EN GÅNG TILL........

Sent i går kväll blev jag pinsamt medveten om att jag låtit lättjan ta över mitt skrivande och att följden, inga nya inlägg på flera dagar, borde åtgärdas. Alltså blev det en liten resumé av de gågna dagarnas händelser, och inlägget skulle animeras med några foton. P g a  att jag inte riktigt tänkte mig för, eller kalla det klantighet då, så försvann allt och svävar väl nu ute i cyberrymnden helt oåtkomligt för mänskligheten! Jag var också för trött att då, när klockan närmade sig midnatt, skriva en gång till så nu, innan dagen kommit igång på riktigt, tar jag nya tag.

För det första så var vi en dag på tårtkalas, nioåringen hyllades och uppvaktades med presenter. Dagen till ära sken solen och värmde skönt på uteplatsen, där vi satt ett tag och njöt. Eftersom kaffebordet dukats inomhus, förflyttade vi oss dit så småningom och högg in på gofikat och den traditionella tårtan, som vanligt makalöst god.

Efter någon timme, när vi åkte hemåt blev vi omkörda av en tutande ambulans och det visade sig att vid vår avfart från E 4:an hade det gått snett för några bilar, tre stycken hade pucklat på varandra och trafiken där var stillastående. Man blir lika illa berörd varje gång man kommer till en olycksplats. Dessbättre var det tydligen inte något allvarligare vid detta tillfälle.

Långt kvar till snöfritt, utsikt från stugbron

Valborgsmässoaftonen, som började med strålande sol, åkte vi ner till stugan , mest för att se hur långt våren kommit där och hur mycket snö som ännu kunde ligga kvar. Efter omvägen till Lövångers kyrkogård , där ljuslyktorna hämtades tillbaka, och färd på en riktigt dålig grusväg, kom vi fram till målet. Visst fanns det snö kvar fortfarande, men har vi riktigt tur så är den borta vid nästa besök.

Diket vattenfyllt........

och i rabatterna spirar det redan!

Sol och sommar välkommen in

När snön är borta är det dags att städa ut vintern och släppa in sommaren i stugan.

Sista gången man möter den här utsikten från stugdörren?

Jag längtar till första övernattningen, och de "vita nätterna" då det är slöseri med tid att sova, helst vill jag sitta på "tänkarstocken" till soluppgången, nattljuset är magiskt.










Tiden står stilla när men förlorar blicken över den här vyn, naturligtvis grönskande och helt utan snö.

På vägen från stugan kom vi ihåg att kika efter "vår" trana och visst, där stod den i år igen, ensam och betande  på en lägda.  Under många år var det två tranor som återkom till samma ställe varje vår men sen något år tillbaka är det bara en ensam trana som kommer dit. Ett riktigt vårtecken om än vemodigt, man känner sig berörd av åsynen av den ensamma fågeln, som står där till synes väntande.

Det var väl ungefär allt jag skrev i går kväll, och den nya dag som just börjat ska jag som vanligt starta med en promenad. Vädret försämras, efter vad jag hört, senare under dagen, och redan nu har molnen börjat komma, längst i söder ser det oroväckande mörkt ut. SMHI talade t o m om minusgrader till natten, så det är inte lätt att få vår i den här landsändan, men när den kommer sker det nästan med buller och bång. Plötsligt en morgon kan björkarna skimra i ljusgrönt och då är det svårt att inte vara glad