VÅRTECKEN

Idag blev det en något tidigare morgon än vanligt, dagens tidning hade inte ens kommit när jag steg upp, det goda med det hela är att jag kan ägna mig åt en stunds skrivande innan det är dags för morgonpromenad. Det ser ut att bli en skön dag  igen, redan några plusgrader om än fortfarande mulet. Igår tror jag att man säga att det var första riktiga vårdagen med sol, vindstilla och VÅRLUFT. Livsgnistan fick sig en riktig knuff framåt, härligt, härligt!

I senaste inlägget hade jag en eländesvarning som lyckligtvis blev motad i dörren, på måndag morgon vaknade jag pigg och väl rustad för dagen. En dag som iallt följde vanliga rutiner och inte heller innehöll någonting därutöver. Jag tillbringade en stor del av dagen med att ta hand om tvätt och på kvällen gick jag till näst sista gympan för säsongen. Det gäller nu att komma igång med någon form av fortsättning, jag tror faktiskt på de som säger att kondition är färskvara, och det vore synd att försätta sig i en nybörjarsituation till hösten igen.

Det sägs ju också ofta att sen man blir pensionär har man för det första tidsbrist, eller rättare har så många aktiviteter att tiden inte räcker till, men för det andra att man bara hinner med en sak/ärende/aktivitet per dag. För mig verkar det där vara ett motsatsförhållande, i vilket fall blev tisdagen en "fullspäckad" dag. Först en härlig promenad med gänget följd av lunch med livligt prat och många glada skratt. Därifrån rusade jag iväg till ett informationsmöte hos PRO, en trevlig stund med fika och med några nya bekantskaper rikare gick jag därifrån till nästa uppdrag, veckohandlingen. Väl hemma igen återstod att göra middagsmat som blev stekt rödspetta med garnityr av citron, saltgurka, inl. rödbetor och kapris och kokt potatis därtill. Soffhörnet passade perfekt på kvällen.

Gårdagen blev också sk full dag, fast då bara en aktivitet förutom morgonpromenaden. Det var våffelkalas på ett fritids dit mor- och farföräldrar bjudits in, och eftersom jag på sätt och vis kan räknas till den gruppen hörsammmade jag kallelsen. Så här är det, jag kan sägas vara suppleant i företaget Familjen till den 9-åring som går där eller ännu bättre hans vicemormor. Han hade dessutom både farfar, farmor och mormor där som gäster och passande nog var det grabbens födelsedag också.

På 9-årsdagen

Det är inte helt fel att få möjligheten att få se lite av vad som händer i dagens skolvärld, som ju skiljer sig  en hel del från en annans första lärdomsår. Jag upplevde min skolsal väldigt stor med mörkboaserade väggar, en hög kamin strax innanför dörren, vedlår ute i korridoren och fröken som satt på en upphöjd kateder. Gemensamt  med dagens barn, skulle jag dock tro, är hur roligt och spännande det är att börja skolan  och hur ivrig man är att lära allt det nya. Lika viktigt måste det vara att se varje barn som en egen individ och genom stimulans och uppmuntran hålla intresset vid liv.  Den största  kunskaps- och bildningspotentialen det är vad jag skulle vilja kalla barnens nyfikenhet för.

Nu ska jag gå ut på Tussilago-safari, gårdagen lär ha lockat fram mängder nu, och ogräs eller inte så finns knappast någonting som slår dessa små, gula knappar som vårtecken.