NYINFLYTTAD TILL PÅSK

Fast för tillfället nypromenerad, svettig, har gått varm så att säga, och inte för att jag rusat fram. Hellre därför att isig asfalt som börjat fuktas av solen är förrädisk och det är absolut omöjligt förstå att den finns där. Stavarna funkar egentligen som varningssignal eftersom de inte fäster utan glider väldigt lätt iväg och själv går jag på helspänn och kryssar fram och tillbaka för att hitta isfria, bara fläckar. Apropå gångstavar så är de fortfarande en säker källa till kommentarer från mötande vandrare, idag undslapp sig den ständige humoristen som jag ofta möter, att det skönt när man slipper skidorna. Hahaha!

Det har blivit väldigt sporadiskt med promenerandet under mars månad men under påsken försökte jag återupprätta vanan. På annandagen var jag ute ganska tidigt och mötte få vandrare. På håll upptäckte jag någon som krupit ihop intill plogkanten och eftersom han hade en kamera i handen, kundejag inte låta bli fråga vad det var han fotade. Han uppmärksammade mig på vilka fantastiska iskristaller och underliga motiv som bildades i drivorna  när det töar. Han visade på snöklumpen han fotade och visst kunde jag helt klart se vargansiktet som bildats där. Imponerande och vackert! 

Men det fanns mer att upptäcka och fundera över under promenaden. Det var en otroligt skön morgon, nästan helt vindstilla och överraskande tyst. Vägen jag gick går genom en skogsdunge och plötsligt hörde jag fågelkvitter som kom igång, men vad var budskapet? Kyvisskyvisskyvisskyvisskyviss! Försök säga det fort så förstår du vad det var jag hörde! Man kan ju också fundera hur natten varit eftersom när den här fågeln tystnat kom en spädare stämma som svarade: pisspisspisspiss. Man har inte roligare än man gör sig.

Före .........

...och efter

Före.....

...och efter

Inflyttningen, ja den startade fredag före påskveckan, och ett i mina ögon oändligt antal flyttkartonger skulle packas upp. Sen gällde det att räkna ut en någorlunda logisk ordning i 
de nya skåpen. Det lyckades ganska bra, men ett lite problem är de gamla vanorna som sitter långt bak i skallen. Nu finns bestickslådorna mitt emot den tidigare placeringen och där kylskåpet tidigare stod sitter ugn och micro. Jag krafsar på ugnen ideligen när kylskåpet ska öppnas och bommar besticken, undrar just hur länge det sitter kvar. Det påstås ju att det tar 21 dagar att bryta en vana, får väl se om det håller. Men jag är så belåten och glad över det nya köket, det funkar så bra, och med ett flitigt läsande av produktbeskrivningarna så klarar jag av allt,  nåja nästan, det nya  Testade genast ugnen genom att baka sockerkaka och den blev så vacker - och god - som aldrig förr. Lycka! Jag ser också till att laga sån mat att jag får testa olika funktioner, nästa ugnstest blir att baka bullar, vilket grannen påstod vara omöjligt! Tror inte på det.

Fast allt är inte bara lycka. Vi väntar fortfarande på tapetseringen. De beställda tapeterna var restade till v 12 men det flyttades fram till v 16. Bara att vänta, ändra tapetval blev alldeles omöjligt, för mig fanns bara denna enda tapet. Mitt lidandes historia kanske jag tar en annan gång, men det en riktig pärs. I ren desperation skruvade vi upp gardinstänger på skärtorsdagen och satte upp gardiner för att få lite mer ombonat. De gamla tapeterna finns ju kvar med vita spackelränder som extra bonus.

Sen när jag trodde mig ha packat upp alla kartonger upptäckte jag två till. Där ligger nog det som var kvar när jag trodde mig packat ner allt och frågan är väl om det inte vore bästa frakta de kartongerna till Myrorna på en gång. Jag vet ändå inte var jag får plats för mer.

För övrigt så genomlider vi just nu semifinalspel i hockeyn och jag, som inte kan skryta med att vara  någon fanatisk åskådare vill nog ändå veta hur det går varje gång. Och SAIK gör det bra, men det ÄR alldeles för spännande, en vinst till och det blir finalspel. Och nu i år måste det bli GULD.

Bara Guld Gäller!