SISTA JUNI

Sommaren går fort i år, den har ju knappast börjat än, dagens längd har senaste veckan blivit 16 minuter kortare och fastän solen lyst från blå himmel någon dag då och då så har den riktiga sommarvärmen inte kommit och det är bäst man ser till att hålla sig i lä för vinden. Men hoppet finns  och förväntan är stor. Glädjestunderna finns dock,  det gäller att ta vara på dem. 

Tidig morgon igår sken solen klart och fint, det var bara svag vind och jag kunde äta  min frukost ute vid stugväggen med ett skimrande hav framför ögonen, lyssnande till fågelkvitter. Det var ett sånt där "halleluja moment" som man önskar skulle kunna tas fram mitt i smällkalla vintern. Jag hade också sovit en lång natt utan att vakna en enda gång, somnat från bok och lyse. Nu satt jag kvar en lång stund, läste sommarromanen, en tegelsten som ska räcka hela sommaren lång. En roman av Michel Faber; Sugar - kvinnan som steg ut ur mörkret. Nu börjar jag komma in i handlingen och tror den kommer att fängsla mig, språket är färgrikt målande med ett intressant upplägg. Författaren vädjar till läsaren att delta i handlingen genom små uppmaningar som gör att romanfigurerna kommer närmare,  blir på nåt sätt mer levande och miljön påtagligare. Fortsättningen spännande!

Det blev ett par fina dagar i stugan med diverse sysselsättningar/tidsfördriv. Äntligen kom blommorna  på plats i amplar och låder, ja visserligen återstår fortfarande lite mer att plantera, det rymdes inte allt i bilen när jag åkte ner, men det kommer mera nästa omgång. Gräsklippning, eftermiddagsfika på söndag med några av grannarna, stök på tomten och småprat med med andra grannar. Och så naturligtvis min trogne lille 6-åring som blev så glad när jag äntligen dök upp. Tänk, jag tror det är en fantastisk gåva, en höjdpunkt att få det oreserverade förtroende som han visar under, som jag misstänker. en begränsad tid. Men små ädelstenar måste vårdas för att glittra och bli bländande!

Promenadvägen

Ena morgonen gick jag iväg på en morgonpromenad, den första för säsongen. En smal grusväg som går rakt in i skogen, en och annan bil kan komma men mest är det alldeles lugnt och stilla  och mycket fågelkvitter.

Hela skogen full av blommande skvattrem

Rykten att det kan finnas björn i området kommer varje sommar men jag går liksom med skygglappar och njuter i fulla drag av fågelsången och naturen. Så länge jag inte sett Nalle är jag lugn och troligen har han, om han finns där, koll på mig i så fall. Jag var ändå omsvärmad av mygg i mängder, stora rackare, som man än så länge är nästan helt befriade från nere vid vattnet. 

Eftersom det som vanligt alltid stämmer när väderspåmännen ser att regnet är på gång åkte jag hem i går kväll och tvättmaskinen får passande nog gå idag. Sen blir det, som vanligt, veckohandling och så ska jag hämta mina nya solglasögon. Hoppas också att det inte blir mer regn nu på ett tag så jag kan måla bron, den har ju tak över sig och bör förhoppningsvis torka snabbt. Jag har svårt få till detta med altanskötsel, allt regnande hindrar mig och när det är sol har jag oftast dragit iväg till stugan, men till sist måste ta mig i den där besvärliga kragen, bestämma att nu är det prio nummer ett och göra slag i saken. Deadline!

För att vara i ett sommarstuguområde, hela kustremsan är mer eller mindre befolkad av sommargäster, så är det definitivt inte i obygden om man ser till att vi faktiskt har en restaurang  med gott rykte på några kilometers avstånd

Dessutom har vi det välbesökta utflyktsmålet Bjuröklubb på ungefär samma avstånd, för någon sommar sen beräknades antalet besökare vara ca 20 000 personer, vilket bl a gjort sig påmint genom att internetåtkomsten varit nästan obefintlig. Nu tycks i alla fall ett fungerande 3G finnas. Uppe vid fyren finns förutom möjlighet till övernattning även ett café med mat och fika. Utsikten enastående med utomordentligt stor risk för blåst!

Men för att sluta där jag började, juni månads sista dag, i morgon börjar den s k sommarmånaden och hoppas verkligen att den gör skäl för namnet.  Sen kanske det blir nån liten planering för sommaren också, hittills har jag inte haft några ideér alls utom naturligtvis den vanliga resan upp till Sorsele och besöket på gravarna där mina föräldrar och morföräldrar vilar. Den lär väl bli av senare delen av juli månad, det är kyrkhelg i det lilla kapellet tre gånger varje sommar, sista söndagarna i juni, juli  och augusti månader. Juli månads är den mest besökta och förra sommaren när jag var där var det på dagen 50 år sen jag vigdes just där!

VARDAG IGEN

Midsommaren kom .... och gick ...... och vilket fantastiskt väder vi fick, Strålande sol, svag vind och ganska varmt. Bäst dock att placera sig i lä, havsvinden är fortfarande kylig för att inte tala om vattnet. Brrr!! Inte för att jag provat själv men stuggrannens tuffing till son skulle helt klart prova, troligen var det i kallaste laget för han gick inte ut längre än till knähöjd vid första försöket. Senare badade han i en annan vik som har ett bättre läge med något mindre kallt vatten. 

Jag åkte alltså ner till stugan på torsdagen med en i allra högsta grad fullpackad bil, det är många saker som man tror sig behöva för uppstarten av stugsäsongen, ändå blev mycket kvar hemma som jag senare upptäckte att jag glömt, men nog gick det klara sig utan också, fast läsglasögonen saknade jag mest ändå! Första kvällen där var som vanligt den här årstiden helt magisk och skvallrade lite om en vacker morgondag och jag blev länge sittande, tittandes ut över havet.

Midsommarafton, tidig morgon med en strålande soluppgång, känslan att barfota tassa ut i fuktigt gräs en sån morgon är obeskrivlig, jag gick min vanliga lilla runda på tomten och bara njöt av tillvaron. 

Jag hade inte någon plan klar för dagen men det vackra vädret gjorde att jag åkte till Skolan i Hökmark

där det är traditionellt Midsommarfirande sen många år tillbaka med mycket folk och man träffar många bekanta som sökt sig dit. Var sen bjuden till bästa vännerna i byn  och det blev en harmonisk kväll med god mat i trevligt sällskap. Så småningom bröt jag upp och äkte iväg tillbaka till stugan. Trots det vackra vädret såg och hörde jag inte särskilt många människor, bara ett gäng som tog sig en kvällspromenad. Det är skillnad mot många år tidigare då det var fest och glam runtom, generationsväxlingen bland stugägarna är tydlig. 

Midsommardagens morgon började jag med förberedelser för lunchen då jag väntade gäster, bl a skulle  den sedvanliga midsommartårtan bakas. Jag har alltid bakat den när vi firat midsommar i stugan och det känns som den hör till även i fortsättningen. Den är det enklaste man kan tänka sig men mycket midsommar, en enkel sockerkaksbotten i långpannan som sen får ett täcke av grädde och cremefraiche som vispats ihop och smaksatts med vanilj- och florsocker. Massor med jordgubbar i trängsel gör hela skapelsen klar. Jag bjöd dessutom på sill, Konstnärens röda sill, mattjesill med tillbehör och naturligtvis färskpotatis. Strömmingen som brukar vara självklar till midsommar bjöds inte på, tillgången har i det närmaste varit obefintlig. däremot melonsallad med fetaost och köttbullar som reserv för barnen bl a. Det bästa av allt var att vi kunde sitta ute på altanen och njuta av det vackra vädret. 

När mina gäster var på väg att åka kom ännu ett besök som gjorde dagen till en fullträff. Jag fick ha båda mina #adoptivfamiljer# som jag kallar dem hos mig, bästa vänner som aldrig glömt mig under tiden sen jag blev ensam utan på ett alldeles enastående och värdigt sätt varit mitt trogna  stöd. Jag känner tacksamhet  för att dessa människor finns för mig samtidigt som jag beundrar dem för deras uthållighet. Kärlek!

Söndagen som också var årets längsta dag hade jag tänkt avsluta helgen  och åka hem, men det gick liksom inte in i mitt huvud, å andra sidan visste jag inte heller riktigt varför jag skulle stanna kvar vilket jag ändå gjorde. Lite socialt prat med stuggrannarna, sen middag i aftonsolen  på altanen

Vila efter middagen

                                                             och ännu en magisk kväll.

Midnatt, årets längsta dag

På måndagsmorgon var jag äntligen klar hemfärd och åkte iväg efter lunch, då också solskenet från morgonen försvagades och molnen började komma. Väl hemma slutade dagen med en småregnig kväll och för egen del blev jag nästan lamslagen av trötthet. Tror att den syremättade havsluften krävde mer än den gav men efter nattens goda sömn är jag nu i form igen för nya uppdrag! Återstår att se vad jag hugger tag i nu närmast, har inte planerna helt klara och dessutom väntas en helregnig morgondag som troligen kommer att begränsa utomhusaktiviteter. 

MIDSOMMARTID

Egentligen är det bara ljuset som markerar att det är just midsommar, i princip fullt dagsljus när man lägger sig men den efterlängtade sommarvärmen är totalt bortblåst. Jag har i omgångar slagit av värmen i huset i tron att nu är det väl ändå tillräckligt varmt men efter att ha tagit till både kofta och dubbla yllesockar så har jag fallit till föga och slagit på värmen igen. Nu befinner jag mig återigen i kalllt läge och med iskalla fötter men försöker härda ut, någon gång ska det väl ändå bli så pass varmt att man kan slänga ullpläden som på natten ligger dubbelvikt över mitt täcke. Väderprognosen för helgen är faktiskt stora solar varje dag, ända upp till 15 grader varmt. och svaga sydliga vindar. 

Förra veckan åkte jag ner till stugan nästan varje dag och har klart där för sommaren så när som små detaljer bl a sätta upp gardinerna som ligger här hemma och väntar, nystrukna och fräscha. Jag hade planerat göra detta idag  men se den gubben gick inte, eller snarare gumman tappade gnistan, och jag var absolut inte i form för att sätta mig i bilen. Jag hade sovit en lång och skön natt och steg upp glad i hågen, men kände mig ändå så erbarmligt trött och inte gick det över heller. Jag bestämde till sist att i stället vila en stund till och efter ett par timmar kändes det bättre, men jag tänkte ändå om och ändrade mina planer, stannade hemma.

När jag ändå låg och vilade passade jag på att läsa slutet på Sandra Brown´s Utan Alibi

På fötter igen tog jag itu med planerade midsommarförberedelser, gjorde en sillinläggning, Konstnärens röda sill och en färskost kryddad med riven parmesan, vitlök, gräslök och persilja, Skulle nästan tro att den passar bra till fröknäcket jag bakade i morse.

Det verkar vara det nya innebrödet och är lätt som en plätt att göra. Man kan nog blanda fröerna hej vilt helt efter egen smak, jag tog solroskärnor, sesamfrö, linfrö och loppfrö. Om inte annat så ger det troligen magen en skjuts! 

Gick senare ut,  klippte lite gräs och städade upp  efter byggarna som varit här. Äntligen har jag  också sett till att få körsbärsträdets fallna gren avsågad, trädet ser ynkligt ut men blommar tappert

och idag såg jag till och med två humlor som intensivt flög mellan blommorna. Men det var dessutom en annan sorts insekt som också flög runt där och jag undrar vad den hade för uppdrag. Bilden överst på inlägget är egentligen ingenting annat än ett underverk, ja inte bilden utan den blommande kvisten. Det är toppen av den stora gren som nästan helt avskilt från trädets stam låg ca två meter längs efter marken, blommande och i övrigt helt utan löv. Återstår att se om trädet tål avsågningen men ett spännband runt stammen håller nu ihop den stora sprickan.

