Vintermorgon

Startar dagen med lite skrivande, ja, frukost och tidning har avverkats, vintermorgonen  kall och mörk, nattemperaturen som varit ner till minus 20.2, håller sig nu runt 15 grader och det ljusnar så sakteliga. 

Sambon har åkt iväg till vattengympan och själv funderar jag lite på hur dagen ska fyllas, först av allt måste jag baka matbröd, bara två ynka skivor kvar i frysen. I övrigt blir det en återhämtningsdag för min del - tror jag. Igår gick vi i promenadgruppen en riktigt lång promenad över älven till Skeriaområdet för lunch på restaurang Älvy. De grekiska biffarna smakade utmärkt men den gratinerade fisken hade behövt  hjälp av lite mer salt som lyft fram smaken fast gratängsåsen den vilade under räddade situationen! 

Efter lunchen en liten sväng på stan för inköp av brandvarnare. En kampanj pågår i tidningen, hos Clas Ohlson och av räddningstjänsten som knackar dörr, och det vore lite pinsamt att behöva urskulda sig med; Joo, vi har brandvarnare, men batterierna tog slut och....  Dessutom har det inträffat två bränder på kort tid som tagit tre människors liv här i stan, vid det senare tillfället en mycket snabb och total brand. Nu ska de nya brandvarnarna monteras, tre till antalet, trådlösa och det är bara att hoppas  att inte nåt händer som löser ut tjutet. En fördel är att det tillfälligt går koppla ur en t ex den i köket vid matlagning och med automatisk omstart efter tio min. I den som förut satt där tog vi ur batteriet eftersom den utlöste hela tiden, rätt men fel så att säga. Följden blev att det saknas larm på ett av riskställena i huset.

Tisdag em är ju också veckohandlingsdag, så det blev en tur till MAXI och till Willys där jag hittat bästa priset på Lilas Gourmetmat. Efter rekommendation av hennes uppfödare får hon sen drygt ett år tillbaka både torrt och vått foder. Den kombinationen tycks vara perfekt för henne. Hon, som numera är en äldre dam och med äldre damers viktbekymmer, har under lång tid stått på diet och varje gång nytt torrfodret ska köpas - hos veterinären -  får hon följa med för vägning. Senaste gången för ett par veckor sedan vägde hon 3,65 kg och eftersom hennes vikt inte bör överstiga fyra kg, höjde jag faktiskt fodergivan med 1 gram!  Detta är viktväkteri för katten och verkligen ett finlir, men det gör jag gärna, alternativet kan, om det är otur, vara medicinering. Enl. veterinären utvecklar smådjuren - liksom människan - lätt diabetes vid övervikt. Genom dieten har hennes vikt reducerats omkr. ett kilo under, vad jag tror är, två-tre års tid. Det påstås vara knepigt att banta en katt, det får inte ske för hastigt, men nu är vi framme. Det krävdes dock betydligt större noggrannhet än jag kunde ana från början.

En stilla morgon är över, dagen som kommer ser än så länge mulen ut men bådar skön innevistelse.

Snökanon!

Har aldrig hört ordet i annat sammanhang än skidbackar som prepareras i början av säsongen, men nu blev Skelleftekusten drabbad under helgen av naturens egen kanon, främst samhällena Bureå, Örviken och Skelleftehamn. Snön verkligen vräkte ner och lamslog trafiken, eller så hade bilarna försvunnit i snömassorna. Lägger in en länk till lokaltidningen och dess läsarbilder, det går bara inte att med ord beskriva eländet.  http://norran.se/2012/12/burea/mycket-sno-i-burea/ 
I centrala stan kom den mesta snön under lördagen och bara det tyckte jag var tillräckligt, men det blev ändå inte något större besvär förutom snöskottning ett par gånger under dagen.

 Men.....jag hade ju önskat snö till Advent så det var bara att gilla läget, och det har blivit så vitt och vackert. Dessutom avnjöts ett gediget julbord i går söndag, mättnaden satt kvar ännu i morse då det fick bli en minifrukost. Väldigt passande var också dagens motionspass på gymmet, våra ledare är ena riktiga slavdrivare och idag blev det efter  uppvärmningen på cykel och övningarna i maskinerna också balans-och magträning toppat av en omgång intervallträning. Ordentligt trött och darrig på benen men jätteskönt efteråt

Det är ju ett bra tag sen jag gjorde något inlägg, undanflykten heter städning. Jag gjorde tidigt ett deal med mig själv vad jag skulle ha gjort innan Advent. Numera delar jag upp alla arbeten på lämpliga dagsprojekt som jag ser till att klara av. Följden är att jag behöver inte stressa för att hinna, men kvällarna försvinner i ett dåsigt coh trött tillstånd. Min belöning till mig själv är att jag tänker mig att under tiden fram till jul syssla med roliga handarbeten på dagarna, ja lite bak kan det nog också bli, men i begränsad mängd, inga sju sorter längre. 

Under tiden har jag ärligt talat inte bara städat, en dag sate jag mig på bussen och åkte till Umeå över dagen och bara för nöjes skull. Nu begränsade ett ihärdigt regnande nöjet men lite shopping blev det, ett par varma vinterskor bl a och de tycks komma väl till pass framöver. Det första jag gjorde när jag kom ner var att slinka in å biblioteket för att läsa dagens tidning eftersom vi inte hunnit få den när jag gav mig iväg. Men, men, men i tidningsrummet på Norrans plats fanns en upplysning att tidningen flyttats till annan plats p g a stöldrisken. Det kändes på nåt sätt väldigt skämmigt, att just läsare av vår lokala tidning inte kan hålla fingrarna i styr.

Dagen innehöll dock ett riktigt glädjeämne också. På eftermiddagen hade jag tillfälle att hälsa på en kamrat från skoltiden, vi gick realskolan tillsammans och tog examen samtidigt, men har sällan träffats sen dess. Det är något speciellt med de personer man varit tillsammans med i unga år, på ett plan är det som tiden varit stillastående även om livserfarenheterna skiljer oerhört mycket. Sen finns ju minnen från en gemensam om än något skiftande uppväxtmiljö, det går inte bortförklara att där finns en stor trygghet. 

En IKEA-resa till Haparanda har jag också hunnit med, det blev en trevlig dag i trevligt sällskap och de 50 milen (fram och tillbaka) gick förvånansvärt fort. Självklart blev det lite shopping, åka från IKEA utan blå kasse är väl otänkbart. Jag passade också på att titta lite närmare på deras köksinredningar, får väl se vad det blir avdet i framtiden. Deras julbord för 99 kronor slank ner. Servetter och värmeljus - joodå, det också.

Nu känns det riktigt bra, själva skrivandet är faktiskt rogivande=avkopplande, och ett bra alternativ till sova framför TVn, men ibland är det lättare att bara dråsa ihop. Nu ska jag se till att hålla mig vaken och titta på Sommarpratarna.
.

HAPPY DAYS

... och det kan jag klämma till med dessa gråa, mörka och trista, alldeles vanliga novemberdagar, dessutom helt spontant också. Och det är absolut inte nåt utslag av självuppmuntran heller, utan resultatet av ett par vardagliga händelser, delvis nästan oväntade fast egentligen planerade att genomföras. 

Tiden tycks rusa mer än man fattar nu, i fredags var det faktiskt en hel vecka sen jag kom hem från min "hemresa", det kändes bara som ett par dar sen.  Jag hade  visserligen haft någon aktivitet varenda dag under veckan så tiden gick fort.  Måndagförmiddag avslutades en kurs jag deltagit i och på eftermiddagen blev det ett pass i gymmet, tisdag promenadgruppen med efterföljande lunch och så, som vanligt, veckohandling. Onsdag  röjardag, dvs tvätt och stök i största allmänhet, torsdag start för en ny kurs, fortsättning på fototemat med Photoshop Elements 10 och på kvällen Må bra-gympan som jag skolkat från hela sex gånger. 

Fredag oplanerad och ledig, och så kom då gårdagen då sambon redan tidigt på förmiddan undrade om vi inte kunde åka ner till Skelleftehamn (en stilla påstötning hade tidigare undsluppit mig). Självklart tog jag genast den tappade handsken eftersom målet med detta besök var klädinköp till honom. Vi gav oss iväg i regnet och snålblåsten, som tilltog nere vid havet. 

Efter bara en knapp timme gick vi ut från affären med en påse innehållande blåsvarta jeans!!!!, en passande tröja till och skotskrutiga breda hängslen, svart vinterjacka och grå/svart, pepitarutig keps av engelsk modell, allt så klädsamt och snyggt. Hela min plan lyckades med gott stöd av affärsinnehavaren och offret för denna attack var själv mycket nöjd och jag var happy! 

Tidigt i morse när jag steg upp var det drygt fem plusgrader och inga minus hade registrerats under natten och då visste jag att nu är det dead line för fönsterputsning. Jag vet inte om jag ska kalla det för avslutning av höststädningen eller början på julstöket, det är ju faktiskt endast tre hela veckor till 1:a Advent. I vilket fall, rumsförnstret måste putsas, så det var bara att sätta igång och före lunch var det klart. Happy again! Men inåtgående fönster är också en lycka för naturligtvis började det regna under tiden.

Ja,  jag har mer att vara glad över, nämligen sockstickningar som släpat bra mycket mer än ett år (ufon=unfinished objects) har också blivit avslutade. Det är ett gissel att släppa loss fantasin för flera nya handarbeten samtidigt, oerhört tråkigt att färdigställa det som försummats och inte blir man särskilt glad över resultatet heller. Glöden falnar ju längre tiden går.




Så nu har jag bara den oändliga mormorsrutan igång (den får bli så stor som garnet räcker till) och så har jag börjat virka små juldekorationer, (snö-)stjärnor i olika former och en liten ängel, som om den blir fin nog, kan få sällskap av fler.

Under veckan som gick läste jag klart Anne Ragdes bok Arseniktornet. 
Det blev den fjärde boken i rad av samma författarinna, kanske en aning tragglig, alltså boken, men hon har en förmåga att skriva positivt och nästan gemytligt om allvarliga och svåra saker, utan att klandra människornas konflikter och beteenden.





Nu ska jag dock fortsätta med min "sommarläsning" Jan Guillous Brobyggarna. Det var ju ingen lässommar, eller åtminstone inte för min del eftersom jag saknade de där sköna sommarförmiddagarna, sittande under parasollet med havet framför och njutande av en bok. Dessutom har redan del 2 i den planerade serien kommit så det gäller att dra på lite fart i läsningen och jag tror jag ska önska den och Keplers senaste till Jul. Vilket härmed gjorts :-) 

Det är också dags att se över belysningarna som ska upp både inom - och utomhus så fort som möjligt nu, det brukar alltid behövas komplettering. Det är inte ovanligt heller att även om man kollar att alla lampor lyser så nog kan man ge sig den på att utomhusbelysningarna trilskas när man fått upp allt. Mycket upp och ner i stegen blir det.


Det är förmodligen inga problem att få de kommande veckorna att gå i rasande fart, men jag har en liten plan att göra  en tur till Umeå mest för nöjes skull till veckan, köpte ett månadskort på Länstrafiken när jag åkte till Sorsele och passar på att åka på det medan det finns tid kvar. Och sen ska jag till IKEA Haparanda, köpte ju inga värmeljus när jag var där senast och nu är det nästan slut i lådan!!! Fast det är ett trevligt gäng som lockar också!

Apropå Jul så köpte jag faktiskt redan för ett par veckor sen en ny tomte som ska få bo här i nån vrå.

BARNDOMSHEMMET

Efter  om och men och många uppskjutanden kom jag äntligen i onsdags iväg till min barndoms- och uppväxtbygd, Sorsele. Förra året hade jag anledning att vid ett par tillfällen vara där, träffade släkt och vänner och kunde bara konstatera den stora betydelse uppväxtmiljön har, glädjen att träffa och prata med folk från samma bakgrund, känslan av att prata gemensamma upplevelser och om välkända människor som en gång fanns. Det finns en otrolig trygghet i dessa minnen, en trygghet som jag aldrig hittills kunnat förstå att den fanns. 

Detta var hemma för mig.

Jag åkte buss dit upp, det var riktigt dåligt väder och ju längre inåt landet vi kom desto mer vinter och snö till skillnad mot regnet vi lämnade. Efter ett uppehåll på ca en och en halv timme i Arvidsjaur klev jag på Östersundsbussen som jag åkte med till Sorsele, där jag möttes av kusin Siv.

