Elektrikern gjorde en heldag här under torsdagen, det är faktiskt ofattbart att det behövs så mycket ledningsdragning och till slut tänkte jag att här kommer väggarna troligen att falla samman så mycket hål som han borrade, rena bivaxkakan alltså.
Ljussättning är nog delvis en trend och vi har ändå inte satt några spottar i taket, Det blir roligt tända och se resultatet!
Under torsdagen kom dessutom köksleveransen så nu är garaget fullt av väldoftande (nytt trä doftar gott), stora paket, fattar inte hur allt detta ska få plats och jag kan knappt stilla mig tills monteringen börjar i morgon.
.
Om tapeterna har inget nytt hörts, målaren har spacklat och putsat klart nu, så det är bara att vänta på hans fortsättning
Gårdagen bjöd på ett gnistrande skönt vinterväder, soluppgången var helt fantastisk och jag gick ut på en härlig promenad, det har ju blivit lite si och så med mina promenader nu, men det blir bättre sen, tror jag! Som med allt annat runt omkring just nu. I går morse skulle vi äta risgrynsgröt till frukost, mickrad alltså, men det höll på att gå om intet. Tomtegröt utan kanel går ju absolut inte, men var höll den hus? Burken var tom men jag visste att det fanns påsar i reserv, problemet var bara ; Var? Hade ju försökt packa systematiskt skåp för skåp, det behövdes dock tre försök att gräva i den låda där extrakryddorna borde finnas ... och fanns....och frukosten var räddad!
Som om inte allt annat är tillräckligt, så trasslar det med den stickning jag just satt igång med. Mönstret är ett gammalt tidningsurklipp, säkert en 50 år, och jag fick det inte att stämma med bilden. Efter ett par (minst) upprepningar, försökte jag sticka en provlapp och det visade sig att ett varv saknades så det blev ännu en upprepning och omstart, så nu blir det ungefär som bilden. Hoppas bara att inte garnet skadats så det syns och sen så blir det nog att vara uppmärksam på fortsättningen också, men envis som jag är så ger jag inte upp, utan det ska gå genomföra.
Något annat som jag kom att tänka på är att det kontrollbehov som man (jag) har delvis måste släppas i detta kaos, det är bara att ta allt som det kommer och hantera det i samma ögonblick, för att det ska bli någorlunda uthärdligt. Det är väl i sanningens namn inte någon större fara för oss det här heller, men relaterat till vår stilla pensionärstillvaro är det tämligen upp och ner. Jag kom också att tänka på uttrycket: Kaos är granne med Gud. Anammar man tanken, att Gud är det goda inom oss och drar konsekvensen att ett kaos=påfrestning, kanske gör att vi närmar oss vårt innersta väsen, och är ett steg på vägen till djupare självkännedom, följaktligen i stället ska välkomna tillfälliga kaos.. Tankar som kommer och går!
En som synbarligen inte problematiserar tillvaron är katten, hon håller sina mattider, sover på sina bestämda platser och håller sina övriga inpräglade rutiner, tom leker mer än vanligt och gör formidabla Burmarusningar genom hela huset, ljudet av ett helt hästkavalleri är bara en susning i jämförelse med hennes galopp. Hon njuter också av solfläckarna var än de finns. Enda problemet är tydligen att hon inte ännu klurat ut hur hon ska ta sig upp på kylskåpet, den tidigare vägen finns inte mer!
Under torsdagen kom dessutom köksleveransen så nu är garaget fullt av väldoftande (nytt trä doftar gott), stora paket, fattar inte hur allt detta ska få plats och jag kan knappt stilla mig tills monteringen börjar i morgon.
.
Om tapeterna har inget nytt hörts, målaren har spacklat och putsat klart nu, så det är bara att vänta på hans fortsättning
Gårdagen bjöd på ett gnistrande skönt vinterväder, soluppgången var helt fantastisk och jag gick ut på en härlig promenad, det har ju blivit lite si och så med mina promenader nu, men det blir bättre sen, tror jag! Som med allt annat runt omkring just nu. I går morse skulle vi äta risgrynsgröt till frukost, mickrad alltså, men det höll på att gå om intet. Tomtegröt utan kanel går ju absolut inte, men var höll den hus? Burken var tom men jag visste att det fanns påsar i reserv, problemet var bara ; Var? Hade ju försökt packa systematiskt skåp för skåp, det behövdes dock tre försök att gräva i den låda där extrakryddorna borde finnas ... och fanns....och frukosten var räddad!
Som om inte allt annat är tillräckligt, så trasslar det med den stickning jag just satt igång med. Mönstret är ett gammalt tidningsurklipp, säkert en 50 år, och jag fick det inte att stämma med bilden. Efter ett par (minst) upprepningar, försökte jag sticka en provlapp och det visade sig att ett varv saknades så det blev ännu en upprepning och omstart, så nu blir det ungefär som bilden. Hoppas bara att inte garnet skadats så det syns och sen så blir det nog att vara uppmärksam på fortsättningen också, men envis som jag är så ger jag inte upp, utan det ska gå genomföra.
Något annat som jag kom att tänka på är att det kontrollbehov som man (jag) har delvis måste släppas i detta kaos, det är bara att ta allt som det kommer och hantera det i samma ögonblick, för att det ska bli någorlunda uthärdligt. Det är väl i sanningens namn inte någon större fara för oss det här heller, men relaterat till vår stilla pensionärstillvaro är det tämligen upp och ner. Jag kom också att tänka på uttrycket: Kaos är granne med Gud. Anammar man tanken, att Gud är det goda inom oss och drar konsekvensen att ett kaos=påfrestning, kanske gör att vi närmar oss vårt innersta väsen, och är ett steg på vägen till djupare självkännedom, följaktligen i stället ska välkomna tillfälliga kaos.. Tankar som kommer och går!
En som synbarligen inte problematiserar tillvaron är katten, hon håller sina mattider, sover på sina bestämda platser och håller sina övriga inpräglade rutiner, tom leker mer än vanligt och gör formidabla Burmarusningar genom hela huset, ljudet av ett helt hästkavalleri är bara en susning i jämförelse med hennes galopp. Hon njuter också av solfläckarna var än de finns. Enda problemet är tydligen att hon inte ännu klurat ut hur hon ska ta sig upp på kylskåpet, den tidigare vägen finns inte mer! |
| Eller vädjar hon om hjälp? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar