VANKELMOD

Håller koll på mattes skriverier

Idag kan jag inte bestämma mig - om jag bara ska slappa eller göra en insats för att närma mig ordning i tillvaron. Har några dagar under veckan som gått försökt ta mig an alla packade flyttkartonger som jag fyllde med innehållet från vardags- och matrummet när målning och tapetsering av de båda rummen var aktuellt. Tyvärr sammanföll det med den stora katastrofen i mitt liv, det känns faktiskt inte som någon överdrift att skriva så. Det kändes ju som marken försvann under mina fötter och hela min kropp dränerades till sista droppen av kraft och energi. Förhoppningsvis är min känsla nu också riktig, tycker att jag återhämtat mig så pass mycket att jag känner en viss initiativförmåga och kan dessutom tänka framåt en smula, dock samtidigt som jag inser att det finns rätt så mycket att ta tag i, men om jag bara kan planera och prioritera tror jag faktiskt också att allt ordnar sig till slut. Men idag otrivs jag på jobbet! Jag har packat upp och tömt hela tolv kartonger och nu står allt framme på bord och golv. Vad skall jag sortera bort?  Det är svårt, det finns minnen med tingen det är just det som är det svåra. Slänger jag också minnet tillsammans med den kasserade prylen? Ett minne som är skönt att fortfarande ha, och har jag möjligen för bråttom, är det månne så att jag ska invänta tidens läkande kraft? Och hur gör jag med alla mina böcker som följt mig under hela livet, jag har ju inte plats för mer än ett fåtal. 

Jag kan alltså faktiskt med glädje konstatera att jag orkar med tillvaron mycket bättre, faktiskt med "mer än en sak om dagen" utan att tuppa av i soffan efter middagen och håller mig vaken på kvällarna numer. Sover bra på nätterna, emellanåt med drömmar också. Fast inatt gick det lite snett. Drömde att jag pulsade fram i snön längs en sluttning, tyckte att något rörde sig under snön, råttor trodde jag och drämde i drömmen till det jag såg. Tyckte jag kände något framför mig som också rörde på sig och det blev väldigt obehagligt så jag smällde till.

Matte störde mig i natt

Det var bara det att jag råkade träffa katten som låg i sängen och hon stack fort iväg, helt oförstående!

Bilen är  provstartad efter sitt långa stillestånd och allt funkade bara bra. Nu står den nytvättad och fin och väntar på en provtur, hur nu det ska kännas. Mitt uppehåll i bilkörningen har ju också varat länge, länge, hoppas de gamla takterna går väcka till liv igen. Spännande blir det - och gruvsamt till att börja med, men jag ser fram emot en tur ner till stugan så småningom när väglaget är tillräckligt gott.

Den stora händelsen igår var när jag fick träffa lille Zigge. Han var sååå otroligt fin, ett vackert barn, bara elva dagar och jag förundras alltid över hur litet och hjälplöst ett människobarn är.

Några små presenter till Zigge

Bläckfisk till Zigge....

...och en Cup-cake  mössa till storasyster

Tänk att dessa  mjuka och fina små fingrar ska komma att bli stora starka arbetshänder, ofattbart och ett under. Den omvända tanken är också en smula ofattbar när man ser en del potentater som i sin maktfullkomlighet tycks äga världen, försöker sätta skräck i omgivningen eller bara seglar omkring uppe på sina bluffmoln. Alla har vi varit små men hur blir vi som stora vuxna, mycket händer under vägen och hur möter vi det och åt vilket håll utvecklas vi? Det är också ett mysterium.

Nu tror jag faktiskt att min återstående dagsaktivitet blir att fälla ihop alla kartonger för vidare transport upp på vinden och sen göra middag. Det blir idag lax med saffrans- och kokossås, potatis stekt med sesamfrö och persilja och det bör väl duga. Lunchen bestod av soppa på broccoli, kidneybönor och ost plus grovt finskt bröd. så ni ser, jag lagar riktig mat, dock inte alla dagar eftersom det minsta mängd jag gör är två portioner men grytor mm blir dubbelt upp och räcker någon vecka. Det gäller att hålla efter frysen så att inte för mycket stannar kvar där!