Jag vill på intet sätt förringa all den medkänsla och omtanke mina vänner visat mig och som verkligen burit mig "över mörka vatten", men det som är nytt nu är förmågan att just känna glädje. Och så har jag börjat göra planer, risken är väl att nu vill jag göra "allt" på en gång, men orken och förhoppningsvis förnuftet begränsar kanske. Nu gäller samtidigt eftertanke och organisation, en sak i taget som slutförs brukar vara en effektiv inställning. Får väl se hur det blir med den saken, hoppas på det bästa går ju alltid.
Vad var det då som gjorde den gångna veckan så positiv? Ja, för det första avslutade jag uppackningen av innehållet i flyttkartongerna. Ett litet aber var att när sista kartongen packats upp, upptäckte jag ytterligare några som fanns ute i snickarboa, men då beslöt jag att de får stå kvar där, troligen hamnar det mesta bland det som inte ändå ska vara kvar och det kan jag ta hand om senare. Jag har fortfarande lite finlir att göra i vardagsrummet och troligen måste en Billyhylla införskaffas från IKEA för att jag ska få till det som jag vill.
Tisdagspromenaden gick ner till stan för lunch på Verandan, men nog tror jag att det är så, att där måste det nog läggas på ett par extra kol på lunchmenyn, för att behålla nöjda lunchgäster. Maten borde i alla fall kunna vara varm vid lunchens början. Skärpning alltså! Sen hade jag inbokat ett besök hos tandläkaren, en gammal plomb hade ramlat ur. Det var dessutom mitt näst sista besöket (ska bara dit för lite putsning) hos min gamle tandläkare som går i pension nu. Jag som bara haft två, förbrukat två, ordinarie tandläkare hittills under livet, tänkte att jag vill inte byta en gång till utan slutar helt enkelt gå till tandläkaren, men han försäkrade att han med omsorg valt sin efterträdare! Nåja, jag får väl ta reda på hur gammal den nye är, jag menar försäkra mig om att han kan komma att överleva mig, åtminstone inte han också gå i pension innan jag lägger av. När min förre tandläkare talade om att han skulle sluta begärde jag omedelbart att han skulle sätta upp en tid för att dra ut alla mina tänder, vilket inte beviljades. Han försäkrade att han valt sin efterträdare med omsorg om sina patienter. Eftersom det verkligen stämde den gången får jag väl tro att min nuvarande har samma goda omdöme. Varför allt detta? Jo, det är med största obehag jag går till tandläkaren, helt utan anledning egentligen, och har också hela livet sett till att jag regelbundet kallats till besök och får se till att det blir så i fortsättningen också. Tänderna är ju en viktig del av kroppen, fast det ur hälso-och vårdsynpunkt på hög nivå inte anses så. Att dessutom statusen på gaddarna är perfekt försämrar ju inte läget.
Onsdagen var vad jag skulle kalla en transportdag, veckohandling som jag var för trött att göra på tisdagen men med en euforisk! kväll. Och de ska jag säga som inte är någon sportidiot men absolut SAIK-fan och patriot, vill bara att de ska leva upp till epitetet "Bästa Laget". Matchen gav full valuta, att fortsättningen också går vägen är bara att önska.
 |
| Guld gäller |
Veckans höjdpunkt för min del var torsdagen, efter morgonens promenad blev det lunch med min allra bästa vän Margareta på Nygatan 57, satt skönt i solen på deras inglasade servering och vi hade en trevlig och uppmuntrande stund tillsammans, gick därefter till kursen jag går och sen på kvällen till gympapasset. Kände mig så tillfreds med livet när jag kröp upp i soffhörnet och slappt avslutade dagen framför TVn.
Min väninna i gågruppen, Kerstin, går varje morgon ut med sina hundar och kom för nån vecka sen med förslaget att jag skulle hänga på deras promenader och det var ett lyckokast. Det är så mycket lättare att komma sig iväg när någon väntar och för mig är det perfekt att få gå ut tidigt på morgonen. I fredags gick vi typ längre och inte vet jag om det var min oträning eller det delvis något isiga och ojämna väglaget som ställde till det, men ena knäet protesterar lite nu. Kan kanske vara inflammation i någon mjukdel, efter att ha känt av det under natten så har jag med två Alvedon lagt in moteld idag, så det går väl över då! Men lite motgång får jag tåla efter att under så lång tid misskött min vardagsmotion och att det ska bli bättre med den saken nu framöver, lovar jag.
Idag blir det inte heller någon promenad, stod över igår, och tar det lilla lugna. Umgås med allvarliga planer på att sätta mig i bilen och åtminstone backa ut ur garaget, dessutom har jag pluggat lite i instruktionsboken så jag på ett ungefär ska känna till knapparnas funktioner, ställa in sätet och förbereda mig för fortsättningen. En anledning till att jag är så obekant med bilen är att vi skaffade den under senvåren i fjol och jag hann inte, eller sköt upp, att lära mig det nya tills det obönhörligen var för sent och sen har den stått helt orörd i garaget ända till i lördags. Förstår inte, eller jag vet varför, jag gruvar mig så in i nordens för det första steget. Jag har ju faktiskt kört bil en hel del och under lång tid men nu känns allt som bortblåst samtidigt som jag blir lite 4-års egensinnig, kan själv alltså. Jag har ju inte heller många steg till tryggheten själv, Johan, mitt dilemma är att be om hjälp, ska det verkligen vara så svårt?!
Ska förresten på eftermiddagen gå över dit på födelsedagsuppvaktning så det blir en skön och trevlig dag det här också. Blev dessutom just bortbjuden på middag - älgköttsoppa! Undrar just om det blir nå't backa av idag (av bilen alltså), men dagar finns det gott om!
Ett litet ess finns i rockärmen, dvs planerna för Påsken, som jag dock inte ska prata mer om förrän det blir av. Livsglädjen knackar på min dörr nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar