KNUTSDANSEN

Hjälpredan

Plötsligt är det 20:e dag Knut och julen ska dansas alt rensas ut, och det finns nog ingenting som jag känner mig så ambivalent inför som just att städa bort alla tomtar, ljusstakar och annat skräp man drar fram inklusive granen med belysning, bollar och  pynt. Det är roligt plocka fram och det går liksom i etapper fram till granen kläds dan före dan eller helgen innan men allt ska helst plockas undan på en enda dag. Det är en stor myt att det blir så för tänk på att tomtarnas kurragömmalek gör att det finns okända vrår där de kan göra sig osynliga under lång tid. Å andra sidan är det ju mysigt med alla ljus under mörka kvällar men jag kan inte med att solen ska lysa på julgranen.

Men för att börja dagen från morgonen så steg jag upp normalt väldigt tidigt, frukosterade med tidningsläsning som vanligt. När jag hämtade in tidningen körde jag snöskoveln framför mig till ett litet dike att gå i, det hade komit några centimeter snö och tillsammans med det som kommit tidigare så tänkte jag att det vore dags för snöskottning så fort det blev fullt dagsljus.  Dessutom kände jag mig fortfarande  så pass sömnig att en stund morgon-TV inte kunde skada med följd att jag somnade naturligtvis och vaknade av dörrklockans signal. På bron stod männen som skulle avsluta tömningen av snickarboa och på garageuppfarten höll bästa Emma på och skottade snö, både med traktor och snösläde! Hon är en pärla minst sagt! Alltså en bättre start på dagen hade jag inte kunnat drömma om. Tänk vilket underverk en liten blund kan göra. Men i det läget hade jag heller inte något val, jag fick lov ta itu med att leta tomtar i vrårna. 

Nu är det mesta av julpyntet ihopplockat och nedpackat, det som återstår får bli morgondagens bekymmer eftersom jag ville ta mig en titt på hur det numera ser ut i garaget och den tidigare snickarboden som hädanefter ska återgå till det förråd det en gång i tiden var. Det blir ett roligt uppdrag, jag har vissa idéer om hur det ska bli och ska försöka planera lite innan jag kontaktar någon som kan verkställa mina planer. Så som det nu ser ut så ska jag för första gången inte bära upp julsakerna på vinden utan det får bli en tillfällighetslösning tills det nya förrådet är klart.  

Kallt är det också, hela dagen mellan -18 till -15 och väldigt lämpligt för inomhusaktiviteter.  I går när jag gick upp till MAXI tyckte jag mig bo i en obygd med oplogade gator och gångvägar och kände mig som Gullspira (ni vet geten i Barnen från Frostmofjället) där jag kämpade mig fram i isande snöstorm. Det var alldeles otänkbart att utsätta sig för det igen och promenera  tillbaka hem med matkassarna, det fick bli bussen i stället, ett klokt val får jag tillstå. 

Det ser riktigt mörkt och trist ut när alla ljusstakar inte lyser i fönstren längre, får väl genomlida kvällen så för att i morgon fixa till lite i fönstren. Några nya fräscha blommor skulle inte heller skada eftersom de som visar tecken på att inte klara vintern får flytta ut och de övriga får fortsätta tillvaron i ny jord om någon vecka.  Undrar om jag ska göra ännu ett försök att hålla liv i en Azalea, tycker den är så lysande vacker men tar alltid snabbt död på den och detta trots jag nyligen hörde Bosse Rappne talade så varmt om den i ett TVinslag. Det går fort nu att det blir dags för de årliga aktiviteterna som kommer slag i slag.

Jag har ju förväntningar och förhoppningar om att ett bra år ligger framför och väntar men de senaste dagarna har tyvärr stjärnorna inte varit positiva för mig. Försöker inte låtsas om det jag läser, deras förutsägelser brukar ju alltid stämma men de kanske inte riktigt hänger med i min positiva framtidssyn! En morgon när det lätta magsjukan lämnat mig vaknade jag under en otroligt sorglig dröm, det var som om all uppdämd gråt kom och i drömmen grät jag så oerhört uppgivet och otröstligt som jag inte vet att jag någonsin gjort i vuxen ålder i vaket tillstånd. Sorgensenheten fanns kvar  efter jag vaknat men försvann ganska fort ändå och jag undrar om inte det var den dammlucka som var nödvändig att öppna för att befria sinnet till förmån för levande, ljusa otänkta tankar. 

Apropå tankar så går jag som katten kring het gröt vad gäller handarbete. Allt i den vägen har fått vila hela hösten och nu kan jag inte bestämma vilket lik jag ska ta till hjärtat, dvs det ligger många påbörjade projekt men inget a dem skriker särskilt högljutt efter uppmärksamhet. Jag är dessvärre rädd för att om jag börjar på något helt nytt blir liggtiden ännu längre fast förhoppningen är ändå att ett nytt arbete ska tända gnistan och det blir roligt göra klart och avsluta om än bara något enda av UFOna (Unfinished Objeckts). 

För övrigt är den här veckan faktiskt en uppstartsvecka efter julledigheten, i går årets första promenad med Gladorna, d v s gågänget. Jag tycker det vore ett passande namn eftersom så mycket skratt och glädje finns med i samvaron.  Är ett absolut måste och jag håller verkligen med den av damerna som en gång sa att tisdagarna är heliga för promenadens och samvarons skull. I morgon eftermiddag är det dessutom dags för Korpens motionsgympa, en aktivitet som ligger i samma riktning, trevlig motion och gruppkänsla. Dessvärre missade jag uppstarten av gruppen på gymmet i måndags men tar igen skadan kommande måndag. 

Nu återstår matlagning, köttkorv med rotmos står på menyn.