OMSTART

Efter ett alldeles för långt uppehåll - illa skött!, - i bloggandet, tar jag nya tag nu. Orsaken till den  här pausen kan vara den att jag har ägnat mig fullt ut åt annat och jag inte haft energi att vid dagens slut ägna mig åt skrivande. Vårstädning både inne och utomhus pockar ju på den här tiden, vädrets makter styr utomhusgörat och regndagarna har kommit tätt. Sen kom en repris  - igen - på förkylningen. Jag vet inte vad det är för slags elände som bor i min kropp, jag som brukar skryta med att jag inte blir förkyld, men nu var det tredje gången sen februari. Tio dagar varje gång verkar vara standard och det stör mig och mina planer men vad är att göra annat än låta otyget ha sin gång.

Hur som helst så kunde jag under ett par dagar förra veckan storstäda stugan och göra den beboelig för sommaren. Vädret var bästa tänkbara, arbetet gick som en dans och torsdag kväll när vi åkte hem kunde jag stänga dörren till en väldoftande, fräsch stuga. Fredagen blev en heldag hemma, men på lärdag - pingstafton - åkte vi ner igen.  En liten fadäs var dock att kameran låg kvar hemma så dessa bilder togs under städdagarna.

Vädra ut det gamla och släpp in nya, fräscha dofter!

Sambon packade upp och monterade nya grillen och för min del återstod att hänga upp nytvättade gardiner och bädda sängarna, innan det blev dags för matlagning. Middagen blev till belåtenhet, så grillen fick godkänt och kvällen avslutades med melodifestivalen, och jag säger bara; Loreen perfekt!

Vaknade alldeles för tidigt på söndagsmorgonen, värmen på loftet blev nästan olidlig. Det hade det goda med sig att jag kunde njuta av en fantastisk morgon. Varmt, fortfarande nästan vidstilla och en fiskare som vittjade sina nät rakt utanför. Jag vandrade runt på tomten och njöt av tillvaron, obekymrad om att rabatterna låg fullständigt täckta av gammalt löv, ris och annat skräp.

Men, efter frukost och iklädd shorts och linne!, gick jag till angrepp på skräpet, krattade rent i blombänkar, rev och slet i allt löst jag kom åt och kände mig verkligen tillfreds med resultatet. Samtidigt fantiserade jag om hur jag skulle ändra i blombänkarna, gräva upp och plantera om. Fast den stora sommarplaneringen gäller en ny altan och ev. en liten utbyggnad av förrådet som jag hoppas går genomföra. Sommarsysselsättningen kan anses tryggad!

Sambon kunde också se till sitt skötebarn, fyrhjulingen, som välvilligt gick igång. En kortare tur, till Björkåsen, kunde han också göra och lyckan var fullständig.


Tredje familjemedlemmen, katten Lila, njöt också stor del av tiden liggande i en solstol. Det syns att också hon trivs med tillvaron i stugan och hennes knepiga sätt att ta sig upp på loftet sitter perfekt i tassarna. Hoppar först upp på öppna spisens fris, går några steg över ett skåp, hoppar upp på ett väggskåp, går över väggklockan och till loftet, där det lyckligtvis står en säng, där hon genast kan krypa in under täcket.  

Efter söndag middag packade vi ihop för hemfärd, mycket belåtna och glada över att att fått en fantastiskt fin start på sommaren. Vädret, som varit det bästa tänkbara om än med tilltagande och kyligare vindar på eftermiddagen, och att ha ännu en sommar framför sig i detta vårt paradis är en ynnest.

Nu åter ut på prommenad med en annan fyrfota vän, labben Ronja, det har tyvärr blivit en hel veckas uppehåll i vårt förhållande, men jag tror att jag tas emot med översvallande glädje.

BEKRÄFTELSE

Måste bara i sena timmen skriva några rader, i dagens upplaga av Gokväll på TVn medverkade en kattrådgivare som följde upp med en chatt efter programmet. Som jag tidigare berättat dels den 24 mars och den 9 april så placerar Lila ut sina favoriter på lämpliga ställen när hon är ensam hemma och jag var bara tvungen att via chatten höra vilken förklaring den experten kunde ha.

