DRAMA - MED LYCKLIGT SLUT!

Här har på morgonen utspelat sig ett riktigt drama, ett drama i förvirringens och förskräckelsens tecken med en upplösning som befriade mig från de allra dystraste tankarna. Däremot gick tanken under dramats pågående till historien om 'tröjan i frysen'.

Följande utspelade sig här i min ensamhet i mitt hem under tidig morgontimme, Det är idag sista dagen med undervisning på folkhögskolan, återstår  endast själva terminsavslutningen nu på fredag. Efter den kommer jullovet och väntan på besked om det blir någon fortsättning på det nya året. Nu till dramatiken!

Eftersom jag tar god tid på mig för morgonsysslorna, frukost, tidningsläsning - egentligen i stort sett bara att bläddra igenom - och koll av de  kläder jag tänker bära är i ordning. Det var det momentet som skulle komma att störa mig i allra högsta grad. Den outfit jag tänkt mig gick inte att hitta!!! Detta trots att det jag senast i måndags skrudat mig i även i dag var tänkt att komma väl till pass. Kläderna fanns inte att finna någonstans, bara sjalen jag använt, men det övriga var som utplånat från mitt hem och denna jord. Var, var, var? 

Jag gick i tankarna igenom vad jag gjort i måndags när jag kom hem från skolan men hade inte ens någon minnesbild av att jag klätt om mig då! Efter att i två omgångar letat igenom min garderob och andra ställen där jag rimligtvis kunde tro mig finna klädespersedlarna bestämde jag mig att andra kläder fick komma till bruk och jag började klä på mig. - Då slog blixten till, jag närmade mig en lösning insåg jag.

Det låg nämligen till på detta sätt. Måndagen på skolan avslutades med ett träningspass och vi var uppmanade att komma till lektionen omklädda och med vissa tillbehör. Detta hade jag packat och tagit med i en Ikeakasse. Dessutom beslöt jag att efter lektionen behålla träningskläderna på och åka hem i dem kompletterade med ett par täckbyxor. Praktiskt tänkte jag, varför byta kläder bara för att drygt en timme senare ta på dem igen för att gå till måndagsgympan. I istället ner mina gångkläder i Ikeakassen! Klart som korvspad att de låg kvar där och där hade jag definitivt inte ens haft tanken att titta efter, hade bara ställt ut kassen i förrådet klar för ev kommande behov. Sjalen hade jag så när gått ifrån när jag lämnade skolans omklädningsrum och tog den helt enkelt i näven och la följaktligen ifrån mig den på en stolskarm när jag kom hem!

Jämförelsen med tröjan i frysen behöver kanske en förklaring. Jag läste en gång en story som handlade om den ofullkomliga minnesbilden man har av sådant som görs i stresstillstånd eller helt utanför det vanliga beteendemönstret. Det handlade om den ensamstående mamman som kom hem från jobbet  och skyndsamt skulle göra i ordning mat, fixa grejerna som sonen behövde till sin träning och därefter skjutsa honom. Allt på kortast möjliga tid.  Hon springer upp till övre våningen, byter kläder, tar i farten en tröja i handen som sonen ska ha med, rusar ner till köket, tar fram mat ur frysen och lagar den. Under tiden byter sonen kläder och frågar mamman var hans tröja tagit vägen. Eftersom hon vet att hon hämtat den svarar hon att den ligger framme! Går inte att hitta, sökningen börjar , inget resultat. Förvirring och framför allt irritation, men middagen måste också intas. NU! Den skulle avslutas troligen med en glass varför frysen öppnas igen. Vad ligger där om inte den förlorade tröjan som mamman haft i handen när hon tidigare tagit fram maten och samtidigt lagt ifrån sig tröjan utan tanke på att den hamnade på ett totalt osannolikt ställe. Helt uteslutet att leta där liksom för mig att undersöka Ikeakassen. 

Sitter nu här i den klädsel jag tänkt mig, tacksam och glad för att upplösningen är helt förklarlig om än utanför min vana och normala ordning. Jag kan åka iväg till skolan, avspänd och förväntansfull inför vad dagen bjuder. Och under eftermiddagen dags för veckans stickcafé till vilket jag behåller kläderna på, d v s jag utsätter mig inte för följderna av ett klädbyte. 

ATT VÅGA VARA - I NUET

Den dröm som jag verkligen strävar efter, att vara närvarande i nuet, är inte alltid det lättaste, tankarna har en klar tendens att flyga iväg på de mest avlägsna banorna, som om det skulle vara den önskvärda aktiviteten. Att begränsa tankarna, att stilla sig i vetskapen att det som händer här och nu är det absolut viktigaste, och att fullt ut dessutom njuta av det kräver övning, ideligen är min övertygelse. Under hösten har jag för första gången deltagit i en yogagrupp och gjort just den upptäckten, hur svårt det är att släppa alla tankar som likt spindelns ben strävar åt alla håll och att vara totalt närvarande i stunden. Om övning ger färdighet så bör nog övningstillfällena vara många, många!

Just nu sitter jag emellertid och försöker tänka efter var de senaste fjorton dagarna tagit vägen, kanske bör jag också skaffa  och läsa Bodil Jönssons böcker om tid. Första veckan var helt normal med  de vanliga, inplanerade aktiviteterna. Vad som inte var normalt var dock vädret som ställde till stora trafikproblem. Jag hade tid hos frissan på fredagsmorgon och gick i god tid ut till busshållplatsen, inga bussar syntes till och  så småningom fick jag kontakt med bussbolaget bara för att få veta att all trafik ställts in. Morgonens blixthalka var orsaken. Frissatiden var också missad men tursamt nog fick jag en ny tid senare på dagen och blev ordentligt friserad-klippt.

Dagen efter på morgonen var det så dags för en tur med buss till Ikea i Umeå.

En morgon med glöd

Lite klädinköp plus  premiär för julbord. Det smakade bra, fräscht, gott och mättande. På kvällen fortfarande så mätt att det bara fanns plats för en kopp te

Kunde inte motstå blommande jeans+fladdrig blus

Veckan som kom blev inte alls som vanligt, förutom de två dagarna på folkhögskolan. Dels ställde snön till extra arbete, dels också en del annat som jag donade med här hemma. 

Jag hade redan för någon vecka sedan bjudit hem några väninnor och förberedde efter bästa förmåga den kommande middagen. I torsdags, midddagsdagen, när jag hade allt förberett och klart, återstod snöskottning. Redan på måndagen när det behövde skottas hade jag dragit upp ett par smala gångar, dels till postlådan och så för att dra ut soptunnorna för veckans hämtning. I torsdags hade det kommit så pass mycket att det kunde bli problem för mina gäster att ta sig fram till huset. Men man ska ha tur i nödens stund. Precis när jag kom ut gick min granne förbi och han sa "vänta tills jag gått in med hunden så hjälper jag dig med skottningen"! Underbara människa!  Efter en stund var hela garageuppfarten skottad men snöandet fortsatte oavbrutet även när mina gäster kom. Sen vände temperatur och väder, när de lämnade huset var bron regnvåt och snön var på väg att försvinna. Det var egentligen rätt så tacksamt, snöskottningen var inte särskilt bra för min ömmande axel, igår var det riktigt illa igen, förbättringen jag känt var som bortblåst.

Men åter till middagen, som jag äntligen fick mod att ställa till med, blev lyckad och jag kände mig mycket tillfreds efteråt. I dessa goda vänners sällskap känner jag mig  avspänd och närvarande, vi hade en gemytlig och trivsam samvaro med samtal som böljade fram hela tiden. Det blev faktiskt lite av tevens 'Halv-åtta-hos-mig' stuk då jag hade lite att fixa i köket emellanåt. Jag hade t ex sorterat ut en massa böcker för att slängas, och hade som jag kallade det mitt bokbål i sovrummet. Gästerna erbjöds fritt val av böcker att ta med därifrån och lite mindre blev det men ändå många kvar. 

Kanske skulle jag också orda lite om menyn. Efter välkomstbubbel med Västerbottenschips och dip, en skagentoast till förrätt. Varmrätten Texas chili med ris och olika tillbehör, grönsallad, majs, tomatsalsa, gurka, guacamole och tortillachips följdes av efterrätten tiramisu med mörk choklad och hjortron. En slät kopp kaffe avslutade måltiden. Det enda som störde mig lite var dock varmrätten, hade förväntat mig lite häftigare smak. Blir nog inte fler försök, fast igår när jag år av resterna dög den lite bättre åt mig. 

