Vi har massor av stjärnor omkring oss, stjärnor som inspirerar, lyser upp tillvaron och sprider glädje omkring sig, och bidrar till ett välbefinnande, som troligen också smittar av sig på omgivningen.. Man behöver bara vara lite lyhörd och uppmärksam och ta till sig det positiva.
Själv fick jag en kick till en bra start på dagen efter att ha läst en av mina FB-vänners sprudlande glada blogg och började tänka på dels hur lätt man kan påverkas och hur viktigt det är att dela med sig av sina känslor. Inte låta gubben på axeln ta överhand genom att få oss att förringa och tänka " asch, det var väl ingenting, inte ska jag osv". Att min bloggande vän även är stjärna i en annan bemärkelse gör inte det hela sämre. Men inte bara stjärnor från scen och cabaré, utan bland släkt, vänner, mänskliga möten av olika slag - mer eller mindre tillfälliga - finns stjärnor som är till stor glädje, och om man tänker efter är alla tillsamman likt en vintergata som vi hela tiden befinner oss mitt i. Frågan är bara om man visar sin uppskattning och talar om för en annan människa hur mycket hon betyder och att hon är värdefull. Är det månne gubben på axeln som spökar?
Gårdagen slutade ju lite i moll, jag tänker då finalmatchen i ishockey, som man ju hade hoppats att de våra skulla ta hem. Eftertanken säger att det är bra gjort att vara det ena av Sveriges två topplag. Silver, eller som jag såg någon uttrycka det 'Vitt Guld' är jättebra. Hoppas att det blir tredje gången gillt 2013, laget gav ju inte heller bort segern i år, utan kämpade väl mot en välstängd Brynäsbur. Voj, voj jag är ju inte SÅ intresserad, håller mig i princip bara informerad men kan inte låta bli att ryckas med.
Nåväl, vid gott mod drog jag ut på min promenad och avvek från gångvägen in på ett nykört skoterspår som så småningom tog slut, men jag fortsatte vandringen och tänk att skaren fortfarande var "gångbar". Solen sken, snön gnistrade och bara några svaga harspår syntes så det var njutbart. Men.....vi, Ronja och jag, lämnade spår efter oss, skaren låg till slut bortåt en decimeter under ytan och det blev en extra konditionsövning.
Idag hade jag inte med mig kameran ut och snöbilden från i förrgår bryr jag mig inte om, av allt att döma blir det värre framåt kvällen då det lär komma mer av den vita varan och kanske krävs ny dokumentation i morgon.
Nu fortsätter en paradisisk dag....................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar