TIDLÖSHET

Inte har jag somnat på mitt moln även om man skulle kunna tro det, så länge som jag dröjt med att skriva nåt, men har nu tagit ett stadigt grepp om den imaginära kragen för att tota ihop lite splittrade tankar.  

Dagen idag började alldeles för tidigt, många gånger när jag vaknar tittar jag bara lite slött på arbandsuret - och misstar mig på tiden!  Det var precis vad som hände idag, jag kände mig utsövd !! solen sken, noterade att marken var vit av frost och fåglarna kvittrade, skrek och väsnades i högan sky, så det var väl inget fel att också stiga upp, tänkte jag. Startade kaffebryggaren och gjorde i ordning frukosten som jag idag gjorde lite mer söndagsmorgonomsorgsfull, kiwi och sharon med lite honung i filmjölken, rostad frölimpa med böcklingpastej överströdd med isbergssallad plus ett litet glas tomatjuice och naturligtvis en mugg kaffe. Bläddrade lite förstrött i några handarbetsböcker och kände mig belåten med tillvaron. Efter ett tag kom sambon upp och jag blev varse om den sk realtiden och det var betydligt tidigare på morgonen än vad jag trodde. Och om inte om varit, skulle jag väl blivit medveten om det tidigare men jag hade denna fridfulla morgon inte ens satt på radion av hänsyn till den sovande sambon!!

Efter det uppvaknandet kände jag, hur sömnig jag fortfarande var och framför allt hur onödigt tidigt det var, så jag svarade på sängens lockrop och drog mig tillbaka. Jag kunde väl åtminstone läsa några sidor till i den pågående boken, tänkte jag. Ganska snart fick jag sällskap, Lila kom och kröp ner fort, fort, la sig tätt intill mig, välmående och spinnande. Eftersom katter tydligen känner av det starkaste energifältet la hon sig naturligtvis mellan mig och boken. Mina armar räckte nästan inte till och lite knepigt blev bladvändandet, ville ju inte störa den lilla sötnosen heller. Hon tycktes somna men jag såg nog det lilla blänket i den smala ögonspringan, hon höll noga på mig men efter ett tag rullade hon ihop sig och till slut lämnade jag fru Parres självransakande samtal med sig själv  i Elsie Johanssons bok Sin ensamma kropp.

En andra uppstigning i betydligt mänskligare tid, dock utan någon ny frukost, kollade av facebook och de grupper jag är med i, mest om olika slags handarbeten. Det tycks som en del grupper befolkas av samma personer, åtminstone de aktivaste, och i andra verkar det vara mindre handarbete mer rena "prat"-grupper, så så småningom blir det väl att ransonera tillhörigheten. En lång och välgörande stund i badkaret gjorde till slut min dag rätt behaglig och så hamnade jag vid tangentbordet.

Att vi ändå har fått vår till slut märkte jag alldeles nyss då jag hörde obekanta röster utanför fönstret där jag sitter. Det visade sig vara folk från trädgårdsföreningen som kom för den regelbundna beskärningen av vårt enda äppelträd. Tidigare har de kommit varje år men fr o m förra året blir det vart annat år och vårt träd har verkligen ränt iväg på dessa två år så det blir gott om kvistar att ta in och sätta i vatten. Kanske kommer även vackra äppelblommor att njuta av.

Köksrenoveringen, som är klar så när som på en mindre detalj, tänker jag inte orda om särskilt mycket denna dag. Tapeterna, som det verkligen lönade sig att vänta på, blev till vår fulla belåtenhet, nu återstår att göra i ordning möbleringen och sparsamt pynt. Den gamla TV-soffan duger absolut inte längre, en ny är beställd och vi ska väl kunna ha den på plats någon gång efter pingst, sen får resten av renovering och efterföljande ommöblering vänta till sensommar/tidig höst.




Såja, nu har trädbeskärningen avslutats, nu ser inte äppelträdet längre ut som en buske utan har fått en öppen och bättre form och massor av kvistar ligger på marken. Nu är bara att hoppas på fin blomning, aktiva insekter och vackra äpplen. Kanske också bestämma sig för att kartgallra, som aldrig tidigare blivit av eftersom det känns "ohullt" att plocka bort blivande frukter.

