Äntligen har jag dessutom fått ordning på det jag hade tänkt ägna våren åt vad gäller motion och träning, i går var jag för första gången på gymmet på morgonen och det kändes vara en tid som glädjande nog tycktes passa mig. Jag måste i ärlighetens namn medge att just träningen på gymmet upplever jag som så urbota tråkig att bara min envishet får mig att gå dit. Så kändes det inte i går kanske hade jag inte hunnit ladda in olustkänslan med påfäljd att träningen gick väldigt lätt och dessutom fann mina triceps ännu en nivå! Så fortsättningsvis går jag nu på Må bra gympan måndag och torsdag kl 16-17, en tid som också passar mig bra.
I går efter träningen tog jag mod till mig och gick förbi hos datafirman och spydde ut allt mitt missnöje över den krånglande datorn. Tror att jag kunde skruva upp det hela en nivå och får se vad det leder till. Det är med missmod jag går dit men jag vägrar att känna mig placerad i facket besvärlig gammal kärring! Sen passade jag på att betala min lilla färgstarka matta som gör mig glad ...... och katten också. Måste se till att få nåt slag av fy-spray.
Katten, min kära gamla Lila, har också hittat en ny nivå att få fram sina önskemål och det är inte ett sätt som jag uppskattar, så nu gäller det att överlista henne. Så här är det: i mitt sovrum är dörren inåtgående och när jag lägger mig brukar jag se till att det finns en liten springa som hon kan passera genom. Det har fungerat hur bra som helst ända fram till strax före jul. Då började hon hoppa på handtaget med påföljd att hon stängde dörren. I hennes huvud fanns inte instinkten att använda lilla tassen för att öppna utan hon tycktes tro som så, att det är bättre hoppa ännu en gång ...... eller några gånger till. Naturligtvis vaknar jag till slut, går upp och öppnar dörren och hon, det lilla stycket, har nått sitt mål. Det bevisar hon genom att genast hoppa upp i sängen och tacka mig för uppassningen. Hon lägger sig på mitt bröst och spinner i högan sky; Matte nu ska vi stiga upp! Jag trodde mig hitta läsningen på problemet när jag började låta dörren vara halvöppen, men si det var fortfarande inte något problem att stänga dörren, jama lite bedrövat och få belöningen, matte stiger upp och nu kan man kommunicera med henne igen. Jag kan bara säga att matte känner sig oemottaglig för det önskemålet. Undrar bara med vilket drag jag ska besvara hennes ansträngningar eller är det vårkänslorna som triggar henne och kan instinkten finnas kvar fastän hon är ett kastrat. Jag själv tror ju det faktiskt.
Kanske tog gårdagen mer energi än jag förväntade mig, jag var ju faktiskt riktigt trött /urlakad under eftermiddagen igår och så med den nattliga kattstörningen kanske det finns en anledning till min sega morgon. Jag kan i alla fall glädja mig över att jag äntligen bytt ut alla gardiner i juliga nyanser av rött till betydligt ljusare och det ser mycket trevligare ut, fast å andra sidan när de kommit upp innan advent blir det så ombonat och mysigt. Men dessutom är dagsljuset tillbaka, solen uppe över sex timmar, och vid klart väder är det gnistrande vackert med all den vita snön. Det känns skönt att den mörka nattsvarta perioden är över, hur det nu gick till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar