GALENSKAP

Ja vad ska man annars kalla det som hände igår. En liten obehärskad knapptryckning på datorn och allt gick i kras. Inte datorn, tack och lov, fast det var det hot den här maskinen hade för sig att trakassera mig med i början, alltså att en krasch var nära förestående, och då var den helt ny. 

I vilket fall, igår läste igenom mitt senaste inlägg och upptäckte några skönhetsfläckar som jag ville förbättra, på något sätt blev hela inlägget markerat och det var då det hände, jag kom oplanerat åt delete-knappen och puff, så var allt borta. Panik! Och inte visste jag vilken åtgärd som var möjlig och började till slut försöka skriva samma inlägg ännu en gång. Men det inte roligt att skriva, och inte blev det bra heller så jag valde att lägga det i utkast i väntan på "bättre tider".

Jag rymde från datorn, ut till gräsklipparen, väderprognosen spådde regn och som alltid så tar jag verkligen sådana spådomar på allvar.... Medan jag höll igång med klipparen råkade min allra bästa datagranne gå förbi och jag fick hjälp både med tips om hur jag kunde återställa mitt borttappade inlägg plus en del andra konstigheter som den här datorn håller på med. Slutsats: Datorn ska läggas in på akuten för fullständig sjukdomsgenomgång! Hur det gick med återställande, njaa inte så bra. Jag hade ju redan börjat ersätta det förlorade inlägget och hur jag än försökte ta bort det så var det också det jag fick tillbaka. Måste finnas fler möjligheter via historiken men hur kan jag inte räkna ut. Mer hjälp alltså och återigen ifrågasätter jag verkligen om jag är vuxen hantera en trilskande dator!

Gräsmattan blev klippt, regnet kom och slutet på Morden i Midsomer försvann som vanligt in i drömmarnas värld! Men efter en mulen morgon verkar det som solen ska visa sig under eftermiddagen, alltid lika välkommen. 

I,förra inlägget, det förlorade, utlovade jag en fortsättning av det jag varit med om under perioden jag inte skrivit någonting alls. En söndag var det Öppen trädgård i Kåsböle, ingår i Tidningen Lands arrangemang, Lilla Madeira är verkligen värt ett besök och mycket uppskattat. Det är nästan ofattbart hur ett stenröse har kunnat förvandlas till denna lilla oas, massor med växter, välskött och finurligt "inredd" med både känsla och humor. Irene Wikström som är hjärnan och arbetsmyran bakom det hela tillsammans med sin make Berndt gör ett fantastiskt jobb och hon ser tydligen möjligheter till förbättringar hela tiden. Historien med den sönderslagna busskuren som låg i diket är bara ett exempel. Hon var bestämt envis om att den, trots makens intensiva motstånd. skulle kunna användas i trädgården och visst, den står i ny skepnad i ett lummigt hörn och pryder sin plats!

Många besökare på plats

Det lilla jag fotade där är bara ett simpelt smakprov på anläggningen. Runstenen är makens gåva till Irene på 60-årsdagen! Det är ett fint utflyktsmål, visningsdagen med olika kringarrangemang, tipspromenad, plantförsäljning, fika, loppis i logen och  alltid trevligt träffa många att prata med. För övrigt finns en lilja där som fått  namnet Lilium Majbrittus, gissa varför!

Och till sist något helt annat, man säger ju att gammal kärlek rostar ej, men mig tycks det som om den till slut faller sönder och samman. Eller är det kanske så att den man älskar är felfri, åtminstone vill man inte se bristerna med kärleksögonen. Det som hände helt nyligen var att jag upptäckte "små" skavanker på min sommarväska som troget hängt med tre somrar, vid närmare granskning visade det sig att åldern tagit ut all sin rätt och ett byte var absolut nödvändigt om jag med hedern i behåll skulle kunna dra med mig en väska i fortsättningen.

Nu är den gamla tömd och förpassad till kremering tillsammans med de brännbara soporna ! Vi var ett bra team och den nygamla som används i stället kommer nog aldrig upp till den nivån men gör ändå ett tillfredsställande jobb. Det är som livet i allmänhet, det fortsätter och går väl ut på att finna, välja och anpassa sig efter nya vägar. Det behöver nödvändigtvis inte bli sämre och en lycka är valet att just med kärlek se i det förgågnas spegel

MELLANDAG

Tittade på hur ofta mina inlägg kommer och konstaterar att det är ganska oregelbundet men regelbundet ca en gång i veckan som tätast - ofta längre. Som nu då men tiden har en tendens att gå betydligt fortare än man tror. Sju dagar sen senaste, vet inte var den tiden tagit vägen fast idag talar kropp och huvud om för mig att något måste jag ha haft för mig!

Jag har inte som katten  kunnat ligga på latsidan

Gårdagen blev intensiv kan jag lugnt säga. Uppe tidigt, som i och för sig inte hör till ovanligheterna, ville ju inte missa vår lokala stjärnas medverkan i Nyhetsmorgon och hon (vad är det fina ordet) konsoliderade sin ställning som förmedlare av ett mycket angeläget ärende. Vilket? Svar: Rattonykterhet! Hennes konstaterande att nu har jag skämts nog tycker jag gäller i många sammanhang då självanklagelse och ångest drabbar, att komma till insikt att inte skuldbelägga sig själv utan se framåt, vis av skadan.

Efter kontakt med det utmärkta företaget Senioruthyrning hade jag fått kontakt med en man som skulle komma vid niotiden för att klippa häcken och ville förbereda för det. Efter drygt två timmar inkl fika var det fixat och det som återstod för mig var att fylla sopsäckar med avklippet och strax före klockan ett kunde jag sätta mig till bords för en snabblunch. Dagens korsord och en stunds vila och därefter snabbt igång med nästa projekt, oljebehandlingen av altanen. Naturligtvis inte utan avbräck, (Murphy's Law?) oljan tog slut, räckte inte ens till halva . 

Något vankelmodig bestämde jag till slut  att inte skjuta upp till morgondagen det jag kunde fortsätta med, så det bar iväg ner på stan för oljeinköp och samtidig veckohandlingen. Återigen en snabb måltid och väl tajmat efter den kom ett avtalat besök som dock inte var särskilt långvarigt. Återigen stod jag mellan valet att fortsätta oljningen eller skjuta upp, men väderprognosen hade regn i sikte och det hade ju lyckats vara uppehållsväder efter rengöringen, så valet blev inte så svårt, att fortsätta så länge det går, eller åtminstone bara lämna den del som ligger under tak. Så långt hade jag hunnit när klockan närmade sig halv nio och jag måste väl erkänna att då höll gumman på att tröttna så jag avslutade dagens slit! 

Eftersom kronprinsessan skulle firas så passade det alldeles utmärkt att jag fick belönas med en skål god glass medan jag satt framför TVn. Vad var bäst då? Ja i mitt tycke den barnvisa som Sven Bertil Taube framförde, kan inte erinra mig att jag hört den tidigare men en sån fin berättelse, så fylld av kärlek och trygghet. Han kunde han, Evert!

Naturligtvis kom det förespådda regnet också, lika intensivt som ett åskregn, och det bekräftade väderleksmänniskornas träffsäkerhet när det gäller att förespå regn. Själv känner jag mig faktiskt lite mör idag, men inte värre än att slutföra altanoljningen går säkert lätt, det är inte så stor bit kvar. Dessutom är solen på gång igen och förhoppningsvis torkar det upp så pass att jag kan ta en tur med gräsklipparen, min nya Viking, under eftermiddagen. 

Sen ska jag bara försöka bestämma när jag ska bege mig uppåt fjälltrakterna, kollar väderutsikterna och ostadigt är väl det som även fortsättningsvis gäller. 

SOMMAR OCH KALLT

Sommarens sista liljekonvaljer

Jag fryser, jag nyser, jag ska inte alls som grädde på moset bli snuvig nu, så jag sitter invirad i en stor och varm kofta, vit dock för att markera att det trots allt är sommar. Lila bor för sin del mestadels i uterummet, hon kommer som hastigast in när det vankas mat och vissa kvällar lystrar hon inte alls när jag försöker locka in henne, så hon mår säkert gott där. Hon kan dessutom hålla full koll på omgivningen, skatorna blir helgalna och skriker i högan sky när de får syn på henne. I afton hördes ett gällt skri och när jag tittade efter vad det var, så stod en främmande katt utanför inglasningen med jättetjock svans och innanför Lila med minst lika imponerande svansvolym, hon hade nog försökt sätta skräck i inkräktaren som skrikit i rädsla/ilska. 

Innan jag åkte tillbaka till stugan förra veckan sa mitt samvete att gräsmattan inte gick åka ifrån utan att åtgärdas, och då var det tydligen dags för min gamle trotjänare att ge upp, den har gått på övertid senaste åren så det var liksom inte läge att fjäska för den mer. Åkte till maskinfirman så fort de öppnade och liksom som överallt annars så fanns det alldeles för många modeller att välja på, åtminstone  minst ett dussin olika. Behövde tankepaus, samrådde med en granne, åkte tillbaka till affären och det blev affär på den jag hade sett ut innan,  köpte bensin, miljövänlig gubevars, annars täcker inte garantin vid ev. motorfel och köra igång. den gick perfekt, tack och lov. Hela gräsmattan var inte att känna igen efter den duvningen. En riktig viking med andra ord!!!

Gräsmattans Viking

I måndagskväll åkte jag hem från stugan sen jag sett vilket väder som utlovades och jag som alltid vill påstå när det gäller regn då stämmer prognoserna.Och nog blev det regn alltid, rikligt till och med,  plus att värmen har farit all sin kos. I morse endast 8,5 plusgrader, det var för övrigt samma gradtal i måndags morse ute vid havet! Men dagarna innan fick man ju känna på det riktiga sommarvädret.

Frukostmiljö

Tänk att kunna ta frukosten med ut en tidig morgon och sitta i solen med det glittrande havet framför ögonen. Så var det lyckligtvis några morgnar och förhoppningsvis kommer det flera tillfällen, men nog är det segt i år. 

Dags för vila

Harmoni

Sexåringen kommer regelbundet på besök, förresten i år cyklar han båda vägarna och då går det så fort att han behöver inte sällskap hem längre, däremot var det jätteviktigt att jag skulle följa honom hem för att träffa hans och syrrans kaniner! Han har också tagit med två av sina kompisar för att de ska få träffa Lila som han stolt förevisar och talar om vad man får och inte får göra och framför allt vad hon säger. Kompisarna verkar dock tvivlande på hur han kan veta det.

Katt under bord

En språklig egenhet utspelade sig en dag då det kom på tal att någon hade ringt och han sa att "då rang han" och att "han rungit". Jag fick mig ett gott skratt då det lät så humoristiskt samtidigt som jag nog tyckte att det var logiskt jämfört med böjningen av verbet springa, började fundera på detta och kunde inte komma ihåg (länge sen skolan nu) den språkregel som styr böjningen av verbet ringa. Kom inte sen och säg att man inte också har glädje av att prata med växande barn, det finns ett växelvis lärande i sällskap med alla åldersgrupper.

En kväll kunde jag höra hur det mycket svagt krafsade på utsidan dörren och tänkte väl att nu börjar skogsmössen vara väl så närgångna och vill komma in den vägen. Det upphörde ganska snart och Lila hade märkligt nog inte reagerat på ljudet, men när jag en stund senare gick ut upptäckte jag vem som hade gjort sig påmind. En ganska stor hare skuttade hastigt skrämt iväg och den behöver man ju inte ängslas för, undrar bara om harens små ungar  även detta år finns  under uthuset. 

Utegym är ju på modet numera och jag kan skryta med att det har jag på tomten, eller åtminstone har haft. På senhösten i fjol kom en man och sågade ner fem stora alar och de fick ligga kvar över vintern eftersom jag samtidigt avslutade sommarperioden därute. Så det fick bli en del av min motion förra veckan, drog ihop allt ris och även alla klampar till högar som ska forslar bort så småningom.

Nästa projekt utomhus blir att försöka få ordning på blombänkarna eftersom de fått sköta sig själva under de senaste årens renoveringar då en blombänk försvann och det som fanns där fick trängas ihop på en annan plats. Nu ser det hopplöst förfallet ut så det kan bara bli bättre. 

Jag dristar mig också till att lägga upp en selfie,  dagens sanning är att det är min första över huvud taget och egentligen är det mina nya solglasögon jag vill visa. 

De är fantastiskt sköna och behagliga att bära, en riktig höjdare med andra ord, att det var ett sk erbjudande som för min del innebar ca halva ordinarie pris var inte heller direkt felanvänd skatteåterbäring.

Och nu snart sängdags, jag kan inte säga att boken lockar men jag drar på bäddsockorna och tragglar ändå vidare på den. Jag råkade hitta ett par gamla godingar i en låda och nu gör de verkligen god nytta fast det hörs uråldrigt ungefär lika som värmeflaska. Det fenomenet har  jag däremot bara hört talas om och inte någonsin kommit i kontakt med (tror jag) men vem vet, det kanske blir det också om den här sommarkylan fortsätter, men för nordanvinden bevare oss milde Herre Gud!