TRÖTT, TRÖTT, TRÖTT

Solig höstmorgon

Ännu en vecka, drygt, har dragit iväg med både trevliga tillställningar och smått tröttsamma aktiviteter och idag försöker jag med någon form av återhämtning efter gårdagens totaldip.

Men jag börjar med den roligare sidan av tillvaron, d v s både film och annan underhållning. Andra filmen i Filmstudions höstutbud, den norska filmen Vad ska folk säga? var ett omskakande drama om hederskultur,. Jag gick därifrån med en känsla av förtvivlad maktlöshet, var finns möjligheten till kontakt och förståelse mellan så olika kulturer, i vilken värld finns mötet?

Jazzcafeet på lördagen lämnar jag därhän med tanke på söndagskvällens konsert på Nordanåteatern med Edda Magnason och Norrbottens Big Band.

En lång basklarinett, en icke fullt så lång man och i bakgrunden Edda Magnason

En konstellation med bl a 12-13 blåsare stod för ett enormt tryck och jag borde egentligen ha suttit längst bak i salongen och inte på rad sju. Fantastiska musiker och för alla utom en komposition stod överraskande Edda Magnason för. 

Lördagskvällens middag hos en väninna var ett avslappnat och trevligt avbrott i min tillvaro som hela tiden egentligen uteslutande handlar om att få lägenheten i det skick jag vill se den - så småningom! Tanken som kom efteråt var att jag tydligen fortfarande har en hög stressnivå som jag för en kort stund kunde släppa och bara njuta av den gemensamma och otvungna samvaron. Sov gott och länge på natten och kunde unna mig ordentlig vila under söndagen.Veckans morgonpromenader har varit härliga med soligt och lite höstkyligt väder.Jag passerar varje gång ridhuset och hästarna är då redan ute i hagarna, senast gången var vattenkaren tomma till viss förtret.

Vattenväntan

Kommande vecka startar dessutom något försenad Må bra-gympan.

Nu har jag ett par morgnar sett +2 grader som lägsta nattemperatur och det kan väl betyda att vissa ställen redan haft frost. I dag har jag avstått från den långa rundan men det blir not en kortare version senare under dagen.. I eftermiddag kommer Ikeatransporten som innehåller den garderobskombination jag beställde vid besöket i Umeå. Under dagen ska jag göra plats för de platta paketen som får ligga tills på måndag då monteringen ska ske.Det blir spännande se hur det kommer att ta sig ut och om det motsvarar min önskan om praktisk förvaring.

Och till sist men inte minst, vilken härlig känsla att äntligen ha fungerande belysning överallt. I går var elektrikern här och satte upp takarmaturerna och största statushöjningen är nog hallbelysningen då  jag kan ha stängd badrumsdörr i fortsättningen. Men ........ när allt var klart gick den s k luften ur mig, Jag blir så enormt trött när något ska göras eftersom jag hela tiden engagerar mig i vad som händer, vill ju att jag får mina önskemål genomförda till belåtenhet. Det blev ju också det igår men som sagt all ork tog slut för mig. Veckohandlingen stod dessutom på tur och det kändes ett tag som att om jag träffar någon som ska prata med mig så orkar jag inte med det.fast när nöden är som störst o s v..... Jag stötte ihop med underbaraste Kerstin, pratade några ord och hon erbjöd mig att åka med i bilen hem vilket jag tacksamt tog emot. Helt utmattad sov jag bort kvällen, orkade inte med vare sig film eller höstmöte med släktforskningsföreningen och sticknålarna fick dessutom också vila.

Den smådeppiga attacken försvann under nattens sömn och nu förbereder jag en stillsam dag.Tanken att jag inte kommer att klara av slutföra detta med lägenhetens iordningsställande får inte ta energi från mig. 

Veckan som kommer är det hög tid att vintra i stugan, som verkligen fått klara sig utan mina besök denna sommar, hoppas kunna vara där längre perioder kommande år. Efter det ska jag fundera över om och när det kan passa med några dagar i huvudstaden, det skulle nog behövas som omväxling. Dessutom fick jag hörom dagen en inbjudan till julfirande som jag ser fram emot, hoppas kunna ordna med kattskötsel under tiden. Lyckligtvis finns alltid ljuspunkter i framtiden.

Dagens vackra tanke

VILKEN DAG!

  

Det är gårdagens resultat som föranleder detta euforiska utrop! Jag som nästan börjat förtvivla över den förlorade energin  och framför allt oförmågan till klar målsättning. Och i för sig är ju det naturliga målet att få en för mig själv godtagbar ordning i lägenheten men jag har lämnat frågan om tid öppen, det får ta sin tid och bli när det blir. Avslappnad och skön tanke men inte helt tillfredsställande. En svag natur förfaller lätt i ett latmanstillstånd och resultatet låter vänta på sig, man blir lite lessen i roten. 

