VÅRTECKEN

Idag blev det en något tidigare morgon än vanligt, dagens tidning hade inte ens kommit när jag steg upp, det goda med det hela är att jag kan ägna mig åt en stunds skrivande innan det är dags för morgonpromenad. Det ser ut att bli en skön dag  igen, redan några plusgrader om än fortfarande mulet. Igår tror jag att man säga att det var första riktiga vårdagen med sol, vindstilla och VÅRLUFT. Livsgnistan fick sig en riktig knuff framåt, härligt, härligt!

I senaste inlägget hade jag en eländesvarning som lyckligtvis blev motad i dörren, på måndag morgon vaknade jag pigg och väl rustad för dagen. En dag som iallt följde vanliga rutiner och inte heller innehöll någonting därutöver. Jag tillbringade en stor del av dagen med att ta hand om tvätt och på kvällen gick jag till näst sista gympan för säsongen. Det gäller nu att komma igång med någon form av fortsättning, jag tror faktiskt på de som säger att kondition är färskvara, och det vore synd att försätta sig i en nybörjarsituation till hösten igen.

Det sägs ju också ofta att sen man blir pensionär har man för det första tidsbrist, eller rättare har så många aktiviteter att tiden inte räcker till, men för det andra att man bara hinner med en sak/ärende/aktivitet per dag. För mig verkar det där vara ett motsatsförhållande, i vilket fall blev tisdagen en "fullspäckad" dag. Först en härlig promenad med gänget följd av lunch med livligt prat och många glada skratt. Därifrån rusade jag iväg till ett informationsmöte hos PRO, en trevlig stund med fika och med några nya bekantskaper rikare gick jag därifrån till nästa uppdrag, veckohandlingen. Väl hemma igen återstod att göra middagsmat som blev stekt rödspetta med garnityr av citron, saltgurka, inl. rödbetor och kapris och kokt potatis därtill. Soffhörnet passade perfekt på kvällen.

Gårdagen blev också sk full dag, fast då bara en aktivitet förutom morgonpromenaden. Det var våffelkalas på ett fritids dit mor- och farföräldrar bjudits in, och eftersom jag på sätt och vis kan räknas till den gruppen hörsammmade jag kallelsen. Så här är det, jag kan sägas vara suppleant i företaget Familjen till den 9-åring som går där eller ännu bättre hans vicemormor. Han hade dessutom både farfar, farmor och mormor där som gäster och passande nog var det grabbens födelsedag också.

På 9-årsdagen

Det är inte helt fel att få möjligheten att få se lite av vad som händer i dagens skolvärld, som ju skiljer sig  en hel del från en annans första lärdomsår. Jag upplevde min skolsal väldigt stor med mörkboaserade väggar, en hög kamin strax innanför dörren, vedlår ute i korridoren och fröken som satt på en upphöjd kateder. Gemensamt  med dagens barn, skulle jag dock tro, är hur roligt och spännande det är att börja skolan  och hur ivrig man är att lära allt det nya. Lika viktigt måste det vara att se varje barn som en egen individ och genom stimulans och uppmuntran hålla intresset vid liv.  Den största  kunskaps- och bildningspotentialen det är vad jag skulle vilja kalla barnens nyfikenhet för.

Nu ska jag gå ut på Tussilago-safari, gårdagen lär ha lockat fram mängder nu, och ogräs eller inte så finns knappast någonting som slår dessa små, gula knappar som vårtecken.

OBJUDEN GÄST

Det har varit uppförsbacke flera dar nu, i torsdags skolkade jag från gympan, mådde inte 100% på fredag men tänkte att en promenad skulle nog göra susen och kanske, kanske inte. Vilade i går med sockstickningen i händerna och det kändes precis som det var vad jag behövde. Vaknade i morse i vargtimmen till en dag fylld av olust.

