SÄSONGSFINAL

Dagen börjar med strålande sol och min kamera får följa med på min vandring med Ronja. Den, kameran alltså, var inte samarbetsvillig särskilt länge, som vanligt tar batteriet slut vid mest olämpliga tillfälle och reserven ligger i laddaren. De där batterierna har nog egentligen gjort sitt  när det gäller att hålla kameran samarbetsvillig, men eftersom jag gör tappra försök att hitta en ny kameravän, drar jag mig fram med de gamla kraftkällorna. 





Vädret är alltså strålande, redan efter några minuter visste jag att jag hade klätt på mig för mycket, solen värmer gott nu. Riktigt roligt också att promenera på nysopade gångvägar. Sämre var det på skoterleden, som sett sina bättre dagar för den här säsongen. Där inte snön hade tinat bort helt, halkade jag fram på isfläckar, så det var sista gången jag gav mig ut på det äventyret. När marken är bar och torkat upp har jag andra stigar att vandra på.








Längre in i skogen ligger fortfarande mycket snö och skaren håller än på vissa ställen. Ronja, som den snö- och vattenälskande hund hon är, uppskattade på sitt sätt snön.






Porlande vatten i skogsdiket förstärker vårkänslan, för att inte tala om fågelkören med måsarnas falsetter, en och annan korp som tar hand om basstämman  och  övriga, vackert kvittrande småfåglar och pipande domherrar.

Ronja träffade sin kompis, den stolta, vackra storpudeln Skrållan, som inte fick komma med på bild eftersom batteriet sa upp sig just då. Det var synd men jag fick ändå en pratstund med hennes matte innan vi fortsatte åt var sitt håll.

Resten av dagen tror jag att jag försöker hitta på nåt att göra utomhus, om inte annat skotta snö! Jag vill verkligen se mer  barmark framför huset, så man kan ju skyffla omkring snöhögarna och på så sätt hjälpa solen.

Det vore kanske också passande att kolla lite på kamerautbudet, det känns på nåt sätt angeläget att komplettera bloggskrivandet med bilder, och en kamera att lita på är en god hjälp.