SÖNDAGSPROMENAD

Sagans vita hingst, var är prinsen?

Söndagarna tycker jag lämpar sig särskilt bra för långpromenad och då oftast på andra vägar än 'vardagsvägarna'. Så även denna söndag som i och för sig är en upprepning av tidigare söndagsvandringar men nu när det har torkat upp i skog och mark kan jag tänka mig att i fortsättningen gå stigarna på Nöppel- och Vitberget. Det området är fantastiskt vackert och mycket lämpligt för längre vandringar. Fina och välskyltade leder för både fotgängare och mountainbikes..

Först lämnade jag som vanligt återvinningssopor innan jag gick till kyrkogården och tittade till penséerna, plockade bort frökapslarna och vattnade. De har hållit sig bra och blommar överdådigt. Fortsatte sen som vanligt uppför Solbacken och tog gångvägarna i ytterkant av bostadsområdet eller egentligen är Morö Backe en stadsdel i vår stad. I dag blev det ett medursvarv till skillnad mot gårdagen då jag gick motsols men delvis på samma vägar. 

Morgonen var solig och vacker, och fågelkvittret livligt till en början däremot syntes inga andra vandrare till. Så småningom kom en och annan hundrastare och avslutningsvis blev vandrarna fler och fler. 

Det är skönt med en långvandring, i förväg tänker jag mig vilken sträcka jag har framför mig och efterhand har en jämn rytm infunnit sig och benen går så att säga av sig själv. Då kommer också tankeverksamheten igång och i bästa fall följer jag med i tankebanorna som det kommer, ett inte helt 'odumt'  tillstånd. Många gånger blir det ett filosoferande över människors beteenden och vad som kan ligga bakom. Utan att närmare gå in på mina tankar kan jag känna mig störd över den bristande tolerans och respekt för andra som ibland kommer fram. Att hellre fästa sig vid ett i den egna åsikten otillräckligt beteende än att tala om medmänniskan i positivare ordalag. Alla har sina egenheter, alla kanske jag inte tycker om men det förblir min ensak och håller tyst om det. Livet är ibland svårt nog ändå och då kanske ett vänligt ord av omtanke är balsam för själen.

Under gårdagens promenad började jag iaktta vad som blommade vid vägkanten och jag förvånades av det stora antalet olika växter, Maskrosorna i överkant men då det finns drygt 50-talet varianter är det inte underligt att blomningstiden blir lång.

 

Många fjärilar i luften men lyckades bara fånga en

Nu varvas outslagna blommor med de tidigaste blommornas fjäderbollar. Snart är det höst! Nja, vad jag menar är att av vårens tidiga blomning har redan vissa arter gått över till avmognad och frösättning, årets uppdrag, reproduceringen,  är i avslutningsfasen. 

Ju längre promenaden pågick desto mer moln kom upp på himlen, vinden ökade och promenadvädret kändes behagligare. När jag kom hem smakade morgonens andra kaffetår gott och det blev en skön avslappningsstund. Då hade jag varit ute exakt 150 minuter (inkl uppehållet på kyrkogården) och tillryggalagt 10,9 km eller 15077 steg, med andra ord en riktigt angenäm söndagspromenad.

Jag har alltid en bok under läsning, fast det går numer väldigt långsamt för mig, jag läser endast när jag går till sängs på kvällen och somnar alldeles för fort. Det ställer egentligen till lite oreda för mig eftersom jag inte hinner markera vilken sida som senast var uppslagen för läsning, följden är att det  blir omläsning nästa gång jag slår upp boken. I går längtade jag till att läsa slutet på senaste boken och satte mig för en gångs skull i sköna läsfåtöljen och avslutade boken.

Men när jag gick till sängs saknade jag läsning och kom ihåg att jag hade ju varit på Second  Hand och köpt Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. Det passade bra att börja med den nu då, tänkte jag, men ajaj vad det tog slut fort. Det visade sig att boken började på sidan 9 och vad som de tidigare åtta sidorna innehållit gick inte räkna ut. De bristande sidorna hade aldrig suttit där, fanns inget tecken på att de skulle vara utrivna, så kanske det ska kollas närmare det som köps på loppis. De första sidorna i en bok är nog så viktiga och grundläggande för den kommande historien. Kanske jag löser problemet på biblioteket när jag lämnar tillbaka den utlästa boken, Axelsons bok finns säkert där och den saknade ingressen kan läsas.

Annars saknar jag inte läsning i min egen bokhylla, jag städade för ett tag sedan där och såg flera olästa titlar och kanske även en del som skulle tåla en omläsning, fast det har jag aldrig ägnat mig åt.

Nu börjar det vara dags för lite middag, sen väntar soffan och stickningen som börjar vara på sluttampen. Jag längtar inte efter färdigställandet d v s blockning och montering som är det allra tråkigaste jag vet men nu försöker jag med hjälp av lite självdiciplin komma till skott och så snart som möjligt färdigställa mina alster. Fast det är och blir ändå töjbart med 'så snart som', inte har jag det lätt att tampas med den sidan av min personlighet.

Här har man tänkt till för en snygg parkering inför Nationaldagen?

