Regn, noll, rova....

Den färgen kunde jag inte motstå och uppvaktade sambon på födelsedagen

Söndagmorgon......igen, och exakt två veckor sen jag senast  stannade upp för bloggande. Tiden flyr är ett något misshandlat uttryck, det ligger väl något i det men oftast handlar det om prioriteringar, vad jag ska ägna mig åt och när. För min egen del så är tanken ofta att göra undan det jag har för händer...och har bestämt mig för att göra, sen  ska jag.....Jag tycker inte om ordet sen, eftersom jag uppfattar det både som undanflykt och stressande. Av en eller annan anledning vill jag eller kan jag för tillfället inte göra en sak och för det andra, vill det sig riktigt illa kan det där sen-tillfället bli ganska fullspäckat, och hur ska jag då hinna? Eftersom jag trots allt har full frihet att disponera dygnets alla timmar gäller min egen planering eller brist på densamma, tvärkast i ordningen måste tillåtas krydda tillvaron. Ett streck i räkningen är de allt tidigare och tätare besöken av John Blund på kvällarna. Jag som tidigare kunnat uggla nästan hur länge som helst, har numer stora problem att ta mig ur TV.soffan för att komma i säng och DÅ är klockan ofta väldigt mycket gången. Då också har tiden flytt!!!

Att i detalj resummera tiden som gått  ska jag nog inte göra, tittar jag bakåt sernästan alla  dagar enahanda ut och fyllda av ett nästan ofattbart regnande, gamla väderrekord slagna med råge på många orter. Jag bokade en tur med buss till Haparanda för IKEA-besök en tisdag och dagarna innan var E4-an översvämmad och avstängd förbi Byske, vattnet stod över mitträcket. Resdagen var visserligen vattnet borta och vägen öppen, men trafiken leddes förbi på annan genomfart, eventuell underminering av vägbanan skulle undersökas.  

Det blev en riktigt trevlig dag, trots att regnet öste ner. Helt oväntat klev en av våra sommarstugegrannar ombord, jag fick så ett roligt ressällskap på kuppen. Jag gjorde inga stora eller sedvanliga inköp, mitt syfte med resan var att se på kökslösningar till stugan och det gick bra, alltså nu vet jag vad det blir!  Inga värmeljus eller servetter följde med hem, bara två lampskärmar för 150 kronor. Inte hann jag på Ittalas och Nansos outlets heller, det var ju dessutom skönast att hålla sig inomhus, blåsten och regnet utanför lockade inte.  Mitt ressällskap hade dessutom en lång lista från sonhustrun och vi kunde hjälptas åt att hitta beställningens varenda detalj. Bra jobbat av oss! På hemresan bjöds vi av researrangören SPF, på middag i Örnvik konferenshotell. Vackert beläget vid Lule älv och god mat.

Det är senhöst och om kylan vet man ju att den kommer. och det blir dags för andra kläder i garderoben, och jag vet också vad som är ett måste. Vi har säsongsförvaring av kläder på vinden och den vanliga "stegvandringen"  står på tur. Allt ska ner, sorteras, provas och prövas, duger. duger inte, passar osv. Slutresultatet SKA bli, att endast användbara kläder finns i garderoben, överblivet antingen slängs eller går vidare till Röda korset eller de privata loppmarknader för invandrare som på senare tid dykt upp. Idag återstår "bara" att bära upp alla  galgar och kartonger på vinden igen.  och om ett halvår upprepas allt igen. Men..... en tanke har slagit rot i mig, när vi ska  renovera i huset då ska det bli en "walk-in-closet" i det sk mitt rum, som ändå ofta blir ett slags tillfälligt förråd.och förvaring av sådant som ska upp på vinden. Man kan kan ju motionera på annat sätt än att springa upp och ner i en vindsstege! Men varför duger inte Klädkammare, som det egentligen är, numer? Och när börjar vi använda andra benämningar på övriga rum i våra bostäder - möjligen för att höja statusen?

Tio år som motsvarar ca 60 människodito

Årets sista födelsedagar har också firats, ganska stillsamt, först sambons och dagen efter honom, blev vår ögonsten Kikirikis Diva Delilah, i dagligt tal Lila, tio år. Hon har nu uppnått en ålder då hon tillägnat sig alla knep en katt är kapabel att utnyttja och hennes vanor är synnerligen regelbundna och ovillkorliga. Morgnarna startas alltid på samma sätt med att hon före allt annat får sin mat, sen ska hon dricka vatten ur rinnande kran ävan som hon står intill sin vattenskål! Efter en liten lekstund ska hon sitta i husses famn ett bra tag innan hon sakta och värdigt går längs väggen in till sovrummet - och skriker, Då är det husse som ska komma och bädda ner henne! Hon kan i nödfall krypa ner själv med det lärde hon sig för bara ett par år sen. En annan mycket tidsbunden vana har hon vid middagstid, då kommer hon alltid till köket/sin matplats exakt kl 17.10, nån enstaka gång bortåt 20 över men då har nog hennes dröm uppehållit henne med något jaktäventyr. Vi å vår sida  är hennes underdåniga tjänare och lyder minsta vink och hoppas innerligt att hon kan lägga ytterligare tio år till sina inrutade dagar.




Lilas födelsedag den 16 oktober visade sig också den första snön, natten efter var några grader minus och jag satte säsongens första rova på min morgonpromenad. Jag kände  efter ett tag att det var lite halkigt så det var bäst ta det lilla försiktiga, men ändå, plötsligt låg jag på asfalten. Lika fort kom jag upp, som alltid rädd att någon såg eländet, men förresten, hade jag gjort mig illa hade väl det varit det allra bästa just då. Jag ömmade i armbåge, skinka och fotknöl och kunde  vandra vidare, kanske lite yr i skallen till att börja med men tog mig något försiktigare hela vägen runt min vanliga slinga. Jag trodde mig få lite färggranna kroppsminnen, men så blev det inte, men armbågen ömmar lite fortfarande. Nu har jag plockat fram broddarna som beredskap, det varnas för kyla nu och vad värre är, även snö senare under veckan.




Under ett uppehåll i skrivandet, avslutade jag klädomflyttningen och fick en ide om att kanske börja med en tomtestickning. Letade efter mönster och hittade inte bara tomtar utan också mänster på en fin kattfamilj som verkar kul att göra och ett bra restgarnsprojekt. Det blir kvällspyssel kanske att plocka ihop lämpliga nystan.