Vackra, vita vinterland

Långt därborta kunde jag skymta tornet på Sorsele kyrka

Under de två dagar jag skulle stanna där hoppades jag att kunna få träffa mina kusiner, förutom min värdinna tre flickor på 94, 87 och 80 år!  

Kusin Elly, 94

Vi var bjudna på middag hos den äldsta och vilket gästabud det blev, hon har alltid varit välkänd som en riktig matmamma och takterna sitter fortfarande i. Måltiden toppades av nyfångad börting från Vindelälven, sagolikt gott.


 Senare till kaffet kom också den nygjorda kaffeosten fram och då var saligheten nära, jag tror att gamla smaksensationer sitter kvar i gommen för evigt. Kvällen blev sen, framåt halv tolvtiden såg värdinnan en aning sömnig ut så vi ansåg tidpunkten lämplig för tack och godnatt. Det hade varit en lång dag för henne som klivit upp redan klockan fem på morgonen. Efter lite eftersnack kom Siv och jag oss i säng bortåt två och då gick det lätt och fort att somna.

Kusin Nancy, 87

Dagen därpå hälsade vi på hos de andra två damerna och bjöds på kaffe och godoppa och många minnen vädrades blandat med goda skratt. 

Det blev dock en sorglig avslutning på dagen då vi nåddes av ett dödsbud, mannen till en kusin bosatt i Skåne hade slutat sina dagar efter en svår sjukdom.


Dessa två dagar gick alldeles för fort, fast jag var så glad över att ha fått träffa kusinerna och att kunna umgås i lugn och ro och prata med varann. Stort och hjärtligt tack till alla.







Jag fick också tillfälle att gå in i mitt gamla barndomshem som var så varsamt och smakfullt renoverat med bl a alla gamla spegeldörrar kvar. Det är dessutom det enda av de ställen jag bott i under tidig barndom som finns kvar, tre hus har rivits och ett fjärde är nedbrunnet. 

Strax efter lunch på fredag var det dags att ta bussen tillbaka hem och  vinkades av på busstationen av Siv med dotter.






Eftersom jag kom hem sen eftermiddag på fredag åkte vi på lördag iväg för att tända ljus på gravarna. Det var stundtals mycket dimma, men när vi var på kyrkogården uppehållsväder och många människor ute i samma ärende. 

Vi passade på att göra en sväng förbi stugan för att plocka ris till adventspyntning och titta till stället att allt var i sin ordning.  På hemvägen tätnade dimman, ibland nästan inte möjligt att se vägen framför bilen och när vi kommit en bit norrrut var E4-an avstängd och vi hänvisades annan förbifart. Det första jag gjorde när vi kom hem var naturligtvis att kolla tidningen på datorn. Anledningen till avstängningen var en frontalkrock mellan lastbil och personbil som fattat eld och föraren omkommit. Alltid lika sorgligt och man tänker automatiskt på den familj som nås av ett sådant bud.

Matvanor

Ny dag, nya möjligheter, till vad kan man väl undra men nog är det en god tanke att starta dagen med, och dagens start blev onödigt tidig. Vaknade efter en kort natt och somnade inte om så det blev en stilla morgon i skymningen. Först lite gosa med katten innan hennes frukost serverades. Kaffebryggaren startades och började sitt puttrande. Sambon kom också upp när kaffedoften spred sig och nu har han åkt iväg till sin vattengympagrupp.  

Själv fortsätter jag den stilla morgonen och tänker över dagens möjligheter. Eftersom natten varit mild, hela 5 plusgrader när jag först kollade temperaturen, så tror jag att det är läge att ta hand om det sista utomhusstöket, som fortfarande inte blivit gjort. Kanske också passa på att hämta hem lite en- och granris nu när det råkar vara uppehållsväder och pynta friggebodens fönsterlåda som längre fram toppas med en ljusslinga. Den stora krukan vid bron ska fyllas med granris och röda ljus till Advent. När sen snön kommer så snöar ju hela härligheten över och blir lite i vägen för snöröjningen, men jag vill ändå inte avstå från att ha den stående där.

Måste under eftermiddagen ner till stan och ev byta en jumper jag köpte utan provning, tycker att den känns lite i största laget. Den är turkosmelerad med silverglitter och passade perfekt till mina tidigare inköpta mörkt blågröna jeans. En grå sjaltub med lite, lite glitter men mycket volanger och volym följde också med. Jeansinköpet förra veckan kompletterades med en blus med ett slags batikmönster i blå-gröna nyanser ooooch en liten grå kofta i cashmirull, jag kan försäkra att jag blundade när jag betalade! Men den är ljuuuuvlig!

Såg igår kväll intervjun med Karin Göthblad och den avslutades medatt hon berättade om sina matvanor, som måste vara en mardröm för varje dietist och matrådgivare. Lite mat till frukost, ingen lunch och alltid samma middag, köttfärssås på lammfärs och bl a halloumi plus lite annat gott. Hon påstod tom att de dagar hon inte åt hemma, kunde hon längta efter standardmiddagen!  

En annan gör nog i jämförelse lite för stor apparat med mathållningen. Noggrann matsedel en vecka i taget med veckohandling och få avsteg från planen, men för mig fungerar det bra (och det är heller inte konstigt efter en 40-årig vana), inga funderingar över vad jag ska hitta på till middag osv. I samband med att jag slutade jobba bestämde jag också att vi skulle unna oss lyxen med nylagad mat varje mål, eftersom livet dittills bestått av helgmatlagning för kommande vecka, att fylla frysen och göra matlådor på jobbet. Numer finns så gott som ingen färdiglagad mat i frysen, bara en del maträtter som är bättre lämpade för storkok än bara till två portioner. Det fungerar alldeles utmärkt, priset är mycket tid vid spisen, som jag egentligen ser som meditationspauser, det går jättebra att hacka grönsaker bl a och försjunka i alldeles egna, lugna tankar. 

Det har nu ljusnat, blå himmel med enstaka moln i söder, lite gråare norrut och inte helt vindstilla, kulingvarning ute vid kusten, men blir nog en bra dag igen. 

Regn, noll, rova....

