TIDLÖSHET

Inte har jag somnat på mitt moln även om man skulle kunna tro det, så länge som jag dröjt med att skriva nåt, men har nu tagit ett stadigt grepp om den imaginära kragen för att tota ihop lite splittrade tankar.  

Dagen idag började alldeles för tidigt, många gånger när jag vaknar tittar jag bara lite slött på arbandsuret - och misstar mig på tiden!  Det var precis vad som hände idag, jag kände mig utsövd !! solen sken, noterade att marken var vit av frost och fåglarna kvittrade, skrek och väsnades i högan sky, så det var väl inget fel att också stiga upp, tänkte jag. Startade kaffebryggaren och gjorde i ordning frukosten som jag idag gjorde lite mer söndagsmorgonomsorgsfull, kiwi och sharon med lite honung i filmjölken, rostad frölimpa med böcklingpastej överströdd med isbergssallad plus ett litet glas tomatjuice och naturligtvis en mugg kaffe. Bläddrade lite förstrött i några handarbetsböcker och kände mig belåten med tillvaron. Efter ett tag kom sambon upp och jag blev varse om den sk realtiden och det var betydligt tidigare på morgonen än vad jag trodde. Och om inte om varit, skulle jag väl blivit medveten om det tidigare men jag hade denna fridfulla morgon inte ens satt på radion av hänsyn till den sovande sambon!!

Efter det uppvaknandet kände jag, hur sömnig jag fortfarande var och framför allt hur onödigt tidigt det var, så jag svarade på sängens lockrop och drog mig tillbaka. Jag kunde väl åtminstone läsa några sidor till i den pågående boken, tänkte jag. Ganska snart fick jag sällskap, Lila kom och kröp ner fort, fort, la sig tätt intill mig, välmående och spinnande. Eftersom katter tydligen känner av det starkaste energifältet la hon sig naturligtvis mellan mig och boken. Mina armar räckte nästan inte till och lite knepigt blev bladvändandet, ville ju inte störa den lilla sötnosen heller. Hon tycktes somna men jag såg nog det lilla blänket i den smala ögonspringan, hon höll noga på mig men efter ett tag rullade hon ihop sig och till slut lämnade jag fru Parres självransakande samtal med sig själv  i Elsie Johanssons bok Sin ensamma kropp.

En andra uppstigning i betydligt mänskligare tid, dock utan någon ny frukost, kollade av facebook och de grupper jag är med i, mest om olika slags handarbeten. Det tycks som en del grupper befolkas av samma personer, åtminstone de aktivaste, och i andra verkar det vara mindre handarbete mer rena "prat"-grupper, så så småningom blir det väl att ransonera tillhörigheten. En lång och välgörande stund i badkaret gjorde till slut min dag rätt behaglig och så hamnade jag vid tangentbordet.

Att vi ändå har fått vår till slut märkte jag alldeles nyss då jag hörde obekanta röster utanför fönstret där jag sitter. Det visade sig vara folk från trädgårdsföreningen som kom för den regelbundna beskärningen av vårt enda äppelträd. Tidigare har de kommit varje år men fr o m förra året blir det vart annat år och vårt träd har verkligen ränt iväg på dessa två år så det blir gott om kvistar att ta in och sätta i vatten. Kanske kommer även vackra äppelblommor att njuta av.

Köksrenoveringen, som är klar så när som på en mindre detalj, tänker jag inte orda om särskilt mycket denna dag. Tapeterna, som det verkligen lönade sig att vänta på, blev till vår fulla belåtenhet, nu återstår att göra i ordning möbleringen och sparsamt pynt. Den gamla TV-soffan duger absolut inte längre, en ny är beställd och vi ska väl kunna ha den på plats någon gång efter pingst, sen får resten av renovering och efterföljande ommöblering vänta till sensommar/tidig höst.




Såja, nu har trädbeskärningen avslutats, nu ser inte äppelträdet längre ut som en buske utan har fått en öppen och bättre form och massor av kvistar ligger på marken. Nu är bara att hoppas på fin blomning, aktiva insekter och vackra äpplen. Kanske också bestämma sig för att kartgallra, som aldrig tidigare blivit av eftersom det känns "ohullt" att plocka bort blivande frukter.

PÅ GÅNG IGEN

Innan jag tar de sista stegen fram till sovrummet och sängen måste jag  bara skriva några rader. Det blev en skapligt bra dag efter en sen morgon. Vaknade en kvart över sju av att Lila kom  och jamandes undrade varför jag låg kvar!  Husse var ju redan uppstigen ville hon väl också ha sagt - jamat. Vacklade upp och där satt han, i TV-soffan fullt påklädd och med kaffemuggen i högsta hugg. Inte är det så ofta detta händer. Nåväl, efter ett par timmar och efter inmundigad frukost  och tidningsläsning var jag klar för promenaden. Det blev den vanliga rundan bort till ridhuset och hem igen, en vandring som i normala fall tar 50-60 minuter, idag dock lite längre, träffade  bekanta att prata med.

Efter uppfräschning och klädbyte var det faktiskt dags  att laga lunch, idag risotto med skinka och kapris och sen fixa veckans matsedel med handlarlista, som jag villa ha klar innan nästa aktivitet, gruppträning på gymmet. Sambon går som regel på vattengympa på måndagarna och eftersom vi båda följaktligen ska iväg till badhuset har vi försökt följas dit. Det är bara det att han ska vara där 13.45 och mitt pass börjar 14.30 och när han slutar  sitt pass, har jag bara hunnit med halva mitt program och det känns inte bra att avbryta så långt i förväg. Idag kom jag på idén att han och hans kompis skulle åka iväg själva och jag skulle promenera ner till badhuset. Den promenaden tog 40 min. Idag hade vi en tillfällig instruktör som avslutade med intervallträning och efter det kändes det att man jobbat bra.  Ringde efter sambon som kom och hämtade mig. 