Majbritt/Lilas matte: Har en Burmahona som blir 10 år i år och som, när hon blir lämnad ensam hemma, antingen att vi åker bort över dagen eller när vi blir borta ett kortare tag, en timme eller så och t o m när vi är utomhus på gården, har burit någon av sina favoritleksaker till ytterdörren eller dörren till garaget. Bör kanske nämnas att hon, som är mycket social och tillgiven, aldrig blivit lämnad ensam regelbundet men med tiden upprepas det här beteenden allt oftare. Det stör ju inte men kan väl vara intressant höra vad du säger!

Susanne Hellman Holmström: Aha, hon försöker samla ihop "sin flock" med att överlämna ett byte.
Kattmammor gör så för att samla sina kattungar.
Hälsningar Susanne

Den förklaringen köper jag gärna, det känns tryggt veta att katten känner sitt ansvar för sina människor och erbjuder sina godsaker till oss!! Å andra sidan kräver hon ganska bestämt att få sitt eget matfat påfyllt tämligen regelbundet, tyvärr är hon ju numera en äldre dam med liknande problem som tvåbenta damer kan drabbas av, så på bästa viktväktarvis vägs matportionerna. Med tanke på att djuren utvecklar liknande vällevnadssjukdomar som människan så ser jag inte nåt alternativ, tanken på att t ex dagligen medicinera för diabetes känns inte tilltalande. 

För övrigt städar jag garderober,  vädrar kläder, tvättar kläder, sorterar kläder, provar kläder, delar med mig kläder som jag inte slänger och hoppas få klart nångång ............

FUNDERINGAR

Ja då vaknade man till en "härlig" vårdag med helt snötäckt mark, undrar bara i hur många omgångar snön ska fortsätta komma innan sommaren tar över. Det räcker mer än väl nu, det behöver inte komma både mycket och länge....


Hur länge ska grillen få stå orörd?

Började dagen med att äntligen läsa ut boken jag tragglat mig igenom, bara envisheten gjorde att jag höll mig kvar i den. Det var en otäck historia som författarinnan, Joyce Carol Oates, snurrade runt på 479 sidor. Trögläst, tänk bara, sida upp och sida ner med sammanhängande text utan nya stycken, med de viktiga slutsatserna i kursiverad stil och så fick man bläddra tillbaka och läsa om, frågandes vad man missat.  Men ändå hon är fenomenalt bra att skriva om det som händer inom personerna, tankar, funderingar mm och det amerikanska samhället och dess själ, både positivt och kritiskt. Bokens titel? Lilla Himlafågel, och den skulle säkert ha passat bättre som sommarläsning, då det blir mer sammanhängande läsning på dagarna och inte som övriga året då jag bara läser en stund på kvällen i sängen. Nu blev det inget flyt i läsningen, själva historien vidrig och inte nåt jag längtade efter förutom att den skulle ta slut.

Nu ska jag i stället ta mig an en bok i miniformat, 150 sidor i vykortsstorlek, Anna Gavalda En dag till skänks. För övrigt har jag två Joyce Carol Oates liggande till sommarläsningen, Dagbok 1973-1982 och Älskade syster.





Under veckan som gick kunde jag mellan stormbyar och snöfläckar, börja med vårstädningen utomhus, t o m tjälfrusen mark på en del av blombänken, huvvaligen! Tre säckar fick jag ändå ihop så det blev en bra början.

Ett välkommet avbrott blev det den dag då jag som smakråd följde med min svägerska ut på stan, vår-sommargarderoben skulle kompletteras och förnyas, och nog blev det en påse som följde med - till belåtenhet förmodar jag.

Jag kan nog inte förneka att jag personligen har ett stort intresse för kläder och det är alltid ett riktigt nöje att kolla vad som finns i affärerna. En gång i tiden hade jag planer på en framtid inom den textila världen, sökte utbildning men när det blev dags att börja skolan, nekades jag åka iväg. Jag kan väl anta att det i grunden handlade om pengar som inte fanns att bekosta skola utanför hemorten i några år. Så småningom kunde jag låna en mindre summa, gick en kortare kurs och började jobba med nåt helt annat.