Den färgen kunde jag inte motstå och uppvaktade sambon på födelsedagen

Söndagmorgon......igen, och exakt två veckor sen jag senast  stannade upp för bloggande. Tiden flyr är ett något misshandlat uttryck, det ligger väl något i det men oftast handlar det om prioriteringar, vad jag ska ägna mig åt och när. För min egen del så är tanken ofta att göra undan det jag har för händer...och har bestämt mig för att göra, sen  ska jag.....Jag tycker inte om ordet sen, eftersom jag uppfattar det både som undanflykt och stressande. Av en eller annan anledning vill jag eller kan jag för tillfället inte göra en sak och för det andra, vill det sig riktigt illa kan det där sen-tillfället bli ganska fullspäckat, och hur ska jag då hinna? Eftersom jag trots allt har full frihet att disponera dygnets alla timmar gäller min egen planering eller brist på densamma, tvärkast i ordningen måste tillåtas krydda tillvaron. Ett streck i räkningen är de allt tidigare och tätare besöken av John Blund på kvällarna. Jag som tidigare kunnat uggla nästan hur länge som helst, har numer stora problem att ta mig ur TV.soffan för att komma i säng och DÅ är klockan ofta väldigt mycket gången. Då också har tiden flytt!!!

Att i detalj resummera tiden som gått  ska jag nog inte göra, tittar jag bakåt sernästan alla  dagar enahanda ut och fyllda av ett nästan ofattbart regnande, gamla väderrekord slagna med råge på många orter. Jag bokade en tur med buss till Haparanda för IKEA-besök en tisdag och dagarna innan var E4-an översvämmad och avstängd förbi Byske, vattnet stod över mitträcket. Resdagen var visserligen vattnet borta och vägen öppen, men trafiken leddes förbi på annan genomfart, eventuell underminering av vägbanan skulle undersökas.  

Det blev en riktigt trevlig dag, trots att regnet öste ner. Helt oväntat klev en av våra sommarstugegrannar ombord, jag fick så ett roligt ressällskap på kuppen. Jag gjorde inga stora eller sedvanliga inköp, mitt syfte med resan var att se på kökslösningar till stugan och det gick bra, alltså nu vet jag vad det blir!  Inga värmeljus eller servetter följde med hem, bara två lampskärmar för 150 kronor. Inte hann jag på Ittalas och Nansos outlets heller, det var ju dessutom skönast att hålla sig inomhus, blåsten och regnet utanför lockade inte.  Mitt ressällskap hade dessutom en lång lista från sonhustrun och vi kunde hjälptas åt att hitta beställningens varenda detalj. Bra jobbat av oss! På hemresan bjöds vi av researrangören SPF, på middag i Örnvik konferenshotell. Vackert beläget vid Lule älv och god mat.

Det är senhöst och om kylan vet man ju att den kommer. och det blir dags för andra kläder i garderoben, och jag vet också vad som är ett måste. Vi har säsongsförvaring av kläder på vinden och den vanliga "stegvandringen"  står på tur. Allt ska ner, sorteras, provas och prövas, duger. duger inte, passar osv. Slutresultatet SKA bli, att endast användbara kläder finns i garderoben, överblivet antingen slängs eller går vidare till Röda korset eller de privata loppmarknader för invandrare som på senare tid dykt upp. Idag återstår "bara" att bära upp alla  galgar och kartonger på vinden igen.  och om ett halvår upprepas allt igen. Men..... en tanke har slagit rot i mig, när vi ska  renovera i huset då ska det bli en "walk-in-closet" i det sk mitt rum, som ändå ofta blir ett slags tillfälligt förråd.och förvaring av sådant som ska upp på vinden. Man kan kan ju motionera på annat sätt än att springa upp och ner i en vindsstege! Men varför duger inte Klädkammare, som det egentligen är, numer? Och när börjar vi använda andra benämningar på övriga rum i våra bostäder - möjligen för att höja statusen?

Tio år som motsvarar ca 60 människodito

Årets sista födelsedagar har också firats, ganska stillsamt, först sambons och dagen efter honom, blev vår ögonsten Kikirikis Diva Delilah, i dagligt tal Lila, tio år. Hon har nu uppnått en ålder då hon tillägnat sig alla knep en katt är kapabel att utnyttja och hennes vanor är synnerligen regelbundna och ovillkorliga. Morgnarna startas alltid på samma sätt med att hon före allt annat får sin mat, sen ska hon dricka vatten ur rinnande kran ävan som hon står intill sin vattenskål! Efter en liten lekstund ska hon sitta i husses famn ett bra tag innan hon sakta och värdigt går längs väggen in till sovrummet - och skriker, Då är det husse som ska komma och bädda ner henne! Hon kan i nödfall krypa ner själv med det lärde hon sig för bara ett par år sen. En annan mycket tidsbunden vana har hon vid middagstid, då kommer hon alltid till köket/sin matplats exakt kl 17.10, nån enstaka gång bortåt 20 över men då har nog hennes dröm uppehållit henne med något jaktäventyr. Vi å vår sida  är hennes underdåniga tjänare och lyder minsta vink och hoppas innerligt att hon kan lägga ytterligare tio år till sina inrutade dagar.




Lilas födelsedag den 16 oktober visade sig också den första snön, natten efter var några grader minus och jag satte säsongens första rova på min morgonpromenad. Jag kände  efter ett tag att det var lite halkigt så det var bäst ta det lilla försiktiga, men ändå, plötsligt låg jag på asfalten. Lika fort kom jag upp, som alltid rädd att någon såg eländet, men förresten, hade jag gjort mig illa hade väl det varit det allra bästa just då. Jag ömmade i armbåge, skinka och fotknöl och kunde  vandra vidare, kanske lite yr i skallen till att börja med men tog mig något försiktigare hela vägen runt min vanliga slinga. Jag trodde mig få lite färggranna kroppsminnen, men så blev det inte, men armbågen ömmar lite fortfarande. Nu har jag plockat fram broddarna som beredskap, det varnas för kyla nu och vad värre är, även snö senare under veckan.




Under ett uppehåll i skrivandet, avslutade jag klädomflyttningen och fick en ide om att kanske börja med en tomtestickning. Letade efter mönster och hittade inte bara tomtar utan också mänster på en fin kattfamilj som verkar kul att göra och ett bra restgarnsprojekt. Det blir kvällspyssel kanske att plocka ihop lämpliga nystan.

