TYST IOCH TOMT

 Just nu är det  tyst och stilla, ingen hantverkare är här, rivningssoporna är bortforslade och det ser faktiskt riktigt bortstädat ut men tomt. Endast spisen och kylskåpet finns i köket, det greppet släpper jag inte. I går afton kom elektrikern förbi och  gjorde en grovplanering,  kanske han dyker upp igen senare under dagen.

Den här dagen känns väldigt värdefull och vilsam, jag känner att det är ett välgörande avbrott. Jag blir nämligen så otroligt trött när det är folk här som jobbar, jag tror mig inte om att slappa själv heller då utan är på tå hela tiden. Sambon har också varit riktigt aktiv. Han har placerat stora delar av den gamla inredningen i snickarboa och garaget som fått sig en styling och av rena farten byttes ett skåp i tvättstugan också. Det blev riktigt bra och det är nu fyllt med diverse tvättmedel mm. Så småningom ska jag pynta där, klä om några korgar, sy förhängen osv.


 Eftersom det är några dagar sen jag skrev senast, ska jag göra en kortfattad återblick Helgen som gick tillbringades i stillhet kan man väl lämpligast säga. Dvs utom  när jag sprungit runt och letat kartonger, letat i kartonger och till slut funnit det jag nödvändigtvis måste ha. Även om jag verkligen försöker begränsa alla göromål till ett minimum så tar allt mycken tid och många steg blir det. 

Målaren som var här i fredags spacklade väggarna och målade hela taket ett första varv och i måndags slipade han spacklingen och taket fick en andra strykning, vitt och fint blev det. Och sen är det dags för den efterlängtade tapetseringen, efterlängtad eftersom det blir så spännande se hur tapetvalet tar sig ut. I går tisdag var det under ett par timmar ett nästan olidligt oväsen här då det gamla kaklet togs ner. Lila blev helt förstörd av bullret och sprang iväg med fälld svans när hon fick syn på mig. Och själv tog jag chansen att fly genom att gå iväg till promenadgruppens lunch (jag skippade promenaden), det var en stunds trevligt avbrott.


Jag håller mig undan så gott det går, ser i huvudsak bara till att ordna med fika när det är dags för paus, men det tycks vara tillräcklig sysselsättning för mig. I lördags kände jag mig helt utslagen och tog efter lunch en välbehövlig sovstund på ett par timmar. Inte för att  man behövde hålla sig vaken under kvällen särskilt mycket varken till mellon eller Skavlan.

 T o m söndagens Vasalopp var mer spännande, fastän där är det väl egentligen bara starten och slutspurten som är sevärt men jag hade bänkat mig ordentligt och stickade sockarna klart. Nu återstår bara de eländiga arbetet att fästa  trådarna. 





  

Söndagen var också väl lämpad att läsa slutet på en av julklappsböckerna, En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, 684 pocketsidor! Den handlar om Biafrakriget 1967-70, både upprinnelsen och slutet. Det är ju nästan bortglömd historia nu, det man fortfarande kommer ihåg är Biafabarnen, hårt avmagrade med uppsvällda magar. Enl boken saknades ca en miljon människor vid krigsslutet, då  republiken Biafra upphörde efter endast tre års självständighet. Genom författarens sätt att skriva känns det som man kommer väldigt nära både människor och miljö,  och en alltigenom tragisk historia fängslar. En ny bok, Jan Guillous Dandy, väntade på nattduksbordet och jag vände några blad i den också. 

Under kvällen började jag dessutom på en ny stickning så det var på det hela en bra söndag då jag dessutom skottade snö. Det var så lite, bara framför bron och runt kanterna, vår traktorängel var här redan vid sjutiden på morgonen och rensade garageuppfarten. Det är lycka om något och guld värt




Har just gjort ett litet avbrott, målaren kom med spackelspaden i högsta hugg och drog några drag över en vägg, men han hade dessvärre också ett mindre bra besked. Tapeterna restnoterade till v 12 och jag som var så glad över att vi låg så bra till med planeringen och dessutom - jag längtar ju så otroooligt att få se resultatet om än med ett litet uns ångest;  tänk om det inte känns lika rätt som jag föreställer mig.

Längtan heter min arvedel
Erik Axel Karlfeldt 

Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar.

- - - - - - - -

Klinga, du klagande strängaspel,
sällskap i drömmande salar!
Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens salar.

1

.