Försiktigt optimistisk redan vid dagens början och jag får bara hoppas att känslan växer i kapp med att dagen går.
För, som jag antog skulle måndagens TVÅ aktiviteter kräva stor del av mig, men att det nästan skulle ta kål på mig kunde jag inte ana. En fördubbling av dagsprogrammet är mer än vad en pensionär i allmänhet utsätter sig för, i synnerhet inte jag själv i nuvarande situation. Idag fem månader sen min Börje somnade in, jag kan inte förstå att det hände och det är omöjligt att acceptera. Efter träffen med sorggruppen, när jag satt på bussen hem kände jag hur urlakad jag var, riktigt illamående, och tänkte när jag klev av bussen på hemmahållplatsen, att jag orkar inte gå de få stegen hem.
Det blev så att säga en lugn kväll och jag avstod utan ånger från gympan. I går morse hade jag fortfarande inte vilat tillbaka mina krafter men promenadgruppen är inte något man skippar i första hand, så jag gick iväg, men nog blev det både en kortare och en lugnare runda än vanligt. Eftermiddagen höll jag mig stilla, stilla och vilade men det var först sent på kvällen jag kände mig någorlunda återställd och har sovit gott. Idag känner jag mig något mer balanserad.
Jag skyndar mig att skriva några rader nu eftersom det är mitt avsked till min gamla dator. Den har trilskats med mig från och till under en längre tid, eller är det kanske jag själv som misshandlat den. I vilket fall så gick jag till min datahandlare i lördags och bestämde mig för ett nytt paket och nu på förmiddagen får jag nyheterna inmonterade och förhoppningsvis ställer jag inte till någon oreda genast. Däremot har jag insett att jag nog har en hel del städjobb bland allt innehåll men det kan ju bli riktigt roligt också. En hel del är ju dessutom avslutat kapitel. Som lite smågodis följer en padda med !!
Eftermiddagen kommer jag nog att ägna mig åt att bekanta mig med den nye, det är ju naturligtvis nytt operativsystem att utforska. Stackars mig. Men det var värre förr, åtminstone när vi för 16-17 år sen skaffade första datorn och utan erfarenhet alls skulle börja trycka på knapparna. Det blev datakurser för att nöjaktigt lära sig hanteringen men frågan är väl om det inte är på tiden att bygga på kunskapen lite mer, den är alldeles för minimal upplever jag. Framtidsprojekt göder livsgnistan.
Med tack till den gamle avslutar jag den här harangen, inlägget är mitt etthundraförsta. Nästa gång jag skriver är det via en ny fräsch kanal, skillnaden märker jag nog bara själv och det känns dessutom spännande. (Data)Framtiden är här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar