RAPPORT....

...från en byggarbetsplats. 

..och varifrån kommer strömmen?

Nu är rouletten igång, nu snurrar  det mer än vanligt, och nu gäller det verkligen att kreativiteten aktiveras, det gäller nya lösningar för diverse kökssysslor och om än tillfälliga så blir det spännande utmaningar. Micron har fått fin plats  i tvättstugan på tvättbänken men kafebryggaren borde jag nog ha i band för att hitta den, eftersom placeringarna ändras hela tiden och ha den  stående på golvet är faktiskt inte riktigt bekvämt. Egentligen borde jag kanske ha packat en campingväska med det nödvändigaste eftersom det alltid funkar jättebra när man åker iväg på några dagars utflykt, sen kunde man ju ha intalat sig själv att campingen ligger i vadagsrummet. 


Hmm, vilken idé, att jag inte kom på den tidigare. Spisen ska jag försöka få behålla, behöver nog koka nån panna potatis och ris emellanåt, för övrigt blir det micrad mat. Jag har fyllt frysen med älgköttsoppa, kålsoppa, ugnskotletter, pastagratäng, köttbullar, pannbiff, pannkaka med bacon och svamp. palt, korvgryta och kanske nåt mer, och nog ska väl det hålla oss vid liv 2-3 veckor.

Ådringsmålat

Rivningen har alltså börjat och det har gått riktigt bra, nu finns köket i delar  på altan, i uterummet, på bron och i snickarboa. Sambon tycker det blivit aningen trångt därinne, men det finns en plan för återanvändning av en del skåp förutom det som får en sista färd till Degermyrans ÅVC. Luckorna, ådringsmålade av sambons far, som var en mycket skicklig yrkesman, kommer att ha ett fortsatt liv både i huset och i stugan. Enligt kökssäljaren hade det funnits många inredningar här omkring av hans hand, lätta att känna igen pga hans speciella stil





Det som återstår av gamla köket, spisen som jag nog inte släpper taget om förrän den nya är på plats, diskmaskinen urkopplad och diskbänken åker ut i morgon. Efter det blir det till att diska i garaget, men jag har fått förslag att använda engångsartiklar, och det är faktiskt en god idé, så jag får väl komplettera på Ö&B.








I kväll kom kökssäljaren förbi med en pärm innehållande allt gällande det nya köket och jag som har ett  hemligt intresse för hus och planlösningar har råpluggat ritningarna och det  ÄR ROLIGT. Men...materiallistan är lång. Och det blev sannerligen den här dagen också, dags att nanna kudden nu.

PACKAT OCH KLART

Nu måste jag slänga ner några rader innan sängen och boken får sitt. Det är sista dagen med gamla köket, eller åtminstone det som var, eftersom det nu är tomt i skåpen, alla lådor står på rumsgolvet tillsammans med alla packade flyttkartonger. Vilken himla tur det inte är frågan om att flytta just nu i alla fall, så mycket prylar som  rymdes i vårt lilla kök. 

Jag känner förväntan och längtan efter det nya och efter att få städa in igen i lådor och skåp. Just nu är det rörigt och jag letar efter än det och än det andra, konstigt så mycket man ska ha till hands. I dag när jag gjorde middag behövde jag hjälp av elvispen och....naturligtvis ligger den  längst ner i lådstapeln på rumsgolvet. För att inte tala om kaffekopparna, som jag, utan att tänka mig för, packade längst ner i en kartong och den vet jag inte ens vet var den står. Framme finns fyra frukostmuggar plus två gamla udda koppar. De packade jag inte ens ner eftersom det är tveksamt om de  har någon framtid alls. Sååå....idag när vi fick besök och jag kokade kaffe upptäckte jag misstaget, men i det här läget får man ta det som det är. 

Bortstädat och tömt 

Ihopstädat och fullt

Stökigt, fullt och ostädat

Vädret har varit helt otroligt några dagar nu, det är soligt och varmt och takdropp hela dagarna och ska visst så förbli någon dag till. I söndags tog vi oss en tur ner till stugan, det var ett bra tag sen vi tittade till den nu. På vägen ner dit kunde vi se så lokalt och olika snön fallit under vintern. Här i stan - alltså Morö Backe - har vi stora snödrivor, på en del ställen efter E 4:an nästan inga plogkanter och när vi kom ut till havet höga drivor, jag tror det är det mesta jag någonsin sett därute. Men öppet vatten såg vi en bit ut,  möjligen var det isrännan. 

Snöfritt till midsommar?

Söndagens solnedgång bådade vackert väder

Jag känner mig ganska tom i skallen just nu så jag tror det bästa är att avsluta både inlägget och dagen för att kunna ta emot rivarsnickaren i morgon bitti med gott humör .....och kaffe. God natt.

KORTMISS

Söndagsmorgonen började väldigt fint, det ljusnar tidigt nu och idag kom också solen tidigt. Det lockade ut mig på långpromenad, bestämde det redan i starten, och med Mannerheim och Tengby i öronen gick tiden fort. Jag tycker faktiskt att det är bästa morgonprogrammet på söndagsförmiddagarna, roligt, omväxlande, underhållande och så lär man sig lite smått och gott.  Alltså gick jag längst ner mot Taxi, bort mot Ridhuset, fortsatte skjutbanevägen och ridhusvägen, avvek mot Degermyran och Nordic Light där jag slutligen vände hemåt.

 Min avsikt var att undvika möjligheten att avvika tidigare och på så sätt förkorta promenaden, däremot tog jag inte den extrasväng som jag ev tänkt göra. Efter nästan två timmar stampade jag av snön från skorna på hemmabron. Sambon trodde att jag gått bort mig eftersom det dröjde  längre än vanligt innan jag kom hem.

Det vackra vädret höll tyvärr inte hela dagen ut, en dag helt utan snö tycks inte vara möjlig denna vinter, men snart ska det väl ändå vara över, hoppas man.

Efter lunchens hamburgare blev det en stund på soffan med dagens korsord och sen gjorde vi en sväng på Maxi. Fastän vi inte är så stora mjölkkonsumenter så klarar man sig inte utan heller, och sen behövs flera flyttkartonger. Har redan packat många och jag förstår inte alls vem som stoppat in så mycket prylar i våra köksskåp. Sen vid uppackningen igen börjar den stora utrensningen, men en del saker kan jag nog ändå inte göra mig av med. T ex min egen barnservis som är så nött och som samtidigt väcker minnen och funderingar. Varför mina föräldrar köpte en pojkservis, alltså motivet är bl a en pojke i flygmaskin. Inte tror jag att jag önskades vara en pojke utan snarare att det skulle väcka andra intressen än rent sk flickintressen. Självklart fick jag både en lastbil i trä och en mekanisk personbil som leksaker, men någon liten docka fick jag nog också och den docksäng mamma snickrade till mig har jag fortfarande kvar. Den tillhör också sånt som det är svårt att skiljas från. Mitt intresse för handarbeten och textil utvecklades ändå utan extra yttre stimulans.

Det var fler ärenden som skulle uträttas bl tankning av bilen, ett besök på posten på ICA och så skulle jag passa på att gå till bankomaten, i börsen fanns bara ett par tior och några enkronor. När jag satte i kortet sa det bara slurk och kortet försvann och på displayen kom  det på nytt upp "Välkommen till Nordea  Sätt in ditt kort" Jag kunde inte förstå vad som hände, hur kunde mitt kort vara så begärligt att han (automaten) slök det på en gång? Nå. jag var ju tvungen att inse att där kunde jag ju inte stå kvar och vänta på att kortet skulle komma ut igen, det var bara att slokörad knalla därifrån - utan pengar. 

Som en liten uppmundran från sambons sida lovade han att stå för middagen, det blev en sväng bort till Junibackens pizzeria på hemvägen, så nu sitter man här mätt och belåten.

Ja, naturligtvis ringde jag banken för att få nytt kort och han som tog emot mitt ärende var ytterst förstående och bekymrade sig för hur jag skulle klara mig fram till jag hade ett nytt kort i handen. Jag hade ju beklagat mig över mina tior som skramlade i börsen, så han sa om jag gick in på bankkontoret i morgon skulle jag få pengar så jag klarar mig!!! Jag antar att jag får lov att göra ett uttag men nog skulle det vara klädsamt för banken om jag verkligen fick pengar, jag menar att bara sno ett bankkort utan förvarning är ju inte så snyggt gjort. Allvarligt trodde han att antingen var det nåt fel på bankomaten eller nån skada på kortchipet. Det senare tror jag kan vara förklaringen, eftersom det på senare tid några gånger inte gått alt varit besvärligt använda kortet i kortläsare.

Nu ska jag fortsätta med sockstickningen, måste snabbt göra den klar, för i morgon ska jag gå till garnaffären och skaffa garn till en ny, rolig stickning, som tills vidare får vara en hemlighet. Men det är ett gammalt mönster som jag visste skulle finnas någonstans i mina gömmor och som jag letat och letat och nästan gett upp tanken på att hitta, och så plötsligt, i morse fann jag,  till min stora lycka,  det, efter åtminstone ett par månaders letande. Beviset för att man aldrig ska ge upp!!!

SVINOTTA

Ojojoj, nu blev det en tidig morgon, klockan är sju om någon minut och jag har redan duschat, tvättat håret, ätit frukost, läst Norran och kollat igenom FB, på ett par morgon timmar hinner man  en del. Och milda fasa, nu börjar jag känna mig lite sömnig men någon förnyad sängkontakt blir det inte fråga om, ska ju iväg till skolan idag. Det är visserligen fortfarande ett par timmar kvar innan det är dags att dra iväg men det vore alltför farligt att lägga sig igen nu. 

Gårdagen var en trevlig dag, hade besök av en väninna som tagit bussen från Sorsele för en "stadsdag". Vi hann ett varv på Solbacken innan vi pausade hemma hos oss för lunch. Jag hade under morgonen gjort en räkpaj som bara behövde värmas på en aning. Ett för mig nytt recept som jag ska se till att spara, det blev helt perfekt. Bjudlunch ska väl även innehålla efterrätt så det blev en gino (äpple, apelsin, päron, kiwi, banan, krusbär, mörk choklad) med turkisk yoghurt. Sen var vi laddade för en repa på stan och avslutningsvis fika på Lilla Mari innan det var dags för henne att sätta sig på bussen hem igen. Då hade snöfallet börjat tätna så det passade bra att dra sig inomhus.  Morgonen för hennes del hade börjat besvärlig, samhället var strömlöst men hon hade ändå fått sitt morgonkaffe tack vare ett gasolkök, det gäller att ha beredskap! Till råga på allt saknas fortfarande telefoni i området.

När jag var på hemväg svängde jag in på Accent och gjorde dagens fynd, en rygga i skinn för halva priset och den var snygg, lagom stor för ett A4-block och en sån jag  tittat efter lite ibland, så jag behövde inte lämna stan tomhänt. 

Kvällen blev stilla lugn, fisksoppa till middag och TV-soffan med sockstickning.  Repade förresten upp det jag stickat tidigare på sockan, blev inte nöjd med det garn jag valt utan bytte och började om på nytt. Stickade mönstret klart och jag tror att det blev ett bättre val. Såg  återigen Anja Kontors program, den här gången inte lika starkt som första programmet men ändå djupt berörande.    Hennes sätt att bemöta de intervjuade är lågmält och respektfullt,  hon väntar ut den intervjuade som får prata till punkt utan hets. Föredömligt särskilt när det gäller så djupt personliga tragedier som programmet handlar om. 

Mildväder idag, endast om kring två minus, så det passar bra med långpromenad som står på dagens schema, för övrigt återstår att se vad det blir denna Alla Hjärtans Dag. Och, ja -  väninnan kom sig välbehållen tillbaka hem, nöjd med sin dag och med strömmen åter i ledningarna.

SEMLAN

Ja då har man fått smörja kråset igen, middagen idag traditionell med bruna bönor, stekt, rimmat fläsk och en lyxsemla. Det smakade helt förträffligt och jag kände inte den minsta ångest över att klämma i mig dubbla kaloribehovet heller. Semlan försökte jag få att räcka länge, bitarna blev mindre och mindre allt eftersom jag åt men till slut kunde jag bara skrapa rester från fatet och efteråt konstatera att någon fler hade jag absolut inte fått ner, festen var över för den här gången.

