MORGONKAFFE

Äntligen får jag väl säga och även en om- eller nystart av året 2016 eftersom natten innan min hemresa efter jul- och nyårsfirande blev väldigt kort. Kaskadkräkningar tolv timmar innan hemresa var inte nåt drömläge - förlåt vitsen - och de timmarna blev både mycket stillsamma i stort sett i soffläge och något oroliga. Nåväl, allt gick bra men nog kändes det som om flygturen tog dubbelt så lång tid som normalt och det trots att planet var hemma enl tidtabell.  Sen har tillvaron varit något begränsad och tråkig värre, ingenting har kunnat reta aptiten och totalt intetsägande med välling och te. I ren protest gjorde jag igår amerikanska plättar till lunch, ingen optimal dietkost precis men rysligt gott, särskilt den avslutande tuggan med lönnsirap och smält smör. 



När jag kom hem och låste upp dörren kallade jag naturligtvis genast på 
min lilla housekeeper Lila som kom bums men hon hade verkligen grymt mycket att säga om svek, ensamhet och jag vet inte allt hon hade på hjärtat. I vilket fall har hon under två dagar suttit som klistrad på mig, först igår kunde hon lugnt vila på sina älsklingsplatser. Fast jag undrar om hon inte till och med deltog i mitt illamående, en morgon när jag kände mig riktigt yr, febrig och fort behövde komma till toan hade hon kräkts på golvet vilket jag själv kunde undvika. Tursamt nog tycks inte min sjuka smittat av sig till min värdfamilj, kanske fick de immunitetsskydd redan innan jul.

Nåväl, efter den första välkomstceremonin i hallen kunde jag ta mig vidare in. Massor med post  - mest tidningar - på bordet och på köksbänken den stora överraskningen. Min underbara kattvakt hade helt på eget initiativ ordnat med en första anpassad dietkost för mig, Proviva blåbär, bananer och bröd.

Helt klart Änglar finns! Jag hade själv inte haft vare sig ork, tanke eller tillfälle att skaffa nåt dessutom fullständigt utan annat i huvudet än att komma mig hem, så den omtanken var mer än välkommen.

Som sagt, massor med post på bordet inklusive paket från USA innehållande julklappar och dessutom hade jag sparat de presenter jag fått innan jag åkte bort så det blev en extra julafton för mig.

Bl a fyra pocketböcker som nu ligger på mitt nattduksbord klara att angripa. Läste i morse ut en annan, mycket roande julklappsbok Giraffens tårar av Alexander McCall Smith, författaren till föregångaren Damernas detektivbyrå. Den boken måste jag leta reda på, jag vet att jag har den men när det begav sig fick jag inget grepp  på läsningen och den ligger nu och gömmer sig någonstans. 

Mycket tycker jag också om bokens avslutning med förklaringen till titeln, att vi alla har något att ge till varandra, till och med giraffen som inte har något annat än sina tårar. Kvinnan som förklarade det hade tacksamt tagit emot gåvan och låtit dessa tårar inspirera till ett mönster i en korgflätning. 

Kärlek - bekräftelse - är inte det de allra förnämsta drivkrafterna?

Avslutningsvis kommer en annan tanke för mig. Jag hörde någon som sa något om att den som förorättats eller på annat sätt varit utsatt också var den som hade bästa förmågan att ta emot kärlek. Skörhetens båda sidor, det ligger något i tanken att försöka föreställa sig motsatsen till det som sker, att tänka tvärtom. 

Det här har bara handlat om de senaste dagarna men jag har mer att berätta. Har ju varit out of town som det heter hela helgtiden. Ska försöka att i nästa inlägg göra en sammanfattning av den resan som, förutom att jag haft så innehållsrikt, trevligt och gemytligt, också, tror jag,  haft mycket stor betydelse för mig trots det negativa slutet. 

Just nu -26,9, natten lägsta -28,5 och det var många år sen senast vi hade den kylan.