TILLBAKA TILL RÖTTERNA

Efter en lång dags färd mot en något förskjuten natt, blev det en skön om än mycket sen veranda-frukost bestående av smoothie, tunnbrödsmacka med gravad lax, rostad fralla med ost och paprika och naturligtvis kaffe.




Den långa gårdagen började med uppstigning kl 05.00, jag behöver lång tid på morgonen för att komma i gång, men 20 minuter över sju var vi klara att ge oss iväg på vår årliga utflykt till i första hand Sorsele med fortsättning till vägens slut i Ammarnäs. Det var i år den 25:e gången för min sambo!
.

Vi har under alla år gjort en kort fikapaus på uppvägen vid Nölviken i Malå och så även nu.

Vädret var strålande och  som vanligt fick man se upp för renarna efter vägen inom Malå kommun.  Nu hade de allra flesta djuren mörk, fin sommarpäls och intill vajorna höll sig de allra sötaste små kalvar. 





Ingen sommar utan vägbyggen och någon kilometer innan vi nådde Sorsele samhälle fick vi krypköra fram genom grovgrus. Det gick bra för oss, värre var det för den mötande cyklisten som vinglade fram. Han var enl uppgift på hemväg till Tyskland.

Vy över Lillån, Sorsele

I Sorsele sammanstrålade vi med min brorsdotter, som dagen innan kört upp dit från Östersund och övernattat på vandrarhemmet. Hon hoppade in i vår bil och färden fortsatte upp mot Ammarnäs. Vägen, som förra sommaren var en mardröm att åka på, var nu jämn och fin och nästan inte ett enda gupp. Klockan drog iväg och eftersom vi skulle passa lunchtiden i Ammarnäs åkte vi direkt upp dit.

Inte särskilt många gäster i matsalen men ute i receptionen var det desto fler som bytte kläder, packade sina ryggsäckar, vårdade skavsår och gav sig, kan man förmoda, ut på vandring. Lågfjällsområdet runt Ammarnäs är lättillgängligt och det fanns faktiskt flera barn i sällskapen.



Vi gjorde en liten sightseeing bl till vägens slut vid Tjulträsket, kyrkan med kyrkstad och naturligtvis den berömda Potatisbacken.

Här slutar vägen vid stranden av Tjulträsket

Tjuträsket och fortfarande snö på fjällsluttningen

Potatisbacken

Ammarnäs kyrka ridad av Torben Grut

Från kyrkstaden

Därefter vände vi för vårt nästa mål, det gamla kapellet i Gillesnuole, som är det egentliga målet för våra sommarresor

.

Stigen ner till kapellet

Information

Kapellet och klockstapel

Jag har mina föräldrar och  morföräldrar begravda där och vill så länge som möjligt fortsätta besöken.

Klockstapeln gjordes av min morbror och han berättade med glädje och stolthet att han fick tillåtelse att ringa första gången i klockan när den kom upp!

Grinden till den lilla kyrkogården

Minnessten

.






Numera sköter kyrkan plantering på gravarna på försommaren och det kändes i år särskilt bra att ha en blommande ros att sätta där

Planterar på sin farfars grav

Platsen är gudomligt naturskön och det är märkligt, jag kan inte minnas att det någonsin varit dåligt väder när vi varit där, nån enstaka gång dis och småregn, däremot kan myggen vara många och aggresiva.

Utsikt nedströms Vindelälven (eg Storvindeln)

Väl åter i Sorsele, tog vi ett litet snabbfika och skildes från min brorsdotter, som fortsatte hemöver, vilket vi också gjorde. Hemresevägen gick över Arvidsjaur och vi slapp både vägbyggen och renar, utom nån enstaka strören. När vi svängde in på gården hemma nästan på minuten exakt 12 timmar efter avfärd, hade vi åkt närmare 65 mil och det var inte utan att man kände sig lite ostadig på bena.


Jag är så glad att brorsdotter kunde komma med och vi hade en så fin och harmonisk
gemenskap i bilen. Jag misstog mig nog inte heller på hennes gjädje. Tack kära M för att vi fick den här dagen tillsammans.


Meeen........inte var dagen slut för det. Jag hade förutseende nog skaffat räkor och det var nästan bara att rosta bröd för att ha maten klar till en sen middag. Och sen OS-invigningen, i sanningens namn kan jag ju avslöja att jag till och från hade sällskap av John Blund, men jag hängde med och såg ändå avslutningen!