När jag många år senare pratade med min mor om de planer jag haft kommenterade hon bara att hon aldrig hade kunnat tro att jag var så fåfäng! Det handlade också om en konflikt mellan två världar där den ena, hennes, bestod av hårt arbete för livets uppehälle och min, där jag trodde på möjligheten att utvecklas och ägna sig åt lustfyllda sysslor skulle komma i första hand. Så blev det inte alls för min del, mitt arbetsliv gav mig trygghet och inkomst, den textila lusten fick höra till fritiden och någon bitterhet över den utveckling mitt liv tog har jag aldrig känt.

Färg och form har alltid roat mig men jag har också konstaterat att ibland stör den egenskapen mig. I TV-program med intervjuer, diskussioner och liknande där det som sägs är det dominerande, så blir det bilden som tar över mitt intresse, jag har bättre behållning om jag flyttar från TVn och enbart lyssnar eller som det vanligtvis är, har en stickning eller virkning i händerna.

Och till sist dagens väder, soligt mest hela tiden, ibland nån regnskur och snön smälter undan väldigt sakta, sen blir det att kolla månen ikväll, närmare jorden än nu kommer den inte nån fler gång i år, undrar hur det påverkar mångalenskapen!

EN GÅNG TILL........

Sent i går kväll blev jag pinsamt medveten om att jag låtit lättjan ta över mitt skrivande och att följden, inga nya inlägg på flera dagar, borde åtgärdas. Alltså blev det en liten resumé av de gågna dagarnas händelser, och inlägget skulle animeras med några foton. P g a  att jag inte riktigt tänkte mig för, eller kalla det klantighet då, så försvann allt och svävar väl nu ute i cyberrymnden helt oåtkomligt för mänskligheten! Jag var också för trött att då, när klockan närmade sig midnatt, skriva en gång till så nu, innan dagen kommit igång på riktigt, tar jag nya tag.

För det första så var vi en dag på tårtkalas, nioåringen hyllades och uppvaktades med presenter. Dagen till ära sken solen och värmde skönt på uteplatsen, där vi satt ett tag och njöt. Eftersom kaffebordet dukats inomhus, förflyttade vi oss dit så småningom och högg in på gofikat och den traditionella tårtan, som vanligt makalöst god.

Efter någon timme, när vi åkte hemåt blev vi omkörda av en tutande ambulans och det visade sig att vid vår avfart från E 4:an hade det gått snett för några bilar, tre stycken hade pucklat på varandra och trafiken där var stillastående. Man blir lika illa berörd varje gång man kommer till en olycksplats. Dessbättre var det tydligen inte något allvarligare vid detta tillfälle.

Långt kvar till snöfritt, utsikt från stugbron

Valborgsmässoaftonen, som började med strålande sol, åkte vi ner till stugan , mest för att se hur långt våren kommit där och hur mycket snö som ännu kunde ligga kvar. Efter omvägen till Lövångers kyrkogård , där ljuslyktorna hämtades tillbaka, och färd på en riktigt dålig grusväg, kom vi fram till målet. Visst fanns det snö kvar fortfarande, men har vi riktigt tur så är den borta vid nästa besök.

Diket vattenfyllt........

och i rabatterna spirar det redan!

Sol och sommar välkommen in

När snön är borta är det dags att städa ut vintern och släppa in sommaren i stugan.

Sista gången man möter den här utsikten från stugdörren?

Jag längtar till första övernattningen, och de "vita nätterna" då det är slöseri med tid att sova, helst vill jag sitta på "tänkarstocken" till soluppgången, nattljuset är magiskt.










Tiden står stilla när men förlorar blicken över den här vyn, naturligtvis grönskande och helt utan snö.

På vägen från stugan kom vi ihåg att kika efter "vår" trana och visst, där stod den i år igen, ensam och betande  på en lägda.  Under många år var det två tranor som återkom till samma ställe varje vår men sen något år tillbaka är det bara en ensam trana som kommer dit. Ett riktigt vårtecken om än vemodigt, man känner sig berörd av åsynen av den ensamma fågeln, som står där till synes väntande.