Gårdagen var förresten en enda stor slappardag med läsning, tevetittande och en tupplur fick också plats, allt med en behaglig känsla över att både ha kommit till skott och verkligen anordnat det jag drömt om att göra och att jag förberett mig så noggrant att allt flöt på till belåtenhet. 

Nu kommer en vecka fylld av Adventsförberedelser och tänk att om en månad idag är det Juldagen. Det är också sista veckan för terminen på folkhögskolan,  faktiskt känns det skönt med ett uppehåll därifrån, får väl se om det blir någon fortsättning men då bara en dag i veckan. 

Utsikt från klassrummet en mulen och snörik dag

SNÖ

Så snöar det igen, den mörka novembernatten övergår till gryning och marken är helt täckt av vit nysnö. Det kanske inte räcker så länge till eftersom väderprognosen förutspår regn redan mitt på dagen och då lär väglaget bli fullkomligt livsfarligt. Bäst hålla sig inomhus, behöver ju inte bli i stillhet bara därför.

Mina inlägg har en tendens att komma betydligt glesare igen, delvis beroende på att min fantasi tryter i samma takt som jag av olika anledningar blir helt uttröttad. I mitt senaste inlägg såg jag fram emot den kommande lovveckan som en välkommen paus men därav blev intet. Snarare tvärtom, veckan, blev helt hysteriskt jobbig, jag var fullt upptagen hela tiden. Följden blev  att jag på lördag kväll slog av teven redan vid åttatiden och gick till sängs. Insåg det meningslösa i att sitta och titta på något jag inte förstod ett dyft av, inte ens det talade ordet! En lång och skön natt i kombination med en stilla söndag återställde balansen någorlunda och jag kunde utvilad åka till folkhögskolan igen på måndag. Emellertid. då gjorde jag något som verkligen inte tillhör mina vanor, jag skolkade från motionspasset! Skolkade och skolkade, kanske en överdrift eftersom jag i stället tog en långpromenad ända hem. Det visade sig på ett ungefär i tid motsvara mina 100-minuterspromenader och i mycket skönt i soligt väder.

Det blev samtidigt uppstarten av ännu en fulltecknad vecka, nu dock bara trevliga, roliga  och stimulerande händelser. Gympapasset på eftermiddagen kändes bra. Dagen efter var det dags för promenadgruppens 'utelunch', denna gång på Carl Victor i stadens centrum. Buss hem för att direkt gå till ett Yogapass, lite jobbigt efter några veckors uppehåll, men känslan efteråt väldigt behaglig som alltid och resulterande i en lång natts skön sömn. Hann också med Släktforskningsföreningens cafékväll och landade hemma i soffhörnet bortåt nio på kvällen.

Onsdag blev en mellandag med folkhögskola och en som vanligt intressant historielektion, Den läraren kan konsten att trollbinda sina åhörare, jag tror man kan höra den berömda nålens fall mot golvet, så tyst lyssnande sitter vi alla. Kvällens stickcafé är liksom en skön oas att komma till, glatt prat och fika. Och en förväntan på vad kvällens värdinna överraskar med, den här gången en smarrig rulltårta. 

Torsdagen var fylld av en rad trevliga möten, samtal och en medryckande underhållning. Åkte iväg redan strax efter nio för att hinna in på Teliabutiken när de öppnade. Till slut blev det min tur efter lång väntan som dock uppvägdes av en tillmötesgående expedit som tog sig god tid att lyssna på mina funderingar. Fullproppad med information kan jag nu fundera vidare på mitt val av ny telefon mm. Jag har genom åren bytt telefon vart femte år och det alltså dags nu. Ska den också hålla kommande fem år så tål verkligen stor eftertanke, som jag förstår är det i längsta laget för dylika livsnödvändiga tingestar.