PÅ GÅNG IGEN

Innan jag tar de sista stegen fram till sovrummet och sängen måste jag  bara skriva några rader. Det blev en skapligt bra dag efter en sen morgon. Vaknade en kvart över sju av att Lila kom  och jamandes undrade varför jag låg kvar!  Husse var ju redan uppstigen ville hon väl också ha sagt - jamat. Vacklade upp och där satt han, i TV-soffan fullt påklädd och med kaffemuggen i högsta hugg. Inte är det så ofta detta händer. Nåväl, efter ett par timmar och efter inmundigad frukost  och tidningsläsning var jag klar för promenaden. Det blev den vanliga rundan bort till ridhuset och hem igen, en vandring som i normala fall tar 50-60 minuter, idag dock lite längre, träffade  bekanta att prata med.

Efter uppfräschning och klädbyte var det faktiskt dags  att laga lunch, idag risotto med skinka och kapris och sen fixa veckans matsedel med handlarlista, som jag villa ha klar innan nästa aktivitet, gruppträning på gymmet. Sambon går som regel på vattengympa på måndagarna och eftersom vi båda följaktligen ska iväg till badhuset har vi försökt följas dit. Det är bara det att han ska vara där 13.45 och mitt pass börjar 14.30 och när han slutar  sitt pass, har jag bara hunnit med halva mitt program och det känns inte bra att avbryta så långt i förväg. Idag kom jag på idén att han och hans kompis skulle åka iväg själva och jag skulle promenera ner till badhuset. Den promenaden tog 40 min. Idag hade vi en tillfällig instruktör som avslutade med intervallträning och efter det kändes det att man jobbat bra.  Ringde efter sambon som kom och hämtade mig. 

Återstod bara att veckohandla och just nu tar det sin rundliga tid. Vårt MAXI bygger om och jag tror att de vänder upp och ner på hela butiken, möblerar om helt och hållet och det är inte lätt att hitta varorna nu, man ska kryssa mellan nya ouppackade diskar och skåp, hantverkare som drar runt olika maskiner, tillfälliga diskar för div varor och jag vet inte vad. På den nya mejeriavdelningen som blivit flerdubbelt större än tidigare frågade jag en personal om han hade sett nån förvirrad människa (och då tänkte jag inte på chefen Åke). Det ser jag hela tiden, och det är jag själv också, påstod han. Men personalen gör ett jättejobb och är ändå lika glada och tillmötesgående. Stor matmarknad med fantastisk personal som skapar en trivsam stämning, det är inte illa. 

Senare under kvällen frågade sambon om jag inte var trött efter mitt hålligång under dagen och faktiskt var jag inte och är jag inte det heller. Alltså var det en sån här dag jag behövde, göra ett ordentligt arbetspass så kroppen kom igång. Det är underbart att kunna klara av det, må bra och att ingenting heller  hindrar mig från lite extra ansträngning. En livets gåva som jag gläds över och samtidigt känner ansvar att förvalta.

NYINFLYTTAD TILL PÅSK

Fast för tillfället nypromenerad, svettig, har gått varm så att säga, och inte för att jag rusat fram. Hellre därför att isig asfalt som börjat fuktas av solen är förrädisk och det är absolut omöjligt förstå att den finns där. Stavarna funkar egentligen som varningssignal eftersom de inte fäster utan glider väldigt lätt iväg och själv går jag på helspänn och kryssar fram och tillbaka för att hitta isfria, bara fläckar. Apropå gångstavar så är de fortfarande en säker källa till kommentarer från mötande vandrare, idag undslapp sig den ständige humoristen som jag ofta möter, att det skönt när man slipper skidorna. Hahaha!

Det har blivit väldigt sporadiskt med promenerandet under mars månad men under påsken försökte jag återupprätta vanan. På annandagen var jag ute ganska tidigt och mötte få vandrare. På håll upptäckte jag någon som krupit ihop intill plogkanten och eftersom han hade en kamera i handen, kundejag inte låta bli fråga vad det var han fotade. Han uppmärksammade mig på vilka fantastiska iskristaller och underliga motiv som bildades i drivorna  när det töar. Han visade på snöklumpen han fotade och visst kunde jag helt klart se vargansiktet som bildats där. Imponerande och vackert! 

Men det fanns mer att upptäcka och fundera över under promenaden. Det var en otroligt skön morgon, nästan helt vindstilla och överraskande tyst. Vägen jag gick går genom en skogsdunge och plötsligt hörde jag fågelkvitter som kom igång, men vad var budskapet? Kyvisskyvisskyvisskyvisskyviss! Försök säga det fort så förstår du vad det var jag hörde! Man kan ju också fundera hur natten varit eftersom när den här fågeln tystnat kom en spädare stämma som svarade: pisspisspisspiss. Man har inte roligare än man gör sig.

Före .........

...och efter

Före.....

...och efter

Inflyttningen, ja den startade fredag före påskveckan, och ett i mina ögon oändligt antal flyttkartonger skulle packas upp. Sen gällde det att räkna ut en någorlunda logisk ordning i 
de nya skåpen. Det lyckades ganska bra, men ett lite problem är de gamla vanorna som sitter långt bak i skallen. Nu finns bestickslådorna mitt emot den tidigare placeringen och där kylskåpet tidigare stod sitter ugn och micro. Jag krafsar på ugnen ideligen när kylskåpet ska öppnas och bommar besticken, undrar just hur länge det sitter kvar. Det påstås ju att det tar 21 dagar att bryta en vana, får väl se om det håller. Men jag är så belåten och glad över det nya köket, det funkar så bra, och med ett flitigt läsande av produktbeskrivningarna så klarar jag av allt,  nåja nästan, det nya  Testade genast ugnen genom att baka sockerkaka och den blev så vacker - och god - som aldrig förr. Lycka! Jag ser också till att laga sån mat att jag får testa olika funktioner, nästa ugnstest blir att baka bullar, vilket grannen påstod vara omöjligt! Tror inte på det.

Fast allt är inte bara lycka. Vi väntar fortfarande på tapetseringen. De beställda tapeterna var restade till v 12 men det flyttades fram till v 16. Bara att vänta, ändra tapetval blev alldeles omöjligt, för mig fanns bara denna enda tapet. Mitt lidandes historia kanske jag tar en annan gång, men det en riktig pärs. I ren desperation skruvade vi upp gardinstänger på skärtorsdagen och satte upp gardiner för att få lite mer ombonat. De gamla tapeterna finns ju kvar med vita spackelränder som extra bonus.

Sen när jag trodde mig ha packat upp alla kartonger upptäckte jag två till. Där ligger nog det som var kvar när jag trodde mig packat ner allt och frågan är väl om det inte vore bästa frakta de kartongerna till Myrorna på en gång. Jag vet ändå inte var jag får plats för mer.

För övrigt så genomlider vi just nu semifinalspel i hockeyn och jag, som inte kan skryta med att vara  någon fanatisk åskådare vill nog ändå veta hur det går varje gång. Och SAIK gör det bra, men det ÄR alldeles för spännande, en vinst till och det blir finalspel. Och nu i år måste det bli GULD.

Bara Guld Gäller!

HELG

Det är faktiskt riktigt skönt att få ett par "lediga dagar" mitt i stöket, det går inte ta för sig något  det är bara att koppla av från allt. Veckan som gick avslutades med en intensiv torsdag och tämligen lugn fredag.






Elektrikern gjorde en heldag här under torsdagen, det är faktiskt ofattbart att det behövs så mycket ledningsdragning och till slut tänkte jag att här kommer väggarna troligen att falla samman så mycket hål som han borrade, rena bivaxkakan alltså. 

Ljussättning är  nog delvis en trend och vi har ändå inte satt några spottar i taket, Det blir roligt tända och se resultatet! 






Under torsdagen kom dessutom köksleveransen så nu är garaget fullt av väldoftande (nytt trä doftar gott), stora paket, fattar inte hur allt detta ska få plats och jag kan knappt stilla mig tills monteringen börjar i morgon. 
.

Om tapeterna har inget nytt hörts, målaren har spacklat och putsat klart nu, så det är bara att vänta på hans fortsättning



Gårdagen bjöd på ett gnistrande skönt vinterväder, soluppgången var helt fantastisk och jag gick ut på en härlig promenad, det har ju blivit lite si och så med mina promenader nu, men det blir bättre sen, tror jag! Som med allt annat runt omkring just nu. I går morse skulle vi äta risgrynsgröt till frukost, mickrad alltså, men det höll på att gå om intet. Tomtegröt utan kanel går ju absolut inte, men var höll den hus? Burken var tom men jag visste att det fanns påsar i reserv, problemet var bara ; Var? Hade ju försökt packa systematiskt skåp för skåp, det behövdes dock tre försök att gräva i den låda där extrakryddorna borde finnas ... och fanns....och frukosten var räddad! 

Som om inte allt annat är tillräckligt, så trasslar det med den stickning jag just satt igång med. Mönstret är ett gammalt tidningsurklipp, säkert en 50 år, och jag fick det inte att stämma med bilden. Efter ett par (minst) upprepningar, försökte jag sticka en provlapp och det visade sig att ett varv saknades så det blev ännu en upprepning och omstart, så nu blir det ungefär som bilden. Hoppas bara att inte garnet skadats så det syns och sen så blir det nog att vara uppmärksam på fortsättningen också, men envis som jag är så ger jag inte upp, utan det ska gå genomföra. 

Något annat som jag kom att tänka på är att det kontrollbehov som man (jag) har delvis  måste släppas i detta kaos, det är bara att ta allt som det kommer och hantera det i samma ögonblick, för att det ska bli någorlunda uthärdligt. Det är väl i sanningens namn inte någon större fara för oss det här heller, men relaterat till vår stilla pensionärstillvaro är det tämligen upp och ner. Jag kom också att tänka på uttrycket: Kaos är granne med Gud. Anammar man tanken, att Gud är det goda inom oss och drar konsekvensen att ett kaos=påfrestning,  kanske gör att vi närmar oss vårt innersta väsen, och är ett steg på vägen till djupare självkännedom, följaktligen i stället ska välkomna tillfälliga kaos.. Tankar som kommer och går!





En som synbarligen inte problematiserar tillvaron är katten, hon håller sina mattider, sover på sina bestämda platser och håller sina övriga inpräglade rutiner, tom leker mer än vanligt och gör formidabla Burmarusningar genom hela huset, ljudet av ett helt hästkavalleri är bara en susning i jämförelse med hennes galopp. Hon njuter också av solfläckarna var än de finns. Enda problemet är tydligen att hon inte ännu klurat ut hur hon ska ta sig upp på kylskåpet, den tidigare vägen finns inte mer!

Eller vädjar hon om hjälp?

TYST IOCH TOMT

 Just nu är det  tyst och stilla, ingen hantverkare är här, rivningssoporna är bortforslade och det ser faktiskt riktigt bortstädat ut men tomt. Endast spisen och kylskåpet finns i köket, det greppet släpper jag inte. I går afton kom elektrikern förbi och  gjorde en grovplanering,  kanske han dyker upp igen senare under dagen.

Den här dagen känns väldigt värdefull och vilsam, jag känner att det är ett välgörande avbrott. Jag blir nämligen så otroligt trött när det är folk här som jobbar, jag tror mig inte om att slappa själv heller då utan är på tå hela tiden. Sambon har också varit riktigt aktiv. Han har placerat stora delar av den gamla inredningen i snickarboa och garaget som fått sig en styling och av rena farten byttes ett skåp i tvättstugan också. Det blev riktigt bra och det är nu fyllt med diverse tvättmedel mm. Så småningom ska jag pynta där, klä om några korgar, sy förhängen osv.