Översvämning

Ännu en helg har gått, med regn, mycket regn, helt enkelt hällregn, hela tiden- Regnmätaren har för länge sedan svämmat över och antalet mm kvittar  egentligen, men huvvaligen om det varit snö, då  har det verkligen inte varit utan bekymmer. Det är bara att hoppas att den vita varan dröjer till strax innan jul, grön jul stämmer inte med förväntningarna. 

Jag tycker nog att jag är ganska bra på att gilla lägen, det finns ju alltid sk tidsfördriv, t ex att byta gardiner och blommor i fönstren. 

Efter en utflykt till Blomsterlandet fick jag med mig ett par kassar och har nu rosa blommor i köksfönstret. Ett par julstjärnor som i affären benämns höststjärnor möjligen därför att färgen är ljust rosavit. En annan med små blommor i kraftigare rosa och en rex begonia trängs tillsammans med ett par gröna bladväxter och pryder nu sin plats. De har ersatt bl a ett par gula begonior som jag köpte till påsk och tog då de allra mest utslagna eftersom det var så nära påskdagarna. Jag tänkte att huvudsaken de lyser upp fönstret över helgen, så räcker det. Och nog lyste de  och det med besked, en mer överdådlig blomning hade jag aldrig kunnat drömma om och dessutom över hela sommaren ända fram till nu. Å andra sidan tog det slut på en gång, men de har verkligen varit en prydnad för fönsterbrädan.

Efter en något försenad middag blev det som vanligt TVn och katten i knäet, Moræus och Spårlöst, som alltid löser sig och man kan klämma fram en liten tår. Apropå TV-program tyckte jag att Team Bagge oförtjänt åkte ur Körslaget, fast en liten förvarning kom från sambon när de framförde första låten och han sa att en sjöng fel. Jag vet ju vid det här laget att han har ytterst känsliga öron för orena toner och ibland kan ju även jag höra nåt ditåt, men att han kunde urskilja det i en kör förvånade mig. Nu tror jag inte att det var avgörande för körens överlevnad, jag såg att någon anspelade på att  röstsiffrorna möjligen manipuleras så att "rätt" kommun får del av vinstpengarna och det vore ju ett ojust förfarande i så fall, men, men...

I vilket fall som helst fanns i det kören en medlem som väckte ett tidigt barndomsminne. Jag var kanske i 5-årsåldern och mina lekkamrater var två jämnåriga pojkar. En dag kom de på en bra idé, jag skulle få åka båt i ett dike med ytterst lite vatten som dessutom var grumligt. Båten var en zinkbalja med upprostad botten, själva "båtfärden" tycks jag minnas blev ganska kangglig och följaktligen kort. Vad jag däremot minns var min mammas upprördhet över den nedsmutsade tös som kom in. Den ene grabben blev så småningom far till en son som hamnade i Bagges kör och jag har nog aldrig träffat honom efter vi gått ut skolans sjätte klass.

Nu regnar det igen som om  himlen var öppen, då är det är bara att lägga sig på söta örat, läsa en stund och somna gott. Förresten såg jag en uppgift att det kommit 87 mm vilket skulle motsvara 0,87 m snö! Huvva!

Nässelbränna

Vaknade tidigt, alldeles för tidigt, i morse, och trodde mig kunna somna om, men utav det blev det ingenting, så jag klev upp och tittade ut på .....dimman. Startade upp dagen  likt alla andra dagar med att ge Lila dagens första mål som hon mycket bestämt bad att få genast. Sen start av kaffebryggaren  och andra frukostbestyr. Skivade upp och förpassade gårdagens limpbak till frysen. Satte på radion och hann precis höra slutet av morgonandakten, alltså klockan var ännu inte sex! 

Sambon gav sig bortåt halv åtta iväg till sin vattengympa och själv gick jag iväg på morgonpromenaden, fick upp farten med mina stavar och där jag gick uppfattade jag ett konstigt ljud bakom mig, vände mig om och vad får jag se.............jo en polisbil kommer krypande efter gångvägen och då måste den ju strax innan ha passerat genom en gångtunnel! Det är ju närmaste vägen mellan två stora bostadsområden, men ändå?

Väl hemma stannade jag kvar ute, vädret hade blivit betydligt bättre och trädgårdens bortglämda hörn behövde få lite uppmärksamhet.Jag började rensa där i måndags men det återstod en del  att göra. Sex sopsäckar och en liten hög avklippta grenar ska förpassas till Degermyrans ÅVC. Sen spädde sambon på med att hallonbuskarna skulle klippas ur. Jag kom ordentligt upp i varv och gick loss på ogräset där också. Solen hade kommit fram så det var riktigt skönt att vara ute. Men nu när jag sitter och skriver så glöder fingrarna inte bara av skrivarglädje utan nässlorna, dessa trädgårdens huliganer, gick det inte värja sig emot och ändå hade jag arbetshandskar på händerna. Det svider överallt på händerna och fingrarna känns dubbelt så stora,

Nog hade jag glömt tiden lite också, för när jag till slut gick in för lunch, upptäckte jag att den blev lite fördröjd, klockan var halv två, men salladen var förberedd så det gick åtminstone fort att få fram på bordet. På eftermiddagen kokning av pölsa, ett snabbt besök på MAXI, slut kaffefilter, och efter middan en stund i soffan framför TVn med virkningen, det är fortfarande restgarnet som blir en maxad mormorsruta............och katten i knäet. En skön stund som avslutnign på en härlig  utomhusdag.

Sköna söndag

...och mätt i magen, ska jag äntligen försöka väcka liv i min något avsomnade blogg. Det blev lite ont om tid så att säga ett tag här på sensommaren med  det ena och det andra. Skytteltrafik till stugan med byggmaterial och jobb. Det fanns en plan för vad vi ville få gjort innan hösten och kylan kom och det gick bra. 

Före .......

och efter

Samtidigt var det älgjakt, dignande bärbuskar och fruktträd att skörda, Så jag har kokat köttben till buljong, syltat och frusit in körsbär, hallon och krusbär från tomten och blåbär från skogen. Vårt enda äppelträd gav bra skörd men när moset skulle passeras blev det en lite upphetsad stämning, passerapparaten fungerade inte som den skulle. Vi körde igenom moset tre gånger och det blev ändå kvar mycket av äpplet i skräpet, men då fick det bli så. 

