I SURSTRÖMMINGENS TID

Hemma igen efter ett par dar i stugan med både jobb och avslappning. Vädret, som verkligen varit det bästa tänkbara  med sol och värme, t o m  på kvällarna. I dag blåste det rejält, vita gäss och och vågorna som slog in mot strand kastade upp stora vattenkaskader, men nordosten var kylig. Jag envisades med att gå omkring i shorts, hävdar alltid att jag fryser inte om benen - det är ju bara ben - men fleesejackan åkte på och behövdes.

De senaste veckorna har vi kört skytteltrafik dit ut, det är altanbygget som plötsligt kom igång, efter lång väntan och byggmaterialet måste  ju finnas på plats när bygget väl tar sin början. Min rygg varnade mig en dag, ta det lugnt människa ville den nog säga mig. Jag tackade för varningen och gav ett par alvedon för lindring och tro't eller ej, det onda kändes inte mer, och sen bar jag inte någonting tyngre förrän idag. och det hoppas jag inte ska kännas.

Bort med det gamla........



....en gång en altan

Idag har vi också förhoppningsvis fått slut på en slags sommarföljetong, som pågått under många, många år och med ett antal insatser. Jag talar om TVn som alltid krånglat och försöken att få en acceptabel bild går nästan inte räkna upp alla, men t ex har träd, som möjligen stört mottagningen, fällts, längre mast till antennen, ny TV, ny antenn, ny antennkabel och eftersom alla förståsigpåare sagt att vi befann oss i ett område med sällsynt dåliga mottagningsförhållanden har också antennförstärkare införskaffats. Alla försök har i slutändan misslyckats. Ingen bild, och efter åskvädret för ett par veckor sen verkade TVn helt död.  Frustration är bara en allför enkel beskrivning, galenskapen låg på lur och så kommer i går kväll vår granne för att se om vi gjort någon felkoppling när antellkabeln byttes. Vad hände? Jo, det visade sig att det var antennförstärkaren som lagt av (ev  samband med åskan), vi kopplade in antennen direkt i TVn och Voilà - Klar och fin bild direkt. Så idag fick vi upp antennen på plats och jag har spikat kabel, men ändå - vågar man lita på att det inte finns nån fler liten pryl som kan ställa till förtret?

Vi kan också trampa på nytt altangolv och nog blev det fint allltid och när det blir färdigt, har vi helt klart fått en uppryckning av stugan, det känns faktiskt jätteroligt. Vi hade nästan tänkt premiäräta surströmmingen i går kväll ute men det kom en ordentlig regnskur och det gick lika bra äta inne. Den var mild och god, Oskars även i år, men jag åt bara fyra mot normalt sex stycken.

Den stora runda duk jag visade på bild i förra inlägget, blev ju till nystan och efter några testvirkningar hamnade jag till sist på en stor mormorsruta. Jag virkar efter samma princip som tidigare dukvirkning, från det minsta till större och större nystan. Det blir spännande se hur stor rutan kan bli men jag tänker mig den på det bord vi så småningom kommer att ha på vår nya altan.

Det har ju blivit rätt så mycket bilåkande senaste dagarna  och det tråkar egentligen ut mig så jag har stickning eller virkning som tidsfördriv. Nu blir det ett par sockar i ett garn som påstås vara så bra att man troligen får nya fötter på kuppen. "Hälsogarnet" Austermann Step är behandlat med aloe vera och jojobaolja, infärgat så att sockan blir både randig och prickig.

I går gräddade jag våfflor i stugan och till det serverade vispgrädde och årets jordgubbssylt, den sista sylt med ursprung i det jordgubbsland som numera bara är en jordhög i väntan på bortforsling.

Det var ännu ett länge planerat projekt som blev av, och tror jag inte att vi kommit in i en företagsam period eller är det så, att har man bara tålamod att ge alla planer tid att mogna så finns det också ett hopp om att planerna fullföljs.