Nu känns det verkligen jättelänge sen jag ägnade mig åt bloggen. Jag har med nödvändighet insett att det finns hur många måsten som helst, problemet är bara att bena upp det hela och handskas med dem på rätt sätt. Dvs göra som jag numera lärt mig att det fungerar bra, nämligen jag delar upp det som ska göras i lämpliga projekt som jag kan göra klart och känna mig belåten med resultatet utan att stupa inte på mållinjen. Innan jag fattade att jag numera inte kan göra allt på kortast möjliga tid gick jag lös och höll på alldeles för länge för att hinna så mycket som möjligt med resultat att jag blev dödstrött och inte alls belåten med mig själv, dessutom slarvade jag mer och mer ju tröttare jag blev och kände mig allmänt missbelåten. Men ... det är väl så att man lär så länge man lever och tvärtom också - man lever så länge man lär sig nåt!
Sen är ju maj månad en hetsig tid den borde verkligen vara dubbelt så lång, man blir lätt stressad av att få ordning på tillvaron innan den efterlängtade sommaren kommer. Och i år kom den eller åtminstone sommarvärmen som genom ett trollslag, plötsligt en dag gick folk i kortbyxor och linnen och de nercabbade bilarna blev synliga. Värre var det för den bilist som vi hade framför oss. Vänster framhjul rullade plötsligt iväg på egen hand och det blev tvärstopp på bilen. Påminner mig min mor som när hon skulle åka i den Volkswagen vi hade då antagligen tyckte bilen kändes liten och osäker till skillnad från de stora bilar min far rattade. Hon sa inte att hon var rädd men varnade chauffören för att köra för fort, han kunde ju tappa ett hjul. Vi tog nog inte henne på fullt allvar kan jag påstå.
Själv fick jag bråttom att inhandla både nya shorts och capribyxor, allt för att bekräfta sol. värme och sommar. Här hann inte ens lövsprickningen med men över en helg skimrade björkarna i grönt, vilken lyckokänsla att se det,och nu blommar häggen.
Det blev också bråttom för mig att åka ner till stugan för vårstädningen där, väderprognosen lovade vacker väder och tänk att det stämde så bra, kunde bära ut allt som skulle luftas, bara svag vind och inte en droppe regn. Det flöt på bra och så kunde vi förra helgen börja säsongen därute. Jag drömmer alltid om att vara där någon dag på egen hand och det passade bra redan denna helg, åkte ut på fredag och hemma igen i kväll. Sambon kom och hälsade på lördag-söndag och det var ju välkommet. Lördagen fantastiskt väder, strålande sol och varmt, kvällen helt magisk, inte en krusning på havet och himlens ljuvliga pastellfärger speglades på vattenytan.
 |
| Havet som en spegel |
Under dagarna som gått har det varit skönt fördriva tiden med att ansa en del buskar och krafsa i rabatterna, men jag har gjort långa pauser. Fjolårets sommarläsning, en bok som jag då aldrig öppnade, låg kvar vid sängen och jag tyckte att det kunde vara dags att ta sig an den nu och redan efter tio sidor var jag fast. Det är absolut en sträckläsningsbok, Glasklart av Karin Vahlberg. Jag längtar tillbaks till stugan om inte för annat så för att fortsätta läsningen. Dessutom blev altanen oljad och den nytillverkade blomlådan målad. Nästa gång vi åker ner ska den fyllas med röda pelargoner och det tror jag ska se fint ut, bara blomningen kommer igång också.
Sen sist jag skrev har vi också tagit avsked av en
trotjänare sen, på ett par veckor när, 12 år, dock utan tårar. Ersättaren fick omedelbart alla sympatier. Det är med hjälp av 150 raska, High Tech-fullmatade, elektronikstinna hästar i titangrå förpackning vi fortsättningsvis rullar fram.
I fredags innan vi kom oss iväg ner till stugan kom snickaren och gjorde klart de sista kvarvarande detaljerna i köket och möbelaffären ringde och meddelade att den beställda soffan kommit, så
nu under veckan får vi väl hem den. Det blir så spännande se hur det tar sig ut. Det är bara början till den ommöblering som så småningom - till hösten - ska göras, allt kan ju inte göras på en gång heller.
Nej men nu måste jag motionera fingrarna som är alldeles iskalla, vet inte var vårvärmen tog vägen, och som det regnat ett par dagar nu känns den långt borta. Fast veckan började med soligt och vackert väder, fastän en kylig underton kunde märkas och det blåste friskt. Solen värmde dock och mer behövs inte för att hoppet om en kommande sommar växer. I måndags när jag var iväg till gymmet visade det sig att alla mina kurskamrater ägnade sig åt andra aktiviteter, jag var nämligen den enda som var där men gjorde ändå ordentligt mina övningar.
I onsdags var det dags för avslutning på Medlefors för samtliga seniorgrupper och aulan var knökfull av "examensklädda" deltagare! Allt som allt fyra grupper och det hela avslutades traditionsenligt med "Den blomstertid.... . Dessa seniorkurser verkar vara omåttligt populära, många deltar i kurs efter kurs och fortsätter ofta hålla ihop och träffas regelbundet efteråt. Själv har jag sökt tre gånger utan att komma med, den kurs jag gått under våren kom jag in på genom en bakdörr kan man säga, kursanordnare var PRO och jag var bland de allra första som anmälde sig. Nu ska jag nog inte söka någon fler gång och det p g a högt ställda förväntningar och otroligt stor besvikelsen att inte komma med, dessutom har avslagsmotiveringarna varierat och senaste gången annonserades det ändå om att platser fanns kvar. Illa var det och illa gjorde det. Det känns som om jag inte kan ta ett avslag till, så skolan får inte förmånen att ha mig som elev. Många jag nämner det för blir också väldigt förvånade eftersom någon t o m kommit in mer än en gång och lämnat återbud. Asch, jag blir bara ledsen när jag tänker på det, måste ändå skriva om det och få det ur sinnet vad tiden lider. Jag har mer som gnager när det gäller utbildningsfrågan men det kanske jag tar tag i någon annan gång. Jag har egentligen under hela mitt liv pluggat, den kommunala vuxenutbildningen har varit en fantastisk förmån och till stor glädje. Jag är en varm anhängare det livslånga lärandet.
Och nu till någonting helt annat som man brukar svänga till det med. Vi ska efter lunchen åka ner till stugan med diverse nödvändighetsartiklar för sommaren, pump, varmvattenberedare mm och då det enligt väderprognosen kan förväntas sol längre fram under veckan blir det nog så att jag åker ner och ställer i ordning för sommaren. Sen är det bara att vänta på värmen som förhoppningsvis inte dröjer allt för länge. Jag vill njuta av de vita nätterna före midsommar som man inte vill sova bort egentligen. Längtar, l ä n g t a r, LÄNGTAR!
Nu till spisenvärmen, fingrarna fortfarande iskalla.
Redan söndagkväll, dagarna har gått fort och ändå kan jag nästan inte komma på vad jag gjort. Veckan blir lite rumphuggen om man räknar att den börjar på torsdag och slutar idag. Torsdag var sista kursdagen på Medlefors och blev lite av dagisverksamhet, först utomhusvistelse i form av promenad - i duggregn - då vi skulle, två och två, prata ihop oss om synpunkter på kursen och när vi kom in skulle detta dokumenteras på blädderblock. Det blev en ny form av utvärdering av kursen och eftersom detta var en pilotkurs kan jag tänka mig att många synpunkter blir värdefulla för uppläggningen av nästa kurs. Efter lunch ytterligare tidsfördriv som avslutades med att vi blev bjudna på fika. På onsdag blir det gemensam avslutning av alla seniorkurser och sen - sommarlov!!! Det har varit en trevlig kurs, delvis har det känts som man trevat sig fram i upplägget, men med många intressanta föreläsningar. Saknar dock möjligheten till återkoppling och någon form av dokumentation om inte annat så för minnet. Olyckligtvis kom köksrenoveringen att sammanfalla med kursen och jag valde att skolka en och annan dag, det kändes viktigare att hålla kollen hemmavid.
Resten av veckan har jag ägnat åt garderobsstädning, ett riktigt tråkigt arbete men känslan när det är gjort är befriande. Jag har nu räknat ut varför inga möss har hörts springa omkring på vinden under vintern, de har helt säkert varit upptagna med att sy in alla mina kläder, nästan åtminstone, så nu blev det tre kassar med div innehåll som får gå till second hand butiken för invandrarna i Byske. Som tur var gjorde jag för en vecka sen ett snabbesök på Joy och fick med mig hem en påse, fattas väl bara annat, och den innehöll turkosa jeans och dito tröja som var så gles att ett linne under behövdes, en randig t-shirt, ett smalt flätat, vitt skärp och så den obligatoriska gigantiska halsduken i härliga färger. Ytterligare en tischa hoppade på mig när jag på vägen ut passerade Fannys, så riktigt klädlös är jag inte, och skönt var väl det.
Säsongskläderna förvarar vi uppe på vinden och nu har jag idéer om att ändra på den ordningen och göra om det lilla sovrummet till en walk-in-closet som det numera heter, vad det är för fel på klädkammare vet jag inte, men nog tycker jag det låter betydligt trevligare. Fram för mer svenska i Sverige! Jag lär väl få lov att bära ner det som nu finns där uppe men sen vete katten om inte det är slut med spring i stegen. Visserligen är det motion men besynnerligt nog uppskattar jag mer utomhusdito.
Som ett avbrott i städandet tog vi en Volvotur ner till stugan för att kolla snöläget och nu är nog tiden strax inne för att sätta igång vårstöket där. Så det blir ännu en omgång vädring och skurning så snart vädret tillåter, ska ju helst vara sol och svag vind gärna värme också. Mycket städa nu, men sen blir det att lata sig och hitta på saker att roa sig med. Man kan ju bara önska att sommaren blir solig och varm, någon upprepning av förra sommarens väder önskas icke.
I höstas när vi tog hand om äpplena och hade gjort riktigt drygt med äppelmos, provade vi frysa in äppelskivor gjorda på en äppelsvarv. Läste någonstans ett tips att göra platta paket som passade i en pajform för att enkelt kunna göra paj. Många paket är fortfarande kvar så nu blir det sockerkakor med äpplen och idag gjorde jag en variant med kardemumma och filmjölk som det blev mycket smak på och god. Jag måste ju baka som aldrig förr bara för att testa nya ugnen gång på gång!
Dagen, kvällen drar sig sakta mot sitt slut och det är dax att krypa till kojs och en liten stunds läsning innan jag släcker lampan. Det blev Gobelängen jag valde att läsa. Jag upptäckte, att jag någon gång tidigare tydligen börjat på den men gett upp redan på sidan tio, ett bokmärke låg där, det förstår jag inte, för boken har redan fångat mig och ropar hela tiden till mig att fortsätta läsa vidare.
Godnatt, nu måste jag skynda på lite så jag hinner i säng innan det blir en ny dag.
Valborgsmässoaftonen förflöt stilla, inget särskilt firande här inte, om man nu inte menar att vårens första grillning är ett firande. Nåja, det var inte särskilt lockande att tända grillen i kyla och duggregn, så det fick bli ett surrogat, inomhus och bordsgrillen, lite grillkänsla blev det ändå. Jag har förstått att det sakta har blivit en förändring av Valborgsfirandet, färre brasor tänds och vart har studentsångarna från Lund tagit vägen, deras hälsning av vårens ankomst i TVn saknar jag. Någon roade sig här i närheten bortåt midnatt att skjuta upp raketer och smällare men det var mer som en stilla susning.
I dag var det strålande sol redan tidigt och det blåste rätt kraftigt men jag gav mig ut på en promenadrunda. När jag närmade mig ridhuset kände jag för att göra en lite längre runda och i ett litet anfall av övermod fortsatte jag mot skjutbanan och upp mot Lidvägen. Vägen eller snarare stigen används i huvudsak som ridväg och är knölig och ojämn och går genom ganska tät skog. Sista biten var dessutom helt snötäckt och det var inte bara stigningen som gjorde att jag fick slå av på takten, jag flåsade ändå ganska bra. Det kändes skönt komma upp på plan mark på Lidvägen och så småningom när jag passerat återvinningscentralen kände jag vittringen av hemvägen. Den skulle jag i det läget göra så kort som möjligt och slog in på ett skoterspår, men man gör ju sina misstag ibland! Sämre promenadväg gick nog inte hitta, spårig, geggig och den lilla sträng jag tog mig fram på satte balansförmågan på prov. Det var inte särskilt lockande att stå på huvud där inte men så småningom fick jag ännu en gång fast mark under fötterna och efter ganska precis två timmar hade jag hittat hem. Trots allt en skön promenad.
I gårdagens tidning fanns en krönika om kramar, dvs det utbredda sättet att numera alltid kramas alla vid möten, alltså ett helt vanligt sätt att hälsa på varann. och jag tänkte automatiskt på det som hände på Maxi-parkeringen dagen innan. Precis när jag öppnade bildörren passerade en bekant som jag hejade på och eftersom det var länge sedan vi träffats kom hon fram till bilen innan jag hunnnit stiga ur och det blev naturligt att ta i hand, men det kändes inte riktigt naturligt ändå, kände mig plötsligt uråldrig! När jag klev ur bilen kändes det nästan som om jag borde göra om hälsningen och - kramas! Så vanligt har det alltså blivit fast nog finns det ändå en och annan som det INTE känns naturligt att krama också! Tänker också på hur folk hälsade på varann i min barndom, då tog man alltid i hand oftast med orden "Tack för senast". I min uppväxtmiljö hade också frikyrkorörelsen ett mycket starkt fäste och Fridshälsningen var således vanlig, men aldrig att folk kramade varann. Det hörde hemma inom familjen och till och med även då i smyg. Jag växte upp med föräldrar som både kramade mig och varann så jag hade med mig vanan när jag besökte morföräldrarna bl a. Det lär ha särskilt uppskattats av min morfar, som ju egentligen inte alls förstod sig på barn och barnsliga behov och inte heller inbjöd till kramande, men det bekom inte mig.
Under morgonen lyssnade jag till Filosofiska rummet på radion, idag om att umgås på sociala medier, bl a Facebook. De talade om sk junk information, rätt och slätt småskvaller, som det kitt som förenar människor. Exempel på det var bl a inlägg om vad man äter, kokar kaffe mm. och nu tänker jag kitta en aning genom att berätta om dagens mat. Till lunch blev det ugnspannkaka med broccoli och ädelost tillsammans med kokade sockerärter. Middagens matlagning tog orimligt lång tid eftersom jag först kokade rödbetor, 45 min. De skulle sen klyftas och smörstekas tillsammans med sockerärter - igen - för att serveras tillsammans med smörstekt, parmesanpanerad torskrygg och risotto. Inga foton dock, pga mitt respektfulla förhållande till mat vill jag inte utsätta den för exponering, lika lite som till prydnad, jag tänker på pepparkakor i fönstren till jul. Never! Och kanske en undanflykt för att inte ta tillräckligt attraktiva bilder.
Så har då Första majdagen stilla förflutit, läste dessutom ut Elsie Johanssons bok Sin ensamma kropp. Den borde jag nog läsa ännu en gång, hon är underfundig, den kvinnan. Jag undrar bara vilken jag ska välja att läsa nu, Gobelängen av Kylie Fitzpatrick eller Älskade syster av Joyse Carol Oates, men den ser ut vara så tjock.
I morgon sista dagen på Medlefors som planerats bli en friluftsdag, förhoppningsvis kommer ingen nederbörd, men prognosen är snö och regn med temperatur som högst fyra grader och då ska man nog var entusiast för att lockas ut flera timmar.