ÄNNU EN UTFLYKTSDAG

Storforsen

Gårdagen (onsdagen) blev en i alla avseenden trevlig dag då min andra planerade utflykt för våren gick av stapeln. Denna gång norrut, planerad av Aktiva Seniorer till Bölebyn, Storforsen och Piteå, i nu nämnd ordning.  Det som i första hand  gjorde att jag bestämde mig för resan var besöket på Acusticum i Piteå. Jag har varit där på visning en gång  tidigare och så fantastiskt som det var ville jag ännu en gång uppleva det.  Resans absoluta höjdpunkt även denna gång,

Men jag tar det hela från början och följer dagens rutt som startade kl 09.00 från busstationen och fortsatte upp till Folkparken där de flesta resenärerna klev på bussen. Det blev slutligen 37 personer och endast ett manfall. En kulen, småkylig morgon med regntunga skyar gjorde egentligen vädret perfekt för en bussresa.

Första stopp var ett planerat  besök hos Böle Garveri beläget  i Bölebyn en bit väster om Piteå lite vid sidan av allfarvägen E 4:an.

Vi togs emot av Jan Sandlund som trevligt och med lite torr humor berättade om garveriet, som är ett familjeföretag och inne på fjärde generationen. Produkterna som är av allra högsta klass ... och kostar därefter, marknadsförs på olika sätt utan direkt butiksförsäljning. Med viss stolthet nämndes att de fanns representerade på Harrods i London.

                                         De har fått hedersutnämningen Kungl. Hovleverantör.

Kungasäcken

Den s k kungasäcken, en ryggsäck som Kung Carl Gustav är ägare av betingar den nätta summan av 75 000 kronor. Priset på ministerportföljen 5000 Euro.

Ministerportföljen

Produkterna numreras, tas in för årlig service och åtföljs av 15 års garanti.  

De tre tidigare generationerna garvare

Garveriet, som startades 1899, är det enda som använder endast granbark vid garvningen och hela processen tar ca ett år.  Ett moment, det gällde att skära ren köttsidan av huden, kunde Jans farfar klara av fem hudar på en arbetsdag medan Jan klarade bara två, men som han kommenterade 'jag har gått på universitet och är långsammare'. Han är utbildad psykolog men övergått till garvning.

Resan fortsatte sedan på långa sträckor genom skog och nästan huslöst land upp till Storforsen i Piteälven och belägen intill Bredsel i Älvsbyns kommun. Det var lunchdags och maten smakade gott i hotellets överfyllda matsal.

Kapellet vid Storforsen

Ett litet kapell finns i närheten och det torde nog ha den mäktigaste av altartavlor som också ger upphov till tankar om storhet.

Altartavlan i det lilla kapellet

Vi vandrade omkring vid forsen ett tag innan det var dags för återfärd. 

Storforsen

Jag brukar vara ytterst sparsam med att lägga in bilder på personer särskilt då det gäller mig själv men jag gör ett undantag och bjuder på denna bild tagen intill forsen. I bakgrunden anas hotellet.

Besöket som jag såg fram emot stod nu på tur, nämligen Acusticum i Piteå och Konserthuset Studio Acusticum med den största konserthusorgeln som finns i Sverige och ståtar med 9000 pipor.

Orgel Acusticum

Lite kuriös var uppgiften att världens äldsta spelbara orgel finns i Schweiz ,  Basilique de Valère,   i staden Sion, där jag var under julhelgen! 

Vi fick en utomordentlig och trevlig information av konserthuschefen om både området med den omfattande verksamhet som pågår där och utgör arbetsplats för ca 700 personer inkl studenter och särskilt om konserthuset. Ett imponerande bygge,  som stod klart 2009,  med långt gångna framtidsvisioner med tanke på modern teknik. 

Apropå det nämnde han att det var vanligt att publiken under konserter satt och tittade i sina mobiler vilket han tyckte såg egendomligt ut men förstod varför då de tillsammans med musiken fick en suverän bild av artisterna. Det finns ca 600 publikplatser. För övrigt hade han inte något emot mobilanvändandet utan såg potentialen i den utmärkta marknadsföringen.

Tursamt nog fick vi också lyssna på ett kort stycke framfört av en musikstudent som samma kväll hade sin examenskonsert, en blivande kyrkomusiker.

Mycket nöjd med allt vad dagen givit gick hemresan fint, och klockan närmade sig 19.00 när jag efter en kort promenad stack nyckeln i min lägenhetsdörr. Lilas mottagande var något irriterat, hon gillar inte att sitta övergiven och ensam hemma och markerade missnöjet genom att resten av kvällen klistra sig fast på mitt knä.

-----------------------------

Nu är det Nationaldagens förmiddag och jag som inte hade energi tillräckligt mycket för att avsluta skrivandet igår rundar av det hela nu i stället.

Jag var trött efter resan och slöade kvällen igenom. Jag var också helt tagen av alla intryck, följden blev att gårdagen kändes mer eller mindre som en helgdag och det blev inte något särskilt gjort förutom en tur upp till Maxi för att fylla på kylskåpet och kattens matförråd.  

Jag är så glad över att hon har fått tillbaka sin aptit, hon tigger numera mat men jag har märkt att det verkar som att hon äter bättre om jag lägger upp små portioner. Mycket mat i matskålen tittar hon bara på och vänder sen svansen till. Åldersnoja eller vad ska man tro? Jag ger henne nu ca 25% mer mat än tidigare och det blir då kattungemat som genom större fetthalt ska underlätta näringsupptaget. Hon har också gått upp en aning i vikt, hennes rygg känns inte längre som på en abborre utan är nu mjukare och behagligare att stryka. Pälsen är återigen sammetsmjuk så den gamla damen har återhämtat sig bra.

Dagens Nationaldagsfirande blir för min del lugnt och stilla, det har utlovats riktigt varmt väder så lite terrasshäng torde sitta bra. Innan dess väntar lunchen som blir broccoli/ostsoppa.

Vackert träsnideri i Böle garveri