Återstod bara att veckohandla och just nu tar det sin rundliga tid. Vårt MAXI bygger om och jag tror att de vänder upp och ner på hela butiken, möblerar om helt och hållet och det är inte lätt att hitta varorna nu, man ska kryssa mellan nya ouppackade diskar och skåp, hantverkare som drar runt olika maskiner, tillfälliga diskar för div varor och jag vet inte vad. På den nya mejeriavdelningen som blivit flerdubbelt större än tidigare frågade jag en personal om han hade sett nån förvirrad människa (och då tänkte jag inte på chefen Åke). Det ser jag hela tiden, och det är jag själv också, påstod han. Men personalen gör ett jättejobb och är ändå lika glada och tillmötesgående. Stor matmarknad med fantastisk personal som skapar en trivsam stämning, det är inte illa. 

Senare under kvällen frågade sambon om jag inte var trött efter mitt hålligång under dagen och faktiskt var jag inte och är jag inte det heller. Alltså var det en sån här dag jag behövde, göra ett ordentligt arbetspass så kroppen kom igång. Det är underbart att kunna klara av det, må bra och att ingenting heller  hindrar mig från lite extra ansträngning. En livets gåva som jag gläds över och samtidigt känner ansvar att förvalta.

NYINFLYTTAD TILL PÅSK

Fast för tillfället nypromenerad, svettig, har gått varm så att säga, och inte för att jag rusat fram. Hellre därför att isig asfalt som börjat fuktas av solen är förrädisk och det är absolut omöjligt förstå att den finns där. Stavarna funkar egentligen som varningssignal eftersom de inte fäster utan glider väldigt lätt iväg och själv går jag på helspänn och kryssar fram och tillbaka för att hitta isfria, bara fläckar. Apropå gångstavar så är de fortfarande en säker källa till kommentarer från mötande vandrare, idag undslapp sig den ständige humoristen som jag ofta möter, att det skönt när man slipper skidorna. Hahaha!

Det har blivit väldigt sporadiskt med promenerandet under mars månad men under påsken försökte jag återupprätta vanan. På annandagen var jag ute ganska tidigt och mötte få vandrare. På håll upptäckte jag någon som krupit ihop intill plogkanten och eftersom han hade en kamera i handen, kundejag inte låta bli fråga vad det var han fotade. Han uppmärksammade mig på vilka fantastiska iskristaller och underliga motiv som bildades i drivorna  när det töar. Han visade på snöklumpen han fotade och visst kunde jag helt klart se vargansiktet som bildats där. Imponerande och vackert! 

Men det fanns mer att upptäcka och fundera över under promenaden. Det var en otroligt skön morgon, nästan helt vindstilla och överraskande tyst. Vägen jag gick går genom en skogsdunge och plötsligt hörde jag fågelkvitter som kom igång, men vad var budskapet? Kyvisskyvisskyvisskyvisskyviss! Försök säga det fort så förstår du vad det var jag hörde! Man kan ju också fundera hur natten varit eftersom när den här fågeln tystnat kom en spädare stämma som svarade: pisspisspisspiss. Man har inte roligare än man gör sig.

Före .........

...och efter

Före.....

...och efter

Inflyttningen, ja den startade fredag före påskveckan, och ett i mina ögon oändligt antal flyttkartonger skulle packas upp. Sen gällde det att räkna ut en någorlunda logisk ordning i 
de nya skåpen. Det lyckades ganska bra, men ett lite problem är de gamla vanorna som sitter långt bak i skallen. Nu finns bestickslådorna mitt emot den tidigare placeringen och där kylskåpet tidigare stod sitter ugn och micro. Jag krafsar på ugnen ideligen när kylskåpet ska öppnas och bommar besticken, undrar just hur länge det sitter kvar. Det påstås ju att det tar 21 dagar att bryta en vana, får väl se om det håller. Men jag är så belåten och glad över det nya köket, det funkar så bra, och med ett flitigt läsande av produktbeskrivningarna så klarar jag av allt,  nåja nästan, det nya  Testade genast ugnen genom att baka sockerkaka och den blev så vacker - och god - som aldrig förr. Lycka! Jag ser också till att laga sån mat att jag får testa olika funktioner, nästa ugnstest blir att baka bullar, vilket grannen påstod vara omöjligt! Tror inte på det.

Fast allt är inte bara lycka. Vi väntar fortfarande på tapetseringen. De beställda tapeterna var restade till v 12 men det flyttades fram till v 16. Bara att vänta, ändra tapetval blev alldeles omöjligt, för mig fanns bara denna enda tapet. Mitt lidandes historia kanske jag tar en annan gång, men det en riktig pärs. I ren desperation skruvade vi upp gardinstänger på skärtorsdagen och satte upp gardiner för att få lite mer ombonat. De gamla tapeterna finns ju kvar med vita spackelränder som extra bonus.

Sen när jag trodde mig ha packat upp alla kartonger upptäckte jag två till. Där ligger nog det som var kvar när jag trodde mig packat ner allt och frågan är väl om det inte vore bästa frakta de kartongerna till Myrorna på en gång. Jag vet ändå inte var jag får plats för mer.

För övrigt så genomlider vi just nu semifinalspel i hockeyn och jag, som inte kan skryta med att vara  någon fanatisk åskådare vill nog ändå veta hur det går varje gång. Och SAIK gör det bra, men det ÄR alldeles för spännande, en vinst till och det blir finalspel. Och nu i år måste det bli GULD.

Bara Guld Gäller!