Därefter snabbt till lunchstället där jag skulle träffa min kära väninna, långt mellan gångerna men desto trevligare när det äntligen blir av. Vi hade så mycket att prata om och tiden bara rann iväg, missade en buss, eller egentligen två, innan jag kom iväg till nästa träff. Det vaga och obestämda svaret som man ofta ger att,  jo, jag kommer någon gång, absolut o s v har en tendens att inte bli av så nu hade den här väninnan och jag bestämt att det var dags att komma till skott. Efter gott fika och lika gott samtal skyndade jag hem. Lila väntade på sin middag och själv bytte jag outfit innan det bar iväg till Västerbottensteaterns förställning. Denna gång serverades dessutom mat, tortilla med  potatis och salt, mycket salt, lax. Föreställningen som följde var helt oslagbar, Violet Green and all between. Sex tjejer som spelade igenom hela 1900-talets kvinnliga jazz, soul och bluessångerskor, avslutandes med Tina Turner. Välspelat, samspelat och ett mäktigt sound, inte att förglömma den suveräna gitarristen som verkligen gav järnet i Janis Joplinlåten. På kvällen kunde jag förnimma  något som var snudd på LYCKA!

Så kom då fredagen och den gemensamma lunchen med gympagruppen som intogs på restaurangskolans Restaurang Älvy. Vi promenerade dit och maten smakade makalöst bra, därefter en sväng in till stan, både Clas Olsson och Ohlssons tyger fick besök. Därifrån raka vägen upp till Solbacken och jag hann med Jula, Rusta, Ö&B och Maxi innan jag promenerade hem med mina kassar.

Nu är jag i min redogörelse framme vid gårdagen. Då gick jag iväg till det lilla skogsbälte som ligger alldeles intill för att hämta ris till stora krukan ute vid bron. Det röjs regelbundet under den kraftledning som går där och jag hade tur att hitta fint enris. Lite blåbärsdito fick också följa med.  Meen --- jag gick en mycket smal med väl upptrampad stig och där fanns resterna av en väl skymd mötesplats. Fyra tömda vinflaskor låg väl synliga där, frågan jag ställer mig är om jag borde tagit med dem därifrån, det är absolut inte rätt ställe att lämna glas i skogen. Men mina kassar var fyllda med ris och det fanns inte utrymme. Fast om sanningen ska fram så tänkte jag inte så långt heller. men jag vet ju var stället  är.

Förutom att jag gjorde i ordning krukan med ris plockade jag även fram utebelysningen och även om det ännu är ett par veckor kvar innan advent gjorde jag klart med altanens belysning. Som väntat blev det till att slänga ännu en sektion av ljusgardinen, nu bara två sektioner kvar som fungerar och eftersom den helt gått ur marknaden finns inte längre kompletteringar att köpa. Den går alltså en långsamt färd mot slutet och återvinningscentralen.

Kvällen tillbringades i soffhörnet med en stickning, en sjal, en sk Hitchhiker, där garnet tagit slut och samma färgställning inte fanns att köpa. Det blev en liknande färgkombination och lite trixande med enfärgat garn för att förvilla färgavvikelsen. 

Nu snöar det fortfarande, himlen är kompakt gråvit, det ser riktigt vintrigt ut och vädret lockar inte till uteliv. Det får bli allmänt stök och pyssel, kanske en stunds läsning också. Efter att ha läst Den rödhåriga kvinnan av Orhan Pamuk plockade jag fram hans tidigare Snö som blivit liggande, jag fick inte något grepp om den när jag fått den men nu är jag helt fängslad av den. Framför allt det till synes enkla språket som  beskriver allt in i minsta detalj. Det gör också att varenda ord är viktigt i sammanhanget och att jag i princip läser varje sida två gånger för att inte gå miste om något. Den är  politisk och som jag ser det en mycket viktig roman. En detalj som nära nog återkommer på bokens varenda sida är ordet snö! Som flingor som borstas bort från klädseln, som ymnigt snöfall och som begränsning av rörligheten. Även här berör författaren Oidipusmyten, min fundering är vilken symbolik som kan dölja sig i romanen. 

En annan ny gäst på mitt nattygsbord

Nu har jag nog tömt hela mitt huvud på inspiration, åtminstone för skrivande och tar ett litet kliv framåt, eller åtminstone ur morgonrocken. Ska ägna mig åt  förberedelser för morgondagen och kommande veckas matsedel. Ett visst mått av planering gör att mina dagar med diverse aktiviteter fungerar rätt så väl. Jag är mycket väl medveten om faran att försätta sig i stresstillstånd, då rasar det mesta omkring en till katastrofläge i ett huj. Fast jag ska se till att sätta mig en stund vid datorn med släktforskningen, den har fått stå tillbaka under hösten och lockar desto mer just nu.