Men ändå, överraskningarnas tid är inte förbi, Det visade sig att det fanns en reservdel t o m på lager hos ELON och detta till en maskin som är över trettio år. Men den var dyr och egentligen var det bara en packning som tappat spänsten. 





Vi åkte sen ner förra fredag för att städa upp efter bygget och fick en underbar sista helg för säsongen i stugan


 .


 Uppehållsväder och ganska soliga dagar om än kyligt gick allt som en dans. Vi grillade på kvällen och när det mörknade tände vi en eldkorg nere på stranden. Himlen var stjärnklar men på morgonen fick vi en föraning om vad som kommer. Det var nå't konstigt på sanden, det visade sig vara höstens första  frost och termometern hade stannat på  1,3 minusgrader. Klockan var bara 06.15 när jag tassade ut, det var så vackert så jag bara måste!

Under ett par veckors tid har det dessutom varit extremt högt vattenstånd, men det började sjunka under den helgen för att vara tämligen normalt i tisdags då vi åkte ner för att vintra stugan. Vattnet stängdes av och sånt som inte lämnas kvar över vintern plockades hem. Det kändes skönt att avsluta säsongen, sent om sider fick jag även  känna lugnet och harmonin där ute. Det tog tid i år, jag hade svårt att slappna av och i sanningens namn så väntade jag hela tiden att sommaren skulle komma. Kom den? Nope!  Och jag låste dörren med orden: Nu börjar jag längta till våren igen! Sant!

Lila kan konsten att njuta i alla lägen

På något sätt känns det också skönt att vara hemmavid nu, höstrutinerna infinner sig så sakteliga. Må bra gympan är igång, en seniorgrupp som styrketränar i badhusets gym och inte minst den trevliga promenadgruppen jag är med i och träffas varje vecka. 

I dag blev det en bra dag trots regn från morgonen och mulet väder resten av dagen. Har pluggat lite  för den kvällskurs (fem ggr) jag går, löst dagens korsord, läst ut en bok, gjort matsedel och handelslista för kommande vecka. Middagsmaten blev en mycket enkel men god ugnslax, pressad potatis och grönsaker. Man blandar riven stark ost, skorpmjöl och grädde som efter att ha fått svälla en stund breds över en laxfile, saltad och kryddad med citronpeppar, lite smörklickar ovan på och skjuts in i ugnen i osannolika 250 grader ca 20-25 min. Enkelt.

SEPTEMBER......

.....höstmånad,  och nu tycks vädret äntligen stämma med almanackan, helmulet så solen inte orkat titta fram, men runt 14 grader varmt och det kan man väl inte klaga över. Fast vart tog vår och sommar vägen, längtade och väntade på den sköna värmen, som  ju äntligen kom i augusti, men då fanns också den för sensommaren typiska morgondaggen och nätterna blir bara mörkare och mörkare.

Under dagens morgonpromenad kunde jag se att vägkantens växtlighet blommat över, en enda prästkrage och någon enstaka röllika blommade fortfarande, ranfanans gula färg har nästan helt gått över till det bruna hållet och tistlarna bar högt sina dunbollar. Och så har jag ännu ett år missat att samla renfanor i blom som  stugprydnad över vintern.  

Hela augusti månad har vi fuskat i transportbranschen kan man gott säga. Det är virke och annat byggmaterial till altan och lite till, som lastats på släpen, transporterats och lastats av, gång på gång. Virkeshögen verkar inte bli mindre men ändock ....det har blivit förändring och det ser bra ut hittills.

Vädret har vi faktiskt haft enastående tur med, det har gått arbeta utan en droppe regn. I fredags kväll kom dock det hitills häftigaste regnet, på kort tid föll 30 mm och då var det mysigt vara inomhus med massor av tända ljus.

Min sommarläsning, dvs den bok jag har i stugan och bara läser där, är Brobyggarna av Jan Guillou. Eftersom de där riktigt sköna sommardagarna när det går bra sitta timtals i skuggan och läsa, aldrig kom, så det går väldigt sakta framåt, men det märkliga hände att jag, som samtidigt just nu läst Safari med döden av Jan Mårtensson här hemma, genom båda böckerna befann mig i Afrika. Båda författarna skildrar hur gamla skalliga lejon som stötts ut ur sin grupp när de inte längre orkat jaga, får smak på människokött och går till anfall mot ett lätt byte. Undrar om båda herrarna förutom det gemensamma förnamnet också har haft samma källa att ösa ur. För övrigt var Mårtensson en överraskning, har inte tidigare läst något av hans hand, men boken var underhållande och inte förrän på sista sidans näst sista stycke avslöjades boven, som naturligtvis var den absolut minst misstänkte. Oväntad var dessutom den avslutande sidan med recept på en soppa, som, enl författaren eller åtminstone huvudpersonen, är mycket god, mycket hälsosam, mycket mättande och mycket lättlagad!

Och i morgon är det återigen dags för väckning i svinottan,  årets älgjakt startar ca en timme före solens uppgång kl 05.19. Sambon har, efter sin vanliga nästan årslånga tvekan, kommit fram till att även i år delta. Jag tror att det efter så många år, 46:e gången i år, är svårt att bryta upp från gemenskapen. Förra året var första gången vi inte åkte ut till jaktmarkerna, vilket vi gjort alla tidigare år. Boendet har varierat, först i hans föräldrahem och i stugan vid havet, sen i husvagn och avslutningsvis i hyrda  stugor. Jag har gillat det där avbrottet i vardagen, samtidigt som jag skött markservicen, plockat bär och bara njutit av sköna dagar i skogen. Det blir samma sak i år, han sover hemma och åker emellan och jag får väl hitta på nåt att roa mig med!

Ett aber är dock rapporterna om bristande älgtillgång, eller som någon uttryckte sig; det finns inte ens spår i markerna. Det är verkligen en total förändring mot för något tiotal år sedan då tilldelnigen var större och laget redan innan tredje jaktdagens slut skjutit fullt! En annan förändring är faktiskt vädret, i slutet av 80-talet när jag kom in i sammanhanget var det under ordinarie jaktdagar vanligt med minusgrader och frost att skrapa från bilrutorna, numer är det sällan kallt, tvärtom har vädret ofta varit toppenfint med sol och värme. Prognosen i år tycks vara  sol, växlande molnighet och något regn en dag, med temperaturer uppåt plus18, som allra lägst 7  grader varmt! Ingen önskar väl is  och kyla tillbaka men nog är det märkligt ändå!

