I SURSTRÖMMINGENS TID

Hemma igen efter ett par dar i stugan med både jobb och avslappning. Vädret, som verkligen varit det bästa tänkbara  med sol och värme, t o m  på kvällarna. I dag blåste det rejält, vita gäss och och vågorna som slog in mot strand kastade upp stora vattenkaskader, men nordosten var kylig. Jag envisades med att gå omkring i shorts, hävdar alltid att jag fryser inte om benen - det är ju bara ben - men fleesejackan åkte på och behövdes.

De senaste veckorna har vi kört skytteltrafik dit ut, det är altanbygget som plötsligt kom igång, efter lång väntan och byggmaterialet måste  ju finnas på plats när bygget väl tar sin början. Min rygg varnade mig en dag, ta det lugnt människa ville den nog säga mig. Jag tackade för varningen och gav ett par alvedon för lindring och tro't eller ej, det onda kändes inte mer, och sen bar jag inte någonting tyngre förrän idag. och det hoppas jag inte ska kännas.

Bort med det gamla........



....en gång en altan

Idag har vi också förhoppningsvis fått slut på en slags sommarföljetong, som pågått under många, många år och med ett antal insatser. Jag talar om TVn som alltid krånglat och försöken att få en acceptabel bild går nästan inte räkna upp alla, men t ex har träd, som möjligen stört mottagningen, fällts, längre mast till antennen, ny TV, ny antenn, ny antennkabel och eftersom alla förståsigpåare sagt att vi befann oss i ett område med sällsynt dåliga mottagningsförhållanden har också antennförstärkare införskaffats. Alla försök har i slutändan misslyckats. Ingen bild, och efter åskvädret för ett par veckor sen verkade TVn helt död.  Frustration är bara en allför enkel beskrivning, galenskapen låg på lur och så kommer i går kväll vår granne för att se om vi gjort någon felkoppling när antellkabeln byttes. Vad hände? Jo, det visade sig att det var antennförstärkaren som lagt av (ev  samband med åskan), vi kopplade in antennen direkt i TVn och Voilà - Klar och fin bild direkt. Så idag fick vi upp antennen på plats och jag har spikat kabel, men ändå - vågar man lita på att det inte finns nån fler liten pryl som kan ställa till förtret?

Vi kan också trampa på nytt altangolv och nog blev det fint allltid och när det blir färdigt, har vi helt klart fått en uppryckning av stugan, det känns faktiskt jätteroligt. Vi hade nästan tänkt premiäräta surströmmingen i går kväll ute men det kom en ordentlig regnskur och det gick lika bra äta inne. Den var mild och god, Oskars även i år, men jag åt bara fyra mot normalt sex stycken.

Den stora runda duk jag visade på bild i förra inlägget, blev ju till nystan och efter några testvirkningar hamnade jag till sist på en stor mormorsruta. Jag virkar efter samma princip som tidigare dukvirkning, från det minsta till större och större nystan. Det blir spännande se hur stor rutan kan bli men jag tänker mig den på det bord vi så småningom kommer att ha på vår nya altan.

Det har ju blivit rätt så mycket bilåkande senaste dagarna  och det tråkar egentligen ut mig så jag har stickning eller virkning som tidsfördriv. Nu blir det ett par sockar i ett garn som påstås vara så bra att man troligen får nya fötter på kuppen. "Hälsogarnet" Austermann Step är behandlat med aloe vera och jojobaolja, infärgat så att sockan blir både randig och prickig.

I går gräddade jag våfflor i stugan och till det serverade vispgrädde och årets jordgubbssylt, den sista sylt med ursprung i det jordgubbsland som numera bara är en jordhög i väntan på bortforsling.

Det var ännu ett länge planerat projekt som blev av, och tror jag inte att vi kommit in i en företagsam period eller är det så, att har man bara tålamod att ge alla planer tid att mogna så finns det också ett hopp om att planerna fullföljs.  

SKÖRDETID

Började dagen med att ansa blommor i krukor och amplar och t o m sifosysarbetet med Million bells, som verkligen gör skäl för namnet,  kändes rofyllt i tidig, sval och vindstilla morgon. Ju bättre man ansar desto generösare blomning och det går väl kalla en ögats skörd. Annars tänker man mer på skogens skörd, i år med gott om hjortron, fina blåbär och dags nu för gula kantareller. Hemma på tomten har det armade jordgubbslandet också skördats.

Det var bestämt att när våren kom skulle det grävas upp och läggas igen,  men så kom blomningen igång och vilken enastående blomning sen. Det gick ju inte förstöra den och nu har gubbarna mognat, sista skörden är över och blev till några burkar jordgubbssylt.

Efter syltkoket åkte vi iväg till stugan, vädret såg ut att bli skapligt och resterna efter trädavverkningen skulle forslas bort. Katten och jag stannade kvar medan sambon åkte hem, tanken var att han skulle komma tillbaka efter ett par dagar, men det blev ytterligare en dag innan han kom så det blev lite kris i mathållningen men jag överlevde. Vädret var växlande och sommarens första åskväder drog över en eftermiddag och jag fick befrielse från gräsklippningen som bara blev halvgjord.

Allt vatten från Finland på väg hit ..........

...och månen sken

Då började jag istället med ett nytt virkprojekt, men det ska jag nog inte forsätta med, kände inte rätta inspirationen utan jag har en annan ide som ska testas i stället. Blir inte det till belåtenhet heller får jag väl slänga hela rasket. Det handlar lite om sagan, det bidde en tumme ......det bidde ingenting!

Jag hade en gång en duk som inte blev helt klar och till slut ett äkta UFO. Nu när jag äntligen tog tag i den ville jag inte ha den kvar och förresten det runda bord den en gång var ämnad för, är för länge sedan borta. Så jag repade upp eländet, trots protester från sambon, som tyckte  att den var sååå fin och att jag lagt ner såååå mycket arbete på den. Det var i och för sig sant, när jag en gång i tiden börjdade virka den, så var det med avsikt att göra slut på alla mina små nystan av bomullsgarn, som jag sorterade i storleksordning och startade med minsta nystanet för att fortsätta med närmast större. Mellan varje färgskifte la jag in vita ränder och så småningom blev den riktigt stor, men som sagt aldrig helt klar. Min första tanke var att göra mormorsrutor à la Virkpia, och nu tänker jag cirkelvirkning och kanske kan det bli runda kuddar............eller ingenting.

Inte mycket kvar av UFOt......

Lägg till bildtext

Virkprov

.

Resten av tiden i stugan sågade jag ut några träd, alar långa som metspön och lite svårbemästrade, läste sommarens stugbok Brobyggarna av Jan Guillou, stickade  eller bara satt i godan ro och stirrade ut över havet, som man faktiskt kan göra i all oändlighet. TVn ville inte dela med sig av utbudet, till att börja med såg jag bara kanalerna fyra  och sex och efter åskvädret ............... bidde det ingenting. Lyssnade i stället på radions P1 med god behållning.

Trots att min laptop som vanligt följde med, var inte den heller till nån glädje alls, snarare tvärtom. Uppkopplingen urusel och vi som har en 3G-mast alldeles i grannskapet. Ett illasinnat rykte gör dock gällande att det bara är 2G och Telia vägrar inse att sommartid är hela kusten befolkad av människor som alla är skrivna på annan ort. I Telias värld bor det alltså för lite folk därute så nån utbyggnad är följaktligen inte nödvändig. Att dessutom Bjuröklubb har långt över 20 000 besökare årligen tas väl inte heller hänsyn till, men alla smarta mobiltelefoner vill ju också vara med och dela på kakan.


En som också trivs i stugan är katten som verkar totalt harmonisk och lugn där.

Lila tränade situps!

Men den där extra dagen jag blev kvar i stugan hade vi besök av en snickare och nu kan det ändå troligen bli nåt av våra planer på renovering, så talesättet att den som väntar på nåt gott väntar inte förgäves tycks vara sant............