Eftersom jag hade ett planerat telefonsamtal att ringa i går så gjorde jag det och elektrikern som det gällde lovade komma hit om ca en vecka och efter det har jag förhoppningsvis fungerande belysning överallt. Dagen därpå kommer Ikeatransporten och då krävs montering. När jag ändå kommit igång ringde jag den trofaste snickaren som omedelbart lovade komma den 1 oktober och det blir så att säga början till slutet. Det handlar om en garderobskombination och jag kan få undan mina kläder som ligger  i stora högar på stolarna och fortfarande i lådor för att inte tala om trängseln i klädkammaren. 

Det blev en mycket bra start på dagen så efter en snabb tur ner till stan för att hämta teaterbiljetter fortsatte jag upp till Solbacken och Rusta. En liten transportkärra som i deras ordbruk kallas magasinskärra, och en steghylla var föremålen jag planerat köpa en längre tid men inte funnit i affären  trots att dessa skulle finnas enligt uppgift på deras hemsida- Efter att personalen funnit att det fanns en av vardera produkterna i affären startade operation Sökninng. Jag hade ju tidigare själv letat och det fick också den personal som hjälpte mig göra.Möjligheten att den lilla transportkärran gått ut utan att passera kassan fans som en rimlig förklaring! Det behövdes ytterligare hjälp och se, högst upp på en hylla bland måleriartiklar fanns en enda kärra, den jag behövde! Steghyllan som också var den sista som fanns hade vi hämtat under vägen men då kom problem nr två.Hur skulle jag kunna få med mig ett nästan två meter långt platt paket plus den lilla kärran? Jag hade nämligen inte bilen med. Och .... det var just den lilla kärran som blev den naturliga lösningen, det den var speciellt lämpad för så att säga. Att jag dessutom precis hann fram till lokalbussen och träffade på en hjälpsam chaufför var en extra poäng. Alltnog, jag lyckades ganska smärtfritt komma upp i lägenheten med de eftertraktade prylarna.

Platta paket, som är lågprisaffärernas kostnadslösning innebär också montering och det kunde jag naturligtvis inte låta bli att ta mig an. Hyllan kom på plats men jag väntar tills jag får hjälp med att förankra den. Vill inte gärna skruva i väggarna själv, rädd att det då går snett och som den lite petiga natur jag är, skulle det störa mig i evigheter. 

Hur som helst det kändes skönt med gårdagens resultat som jag tycker förde mig en bit framåt men det kostade! Jag somnade stilla ifrån teven och missade kvällens inslag i programserien om sökandet av arvingar. Det går leva med, finns ju både repris och play. 

Nu väntar träff med promenadgänget för dagens vandring med efterföljande lunch, I kväll dessutom den andra visningen av Filmstudions program. Apropå teaterbiljetterna jag köpte var det till Västrbottensteaterns julföreställning, Hasse och Tages Julafton, som redan är livligt bokad. Jag har dessutom köpt biljetter till ett par lunchföreställningar för att inte tala om det som ytterligare väntar; Edda Magnasson, Stacey Kent och Jojje Wadenius. Jag tycker mig ha väldigt mycket att se fram emot

MINNEN KONTRA ICKEMINNEN

Hösten är kommen

Söndagen är på väg att gå över till kväll och jag försöker mig på ett inlägg, denna gång från datorn eftersom jag upplever att paddan strular till de för mig på et sätt som jag inte är tillräckligt kunnig för att tackla. Frågan 'r om detta blir lättare då jag sittandes på sovrumsgolvet med utsträckta ben och tangentbordet vinglande på mina knän. Väl värt ett försök ändå!

Började dagen med den vanliga långpromenaden efter att jag lyssnat på Söndagsintervjun på radions P! med den i mitt tycke absolut bäste intervjuaren, Martin Wicklin. på den kvinnliga sidan är/var min idol Ann-Marie Rauer (programmet Sverige) som tyvärr försvunnit från rutan, men de här båda behärskar en mjuk intervjustil som resulterar i förnämliga mänskliga program.

Promenaden var skön i soligt något svalare väder men jag förstår mig inte på mätningsresultatet i min telefon, appen Hälsa, stegmängden varierar och även promenadens längd fastän jag går samma sträcka varje gång. Misstänker att jag tar kortare steg ju fortare jag går men troligen rör det sig om ca 7 km. Numer bryr jag mig inte om att på något sätt pressa tiden utan tar mig runt i de takt som känns bekväm och att resultatet blir en ordentlig genomsvettning - ända in i märgen! Rundan går till stor del på en väg i närheten av skog där höstfärgerna så sakteliga börjar visa sig men det har ju fortfarande inte varit någon frostnatt här så grönskan är övervägande. 

