BORTA, BORTA

Hittills idag har sambon och jag nästan bara setts i svängdörren, om jag ska försöka vitsa till det. Vi steg i morse ungefär samtidigt och sågs vid morronkaffe och frukost, sen drog jag iväg för att träffa promenadgänget. Vi tog idag en vandring på skoterspår som fortfarande håller och hade också lyckan att få gå på en del helt bara och torra gångvägar, det fanns visserligen några fläckar av is på en del ställen men alla kom fram till kyrkan utan missöden.

 Den för min del vanliga salladstallriken smakade till belåtenhet. Café Benjamin erbjuder dessutom crepes och portionspajer (som micras), mackor och vanligt fikabröd och är  välbesökt. Idag var det dessutom underhållning av SPFs kör men jag skyndade iväg till PROs årsmöte och där var dagens förplägnad kaffe och en maffig semla. Jag borde väl ha tagit en promenad till hem från stan, men det var enklare ringa efter hämtning.

Väl hemma dags för tidig middag (älgköttsoppa), sambon skulle iväg till Lövånger på ett möte. Eftersom det blev tämligen tätt mellan målen föredrog jag att vänta till normal middagstid. Så nu är vi ensamma hemma, jag och katten, som inte fattade vaför hon inte fick mat,och jag fick lov att sätta henne framför TVn för att hon skulle hålla sig lugn. Hon har ju sin favoritkanal, Animal Planet, coh blev väldigt fundersam på de små kissemissarnas babysockar!!!

För övrigt blev jag befriad från Kepler i morse, han har stört min nattsömn ett tag nu, det är en märkvärdig figur det där, och jag som inte direkt är intresserad av deckare och kriminalromaner, kan inte släppa boken, somnar jag så nog håller jag fast i den, måste bara vända nästa blad och nästa och......Jag fattar inte vad det är som fängslar, den där Joona Linna är ju egendomligt egensinnig och går alldeles oberäkneliga vägar. Det är förresten bokens alla förvecklingar som staplas på varann, samtidigt som boken känns fräsch och handlingen utspelar sig i absolut nutid.

Nästa bok som ligger och väntar på nattygsbordet, är av en favoritförfattare, Joyce Carol Oates. Jag fann hennes Lilla himlafågel till halva reapriset på Maxi och jag tror inte att jag blir besviken på den heller, men behöver nog ändå inte satsa nattsömnen på henne.

Nu börjar det närma sig normal middagstid och det är dags för mig och katten att äta. Det är ganska förunderligt att ett litet djur präglas så av sin omgivning, hon kommer rusande genast jag dukar bordet och hon hör skramlet av besticken; kattgongongen!!! Men för att tala katt, vi är ju och förblir hennes familj, där hon har främsta bestämmanderätt och också tydligt visar hur glad hon är att få ha oss i sin "vård". Ärligt talat, vi får också känna av hennes missnöje om vi inte "sköter" oss till hennes belåtenhet, det får vi finna oss i, för övrigt är hon goaste och finaste katten.

God middag!