Säg till om jag stör

Säg till om jag stör Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Eeva Kilpi

Men... nu har elendeseländet visat sitt fula tryne och jag plundrade omedelbart Alvedonburken för att anlägga moteld! Känns som om en förkylning knackar på, och jag vill absolut inte öppna upp för sånt otyg nu. Tyvärr har jag troligen en kompis i min närhet, sambon påstår också att han känner sig vissen. 

               Om din svårighet kan övervinnas, varför bekymra dig? Om den inte kan övervinnas, varför bekymra dig?

Fortsättningen av dagen blir stillsam sittning i soffhörnet, men stickningen får däremot inte vila, ska försöka göra sockorna klara. Jag förstår nu varför det inte kändes särskilt inspirerande att överhuvud taget börja sticka, vilket var en aning överraskande.

Middagsmatlagningen blir enkel, en wok på benfri kotlett, grönsaker och cous-cous.

Vädret lättar inte på något sätt upp stämningen heller,  en knappt synlig rörelse i tallarna och  visserligen har det slutat snöa, men är gråmulet och gatan utanför ser ut att vara både spårig och slaskig. Det får nog lov att komma värsta värmen nu, om vi ska få någorlunda snöfritt till Valborg. Månaden maj är, som alltid, späckad med jobb, som ska hinnas med, innan det blir sommar.  Det går så fort nu så man borde inte sova när natten faller på..............eller

Jag sätter mig ned ett tag tills brådskan har gått över

I brist på annan inspiration kryddar jag idag med dikter och ordspråk att begrunda.

Livet är kort

BB
GB TV
IQ AB Ba BC C TV
FF LP EP UKV LSD
SSU RFSU
 TV
vpl OP
SKF LO ABF TV
SKF PR TCO DN TV
SKF VD SAF SvD TV
ATP KDS TV
GB TV
TV
TV
STOP

Tage Danielsson

STJÄRNOR.............

Vi har massor av stjärnor omkring oss, stjärnor som inspirerar, lyser upp tillvaron och  sprider glädje omkring sig, och bidrar till ett  välbefinnande, som troligen också smittar av sig på omgivningen.. Man behöver bara vara lite lyhörd och uppmärksam och ta till sig det positiva.

Själv fick jag en kick till en bra start på dagen efter att ha läst en av mina FB-vänners sprudlande glada blogg och började tänka på dels hur lätt man kan påverkas och hur viktigt det är att dela med sig av sina känslor. Inte låta gubben på axeln ta överhand genom att få oss att förringa och tänka " asch, det var väl ingenting, inte ska jag osv". Att min bloggande vän även är stjärna i en annan bemärkelse gör inte det hela sämre. Men inte bara stjärnor från scen och cabaré, utan bland släkt, vänner, mänskliga möten av olika slag - mer eller mindre tillfälliga - finns stjärnor som är till stor glädje, och om man tänker efter är alla tillsamman likt en vintergata som vi hela tiden befinner oss mitt i. Frågan är bara om man visar sin uppskattning och talar om för en annan människa hur mycket hon betyder och att hon är värdefull. Är det månne gubben på axeln som spökar?

Gårdagen slutade ju lite i moll, jag tänker då finalmatchen i ishockey, som man ju hade hoppats att de våra skulla ta hem. Eftertanken säger att det är bra gjort att vara det ena av Sveriges två topplag. Silver, eller som jag såg någon uttrycka det 'Vitt Guld'  är jättebra. Hoppas att det blir tredje gången gillt 2013, laget gav ju inte heller bort segern i år, utan kämpade väl mot en välstängd Brynäsbur. Voj, voj jag är ju inte SÅ intresserad, håller mig i princip bara informerad men kan inte låta bli att ryckas med.  

Nåväl, vid gott mod drog jag ut på min promenad och avvek från gångvägen in på ett nykört skoterspår som så småningom tog slut, men jag fortsatte  vandringen och tänk att skaren fortfarande var "gångbar". Solen sken, snön gnistrade och bara några svaga harspår syntes så det var njutbart. Men.....vi, Ronja och jag, lämnade spår efter oss, skaren låg till slut bortåt en decimeter under ytan och det blev en extra konditionsövning.

Idag hade jag inte med mig kameran ut och snöbilden från i förrgår bryr jag mig inte om, av allt att döma blir det värre framåt kvällen då det lär komma  mer av den vita varan och kanske krävs ny dokumentation i morgon.

Nu fortsätter en paradisisk dag....................

THE SAME PROCEDURE.......

Måndag, start på en ny vecka och bara rutinjobb hela dagen, plock och tvätt och stök och mat. Matlagningen var enkel, lite kålsoppa från förra veckan till lunch och ratatouille med matvete till middag. Sambon understod sig att knorra lite men åt ändå snällt upp sin mat, enbart vegetariskt är inte en favorit så att säga. Kanske kan jag ha lite förståelse, han var just hemkommen från sin vatttengympa och var ganska sugen på mat. Till mitt försvar vill jag framhålla att i stället serverades tidig middag eftersom jag själv skulle iväg på min egen gympa. Nåväl, han överlevde och återfanns i snickarboa när jag kom hem igen.

Kollade sen på TV, 1:ans nya serie Hjälp, vi  ska  flytta ihop och....imponerades inte särskilt, rörigt och snuttigt= korta sekvenser, så det blir nog inte nån favorit i fortsättningen. Skulle nog ha tittat på reprisen av Mästarnas mästare i stället, hockeyn kom i första hand i går kväll. Och i morron kväll är det dags igen och jag som INTE brukar se särskilt mycket sport på TVn kan ju inte låta bli nu, okey, jag har min stickning, jag lyssnar ju och kan snabbt se vad som händer. Jag satte förresten igång med en sockstickning igår kväll som variation till senaste tidens virkande.

Om det görs rätt kan stickning lugna en orolig själ. Stickning gör ingen skada på en rofylld själ heller.
Elizabeth Zimmerman (uppfann rundstickan)

Gårdagen som var en alligenom skön dag då jag också färdigställde den virkade figur jag tidigare visade i bild som separata  delar . Det blev som synes en busig liten fröken som  sitter framför TVn  och klänger i lampan men också sköter katten (inte Lila dock!) Funderar nästan på att göra en i enbart svart-gult (varför det kan man ju fråga sig just nu), men lite beror det på vad som händer närmaste tiden!!!

Det drar ihop sig till sänggående och några sidor i boken innam jag somnar. Imorgon en ny dag i paradiset......................

ÄN ÄR DET VINTER

Vad annat kan man säga när man ser ut genom fönstret? Det har snöat, troligen oupphörligt sedan två-tiden i går em och alldeles nyss stora lapphandskar, drygt decimetertjockt lager på äppelträdets grenar och för övrigt snöhelt, vitt och vackert, blåsigt och plusgrader, mycket på en gång och trots det, inte helt fel, april bjuder som vanligt på omväxling. Värre är att kommande vecka inte har nån lysande prognos, nederbörd i stort sett hela veckan utlovas, hoppas bara att det handlar om en svårställd prognos med annat utfall - och inget nedfall!

Värre än 25:e mars!

Med Beethovens 5:e symfoni i bakgrunden, klagar jag absolut inte på tillvaron just nu, inomhus, söndag och rofullt, det gäller att inte förakta det lilla i livet. I morse medan jag gjorde i ordning frukosten och slölyssnade på radions program Språket som idag bl a behandlade grammatiska frågor började jag reflektera över om jag verkligen behärskar det svenska språket. I varje fall känner jag, att det man en gång i tiden drillades i, under årens lopp förändrats med följd att man ofta känner tveksamhet. Genitiv, imperativ, passivum och jag-placering i text, svårt att välja mellan det som var språkligt korrekt och aktuell nutidssvenska. Det känns som det finns många parallella språk beroende på sammanhang och miljö, SMS-språket och ungdomsspråket,  där också orden får annan betydelse än den ursprungliga, för att inte tala om alla nya ord. Språkförändringen pågår hela tiden och influenserna kommer idag från otaliga källor, det gör också att det är så spännande att försöka hänga med och ta till sig det som känns riktigt. Det jag personligen däremot inte kan förstå är, att det blir mer och mer rumsrent att använde svärord som förstärkning av det man säger. Tidigare åtminstone,  ansåg man det vara ett bevis på ordfattigdom, idag tror jag inte det förhåller sig så, utan hellre att det är en trend och "inne". Det är coolt.