Äppelträdet står också i full blom och jag måste säga att efter vårens beskärning har det trädet fått sin hittills bästa form. Även bärbuskarna ser ut att må gott, allt regn har gjort gott för dem tydligen. Spireabuskarna som jag skoningslöst klippte ner helt kommer också med full fart och blir säkert betydligt mer dekorativa än de tidigare varit,  men gräsmattan är en bedrövelse. Funderar nästan att kontakta trädgårdsgubben som var här i fjol och sådde den, tycker att den borde ha kommit bättre än den gjort hittilldags.

Jag har försiktigtvis börjat återuppliva mitt släktforskningsintresse mest för att ta till när hösten kommer. Jag läser än så länge lite ostrukturerat i kyrkböckerna från bl a Sundsjö socken i Jämtlands län där min farmor hade en del av sina rötter . En präst där hade ord om sig att inte vara särskilt noggrann med att föra in alla födda eller döda så man får vara reserverad för bristerna, hans namn var Sellin!  Om det på något sätt ger mig genetiska "skador" vet jag ingenting om, men ska forska på det!   Däremot ser en kommunionbok från senare delen av 1700-talet märklig ut. Överst på sidan är stilen sirlig,vacker och tydlig men ju längre ner på sidorna man kommer desto mer besvärlig är stilen att läsa till att längst ner många gånger vara i det närmaste obegriplig med väldigt små bokstäver. Regelbundet återkommer dessutom en textrad tvärs över sidan "Jag är likvis" Hade han dålig koll på nattvardsgästerna eller var det något annat som tyngde den arme prästen. På varje sida finns det latinska namnet på ett otal växter skrivet och på något ställe en notering 80 st blommor. Jag är likvis!

 Att han dessutom på vissa ställen ritat gubbar, näsor, profiler och egendomliga figurer gör boken rätt så märklig. Fast å andra sidan kan man ju tänka sig den prästen, sittande på kammaren mitt ute på landsbygden med bläck och gåspenna, antecknande församlingens invånares väl och ve, om han i sin livligaste fantasi då kunde ana att hans noteringar  skulle uppmärksammas 250 år senare. Tillåt mig verkligen tvivla! 

Och så var det då  BRÖLLOPET i lördags. Det blev ett gigantiskt långtittande med middag framför TVn, och så missade jag ändå brudvalsen som jag väntat på. Jag vet inte om John Blund dansade i stället men jag såg den då inte och det var bara att tassa i säng sen. Men allt var så vackert, Prinsen och den nya prinsessan väldigt vackra och kärleken lyste - som den rimligen ska göra på bröllopsdagen. Hennes överraskningsgåva till sin make, sången som Molly Sandén framförde, känslosamt vacker - precis så kan man ju känna, det är min erfarenhet! 

Här är låten ord för ord, framförd av Molly Sandén: 

"Jag hade aldrig vågat drömma om en kärlek som den här.

 Någon som älskar mig precis som den jag är.

Som om hjärtat håller andan. Som om tiden stannar till. När du ser på mig så vet jag vad jag vill.

Allt jag är, allt jag har till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag.

Allt jag ber, allt jag vill, är att få vakna till tätt intill.

Att få älska dig i alla mina dagar med allt jag har.

Vi har trotsat alla stormar, seglat ut på öppet hav. 

Och nu efter regnet står vi starka kvar.

Du gör livet till en saga och du skriver nästa blad. Att få leva lyckliga i alla dagar.

Allt jag är, allt jag har till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag.

Allt jag ber, allt jag vill, är att få vakna till tätt intill.

Att få älska dig i alla mina dagar med allt jag har..

Ett ögonblick så ofattbart, gjorde dig till min soldat och tillsammans är vi starka.

Allt jag är, allt jag har, till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag.

Allt jag ber och allt jag vill är att få vakna tätt intill.

Att få älska dig i alla mina dagar, med allt jag har.

Med allt jag har"

Vill till sist önska alla mina läsare en riktigt härlig Midsommar, betänk att fjolårets midsommarnatt hade samma temperatur som nyårsaftonen, så mycket värre kan det inte bli. Plocka sju blommor att lägga under huvudkudden kanske inte blir så lätt men än värre ändå måste det väl vara att hoppa över sju gärdsgårdar för att få tag på dessa blommor och friar'n var kan han ska komma ifrån?

SKOTTSPOLE

En aning ironisk rubrik idag, men faktum är att nu har bilen fått röra på sig efter E4:an tre dagar i följd, äntligen en skön smygstart på stuglivet som känns bra även om vädret kunde varit mer sommarlikt, men det kommer väl det också. Fast jag tycker egentligen att tiden före midsommar med sina ljusa bleka nätter är en helt magisk period, det är bara så sällan som det är tillräckligt varmt för att till fullo njuta av det utomhus. 

Hyfsat högt vattenstånd

I år är ett nytt år också i mitt liv, till skillnad från i fjol känns det mera naturligt att börja säsongen därute. Förutom att jag då hade snickare och andra hantverkare där, eller åtminstone  vid den här tiden väntade, kändes det som att jag till varje pris ville förverkliga de planer som vi hade. Börje och jag. Men den konstigaste känslan var ändå att jag inte kunde inse att han var borta för alltid, om jag bara gjorde si eller så, kanske ändå ................... och när allt var gjort infann sig inte glädjen heller, den jag ville dela den med fanns ju inte där. Det ligger något i det som sägs att man måste genom ett år med alla dess rutiner  och återkommande händelser för att komma vidare. Men saknaden finns där hela tiden och jag hoppas att i det långa loppet istället känna glädje över att ha fått leva tillsammans med en människa som i så stor utsträckning kom att betyda så oändligt mycket för mig och min personliga utveckling. 

En dag under bilfärden slog mig tanken att jag nog behöver mer omväxling i tillvaron för att inte slöa till. Just nu har jag snickare här som fräschar upp lite utomhus bl a en solaltan vid friggeboden som länge varit på tapeten. Stugstädningen tar jag etappvis, det första jag alltid gör är att rengöra köksavdelningen och efter det står loftet på tur och där jag varit idag.Utrymmet är tämligen begränsat och takhöjden låg eller som det heter i reklamen, det är golvet som är högt, i vilket fall är det jobbigt, och tungt är det också. Fast jag får inse att med tiden avtar styrkan, jag som tidigare utan problem kunde  lyfta det mesta får ta det väldigt vackert nu, det går --- men långsamt. 

Anfalls emellanåt av nostalgiska tankar dessutom. När jag hämtade in sängkläderna från vädringen idag tittade jag särskilt på en riktigt gammal filt som min mor hade sytt nya tygkanter på. Som jag minns henne berätta hade hon varit tärna på ett bröllop med klänning av det tyget.

En gammal filt som väcker minnen

Sedan syddes klänningen om till min första examensklänning och tygresterna, eller var det min klänning kanske, som så småningom fick kanta filten. Det vill jag påstå är återbruk i sin bästa bemärkelse. 

Sovloftet är klart,  så när som på renbäddning, sommarläsningen placerad vid sängen och så stor hög som det blev, behövs några regndagar också under sommaren för att få kura ihop sig inomhus och bara läsa med en kaffekopp inom räckhåll.

Korsordspennan ligger också beredd!

Nu är det klart att övernatta där när som helst men jag gör nog inte det förrän möjligen någon dag under helgen, och då får Lila följa med och hitta någon favoritplats att sola på. Det blir en  tur-o returresa även i morgon för att fixa lite till och sen ska ju sommarskafferiet fyllas.....men då du, då är det dags!

Trots att värmen inte vill komma så blommar det redan en del men liljekonvaljerna som blommade redan första junihelgen i fjol tror jag knappast hinner slå ut innan midsommar och det är ovanligt sent.