Summa sidvisningar

måndag 22 augusti 2016

HEMMADAG

Dagen som börjar mulet och kulet ska enlig prognos bli så fortsättningsvis också med en luftfuktighet pendlande mellan 95 och 98 procent och det lär väl upplevas som duggregn eller, som man säger för att beskriva verkligheten; riktigt skitväder. Jag får ta till ett knep för att komma igång, skriva av mig kanske funkar, annars får jag väl försöka skruva upp mig.

Men det goda med det är att det blir en hemmadag för mig, huset formligen skriker efter vård och ansning som det varit tämligen sparsamt med de senaste månaderna. Jag bestämde  på försommaren att i år skulle jag i möjligaste mån bo i stugan under sommaren och efter midsommar blev det stegvis av. Det har funkat bra och när den riktiga sommarvärmen väl kom var det helt perfekt. Det känns som det också varit välgörande för själen, kroppen har också fått sin beskärda del i viss mån, dels genom oregelbundna promenader varvat med stillsamt trädgårdsarbete. Med gräsklippningen roar jag mig mer än två timmar åt gången, men jag tänker ofta på lördagskrönikan i vår lokaltidning, Teos Teser, som en gång handlade om just gräsklippning. Jag kan inte annat än hålla med om uppfattningen att det är ett enastående tillfälle att odla sina tankar. Jag tänker som så att under många så kallade trista jobb, d v s rutinmässiga sådana, kan man släppa loss fantasin och filosofera över allt som kommer för en. Gräsklipparen går ju själv och gör sitt jobb det är bara att följa John så att säga och detsamma när man t ex hackar grönsaker, kniven går ju i princip av sig själv. Det är absolut inte trist, snarare en kontemplativ stund.

Nu svävade jag iväg från min tänkta tråd, d v s sommarens slut och den förestående anpassningen till det mer regel- och tidsstyrda liv som hemmamiljön kräver, eller ska jag drista mig till att kalla  det för erbjuder. Det kan vara så att efter ett längre tag av avslappning och vanan att ta dagen som den kommer är skönt att ha både fasta rutiner och planerade sysselsättningar. Omväxling förnöjer säger man ju och det finns en sanning i uttrycket, men det gäller också att hitta balansen så att man inte helt låter sig styras av klockan och för många åtaganden.

Ja, ja fan tro't, sa Relling!

Hur som helst är jag hemmavid sen i fredags, då jag åkte hem från stugan före lunch. Som en liten föreberedelse för säsongsavslutningen där plockade jag med mig de somrigaste kläderna, jag räknar kallt med att shorts- och linneväder är över för den här sommaren. 

Jag hade planerat att på lördag åka till Umeå där årets släktforskardagar anordnades och det blev en mycket trevlig och givande dag. Tyvärr missade jag den mest åtrådda föreläsningen, fullsatt, men den kommer som tur är så småningom på Kunskapskanalen. Det blev mycket prat med både kända och okända människor och dagens stora överraskning var när jag sprang på en kusin som var bland utställarna. Jag fick också tillfälle att prata med en kvinna från samma plats där min far var född och hon visade sig vara väl bekant med en helt nyvunnen kontakt jag fått över nätet via min släktforskning. Det är sånt som jag tycker är utomordentligt spännande med släktforskningen. Jag fick dessutom tips hur jag skulle fixa till åtkomsten av mitt  Family Finder-konto (DNA-testets träffar) läsbart. Genom att byta vebbläsare funkar det tillika hjälpsidor som jag inte kommit in på under hela sommaren. Det var som första steget på månen för mig, omvälvande!!

Att jag dessutom går igång och tänder till när något problem där jag ev kan hjälpa till uppenbarar sig är en annan stimulans. Jag fick mig faktiskt ett sådant uppdrag, frågan är hur jag lyckas och hur mycket tid ja ska spilla på det. Tyvärr är det så att har intresset vaknat går det inte att bara stänga av, men jag har ju mitt eget till synes olösliga uppdrag där jag vägrar inse det hopplösa och det prioriterar jag också absolut som  nummer ett.

Söndagen blev också innehållsrik, först gräsklippning och mannen som sköter sysslan den hade också lovat hjälpa mig med att klippa häcken och vips blev det av. Nu är den mycket lägre och välklippt, allt avklipp samlat i säckar som ligger i bilens bagageutrymme för transport till bränngropen. Under hela tiden gick tvättmaskinen som laddades om flera gånger och jag kan nu vika ihop och lägga bort det mesta av sommarkläderna. Lite virkning framför TVn avslutade dagen som jag kände mig oerhört belåten med. 

Naturligtvis ska jag åka ner till stugan igen men avvaktar nog uppehållsväder. Närmast på programmet där står röjningen på både stranden och runt om på tomen. Dagarna här hemma kan jag ju passa på att fylla med lite fönsterputsning och gardinbyte, det ligger så att säga i tiden också, men de stackars eländiga blommorna får vänta tills jag stannar kvar hemma på heltid. Det brukar ju komma färgstarka, blommande växter i affärerna som bara skriker efter ett familjärt boende och det klart, då ställer jag upp!

Nu vet inte jag vart regnet, som förutspåddes i rikliga mängder, tagit vägen. Inte så att jag saknar det men min erfarenhet är att vädertjänsten aldrig gör missar i en regnprognos i motsats till solskensdagar som hellre kan gå till spillo i något oplanerat lågtryck. Sånt är livet!.

tisdag 16 augusti 2016

FÖRANING OM HÖSTEN

Små tecken påminner alltmer om att sommaren går mot sitt slut, bl i dagens tidning där jag såg tiderna för solens upp- och nedgång; upp 04.27 och med 20.51, fast mest märks det på nattmörkret. Det ÄR helmörkt mitt i natten nu, ledljus krävs även vid korta nattvandringar. 

Nu gäller det att suga i sig glädjen över de vackra dagarna. Det oväder som kom under veckoslutet var en annan påminnelse om stundande höst. Ett annat hösttecken men dock glädjeämne är surströmmingen, premiär för årets strömming i morgon. Hurra, hurra!!

Ett tecken på uppbrott såg jag också för ett par-tre veckor sedan då jag befann mig mitt i ett övningsområde så att säga, lågflygande svalungar prövade sina vingar i luftrummet ovanför mitt huvud. Det var intressant att följa från första försöken då de ljudligt fladdrade med vingarna i sina försök att på mycket låg höjd ta sig det korta vägen mellan ett par träd till mer avancerade övningar på högre höjder. Roligt också att se hur de äldre=föräldrarna? placerat sig uppe på TV-antennen och brutalt puschade på sina adepter, ingen vila tilläts, det var bara att flyga iväg på nya turer och utmaningar.


Allt eftersom dagarna gick blev flygturerna både längre och högre tills de var fullfjädrade och en söndag var så alla plötsligt bortflugna. Visitkorten på min veranda var allt som fanns kvar och tycks så förbli trots ett par skurningar, jag får göra ytterligare försök med skarpare grejer. De tog farväl sittande på min TV-antenn kan jag tänka.

 I den vevan såg jag att en av mina Facebook-vänner lagt upp en smått unik bild av svalor i mängd sittande på flera varv telefontrådar. Den synen får vi inte uppleva så länge till, i förra veckan monterade Teliaarbetare ner telefonkabeln på vårt sommarstugeområde och stolparna åker också iväg allt eftersom. Tidens tand eller utveckling kan man fråga sig. Jag tänker också på ett radioinslag jag hörde om dokumentationen av ljud som försvinner. Där finns bl a ljudet av telefonsignalerna i utomhusklockor som tidigare hördes över hela området med följdfrågan var är NN nu då eftersom som ingen svarar. Social kontroll!!

Idag blir det utöver den sedvanliga veckohandlingen också ett besök på Beijers för att kolla upp förrådsinredningar. Jag tänker mig en helvägg med hyllor och stänger mm bakom skjutdörrar för klädförvaring i det kommande förrådet. Jag längtar verkligen tills det blir klart eller åtminstone tills jag kan börja använda det, nackdelen är att jag dessutom verkligen måste sortera det som nu göms uppe på vinden. Ett riktigt sisyfosarbete, det tycks mig som det är en naturlig del av tillvaron. Tanken att när det är avklarat blir det lugnt och skönt, med andra ord att allt blir bra är nog bara en önskedröm. Man kanske behöver utmaningen och därför inte heller undviker till synes omöjliga tilltag. Det går inte heller förneka att när ett sånt långdraget och till synes oändligt uppdrag äntligen är avklarat infinner sig ren och skär befriande tillfredsställelse.

Jag fortsätter stugvistelsen ännu ett tag och har börjat det som jag kallar höstarbetet  utomhus. Stranden ska röjas från uppväxande buskar och samlas på hög för att brännas under senhösten. En anledning är min önskan att alltid se havet utan störande växtlighet. Det gäller dock att vattennivån håller sig mer stabil än under senare tid, i lördags när den kulminerade med 50 cm över medelvattennivån, var min presumtiva eldstad långt under vattenytan - och då är det svårt få någon fart på brasan.