Det var väl ungefär allt jag skrev i går kväll, och den nya dag som just börjat ska jag som vanligt starta med en promenad. Vädret försämras, efter vad jag hört, senare under dagen, och redan nu har molnen börjat komma, längst i söder ser det oroväckande mörkt ut. SMHI talade t o m om minusgrader till natten, så det är inte lätt att få vår i den här landsändan, men när den kommer sker det nästan med buller och bång. Plötsligt en morgon kan björkarna skimra i ljusgrönt och då är det svårt att inte vara glad

VÅRTECKEN

Idag blev det en något tidigare morgon än vanligt, dagens tidning hade inte ens kommit när jag steg upp, det goda med det hela är att jag kan ägna mig åt en stunds skrivande innan det är dags för morgonpromenad. Det ser ut att bli en skön dag  igen, redan några plusgrader om än fortfarande mulet. Igår tror jag att man säga att det var första riktiga vårdagen med sol, vindstilla och VÅRLUFT. Livsgnistan fick sig en riktig knuff framåt, härligt, härligt!

I senaste inlägget hade jag en eländesvarning som lyckligtvis blev motad i dörren, på måndag morgon vaknade jag pigg och väl rustad för dagen. En dag som iallt följde vanliga rutiner och inte heller innehöll någonting därutöver. Jag tillbringade en stor del av dagen med att ta hand om tvätt och på kvällen gick jag till näst sista gympan för säsongen. Det gäller nu att komma igång med någon form av fortsättning, jag tror faktiskt på de som säger att kondition är färskvara, och det vore synd att försätta sig i en nybörjarsituation till hösten igen.

Det sägs ju också ofta att sen man blir pensionär har man för det första tidsbrist, eller rättare har så många aktiviteter att tiden inte räcker till, men för det andra att man bara hinner med en sak/ärende/aktivitet per dag. För mig verkar det där vara ett motsatsförhållande, i vilket fall blev tisdagen en "fullspäckad" dag. Först en härlig promenad med gänget följd av lunch med livligt prat och många glada skratt. Därifrån rusade jag iväg till ett informationsmöte hos PRO, en trevlig stund med fika och med några nya bekantskaper rikare gick jag därifrån till nästa uppdrag, veckohandlingen. Väl hemma igen återstod att göra middagsmat som blev stekt rödspetta med garnityr av citron, saltgurka, inl. rödbetor och kapris och kokt potatis därtill. Soffhörnet passade perfekt på kvällen.

Gårdagen blev också sk full dag, fast då bara en aktivitet förutom morgonpromenaden. Det var våffelkalas på ett fritids dit mor- och farföräldrar bjudits in, och eftersom jag på sätt och vis kan räknas till den gruppen hörsammmade jag kallelsen. Så här är det, jag kan sägas vara suppleant i företaget Familjen till den 9-åring som går där eller ännu bättre hans vicemormor. Han hade dessutom både farfar, farmor och mormor där som gäster och passande nog var det grabbens födelsedag också.

På 9-årsdagen

Det är inte helt fel att få möjligheten att få se lite av vad som händer i dagens skolvärld, som ju skiljer sig  en hel del från en annans första lärdomsår. Jag upplevde min skolsal väldigt stor med mörkboaserade väggar, en hög kamin strax innanför dörren, vedlår ute i korridoren och fröken som satt på en upphöjd kateder. Gemensamt  med dagens barn, skulle jag dock tro, är hur roligt och spännande det är att börja skolan  och hur ivrig man är att lära allt det nya. Lika viktigt måste det vara att se varje barn som en egen individ och genom stimulans och uppmuntran hålla intresset vid liv.  Den största  kunskaps- och bildningspotentialen det är vad jag skulle vilja kalla barnens nyfikenhet för.

Nu ska jag gå ut på Tussilago-safari, gårdagen lär ha lockat fram mängder nu, och ogräs eller inte så finns knappast någonting som slår dessa små, gula knappar som vårtecken.

OBJUDEN GÄST

Det har varit uppförsbacke flera dar nu, i torsdags skolkade jag från gympan, mådde inte 100% på fredag men tänkte att en promenad skulle nog göra susen och kanske, kanske inte. Vilade i går med sockstickningen i händerna och det kändes precis som det var vad jag behövde. Vaknade i morse i vargtimmen till en dag fylld av olust.

Säg till om jag stör

Säg till om jag stör Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Eeva Kilpi

Men... nu har elendeseländet visat sitt fula tryne och jag plundrade omedelbart Alvedonburken för att anlägga moteld! Känns som om en förkylning knackar på, och jag vill absolut inte öppna upp för sånt otyg nu. Tyvärr har jag troligen en kompis i min närhet, sambon påstår också att han känner sig vissen. 

               Om din svårighet kan övervinnas, varför bekymra dig? Om den inte kan övervinnas, varför bekymra dig?

Fortsättningen av dagen blir stillsam sittning i soffhörnet, men stickningen får däremot inte vila, ska försöka göra sockorna klara. Jag förstår nu varför det inte kändes särskilt inspirerande att överhuvud taget börja sticka, vilket var en aning överraskande.

Middagsmatlagningen blir enkel, en wok på benfri kotlett, grönsaker och cous-cous.

Vädret lättar inte på något sätt upp stämningen heller,  en knappt synlig rörelse i tallarna och  visserligen har det slutat snöa, men är gråmulet och gatan utanför ser ut att vara både spårig och slaskig. Det får nog lov att komma värsta värmen nu, om vi ska få någorlunda snöfritt till Valborg. Månaden maj är, som alltid, späckad med jobb, som ska hinnas med, innan det blir sommar.  Det går så fort nu så man borde inte sova när natten faller på..............eller

Jag sätter mig ned ett tag tills brådskan har gått över

I brist på annan inspiration kryddar jag idag med dikter och ordspråk att begrunda.

Livet är kort

BB
GB TV
IQ AB Ba BC C TV
FF LP EP UKV LSD
SSU RFSU
 TV
vpl OP
SKF LO ABF TV
SKF PR TCO DN TV
SKF VD SAF SvD TV
ATP KDS TV
GB TV
TV
TV
STOP

Tage Danielsson

STJÄRNOR.............

Vi har massor av stjärnor omkring oss, stjärnor som inspirerar, lyser upp tillvaron och  sprider glädje omkring sig, och bidrar till ett  välbefinnande, som troligen också smittar av sig på omgivningen.. Man behöver bara vara lite lyhörd och uppmärksam och ta till sig det positiva.

Själv fick jag en kick till en bra start på dagen efter att ha läst en av mina FB-vänners sprudlande glada blogg och började tänka på dels hur lätt man kan påverkas och hur viktigt det är att dela med sig av sina känslor. Inte låta gubben på axeln ta överhand genom att få oss att förringa och tänka " asch, det var väl ingenting, inte ska jag osv". Att min bloggande vän även är stjärna i en annan bemärkelse gör inte det hela sämre. Men inte bara stjärnor från scen och cabaré, utan bland släkt, vänner, mänskliga möten av olika slag - mer eller mindre tillfälliga - finns stjärnor som är till stor glädje, och om man tänker efter är alla tillsamman likt en vintergata som vi hela tiden befinner oss mitt i. Frågan är bara om man visar sin uppskattning och talar om för en annan människa hur mycket hon betyder och att hon är värdefull. Är det månne gubben på axeln som spökar?

Gårdagen slutade ju lite i moll, jag tänker då finalmatchen i ishockey, som man ju hade hoppats att de våra skulla ta hem. Eftertanken säger att det är bra gjort att vara det ena av Sveriges två topplag. Silver, eller som jag såg någon uttrycka det 'Vitt Guld'  är jättebra. Hoppas att det blir tredje gången gillt 2013, laget gav ju inte heller bort segern i år, utan kämpade väl mot en välstängd Brynäsbur. Voj, voj jag är ju inte SÅ intresserad, håller mig i princip bara informerad men kan inte låta bli att ryckas med.  

Nåväl, vid gott mod drog jag ut på min promenad och avvek från gångvägen in på ett nykört skoterspår som så småningom tog slut, men jag fortsatte  vandringen och tänk att skaren fortfarande var "gångbar". Solen sken, snön gnistrade och bara några svaga harspår syntes så det var njutbart. Men.....vi, Ronja och jag, lämnade spår efter oss, skaren låg till slut bortåt en decimeter under ytan och det blev en extra konditionsövning.

Idag hade jag inte med mig kameran ut och snöbilden från i förrgår bryr jag mig inte om, av allt att döma blir det värre framåt kvällen då det lär komma  mer av den vita varan och kanske krävs ny dokumentation i morgon.

Nu fortsätter en paradisisk dag....................