Under fortsättningen av dagen ska jag nog tvinga mig till att fästa trådar på min senaste, lilla skapelse. Jag måste skaffa mer fyllnadsmaterial för att göra allt riktigt klart men så här ser alla delar ut.


Det får bli lite udda saker nu, jag försöker göra slut på små garnsnuttar, som ligger och skräpar, det finns ju mormorsrutor som man också kan virka, men jag är inte så pigg  på att göra samma sak hela tiden, så om jag kan hitta på nåt annat, så gör jag det.


Vädret ser nu ut att bli bättre, Solen lyckas komma fram mer och mer, det blåser mindre, tror jag, och den enda snö som faller är från trädens grenar. Det är bara att vänta tills det som ligger på marken tinar bort, våra snöskottande grannar har naturligtvis redan tidigt på morgonen varit ute och jobbat och har nu snöfria garageuppfarter. Men det finns också de som hävdar att det är onödigt arbete, snön är ju ändå borta före midsommar. Ett något långt perspektiv kan tyckas!

Själv vill jag gärna ha snöfritt före Valborg, en längtan som bl a kan ses i en nyinköpt blus, man får hjälpa våren på olika sätt.









Ett annat sätt är ju att plantera penséer som senaste reklambladet från Granngården påminde om!

Och så får man fortsätta odla sin längtan.....................

I MADE MY DAY

....redan på morgonen. Bungypumpade över Alhem och uppför Solbacken, i solsken och frisk, sval luft. Inte många bilar i rörelse efter Torsgatan, och spaningen efter Tussilagon gav inget napp, fast nog väntar jag att få se ett enda litet exemplar snart.  Däremot hade nog någon "gått skorna av sig"  eller var de bara helt krasst slängda efter avslutat begagnande, ibland kan man ju komma på saker och ting helt apropå och då gäller att handla snabbt! Eller råkar det bara vara i skarven mellan snö och barmark nu?

Det var ett bra tag sen jag gick den här rundan och jag kan bara konstatera att vinterns hosta tog med sig lite av min kondition när den lämnade mig. Jag har levt gott  med en bra lungkapacitet, men den verkar ha begränsats något. Att det svartnar för ögonen när jag skottar tung, vattensjuk snö är ju en sak, men uppför backarna.....näee. Såå......fler rundor och mer backar blir'e.

Jag ska nog skyffla lite mer snö idag,  fortfarande finns det gott om den varan  efter gårdagens skottning, då det också tinade bra. Metereologerna hotar med mer snö under det här dygnet, och det blir ju bra eftersom det sägs att den nya snön hämtar den gamla.


Strax lunch, pannkakan i ugnen doftar  och katten tigger mat på sitt eget krävande sätt, så jag kan inte annat än avsluta mitt inlägg på studs!

SÄSONGSFINAL

Dagen börjar med strålande sol och min kamera får följa med på min vandring med Ronja. Den, kameran alltså, var inte samarbetsvillig särskilt länge, som vanligt tar batteriet slut vid mest olämpliga tillfälle och reserven ligger i laddaren. De där batterierna har nog egentligen gjort sitt  när det gäller att hålla kameran samarbetsvillig, men eftersom jag gör tappra försök att hitta en ny kameravän, drar jag mig fram med de gamla kraftkällorna. 





Vädret är alltså strålande, redan efter några minuter visste jag att jag hade klätt på mig för mycket, solen värmer gott nu. Riktigt roligt också att promenera på nysopade gångvägar. Sämre var det på skoterleden, som sett sina bättre dagar för den här säsongen. Där inte snön hade tinat bort helt, halkade jag fram på isfläckar, så det var sista gången jag gav mig ut på det äventyret. När marken är bar och torkat upp har jag andra stigar att vandra på.








Längre in i skogen ligger fortfarande mycket snö och skaren håller än på vissa ställen. Ronja, som den snö- och vattenälskande hund hon är, uppskattade på sitt sätt snön.






Porlande vatten i skogsdiket förstärker vårkänslan, för att inte tala om fågelkören med måsarnas falsetter, en och annan korp som tar hand om basstämman  och  övriga, vackert kvittrande småfåglar och pipande domherrar.

Ronja träffade sin kompis, den stolta, vackra storpudeln Skrållan, som inte fick komma med på bild eftersom batteriet sa upp sig just då. Det var synd men jag fick ändå en pratstund med hennes matte innan vi fortsatte åt var sitt håll.

Resten av dagen tror jag att jag försöker hitta på nåt att göra utomhus, om inte annat skotta snö! Jag vill verkligen se mer  barmark framför huset, så man kan ju skyffla omkring snöhögarna och på så sätt hjälpa solen.

Det vore kanske också passande att kolla lite på kamerautbudet, det känns på nåt sätt angeläget att komplettera bloggskrivandet med bilder, och en kamera att lita på är en god hjälp.

ANNANDAGEN

Vårat paradis

Påskhelgen är snart över, idag med omväxlande soligt och molnigt väder. Påskvädret har i stort sett varit helt perfekt, soliga vackra dagar  då det varit skönt utomhus. På lördag, påskafton, åkte vi ner till stugan, stannade kvar där någon timme och i lä var det härligt i solen, fortfarande mycket snö med öppet vatten så långt man kunde se.



Det var roligt komma dit ut och se att allt var orört, den vanliga oron att det varit objudna gäster finns alltid. Inte ens några vilda djur hade varit på besök, annars brukar alltid älgarna toppa rönnarna under vintern, kan det vara minskningen av älgstammen?

Vi njöt i alla fall av innehållet i medhavd fikaväska, allt smakar bra utomhus och mätta blev vi.

Handarbetspåsen hängde naturligtvis också med och några onödor, hängen till påskriset, blev till!




Framåt tretiden på eftermiddan vände vinden en aning och plötsligt var inte vädret lika nådigt längre, man blev medveten om att det fortfarande är vinter, vi avslutade en härlig dag och drog hemåt. Lila hade markerat sin besvikelse över att vi smugit iväg utan att berätta för henne att hon skulle ta hand om huset. Dels hade hon lagt sin allra största leksak, moroten,  på hallmattan och troligen hade dörrarna ut till garaget blivit lämnade på glänt, för där låg hennes senaste älskling.


Påskdagen, också solig och fin, varvades läsning med korsordslösande och en promenad med Bungy Pump-stavar. Man är lika svettig och trött efter en halvtimmes gång som efter en och halv timme utan stavar. Stor del av dagen virkade jag som besatt, har under lång tid virkat grytlappar i avsikt att göra slut på ett antal garnnystan, tillsammans har jag räknat ut att det var totalt nio hekto. Nu fanns det bara mer eller mindre korta stumpar kvar, som jag ville bli av med samtidigt som det var spännande att se hur det till slut skulle ta sig ut. Lyckan var stor när jag sent på kvällen kunde klippa sista tråden. Resultatet, ja bedöm själv, här syns sista paret ut tillsammans med en som är betydligt äldre, den kom nog till i början av 60-talet, samma teknik - dubbelvirkning!

Med risk för att det blir ett alldeles för långt inlägg vill jag bara till slut visa att det inte är bara jag som gör i eget intresse roliga saker. I vårat garage "bor" en mixtermakare av stora mått, just nu är det pågående projektet en blivande rök, som så småningom ska transporteras ut till stugan, det är troligen i första hand fisk av olika slag som ska rökas där. När projekt av varierande slag är under tillblivelse måste jag ibland tillgripa en något selektiv hörsel, det kan ibland bli teknik- och konstruktionssnack i överkant, men samtidigt uppskattar jag att han totalt lever sig in i sina "uppfinningar".