Ett annat kommande höstarbete, dock inte mitt, är den kommande gallring av kringliggande skog som markägaren beslutat. Det blir spännande se resultatet och hur det påverkar solen på min veranda. Nu skuggar de stora träden redan vid sjutiden och allt eftersom solen går lägre och lägre kommer också skuggan tidigare och fördärvar möjligheten att njuta i solvärmen där.

Jag tittar ut på det enda träd som står på min tomt = i stan, en än så länge tämligen liten rönn helt fylld av röda bär som lär ska tyda på en snörik vinter. Jag vet att det finns två skolor men jag tycker nog att det som stämmer bäst är mycket rönnbär=mycket snö. Den andra uppfattningen tycker jag inte håller, nämligen att rännen inte kan bära två bördor, klart den kan det!

Jag tycks ha svårt avsluta inlägget idag så jag tar en genväg över lite kattpoesi!

KÄRLEK UTAN GRÄNS  

Jag masserar dig med vassa klor
För min kärlek är gränslöst stor
Jag biter dig i armen, vill aldrig lägga sv
Jag beundrar dig, jag är din slav
Vill bara säga hej, här är jag, katten
Jag störtdyker ner i knät helt apropå
Jag sitter på din näsa så du knappt får luft
Min ömma låga trotsar allt förnuft
Jag fäller dig i trappan, jo det händer
Vår passion den växer, en dag i sänder
Jag är alltid - ganska - nära
Så tänker katter som är riktigt kära
Därför blir jag faktiskt lite brydd
När du rusar undan och tar skydd


torsdag 11 augusti 2016

OMSVÄRMAD

Innebörden i rubriktexten kommer längre in i inlägget, men först en liten resumé av de senaste veckorna som bjudit på ett underbart soligt och varmt högsommarväder. Någon dag dimmig morgon som ganska snart klarnat och slutet på dagen har varit solig och till och med varm och skön. Då finns bara ett acceptabelt läge nämligen att njuta av det som tillvaron bjuder.

När jag avslutade senaste inlägget var planen på den kommande inlandsresan högaktuell och några dagar senare drog vi väg, min väninna Eva och jag, en tidig solig morgon. Målet med resan ca 30 mil rakt västerut låg framför oss, där det egentliga uppdraget väntade, nämligen besöket vid den gamla, ensligt belägna kyrkan för att plantera rosor på mina föräldrars och morföräldrars gravar. Efter en kort fikapaus ungefär halvvägs, vid Nölviken utanför Malå,  kom vi fram  även då i soligt väder efter en liten regnskur under vägen. Jag hade berättat för Eva att under alla år (några och 30) jag åkt dit upp hade det aldrig någonsin regnat den korta stund jag varit där! Efter fullgjort updrag och en kortare vandring i området åkte vi vidare upp till Ammarnäs där vi lyckades få oss lunch strax innan Värdshuset stängde för dagen. Och ...... den sedvanliga turen upp till sjän Tjulträsket där vägen tar slut och fjällvärlden ligger tillgänglig för andra färdmedel eller naturligtvis vandring. Norska gränsen ligger uppskattningsvis 15-20 mil bort. 

När vi vände för återfärd kontaktade jag min kusin i Sorsele och talade om för hennaé att hon skulle få det stora näjet att bjuda på eftermiddagskaffet! Hon tog emot erbjudandet på stående fot (vad skulle hon annars ha gjort) och vi fick en mycket trevlig, avkopplande stund tillsammans. Utvilade och glada satte vi oss i bilen, nu med Eva vid ratten,  för en färd på ca 25 mil som denna gång gick via Arvidsjaur. Åter i stugan på sena kvällen avslutade vi dagen med  te och sen väntade sängen. Vaknade till ännu en solig, klar morgon då solstolarna utnyttjades till fullo!

Då Eva med familj sedan tidigare var bortbjudna den dagen erbjöd jag mig att skjutsa henne till Kallviken för enkelhetens skull. Det slutade med att även jag helt oväntat  bjöds stanna kvar vilket jag tacksamt lät mig övertalas till och fick på det sättet en helt fantastisk dag. Trevliga människor, god mat, vackert väder och framför allt en glad och avslappnad stämning. Tusen tack till alla som var där och framför allt värdfolket Viveka och Stig! Jag trivdes väldigt gott, men på kvällen när jag kom tillbaka till stugan tog jag soffan i besittning för en stunds vila i avvaktan på ett TV-program jag ville se. Baaah!!! Vaknade tre timmar senare då det redan börjat skymma och det var bara att ta stegen upp på loftet för fortsatt drömsömn. 