Eftersom det är tisdag  så träffades promenadgruppen och vi gick  den vanliga rundan och lunchade på Café Benjamin, som också erbjöd semlor idag. Jag avstod dock, jag hade ju redan en på lut i kylskåpet hemma. Fettisdagen är ändå inte särskilt uppmärksammad numer,  jag minns ju en annan tid då det var en dag då man roade sig med både dans tom utomhus, pjäxdans, och naturligtvis skidåkning. Och under skoltiden hade inte sportlovet uppfunnits, jag vill minnas att vi hade fettisdagslov i stället. Jag måste nog också kolla med mina äldsta kusiner om det inte var så att  vi kokade märgben (av ren) och åt den dagen också. 

Det känns skönt att ha ett fåtal traditioner att hålla sig till, senaste tiden har den ena matskandalen efter den andra avlöst varann, färgförändrat fläsk kallas oxfilé och hästar som omvandlas till nötdjur,och alla skyller på alla och den som är längst bak i kedjan skyller ifrån sig, karusellen har gått i spinn för den heliga (ohederliga) förtjänsten. Problemet är nog inte helt och hållet hästens, frågan är var i Europa det föddes en ko/oxe ur hästkraken! Ibland undrar jag om vi som konsumenter egentligen borde ha den yttersta makten genom att gynna de lokala produkterna i första hand. Jag kan också ifrågasätta kedjornas egna märken, de anonyma lågprisprodukterna.  Det är väl också helt befängt att t ex bröd med sk lång hållbarhet ska fraktas genom hela landet, likaså färdig deg som butiksbakas när brödhyllorna skulle kunna innehålla nybakat bröd från närbelägna bagerier. 

I vilket fall det är nyheter som upprör, andra nyheter som snabbt skjutit i höjden är Påvens helt oväntade avgång, den kickade tränaren och den bortsprungna katten som hittades efter närmare två månader, instängd i en industrilokal och räddad i sista stund. I samband med det kunde man också läsa en del kommentarer på Facebook som nog INTE skulle ha skrivits och som bekräftar påståendet att det i anonymitetens tecken skrivs rena oförskämdheter. Även om man inte känner alla fakta kan man ohejdat ösa sin galla. I det här fallet vill företaget förbli okänt pga ev trakasserier. I lilla fredliga Skellefteå!

Men....det som ändå gör en orolig är Nord-Koreas tilltag, isolerat med oberäkneliga styrande, en nedtystad, svältande befolkning och helt döva för omvärlden.

För övrigt går skåptömningen och packningen framåt, men i morgon får jag en ledig dag då en väninna kommer på besök och efter lunch här hemma vi ska göra stan under några timmar, det ser jag fram emot. Affärerna börjar  packa upp nyheter nu och det brukar alltid stimulera fantasin. Jag tror vi ska försöka hinna med fika på Lilla Marie också innan hon åker tillbaka hem igen, så det blir nog en bra dag..

PACKNING

Jaha, då har jag latat mig ett par-tre kvällar och får väl försöka ta igen tappad mark. Söndagsmorgonen,  med ungefär samma temperatur som i går, men med skillnaden att det är gråmulet och blåsigt. Och, jomenvisst snöar det, det positivaste som kan sägas om det är, att det är  vitt och rent och otroligt vackert.

En liten återblick på dagarna som gått börjar med torsdagen på skolan som dels innehöll en föreläsning om artros och ledbesvär och dels något som gränsade till kemilektion.

Artros kan kanske inte kallas folksjukdom men årligen drabbas ca 7-800 000 personer, ung lika fördelat mellan könen men lite överraskande tycks det gå neråt i åldrarna. Bland riskfaktorerna kan ses övervikt, yrken med överbelastning av höft och knäleder och paradoxalt nog stillasittande, men största riskerna finns bland elitidrottare. Vanligast är artros i fingrarna därefter käke, axlar, knä, höft och rygg.  Behandlingen, förutom i sista hand kururgiska ingrepp,  är bl a viktnedgång, motionsaktiviteter, läkemedel och information/utbildning. Egenträningen kan också ha positiva effekter.

"Kemilektionen" på eftermiddagen handlade om den mängd av kemikalier som omger oss i allt, födämnen, kläder mm och miljö. En riktigt skrämmande information vilket fick mig att kommentera "Människans värsta fiende är MÄNNISKAN". Hur ska detta sluta? Vad hjälper det att man läser varudeklarationer, om de överhuvud är läsbara, handlar EKO- och Kravmärkta produkter, man manipuleras ändå hela tiden. Till sist handlar det om Makten och Kapitalet.

Fredagen gick i det alldeles vanligas tecken, ärenden  av olika slag, lättstädning, sopkörning och sist men inte minst kom snickaren, som ska hjälpa oss med rivning och nedmontering av gamla köket, och gjorde ett överslag för sin planering. Nu har vi klart med den hjälp vi behöver och jag har börjat tömma skåp och lådor.  Vi har annonserat ut en del och redan på lördagförmiddag hade vi fått köpare så nu har vi kvar ett vitrinskåp som blir över och är till salu.

Lila ser ut över sina domäner

Idag fortsätter jag med att tömma men det är inte världens roligaste sysselsättning, nog längtar jag till den dag  då det är dags att placera in i de nya skåpen och lådorna, det blir nog en besvärlig process det också, alla prylars vara eller icka vara ska i möjligaste mån ifrågasättas.  Trött på jobbet lär jag bli även då!

Vi är trogna prenumeranter av tidningen Land, tycks förresten vara svårt bryta den vanan, och i senaste numret fanns mönster på sockar. Jag tände till på att sticka som ett avbrott i en lång virkningsperiod, där jag inte hittat något riktigt intressant att göra på senaste tiden, så jag startade direkt.

Bland de virkade småsaker jag pysslat med är bl a "skridskor" som jag faktiskt fick inspirationen till i en blogg, Kungen och Majkis. Guld, Silver eller vad kan det bli SAIK?

Och nu till urstädningen, hoppas nästan att jag hittar nåt som pockar på min uppmärksamhet så jag kan få några välkomna avbrott. Det finns faktiskt gott om tid, även om jag vet att den oftast flyger iväg och plötsligt står man där med en växande stress.

PALT

Dagen blev rätt så bra till slut, efter trögstart i morse. Gick upp i vanlig tid, strax efter klockan sex, sen vet jag inte vad som hände, eller det var väl så att ingenting hände, jag var seg i starten helt enkelt, och bytte idag ut promenaden mot snöskottning. Efter en och en halv timme var det välskottat, bron sopad och jag kände mig normal igen. Slutsats; Jag behövde jobba för att komma igång! 

Medan jag skottade kom jag att tänka på min i Stockholm boende barndomskamrat som i förbigående nämnde att hon inte tillät sin man - urstockholmaren - att skotta snö - han gjorde det inte tillräckligt snyggt. Jag anar att det inte var hela sanningen, hon ville nog att han inte skulle anstränga sig pga hälsoskäl, men ändå tror jag att vi som växt upp med snörika vintrar vant oss att snödrivorna ska se jämna och fina ut.  Nåt ditåt var det också under slåttern, som jag minns var min morfar noggrann med att hässjan skulle  "kammas"  som slutfinnish. Fast kunde det vara så att ju slätare  hässjan var desto lättare rann ev regn av höet, så att det hade en praktisk betydelse. Något sådant kan jag inte tänka mig om snödrivorna, det var väl ändå bara så att det skulle se vårdat ut.

I går förberedde jag dagens palttillverkning, kokade potatis och stekte rimmat sidfläsk till fyllningen, så efter lunchen hämtade jag syltgrytor och stora bunken från vinden och satte igång. Det är högst ett par gånger per år jag drar igång att koka palt och nu var det nog ett helt år sen sist. Det är ett riktigt söligt jobb, men snart var grytorna fyllda med 21 stora paltar. Middagsmaten var given - och smakade gott. 





Men jag tror att ödets finger börjar trassla till min tillvaro. Diskmaskinen är totalt opålitlig nu, går ibland bara en del av programmet så jag får starta om  den för nytt försök som  kan gå bra och idag var det spisfläkten som trilskades, belysningen gav upp, alltså båda lamporna samtidigt! Jag har bara kravet att allt ska funka drygt fem veckor till. 

I morgon är det kursdag igen och programmet  på förmiddagen är en föreläsning om artros och knäbesvär. Misstänker att vikten av att röra på sig kommer att framhållas . Eftermidagens program är än så länge obekant, men våra engagerade lärare har säkert med något intressant ämne då också.