Ja så började jag inlägget med väder, slutade med väder och just nu kommer dagens regn, inget att förundra sig över alls.

I SURSTRÖMMINGENS TID

Hemma igen efter ett par dar i stugan med både jobb och avslappning. Vädret, som verkligen varit det bästa tänkbara  med sol och värme, t o m  på kvällarna. I dag blåste det rejält, vita gäss och och vågorna som slog in mot strand kastade upp stora vattenkaskader, men nordosten var kylig. Jag envisades med att gå omkring i shorts, hävdar alltid att jag fryser inte om benen - det är ju bara ben - men fleesejackan åkte på och behövdes.

De senaste veckorna har vi kört skytteltrafik dit ut, det är altanbygget som plötsligt kom igång, efter lång väntan och byggmaterialet måste  ju finnas på plats när bygget väl tar sin början. Min rygg varnade mig en dag, ta det lugnt människa ville den nog säga mig. Jag tackade för varningen och gav ett par alvedon för lindring och tro't eller ej, det onda kändes inte mer, och sen bar jag inte någonting tyngre förrän idag. och det hoppas jag inte ska kännas.

Bort med det gamla........



....en gång en altan

Idag har vi också förhoppningsvis fått slut på en slags sommarföljetong, som pågått under många, många år och med ett antal insatser. Jag talar om TVn som alltid krånglat och försöken att få en acceptabel bild går nästan inte räkna upp alla, men t ex har träd, som möjligen stört mottagningen, fällts, längre mast till antennen, ny TV, ny antenn, ny antennkabel och eftersom alla förståsigpåare sagt att vi befann oss i ett område med sällsynt dåliga mottagningsförhållanden har också antennförstärkare införskaffats. Alla försök har i slutändan misslyckats. Ingen bild, och efter åskvädret för ett par veckor sen verkade TVn helt död.  Frustration är bara en allför enkel beskrivning, galenskapen låg på lur och så kommer i går kväll vår granne för att se om vi gjort någon felkoppling när antellkabeln byttes. Vad hände? Jo, det visade sig att det var antennförstärkaren som lagt av (ev  samband med åskan), vi kopplade in antennen direkt i TVn och Voilà - Klar och fin bild direkt. Så idag fick vi upp antennen på plats och jag har spikat kabel, men ändå - vågar man lita på att det inte finns nån fler liten pryl som kan ställa till förtret?

Vi kan också trampa på nytt altangolv och nog blev det fint allltid och när det blir färdigt, har vi helt klart fått en uppryckning av stugan, det känns faktiskt jätteroligt. Vi hade nästan tänkt premiäräta surströmmingen i går kväll ute men det kom en ordentlig regnskur och det gick lika bra äta inne. Den var mild och god, Oskars även i år, men jag åt bara fyra mot normalt sex stycken.

Den stora runda duk jag visade på bild i förra inlägget, blev ju till nystan och efter några testvirkningar hamnade jag till sist på en stor mormorsruta. Jag virkar efter samma princip som tidigare dukvirkning, från det minsta till större och större nystan. Det blir spännande se hur stor rutan kan bli men jag tänker mig den på det bord vi så småningom kommer att ha på vår nya altan.

Det har ju blivit rätt så mycket bilåkande senaste dagarna  och det tråkar egentligen ut mig så jag har stickning eller virkning som tidsfördriv. Nu blir det ett par sockar i ett garn som påstås vara så bra att man troligen får nya fötter på kuppen. "Hälsogarnet" Austermann Step är behandlat med aloe vera och jojobaolja, infärgat så att sockan blir både randig och prickig.

I går gräddade jag våfflor i stugan och till det serverade vispgrädde och årets jordgubbssylt, den sista sylt med ursprung i det jordgubbsland som numera bara är en jordhög i väntan på bortforsling.

Det var ännu ett länge planerat projekt som blev av, och tror jag inte att vi kommit in i en företagsam period eller är det så, att har man bara tålamod att ge alla planer tid att mogna så finns det också ett hopp om att planerna fullföljs.  

SKÖRDETID

Började dagen med att ansa blommor i krukor och amplar och t o m sifosysarbetet med Million bells, som verkligen gör skäl för namnet,  kändes rofyllt i tidig, sval och vindstilla morgon. Ju bättre man ansar desto generösare blomning och det går väl kalla en ögats skörd. Annars tänker man mer på skogens skörd, i år med gott om hjortron, fina blåbär och dags nu för gula kantareller. Hemma på tomten har det armade jordgubbslandet också skördats.

Det var bestämt att när våren kom skulle det grävas upp och läggas igen,  men så kom blomningen igång och vilken enastående blomning sen. Det gick ju inte förstöra den och nu har gubbarna mognat, sista skörden är över och blev till några burkar jordgubbssylt.

Efter syltkoket åkte vi iväg till stugan, vädret såg ut att bli skapligt och resterna efter trädavverkningen skulle forslas bort. Katten och jag stannade kvar medan sambon åkte hem, tanken var att han skulle komma tillbaka efter ett par dagar, men det blev ytterligare en dag innan han kom så det blev lite kris i mathållningen men jag överlevde. Vädret var växlande och sommarens första åskväder drog över en eftermiddag och jag fick befrielse från gräsklippningen som bara blev halvgjord.

Allt vatten från Finland på väg hit ..........

...och månen sken

Då började jag istället med ett nytt virkprojekt, men det ska jag nog inte forsätta med, kände inte rätta inspirationen utan jag har en annan ide som ska testas i stället. Blir inte det till belåtenhet heller får jag väl slänga hela rasket. Det handlar lite om sagan, det bidde en tumme ......det bidde ingenting!

Jag hade en gång en duk som inte blev helt klar och till slut ett äkta UFO. Nu när jag äntligen tog tag i den ville jag inte ha den kvar och förresten det runda bord den en gång var ämnad för, är för länge sedan borta. Så jag repade upp eländet, trots protester från sambon, som tyckte  att den var sååå fin och att jag lagt ner såååå mycket arbete på den. Det var i och för sig sant, när jag en gång i tiden börjdade virka den, så var det med avsikt att göra slut på alla mina små nystan av bomullsgarn, som jag sorterade i storleksordning och startade med minsta nystanet för att fortsätta med närmast större. Mellan varje färgskifte la jag in vita ränder och så småningom blev den riktigt stor, men som sagt aldrig helt klar. Min första tanke var att göra mormorsrutor à la Virkpia, och nu tänker jag cirkelvirkning och kanske kan det bli runda kuddar............eller ingenting.

Inte mycket kvar av UFOt......

Lägg till bildtext

Virkprov

.

Resten av tiden i stugan sågade jag ut några träd, alar långa som metspön och lite svårbemästrade, läste sommarens stugbok Brobyggarna av Jan Guillou, stickade  eller bara satt i godan ro och stirrade ut över havet, som man faktiskt kan göra i all oändlighet. TVn ville inte dela med sig av utbudet, till att börja med såg jag bara kanalerna fyra  och sex och efter åskvädret ............... bidde det ingenting. Lyssnade i stället på radions P1 med god behållning.

Trots att min laptop som vanligt följde med, var inte den heller till nån glädje alls, snarare tvärtom. Uppkopplingen urusel och vi som har en 3G-mast alldeles i grannskapet. Ett illasinnat rykte gör dock gällande att det bara är 2G och Telia vägrar inse att sommartid är hela kusten befolkad av människor som alla är skrivna på annan ort. I Telias värld bor det alltså för lite folk därute så nån utbyggnad är följaktligen inte nödvändig. Att dessutom Bjuröklubb har långt över 20 000 besökare årligen tas väl inte heller hänsyn till, men alla smarta mobiltelefoner vill ju också vara med och dela på kakan.


En som också trivs i stugan är katten som verkar totalt harmonisk och lugn där.

Lila tränade situps!

Men den där extra dagen jag blev kvar i stugan hade vi besök av en snickare och nu kan det ändå troligen bli nåt av våra planer på renovering, så talesättet att den som väntar på nåt gott väntar inte förgäves tycks vara sant............

TILLBAKA TILL RÖTTERNA

Efter en lång dags färd mot en något förskjuten natt, blev det en skön om än mycket sen veranda-frukost bestående av smoothie, tunnbrödsmacka med gravad lax, rostad fralla med ost och paprika och naturligtvis kaffe.




Den långa gårdagen började med uppstigning kl 05.00, jag behöver lång tid på morgonen för att komma i gång, men 20 minuter över sju var vi klara att ge oss iväg på vår årliga utflykt till i första hand Sorsele med fortsättning till vägens slut i Ammarnäs. Det var i år den 25:e gången för min sambo!
.

Vi har under alla år gjort en kort fikapaus på uppvägen vid Nölviken i Malå och så även nu.

Vädret var strålande och  som vanligt fick man se upp för renarna efter vägen inom Malå kommun.  Nu hade de allra flesta djuren mörk, fin sommarpäls och intill vajorna höll sig de allra sötaste små kalvar. 





Ingen sommar utan vägbyggen och någon kilometer innan vi nådde Sorsele samhälle fick vi krypköra fram genom grovgrus. Det gick bra för oss, värre var det för den mötande cyklisten som vinglade fram. Han var enl uppgift på hemväg till Tyskland.

Vy över Lillån, Sorsele

I Sorsele sammanstrålade vi med min brorsdotter, som dagen innan kört upp dit från Östersund och övernattat på vandrarhemmet. Hon hoppade in i vår bil och färden fortsatte upp mot Ammarnäs. Vägen, som förra sommaren var en mardröm att åka på, var nu jämn och fin och nästan inte ett enda gupp. Klockan drog iväg och eftersom vi skulle passa lunchtiden i Ammarnäs åkte vi direkt upp dit.

Inte särskilt många gäster i matsalen men ute i receptionen var det desto fler som bytte kläder, packade sina ryggsäckar, vårdade skavsår och gav sig, kan man förmoda, ut på vandring. Lågfjällsområdet runt Ammarnäs är lättillgängligt och det fanns faktiskt flera barn i sällskapen.



Vi gjorde en liten sightseeing bl till vägens slut vid Tjulträsket, kyrkan med kyrkstad och naturligtvis den berömda Potatisbacken.

Här slutar vägen vid stranden av Tjulträsket

Tjuträsket och fortfarande snö på fjällsluttningen

Potatisbacken

Ammarnäs kyrka ridad av Torben Grut

Från kyrkstaden

Därefter vände vi för vårt nästa mål, det gamla kapellet i Gillesnuole, som är det egentliga målet för våra sommarresor

.

Stigen ner till kapellet

Information

Kapellet och klockstapel

Jag har mina föräldrar och  morföräldrar begravda där och vill så länge som möjligt fortsätta besöken.

Klockstapeln gjordes av min morbror och han berättade med glädje och stolthet att han fick tillåtelse att ringa första gången i klockan när den kom upp!

Grinden till den lilla kyrkogården

Minnessten

.






Numera sköter kyrkan plantering på gravarna på försommaren och det kändes i år särskilt bra att ha en blommande ros att sätta där

Planterar på sin farfars grav

Platsen är gudomligt naturskön och det är märkligt, jag kan inte minnas att det någonsin varit dåligt väder när vi varit där, nån enstaka gång dis och småregn, däremot kan myggen vara många och aggresiva.

Utsikt nedströms Vindelälven (eg Storvindeln)

Väl åter i Sorsele, tog vi ett litet snabbfika och skildes från min brorsdotter, som fortsatte hemöver, vilket vi också gjorde. Hemresevägen gick över Arvidsjaur och vi slapp både vägbyggen och renar, utom nån enstaka strören. När vi svängde in på gården hemma nästan på minuten exakt 12 timmar efter avfärd, hade vi åkt närmare 65 mil och det var inte utan att man kände sig lite ostadig på bena.


Jag är så glad att brorsdotter kunde komma med och vi hade en så fin och harmonisk
gemenskap i bilen. Jag misstog mig nog inte heller på hennes gjädje. Tack kära M för att vi fick den här dagen tillsammans.


Meeen........inte var dagen slut för det. Jag hade förutseende nog skaffat räkor och det var nästan bara att rosta bröd för att ha maten klar till en sen middag. Och sen OS-invigningen, i sanningens namn kan jag ju avslöja att jag till och från hade sällskap av John Blund, men jag hängde med och såg ändå avslutningen!