Det där skåpbytet som jag tidigare skrev om satte verkligen fart på min fantasi, det blev äntligen roligt att börja ställa i ordning och ändra lite i stugan för trevnads skull, bl a fick jag till slut bort alla flyttkartonger från loftet. Det i sin tur ändade i en ommöblering där uppe och nu känns det återigen riktigt trevligt att både lägga sig och framför allt vakna däruppe, se solens strålar titta in genom fönstret och höra havsbruset. Bättre början på dagen kan jag inte föreställa mig!

Det är väl så att när något positivt händer föder det flera positiva saker och en är att jag faktiskt fått lite energi att bjuda folk att komma till mig, så det har blivit både enkla fikastunder och nu senast i söndags middag på verandan. Det blev särskilt roligt eftersom precis när maten var klar svängde en bil in på gården och ut klev en tidigare, mycket uppskattad stuggranne med sällskap. De stannade kvar och åt med oss till glädje både för mig och min närmaste stuggranne som var där tillsammans med ett styskonbarn. En underbar kväll då man kunde sitta ute ända tills solen övergick i skugga vid sjutiden och det blev något kyligare men fortfarande behagligt sitta ute. 

Men jag lärde mig ett och annat under kvällen också, nämligen att inte ta upp kampen med en fyraåring med mycket spring i benen. Mina 20 gånger slöare ben hann inte med, jag snubblade på stortån och det blev platt fall på gräsmattan  - utan några som helst skador bara lite öm. Men gladare ändå blev jag att känna att det fortfarande finns driv i benen, att jag kunde få till ett ordentligt löpsteg, hurra, hurra! Jag som tidigare i livet gärna sprungit när jag gått så att säga.

Vi kom att samtala om hur stuglivet egentligen förändrats under årens lopp. Vi var alla överens om att det för många år sedan var mer spontant umgänge mellan stugfolket, man kom och gick till varandra, tog en kaffetår tillsammans eller bara pratade bort en stund i all anspråklöshet. Numera tycks seden gått över till bjudning, att bara stanna och titta in  till varandra förekommer sällan,.  På ett sätt verkar det som stadslivet flyttat ut i stugorna med de krav som man egentligen vill komma ifrån.

Måndag eftermiddag åkte jag hem eftersom mina hjälpande händer hört av sig för att titta på det jag ville ha åtgärdat. Så igär var den stora dagen då projektet påbörjades, elektrikern kom och monterade ner allt som jag inte behöver i fortsättningen och det känns verkligen som ett fall framåt - igen haha! Men det var bara början på aktiviteterna, strax kom gubbar från glasmästeriet för att byta några fönsterrutor som tappat vaccumet, jag har väntat bara sen maj månad. Det ringde ännu en gång på dörren och där stod gräsklipparen, ja, jag menar personen inte maskinen, och gräsmattan fick sig en duvning. Det blev så många gubbar runt mig och jag översvallades av kramlusta. Det slutade dock med verbalt utdelade känsloyttringar! Däremot gick den planerade häckklippningen om intet, det blev regn under eftrmiddagen så nu får det projektet anstå ett tag till.

Det verkar inte som det blir någon mer aktivitet idag i fd snickarboa och jag tar nog chansen att ta till vara solskenstimmarna ute vid havet. Enligt prognos kommer några dagaröver helgen att regna bort innan  en ny solperiod.

På både läs- och handarbetsfronten har det i sommar gått lite trögt. Läser fortfarande samma böcker både hemma och i stugan men jag har i alla fall stickat 6 par sockor i varierande storlekar av det garn, två 100.grams nystan, jag köpte i början av sommaren. Sen råkade jag se en bild på nätet som verkligen startade min lust att virka och på Skördemarknaden i Lövånger fanns en garnförsäljare som lyckades "pracka" på mig ett passande garn och nu är jag i gång. Projektet får förbli hemligt tills det är klart, men känns väldigt spännande! Det blir kanske bild så småningom.

Efter en undrbar sommar kommer ju inte hösten som någon överraskning och nu börjar bli dags att tänka över hur tiden ska planeras i stora drag i alla fall. Den tidigare vanan med gympa och ett veckobesök på gymmet ska jag fortsätta, jag hoppas också hitta någon trevlig kurs att gå till, jag ska också bättre ta till vara teater- och musiktillfällen som bjuds, kanske mer regelbundna biobesök även på filmstudion. Jag kan inte förbli totalt initiativlös, inget kommer som bekant flygande direkt i munnen och soffhörnet blir ju ändå nött tillräckligt mycket. Jag ser framåt en inspirerande höst!