Under gåendet virvlar tankarna runt i huvudet, oftast har jag långa utläggningar i mitt inre som skulle sitta bra  på pränt men tyvärr så stannar det mesta kvar där uppe bland cellerna. idag dock bearbetade jag det jag låtit bli rubrik till dagens inlägg, minnen i första hand men också betydelsen av det man inte minns. Anledningen till det har med flytten att göra. I samband med att jag tömmer flyttkartonger kommer många gamla och så att säga arkiverade saker fram bl en gedigen brevskörd. Inte bara mina egna under hela livet erhållna brev utan även min mors  och t o m min morfars brev.  Det har bara blivit små axplock som jag läst nu men bland mina egna brev förundras jag över med vilken iver jag började söka brevvänner från jordens alla hörn så fort jag efter ett år i realskolan kunde uttrycka mig på engelska. Det blev både kortare och längre brevväxlingar.  Det tog mig en hel dag att gå igenom den kartongen delvis beroende på att en del som jag kallar ickeminnen blev klarlagda när jag läste brev som min mor skrivit hem, de svar hon fått dels av min far och även sina systrar. Jag har till stor del förträngt att min mor var sjuk under långa tider och inlagd på sjukhus, bl a för blödande magsår. Som jag förstår kan det ha varit från det jag var i 11-årsåldern och periodvis framåt något år.En del händelser som jag inte förstått sammanhanget kring är totalt borta från mitt medvetande. 

Det hela slutade med att jag avbröt att läsa fler brev för tillfället, jag blev alldeles för berörd av det jag fått mig till liva och natten efter ville inte sömnen riktigt infinna sig. 

Nu har i alla fall den sista kartongen som fanns uppe i lägenheten blivit tömd, nu väntar jag bara på att leveransen från Ikea kommer och att jag får de beställda garderoberna monterade.  Jag hittar inte så bra bland mina kläder  och snart får jag behov av annat än sommarkläder. Framför allt behöver jag få ordning på liggande kläder som det inte finns någon plsts för, hyllor saknas.I morgon är  det äntligen dags att kontakta elektrikern enligt löfte, så  det kan så småningom bli ljus i mitt hus, hittills har det visserligen gått bra med fönsterlampor men det vore bra få stänga badrumsdörren. Det är nämligen enda sättet att få ljus i hallen den vägen!

För övrigt så har programmen för både Filmstudion och teatern kommit och ett antal biljetter  har införskaffats, men första filmen på Filmstudion var totalt värdelös, hoppas veckans föreställning blir trevligare.

Det var också premiär för Jazzcaféeet i går, en konsert som benämndes som Tribute to The Great Kai  & J.J.Två trombonister, Lars Ullberg och Hannes Falk, med band som hedrade Kai Winding och Jay Jay Johnson, trevliga, välklädda och välspelande, välutbildade musiker som kanske låter höra sig mer i framtiden, kanske i synnerhet pianisten Britta Virves. 

Här åkte kavajerna av 

När Jazzklubbens ordförande tackade musikanterna passade han på att dra en liten anekdot, han har många lustigheter på lager, och den här handlade om definitionen av en trombon. Han hade nämligen en gång spelat tillsammans med en trombonist, utbildad genom Frälsningsarméns försorg som hade förklarat ungefär så här: En trombon blåser man i ena ändan och Gud vet vad som kommer ut i den andra!

Efter det kom ett extranummer!

Jag slutar också med lite extra nämligen en bild av mitt orkidéfönster som blommar så tacksamt

. 

HÖSTMÅNAD

Tänk vad tiden går, redan höst efter denna på flera sätt intensiva sommar som för min del känns oändligt lång när jag tänker bakåt. Men tack vare tidens gång börjar jag nu ändå landa i tillvaron och mentalt känna den fasta marken under fossingarna.

Oredan runt mig består men jag betar av små bitar i taget om än inte flitigt men som en av mina vänner Uppmuntrande kommenterade ’Rom byggdes inte på en dag’ och vad blev inte den staden. Säger jag som inte varit där trots att det varit ett av drömresemålen ända sen olympiaden var där. Och vad ska det inte bli av den här lägenheten till slut!

