LÖRDAG

Morgonen har på ett par timmar gått från molnig och grå till sol, som lovar ännu en vacker dag och det nya, tunna snötäcket kommer att försvinna och ta en bra bit av det gamla med sig. Nu är en underbar tid och upplyftande att kliva ur sängen, fast idag höll Keplers Blodvittnet kvar mig en extra timme. Han skriver så fängslande man måste bara vända blad och vända igen och igen, helst bara strunta i allt runtomkring och ägna sig fullt ut åt boken. Jobbigt det där, skapar nästan beslutsångest och stress. Inte precis så man tänker när man börjar en ny bok, det är avkoppling  man ser fram emot. I Keplers böcker drunknar man  och omvärlden slutar existera, andra tankar finns inte i huvudet. So what?

Nåväl, efter frukost med ett par mackor, Croque Monsieur och knäckebröd med  sallad och rökt kött, fil med körsbärssylt och kaffe fick lördagstidningen med helgbilaga sin tid. Den stora rubriken fick en kille i 25-årsåldern. Han lider av ALS och fick avslag på sin ansökan om trygghetslarm på grund av att han saknar fast teleabonnemang. Han har, liksom de allra flesta yngre människor mobiltelefon, och larmet kopplas till mobiler, endast utanför tätorten. Sjukskriven, allvarligt sjuk, krasslig ekonomi och stel byråkrati, hur prioriteras tryggheten?

 Det roliga i tidningen handlade om en återblick på 50-talsmodet, som en del unga har upptäckt. Oh ljuva 50-tal med smala midjor, massor med rynkade kjolar för att inte tala om de rundskurna och styvstärkta brodyrunderkjolarna. Och färgerna med vackra namn, chockrosa, petrol och turkos, skorna med taxklackar och vita spetsvantar. Själv sydde jag hela tiden, det var alltid en lördagsdans och en ny klänning som hägrade. Nu är det flera tiotals år sen  nåt klädesplagg kom från symaskinen, det blir bara gardiner som fållas numer och anledningen till att jag slutade med kläder var att  det till slut tog all min fritid som jag tyckte måste innehålla mer än så. Men den glädje och stimulans av fantasin som en tygbit gav mig var fantastisk  och fortfarande går jag igång när jag ser ett garnnystan och ett mönster som får fantasin löpa, då är det lätt att låta änglarna lämna sina tofflor i hörnen!

Nog blev det här en bra start på dagen som ligger helt oplanerad och väntar på att fångas.