FIT FOR FIGHT

Första dagen av resten av mitt liv - ja så känns det idag när jag äntligen känner igen hela min kropps yttringar, sover, äter, mår bra av det jag äter, normala toabesök och känner mig laddad för framtidsplanering eller jag ska väl åtminstone tänka på vardagsstruktur i alla fall. Det här dagdrömmarlivet som jag ägnat mig åt de senaste veckorna fungerar mindre bra på hemmaplan, men jag känner också mig glad och förväntansfull inombords!

Häromdagen lyssnade och såg jag på en föreläsning av Bodil Jönsson över ämnet Tid - för det meningsfulla http://urplay.se/Produkter/191902-UR-Samtiden-Slaktforskardagarna-2015-Tid-for-det-meningsfulla. Tänkvärda synpunkter redovisades! Hon berättade bl a om hur hon innan hon skickade manuset till boken med samma titel till förlaget bett sina privata kritiker om deras ärliga uppfattning. Ett svar stack ut, nämligen det från en kvinna, något äldre än hon själv, som våndades över att bli tvungen att göra sig av med sina älskade hästar, den ene p g a ålder och sjukdom och den andre som inte skulle kunna leva vidare i ensamhet. Där spelade alltså hennes egen ålder in! Svaret löd: Jag ska skaffa en ny häst! Tala om att ingjuta livsmod, bokens syfte gick fram. 

Något liknande var jag också med om den gången jag var till min veterinär Gertrud för Lilas vaccination. Det är nu några år sedan men jag råkade säga att det här är sista katten jag har men då spände Gertrud ögonen i mig och sa med eftertryck: Så får du inte tänka.  

För drygt två veckor sedan  - verkligen inte mer? - åkte jag iväg för att fira jul- och nyårshelgerna i Sollentuna och Österskär, planerat sedan månader tillbaka, biljetterna bokade redan runt mitten av september. Jag kunde åka iväg med stor sinnesro eftersom snickarboden tömts på sina maskiner ett par dagar innan. Min inställning var att helt släppa alla tankar om fortsättningen, att bara i möjligaste mån vara i nuet med hela mitt jag. Jag tycker mig även lyckats så till den milda grad att jag ibland kände mig nästan rotlös och bara fladdrade med händelserna med resultat att allt inte bara var nytt utan även fräscht, harmoniskt och glädjefyllt i total närvaro.

Inledningen av helgen såg ut så här; julaftonsfrukost i Aspuddden, fortsatt julaftonsfirande i Sollentuna med hela familjen och Julotta i Edsbergskyrkan. För mig som ända sen barndomen har med mig vanan att gå till Julottan kändes det bra att efter många. många års uppehåll göra ett ottebesök. Förutom traditionellt framförd julmusik var det särskilt den skönsjungande prästens framförande av När juldagsmorgon glimmar som stannade kvar. Lågmält till eget gitarrspel och med stänk av folkviseton var det magiskt. När han sen tillsammans med kören klämde i med O Helga Natt kändes julhögtiden ända in i hjärtat. Det smakade mycket gott efteråt med den julottefrukost som kyrkan bjöd på. 

Hemma igen lockade sängen till en stunds avslappning och vila. Helgen fortsatte med promenader, umgänge med familjen och vänner, körkonsert i kyrkan,  allt i en behaglig blandning. Hela min värdfamilj är genommusikalisk och det bjöds på mycket sång och spel. Ett barnbarn skulle man kunna tro redan är konsertpianist så som han hanterade flygeln och hans yngre broder spelade trumpet med den äran till vår gemensamma sång. På julaftonen efter tomtens besök bildade stor del av familjen kör och sjöng vackra julsånger, vilken lycka att få lyssna.

Måndag var det dags för mig att byta värdfolk då jag åkte ut till Österskär och min brorsdotters familj. Det lugna och harmoniska umgänget fortsatte och dagarna bara rann iväg.

Mall of Scandinavia

Sista dan innan hemresan passade vi på att göra ett besök på Mall of Scandinavia, denna enorma köpkatedral som t o m kallas ett skrytbygge för sent i tiden. I ett debattinlägg hävdas att i Amerika - därifrån allt kommer - byggs dessa "Mallar" om till kontor, bostäder, småbutiker bl a av kostnadsskäl för de butiker som kämpar för sin överlevnad och som har brist på kunder dag/arbetstid. Men - jag har varit där och varmt blev det och mycket folk var det och en väska inköptes!!


Det som ändå förvånade mig allra mest var vädret, hela helgen var totalt snö och frostfri, först på söndagskvällen kom snön, tung blöt snö. Gröna gräsmattor, plusgrader och sol har väl jag aldrig i hela mitt liv kunnat tänka mig ge julstämning men nu tyckte jag allt var så vackert och jag njöt av väderleken. Undrar just vilka gener som ligger bakom den känslan, överraskande för mig i alla fall. Fast nyårsaftonens långpromenad i Österskär i lätt vinterlikt landskap gav också samma känsla av välbefinnande. 

Jag hann också med att under ett par timmars tid få träffa min barndoms- och skolkamrat Annalena innan hon åkte iväg på sin upplevelseresa till Wien och nyårskonserten. Timmarna bara flög iväg, jag gläds åt att återigen ha funnit henne. Däremot blev ett par andra träffar kvar på att göra-listan till nästa besök i huvudstaden. Jag förstår nästan varför alla stockholmare jäktar, de kan inte hantera tiden som står till buds, det är inte klockan som ska styra oss utan helst är det vårt eget förhållande till tiden/hur vi disponerar tiden som blir livsviktig.

Hemresedagen och dagarna därefter är numera som man säger, historia.

Ska senare under dagen ge mig ut i kylan - 23,9 hela fyra grader varmare än nattlägsta - ska fylla på det tomt gapande kylskåpet. Dessutom ligger dagliga promenader på planeringslistan, jag har inte kunnat hålla mig till den ordningen de här två senaste åren och ska rycka till den där bekanta kragen. Jag tänker mig också fortsätta med styrketräning på gymmet en gång i veckan och naturligtvis motionsgympan, bägge aktiviteterna är ju faktiskt bra för både kropp och själ, gruppkänslan lika viktig som kroppsrörelserna.

Egentligen har jag bilder till det här inlägget min jag är totalt begränsad i mitt förhållande till mina foton numera, W 10 och jag har inte helt funnit varann så det får bli så här tills jag lärt mig hanteringen ordentligt.