VÅR I ANTÅGANDE

.....och var har vintern tagit vägen? Senaste natten har det inte varit kallare än 4-5 plusgrader och större och större fläckar gräsmatta blir synliga.

Påskliljorna spirar 

  

Däremot är det på andra ställen på tomten långt till vår. En av mina FB-vänner skrev om knoppande rabarber och därav syns intet här. Under den här snön döljer sig faktiskt ett rabarberstånd som tar lite mer tid på sig










 I lördags när jag gjorde en liten stadstur kunde jag gå på helt snöfria gator och förresten fanns inte mycket synlig snö heller. Det kändes vår i luften, och det var vårvindar så friska att det var svårt hålla balansen. Uppmuntrad av det sköna vädret beslutade jag att ta en långpromenad hem. Nu är det bara så att vårt bostadsområde ligger norr om själva stadskärnan och på betydligt högre höjd och det kan synas som vi bor i en annan klimatzon. Ju högre upp jag kom desto mer snö. För att slippa blåsten - trodde jag - tog jag en genväg över kyrkogården, men kan man tala om felval så nog blev det följden. Det var inte bara snön utan alla gångvägar var is och halka och under snön vid sidan  fanns vatten. Så småningom närmade jag mig sköna hemmet men jag hoppas att ingen såg mig sista biten på trottoaren som förutom att luta åt två håll var täckt av blankis och jag hasade mig fram närmast de häckar som fanns och tog stöd för att hålla mig kvar på fötterna. Lättad hojtade jag ÄNTLIGEN när jag kom in på garageuppfarten som lyckligtvis är isfri. 

Tidigare under veckan har jag ett par dagar haft en del praktiska saker att ta itu med, saker som rört Börjes bortgång och måste ordnas. Det är i och för sig oundvikligt och kan kännas befriande när det är gjort fastän jättejobbigt och jag känner mig nästan helt kraftlös efteråt samtidigt som jag också tagit ännu ett steg. 

Det som verkligen har stärkt mig är att jag har kunnat hålla mig till min bestämda matsedel för veckan. När jag skulle veckohandla hände det som man brukar raljera över ibland, jag säger bara minneslappen! Jag hade skrivit en sådan och när jag skulle stoppa den i min handväska upptäckte jag min mobil som låg bredvid, kollade den, fann den nästan urladdad och satte den på laddning. Gjorde mig så i ordning och gick iväg till MAXI, väl där skulle jag ta upp min minneslapp ur väskan. Borta, fanns inte där! Det var bara att gå köprundan och plocka ur minnet det som skulle handlas och hoppas att jag inte glömde något väsentligt. Rena minnestestet alltså. Väl hemma kunde jag konstatera att förutom att minneslappen låg kvar på skrivbordet, fattades det en burk bambuskott, som jag visserligen stått och hållit i utan att lägga i korgen och det var bara den färska ingefäran jag totalt glömt bort. Nåväl det kändes tillfredsställande  och det som inte fanns med hem kunde jag ju köpa senare eftersom det var till lördagens middag det skulle användas. Den dagen  gick jag återigen till MAXI för att komplettera och hade skrivit en ny minneslapp. När jag plockade upp den, trodde jag, var det inte rätt lapp utan den tidigare kvarglömda! Tablå!  Lite galen kände jag mig men skrattade ändå mest åt eländet. Vad har en minneslapp att göra i mitt liv,  egentligen?!!

Vad jag åt under veckan efter fettisdagens frosseri kan väl också nämnas, jag kan ju också se att en veckas matlagning räcker åtminstone för två veckor fram i tiden med tanke på antalet portioner jag lagar. Det blev ett par dagar med Clam Chowder (musselsoppa), pastagratäng  och mikrad tidigare lagad mat. Lördagens middag Indonesisk köttgryta och på söndag var det bekvämt med lite tjälknöl från frysen och färdigköpt potatissallad. För den kommande veckan behövdes väldigt lite handling - utan minneslapp - och desto mer  från frysen, så det blir en enkel match.

Idag har jag med god hjälp gjort en första genomgång - inventering av utrustningen i snickarboa. Vi kunde bara konstatera, förutom allt som fanns där, vilken utomordetligt klurig och uppfinningsrik person som härskat där. Skillnaden mellan yrke och hobby var nog hårfin, han var till minst etthundra procent konstruktör som ofta hade geniala lösningar på praktiska problem. På eftermiddagen är ett nytt möte med sorggruppen och jag anar att  jag kommer att känna av dagens övningar på ett och annat sätt.