag fick återuppleva smaken av mat som hörde hemma i min barndom.. Bortåt halv tolvtiden på kvällen började hennes ögonlock falla igen så vi samlade oss till uppbrott med att säga att det nog var dags att avsluta dagen. Ja, sa hon, jag var uppe kring kl fem i morse, så jag håller på att bli lite trött!!! Vem skulle inte varit det? Det känns som hennes efterlämnade tomrum är mycket stort.

Men det som bekymrar mig nu är trasslet med mina ögon. För drygt två veckor sen såg jag väldigt dimmigt och trodde mig ha fått på mig mina läsglasögon men icke så, det var mina ordinarie. Sen kunde jag inte se att läsa tidningen och dimsynen fortsatte så jag kontaktade vårdcentralen och fick en läkartid. Den resulterade i en akutremiss till ögonkliniken men tursamt nog kunde läkaren inte se någon förändring och jag rekommenderades att skaffa ögondroppar för att höja tårvätskenivån. Jag beställde omedelbat tid hos optiker som jag fick några dar senare. Det besöket resulterade i nya glasögon, något som jag redan för nån månad sen börjat längta efter. 

Nu är jag åter efter att ha  pausat en stund. Kom plötsligt ihåg att jag borde ringa och höra om inte glasögonen kommit och det var troligen tankeöverföring för tjejen som svarade sa att hon precis höll på att ringa för att tala om att mina glasögon fanns klara för avhämtning. Blixtutryckning ner till stan, fick mina nya glas, ja fick och fick, det blev ett djupt hål i börsen, men på näsan sitter de nu - och funkar hittills jättebra. Optiker Peter gjorde ett bra jobb, det tackar jag särskilt för, och en mycket grundlig optikerundersökning dessutom, och stort tack till Maggan som gav mig tipset om honom, jag är mer än belåten - men black. Kan ju läsa på skärmen också utan problem. Gode Gud låt det tillståndet bestå, jag ber.

Jag skulle ha skrivit  om mina avslutade handarbeten, men det får anstå till nästa inlägg, när det nu det kan bli, men den som väntar...... Å andra sidan har jag uppdaterat listan Lästa böcker med under året hittills lästa volymer.

Nu är det dags att avsluta dagen med en dusch, ställa  väckningen på 04.00 och se till att vara på busstationen i tid före avgång. Själva resan tar ca fem timmar, men då får jag en timme mellan 8 och 9 i Lycksele på köpet, vad nu den timmen kan ha för gott att ge. Så särskilt upphetsande kan inte morgonen var ens i Lappstockholm. Kanske går det att få sig en kopp kaffe till livs för den avslutande tvåtimmarsresan. Hela färden är i och för sig en zigzagtur från kust till lappmark genom Västerbottens inland.