Nu har jag dessutom äntligen skaffat den mikrougn jag inte saknat särskilt mycket men inte helt kan undvara heller. Inte helt lätt att välja, utbudet är stort och tilläggsfunktioner utöver de mest basala som tining och uppvärmning, är oändligt. För att inte tala om själva designen, jag höll verkligen på att falla för en läckert retrobetonad historia.  Fast dubbelt så dyr och med alla möjligheter till varierad matlagning som jag ändå aldrig skulle komma att nyttja avgjorde, nu står den alla enklaste och minsta modellen helt anonymt i ett hörn på köksbänken och tillfredställer mitt behov att värma mat.

Jag gjorde en paus i skrivandet för promenad, en härlig vandring i skönt och soligt väder. Den blir ganska lång, ca 7 km, och känns lite trist emelllanåt. Tänkte idag att kanske jag till slut faller för frestelsen med en bok i örat men jag tycker också om att höra alla små ljud som finns, fågelsången den här årstiden är nästan obefintlig men suset av trädens finns hela tiden med varierande styrka, att kunna höra  här finns en asp i närheten det är naturens egen poesi. En dag tidigare när jag gick en bit efter det nästan övervuxna skoterspåret blev jag en aning tankfull, hur hade en avfallstunna hamnat mitt inne i skogen, dit vare sig hittar eller kommer sig en sopbil! Hur tänkte man den gången?

I och med det kom jag in på ett av mina favoritprogram på teve, Babel, som jag sällan missar liksom Kulturstudion på lördagskvällarna. I gårdagens sändning medverkade Jonas Hasse Khemiri som pratade om sin senaste bok Pappaklausulen, medverkade gjorde också norska författarinnan Vigdis Hjort som med sin familjeroman Arv och miljö lyckats både göra succé och skandal. I samtalet poängterade hon bl a hur minnen av vissa händelser upplevs helt olika av personer som varit med, ingen kan sägas vare sig ha helt rätt eller fel, den egna upplevelsen skiftar. Khemiri beundrar jag för hans förmåga att vända på alla stenar en extra gång. Som småbarnsfar hade han bl a iakttagit hur fort hans egna barn fattat olika beteenden och att han försökt att inte använda villkorade förmaningar t ex att de inte fick sitta hela tiden med plattan varpå barnen omedelbart kontrat med att ’om vi inte får det får du inte heller sitta och läsa’.

Apropå läsa har jag så smått att läsa igen, det blev en total förändring av mina vanor under sommaren, orken räckte liksom inte till och jag somnade oftast långt innan jag hann ta tag i någon bok. I flytten flöt en del olästa böcker upp bl a Runt globen med fötterna på jorden skriven av Assar Svensson grundare av skellefteföretaget Skega (Ersmark). En entreprenör ut i fingerspetsarna som haft en stor betydelse för bygden, spännande läsning om hans internationella verksamhet. En annan bok som jag också tog mig an är Carl Linnaeus Lapplands resa år 1732. Jag skulle behöva min kusin Anne-Maries latinska kunskaper för att förstå dels alla växters namn liksom även många uttryck. Det finns visserligen förklaringar men det blir en hoppig läsning då. Själva resandet beskrivs så man får en uppfattning om svårigheterna jämfört med dagens olika färdmedel. Jag har nu följt med till Veda i Ångermanland. Förutom en beskrivning av sin reseutrustning förekommer ibland lustiga kommentarer som i gränslandet mellan Uppland och Gästrikland är gästgivarna odugliga eller citat: Inmot aftonen kom jag till Sundsvall, vilken stad är en liten fläck, ligger mellan 2:ne höga backar; till den ena sidan går havet och dit flyter gent emot en flod från landet. Han hade då varit på resa 6 dygn och stannade kvar över Kristi himmelsfärds dag ’dels för högtidens skull, dels för min trötta och skakade kropp att litet ställa till rätta.’  Och då hade han hela det inre av övre Norrland framför sig med ofantliga vedermödor! Och jag har efter den här bokens slut att ta itu med det som återstår av Maria Magdalena, boken alltså!

Ett annat tidsfördriv som fått ligga helt orört är mitt handarbete. När jag åkte nr till stugan för min vilovecka tog jag med det enda i den vägen jag hittade, ett par sockor som jag skulle ändra en aning och virkade grytlappar som väntade att avslutas. Efter jag gjort det klart kunde jag inte låta bli att starta ännu ett par sockar, för övrigt har jag inte hittat i vilken kartong något handarbete eller vare sig sticknålarna eller virknålar finns så jag får syssla med det som finns till hands. För övrigt har jag fortfarande nära till sömnen när jag på kvällarna sätter mig framför teven. I går på eftermiddagen strax innan stängningsdags tog jag en promenad till handelsområdet och skaffade lite fräscha blommor att placera utanför dörren, den sommarplanteringar som stod där var både risig och utan sommarcharm, helt bortglömd helt enkelt och det var verkligen dags att byta ut./>