Herr Mixter själv

Snart tid för lunch och idag blir det rester på menyn, kycklingpaj och sen till middag får vi kalasa på det som blev kvar av gårdagens laxpudding.


Det är ju också veckans första dag och veckans matsedel och handelslista står på tur, veckohandling som vanligt på tisdag em och allt är som vanligt igen.

Soffans harpar tar farväl för året och kommer kanske tillbaka nästa år igen, själv avslutar jag mitt skrivande för dagen. Jag hoppas finna en rutin för bloggandet som känns bekväm, en av mina FB-vänner som själv är en suverän bloggare, skrev till mig att det blir som ett gift, fast än har jag inte gift mig helt och hållet med bloggen, men det blir väl det också. Vi hörs! 

HAVET

Inser att jag svikit bloggen några dagar nu och jag ska försöka ta igen med en liten återblick. Veckan som gick alldeles för fort egentligen innehöll förutom de vanliga dagsrutinerna lite påskförberedelser;  städning, pyntande i begränsad omfattning och så är det ju det där med maten. Man vill ju ha lite extra gott till en storhelg och samtidigt begränsa mängden, en balansgång med vissa fallgropar.

För att inte tala om GODIS, först och främst ska det finnas en fylld korg till påskkärringarna som mellanlandar, man vill absolut inte göra de små sötnosarna besvikna.  Sen MÅSTE  man ju själv också få en fylld skål och märkligt nog, hittar vuxenfingrana både korg och skål. Jag själv, som en gång i tiden, fick ord om mig att inte ens kunna köpa godis, stoppar glatt allt i munnen.............och nog är det gott alltid.

Idag bär det av ut till havet i det soliga och vackra vädret. Gör i ordning en fikaväska med tillräckligt innehåll som räcker till lunch därute och sen hoppas jag att det finns en skön solskensvägg att sitta vid. Stillheten och tystnaden där ute är osannolik och att få förlora blicken i fjärran, med både öppet vatten och naturligtvis is, är en nåd.

Nu till choklad- och kaffeflaskorna, och återkommer så småningom. Glad fortsättning på Påsken.

HELGSLUT

Så är det dags att avsluta helgen, som varit lugn och stilla, kall och idag gråmulen, solen har inte orkat ända fram och dessutom kom lite snö, men inte i den mängd som kommit i Umetrakten enl. TVn. Om det nu inte var lurendrejeri förstås, 1:a april som det är men i vart fall aprilväder. Hoppas bara att vi får både varmare och soligare påskväder.

Lugnt och stilla som sagt, så jag blev tvungen att muntra upp mig själv lite extra genom att ta fram symaskinen. Sydde en gardin till badrummet, lite 80-talsstuk i ett rutigt pastellfärgat, ljusblått-starkt rosa- gult-ljusgrönt, tyg. Bildbevis kan inte visas eftersom jag inte blev nöjd med fotot. Det blev jag däremot med matfotot. Jag hade väl aldrig kunnat tro att jag skulle ge mig på att fota mat, men när jag såg färgerna i grytan kunde jag inte låta bli. Det är lunchens ratatouille som serverades med cous-cous och finskt mörkt rågbröd.

Till middag blev det, för att fortsätta matpratet, färsk pasta m spenat och en röra av röd lök, paprika (igen), sockerärter, turkisk yoghurt, lite chili och vitlök plus kräftstjärtar och ruccolasallad. Det dög bra och nu ska påskmaten planeras. Det ligger redan en bit lax i kylskåpet på gravning, en eller ett par sillinläggningar ska göras och då är 5-minuterssillen verkligen bekväm att ha som grund. I övrigt så finns en hare i frysen som jag ska ägna lite omsorg ett par dar innan påskaftonen då vi ska ha den till middag. Nog om mat nu, klockan drar iväg mot midnatt och sängen lockar men först  några sidor i boken innan jag släcker - och slocknar.