 Eftersom det är några dagar sen jag skrev senast, ska jag göra en kortfattad återblick Helgen som gick tillbringades i stillhet kan man väl lämpligast säga. Dvs utom  när jag sprungit runt och letat kartonger, letat i kartonger och till slut funnit det jag nödvändigtvis måste ha. Även om jag verkligen försöker begränsa alla göromål till ett minimum så tar allt mycken tid och många steg blir det. 

Målaren som var här i fredags spacklade väggarna och målade hela taket ett första varv och i måndags slipade han spacklingen och taket fick en andra strykning, vitt och fint blev det. Och sen är det dags för den efterlängtade tapetseringen, efterlängtad eftersom det blir så spännande se hur tapetvalet tar sig ut. I går tisdag var det under ett par timmar ett nästan olidligt oväsen här då det gamla kaklet togs ner. Lila blev helt förstörd av bullret och sprang iväg med fälld svans när hon fick syn på mig. Och själv tog jag chansen att fly genom att gå iväg till promenadgruppens lunch (jag skippade promenaden), det var en stunds trevligt avbrott.


Jag håller mig undan så gott det går, ser i huvudsak bara till att ordna med fika när det är dags för paus, men det tycks vara tillräcklig sysselsättning för mig. I lördags kände jag mig helt utslagen och tog efter lunch en välbehövlig sovstund på ett par timmar. Inte för att  man behövde hålla sig vaken under kvällen särskilt mycket varken till mellon eller Skavlan.

 T o m söndagens Vasalopp var mer spännande, fastän där är det väl egentligen bara starten och slutspurten som är sevärt men jag hade bänkat mig ordentligt och stickade sockarna klart. Nu återstår bara de eländiga arbetet att fästa  trådarna. 





  

Söndagen var också väl lämpad att läsa slutet på en av julklappsböckerna, En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, 684 pocketsidor! Den handlar om Biafrakriget 1967-70, både upprinnelsen och slutet. Det är ju nästan bortglömd historia nu, det man fortfarande kommer ihåg är Biafabarnen, hårt avmagrade med uppsvällda magar. Enl boken saknades ca en miljon människor vid krigsslutet, då  republiken Biafra upphörde efter endast tre års självständighet. Genom författarens sätt att skriva känns det som man kommer väldigt nära både människor och miljö,  och en alltigenom tragisk historia fängslar. En ny bok, Jan Guillous Dandy, väntade på nattduksbordet och jag vände några blad i den också. 

Under kvällen började jag dessutom på en ny stickning så det var på det hela en bra söndag då jag dessutom skottade snö. Det var så lite, bara framför bron och runt kanterna, vår traktorängel var här redan vid sjutiden på morgonen och rensade garageuppfarten. Det är lycka om något och guld värt




Har just gjort ett litet avbrott, målaren kom med spackelspaden i högsta hugg och drog några drag över en vägg, men han hade dessvärre också ett mindre bra besked. Tapeterna restnoterade till v 12 och jag som var så glad över att vi låg så bra till med planeringen och dessutom - jag längtar ju så otroooligt att få se resultatet om än med ett litet uns ångest;  tänk om det inte känns lika rätt som jag föreställer mig.

Längtan heter min arvedel
Erik Axel Karlfeldt 

Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar.

- - - - - - - -

Klinga, du klagande strängaspel,
sällskap i drömmande salar!
Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens salar.

1

RAPPORT TVÅ........

.....eller hela havet stormar, för nu kan det väl inte gå ställa till med ännu mer oreda. 

Tulpanerna står för trivseln just nu

Målningen är påbörjad, alla möbler som inte burits undan står mitt på golvet, tapetskarvar och skråmor är spacklade och just nu har målaren börjat med taket. Och förresten det måste ju också innebära att det är vägen tillbaka till en ordnad tillvaro som nu startat. 

Skönt, skönt men inom mig bor en liten orosunge. Hur ska det gå återställa ordningen, och inte bara det; det blir till viss del en nyordning som man ska lära sig att hitta i. Lila verkar också lite förvirrad, inte ens hennes matfat har fått behålla sin plats, det är ständigt nya ställen. 

Jag flyr, här går det inte vara

Soffan verkar bättre...........

.....................här har jag full koll

Fast  mitt focus ligger på det färdigställda köket med allt på plats, det är väl egentligen detsamma som en klar målbild.  Trösten finns i Karin Boijes rader:

Den mätta dagen , den är aldrig störst

Den bästa dagen är den av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen som är mödan värd

                           
                    

Hitills har planering och hantverkarhjälp fungerat helt perfekt med ett litet undantag, elektrikern. Vi kontaktade vår favoritelektriker i tidigt skede och fick klartecken, han ville bara få ta sig en titt när allt det gamla var nedmonterat för att planera sitt arbete. Så häromdagen när det var klart kontaktade vi honom, och får beskedet att han är helt utslagen pga ryggbesvär, diskbråck. Men eftersom han lovat hjälpa oss ordnade han så att en kollega kommer, det är underbart när men har att göra med ansvarskännande, rejäla människor, vilket jag också sa till honom, elektriker Number one, oslagbar!  

Det  senaste på belysningsfronten!

När målningen för dagen avslutades var taket skinande vitt. Helgen får tillbringas i ett hem som befinner sig i kaos, men TVn fungerar och soffan likaså, det kommer nog inte att gå någon stor nöd på oss.

Middagen idag blir vokade räkor i honungssky och äggnudlar, låter väl lyxigt och hyfsat gott, eller hur. Hoppas bara jag hittar det jag behöver, men annars gäller liksom tidigare att man tager vad man haver.

RAPPORT....

...från en byggarbetsplats. 

..och varifrån kommer strömmen?

Nu är rouletten igång, nu snurrar  det mer än vanligt, och nu gäller det verkligen att kreativiteten aktiveras, det gäller nya lösningar för diverse kökssysslor och om än tillfälliga så blir det spännande utmaningar. Micron har fått fin plats  i tvättstugan på tvättbänken men kafebryggaren borde jag nog ha i band för att hitta den, eftersom placeringarna ändras hela tiden och ha den  stående på golvet är faktiskt inte riktigt bekvämt. Egentligen borde jag kanske ha packat en campingväska med det nödvändigaste eftersom det alltid funkar jättebra när man åker iväg på några dagars utflykt, sen kunde man ju ha intalat sig själv att campingen ligger i vadagsrummet. 


Hmm, vilken idé, att jag inte kom på den tidigare. Spisen ska jag försöka få behålla, behöver nog koka nån panna potatis och ris emellanåt, för övrigt blir det micrad mat. Jag har fyllt frysen med älgköttsoppa, kålsoppa, ugnskotletter, pastagratäng, köttbullar, pannbiff, pannkaka med bacon och svamp. palt, korvgryta och kanske nåt mer, och nog ska väl det hålla oss vid liv 2-3 veckor.

Ådringsmålat

Rivningen har alltså börjat och det har gått riktigt bra, nu finns köket i delar  på altan, i uterummet, på bron och i snickarboa. Sambon tycker det blivit aningen trångt därinne, men det finns en plan för återanvändning av en del skåp förutom det som får en sista färd till Degermyrans ÅVC. Luckorna, ådringsmålade av sambons far, som var en mycket skicklig yrkesman, kommer att ha ett fortsatt liv både i huset och i stugan. Enligt kökssäljaren hade det funnits många inredningar här omkring av hans hand, lätta att känna igen pga hans speciella stil





Det som återstår av gamla köket, spisen som jag nog inte släpper taget om förrän den nya är på plats, diskmaskinen urkopplad och diskbänken åker ut i morgon. Efter det blir det till att diska i garaget, men jag har fått förslag att använda engångsartiklar, och det är faktiskt en god idé, så jag får väl komplettera på Ö&B.








I kväll kom kökssäljaren förbi med en pärm innehållande allt gällande det nya köket och jag som har ett  hemligt intresse för hus och planlösningar har råpluggat ritningarna och det  ÄR ROLIGT. Men...materiallistan är lång. Och det blev sannerligen den här dagen också, dags att nanna kudden nu.