MORGONSTUND

...och inte guld i mund åtminstone vädermässigt, helmulet och ynka 1,3 minus som lägst under natten. 

Uppe med tuppen idag, Lila började väcka redan vid femtiden och det gick inte tala henne till rätta, hon bara skulle ha sin mat för att sedan kunna kura ihop sig och sova vidare. Själv fick jag en tidig frukost lyssnande på radions P2, tidiga mornar är det en lisa för själen. Nu ska jag som förberedelse till Vasaloppet ta tag i min något misshandlade blogg. Det blir ojämnt med inläggen men oftast tycker jag inte att jag har något att skriva om eller också har jag glömt de under mina promenader memorerade inläggen, tankar och reflexioner som kommit och gått. 

- Och Vasaloppsstarten är lika fascinerande varje år, liknar myrornas krig i verkligheten, alla tusentals människor som bara rinner iväg genom rutan - amazing!

För att nu ta det där med promenaderna, i förra inlägget nämnde jag att jag kommit igång och redan avverkat någon runda och jag har fortsatt, visserligen inte varje dag, det har ju återigen blivit en osannolik halka. Fast i måndags var väglaget det allra bästa jag kunde nöjt konstatera att jag tog mig runt på en tid fyra minuter kortare än veckan innan.Senare under dagen var det återigen träff med sorggruppen, som redan tappat en deltagare. Själv är jag fortfarande tveksam om värdet men det är väl heller inte fel att delta och samtala med andra.

På tisdagen var det promenadgruppsdags och då var halkan förfärlig men jag och kompisen Yvonne fegade inte utan drog iväg hela rundan och så snabbt vi överhuvud kunde, och jag kan försäkra att åsynen av kyrkan och tanken på den hägrande lunchen har aldrig varit mer välkommen. Jag var ordentligt trött!  Och inte vet jag om det berodde på att jag tömt mina resurser, men på onsdag var jag fortfarande trött, riktigt trött alltså, och efter jag ätit lunch föll jag till föga. Jag gick och la mig i sängen, drog täcket över huvudet - och somnade. Bortåt tre timmar senare, närmare bestämt kl 16.45, vaknade jag, återställd! Om någon undrar, jag kan bara försäkra att jag också natten efteråt sov gott. Men det hela var nog resultatet av ett visst övermod, tanken på Ikaros kändes inte så främmande! Förresten fann jag i ett tidningsuppslag med ordspråk från hela världen detta: Även den mäktigaste örn kommer ner till en trädtopp för att vila, och viss uppmuntran i följande: Där en örn inte kan fortsätta hittar en fluga fortfarande tio vägar! 

I fredags hade jag klipptid hos frissan tidigt på dagen och stannade mig kvar på stan ett par timmar extra bl a för bokrean och inköp av ett par handarbetsböcker jag sett ut. Det är ändå märkligt vilken uppsjö av sådana böcker det finns, används de som bilderböcker eller handarbetar folk verkligen i den utsträckningen? 







Erfarenheten från tidigare hantverksutställningar är den att försäljningen gick trögare och trögare för alla kategorier. Jag själv har ju alltid något objekt i händerna, antingen drabbar mina alster någon som present eller så har jag numer börjat planera att ägna mig åt sådant som 
det kan finnas behov av och skänka till olika hjälporganisationer. Tanken att det kan komma till användning känns bättre än att bara fylla byrålådorna. Försäljning är inte  my cup of tea, min bristande självkänsla hindrar mig.

Ett annat steg som jag tagit i veckan, och det är stort för mig åtminstone. Jag har lagat mat, och då menar jag verkligen lagat och inte bara hittat nåt i frysen att mikra eller annat enklast möjliga. Nåja lagat och lagat, inte alltför invecklat, började med en löksoppa som faktiskt är en liten favorit, ugnspannkaka med broccoli och getost och därefter en stark chili. Fjärde maträtten för veckan blev en enkel kycklinggryta igår. Lite knepigt är det att laga bara en portion, det måste bli fler åt gången som hamnar i frysen, mikrad mat går nog inte undvika. En av föresatserna när jag slutade jobba var att varje dag äta nylagad mat. Det var för mig vardagslyx, trött som jag var  att göra storkok för veckornas behov, matlådor och ha middagsmat färdig i frysen. Tvärt emot vad många tycker om att hacka, skära och förbereda grönsaker, rotfrukter och vad det än kan vara, så tycker jag att det är rena terapin, man får ju gratis "tanketid" eftersom handen med kniven går av sig själv!  

-------------------

Har gjort en liten paus och fått iväg 14377 optimistiska Vasaloppslöpare, det såg tjockt ut, för att klara vattnet som tränger in hade man smalat in en del  av spårområdet till endast 12 spår mot normalt 52, så den siste startande tog det lugnt eftersom han insåg att han ändå skulle få stå och vänta längre fram och ambitionen var att komma fram till Mora i sinom tid.

Jag gick på gympan bara en gång under veckan, hann faktiskt inte hem från stan i måndags, och som alltid är det väldigt skönt komma hem efter passet, och att alls ha kommit sig iväg. Den livslust jag börjat känna av håller i sig, det känns om om jag kunnat börja tänka lite framtid också om än omöjlig att föreställa sig. Vad är jag och hur är jag utan Börje vid min sida? Jag googlade lite på Kristina Lugn och fann bl a en strof som på ett ungefär var "jag saknar den jag var tillsammans med honom". Jag hoppas kunna behålla den känslan och inställningen jag hade då, den som kom från min innersta kärna.

Avslutar med ytterligare ett ordspråk som också är en knäpp på axeln: Små fåglar som sjunger för tidigt, råkar ut för kattens klor! Men .... idag ska jag gå på kaffekalas och doppa födelsedagstårta och det är riktig söndagsbonus!