FUNDERINGAR

Ja då vaknade man till en "härlig" vårdag med helt snötäckt mark, undrar bara i hur många omgångar snön ska fortsätta komma innan sommaren tar över. Det räcker mer än väl nu, det behöver inte komma både mycket och länge....


Hur länge ska grillen få stå orörd?

Började dagen med att äntligen läsa ut boken jag tragglat mig igenom, bara envisheten gjorde att jag höll mig kvar i den. Det var en otäck historia som författarinnan, Joyce Carol Oates, snurrade runt på 479 sidor. Trögläst, tänk bara, sida upp och sida ner med sammanhängande text utan nya stycken, med de viktiga slutsatserna i kursiverad stil och så fick man bläddra tillbaka och läsa om, frågandes vad man missat.  Men ändå hon är fenomenalt bra att skriva om det som händer inom personerna, tankar, funderingar mm och det amerikanska samhället och dess själ, både positivt och kritiskt. Bokens titel? Lilla Himlafågel, och den skulle säkert ha passat bättre som sommarläsning, då det blir mer sammanhängande läsning på dagarna och inte som övriga året då jag bara läser en stund på kvällen i sängen. Nu blev det inget flyt i läsningen, själva historien vidrig och inte nåt jag längtade efter förutom att den skulle ta slut.

Nu ska jag i stället ta mig an en bok i miniformat, 150 sidor i vykortsstorlek, Anna Gavalda En dag till skänks. För övrigt har jag två Joyce Carol Oates liggande till sommarläsningen, Dagbok 1973-1982 och Älskade syster.





Under veckan som gick kunde jag mellan stormbyar och snöfläckar, börja med vårstädningen utomhus, t o m tjälfrusen mark på en del av blombänken, huvvaligen! Tre säckar fick jag ändå ihop så det blev en bra början.

Ett välkommet avbrott blev det den dag då jag som smakråd följde med min svägerska ut på stan, vår-sommargarderoben skulle kompletteras och förnyas, och nog blev det en påse som följde med - till belåtenhet förmodar jag.

Jag kan nog inte förneka att jag personligen har ett stort intresse för kläder och det är alltid ett riktigt nöje att kolla vad som finns i affärerna. En gång i tiden hade jag planer på en framtid inom den textila världen, sökte utbildning men när det blev dags att börja skolan, nekades jag åka iväg. Jag kan väl anta att det i grunden handlade om pengar som inte fanns att bekosta skola utanför hemorten i några år. Så småningom kunde jag låna en mindre summa, gick en kortare kurs och började jobba med nåt helt annat.

När jag många år senare pratade med min mor om de planer jag haft kommenterade hon bara att hon aldrig hade kunnat tro att jag var så fåfäng! Det handlade också om en konflikt mellan två världar där den ena, hennes, bestod av hårt arbete för livets uppehälle och min, där jag trodde på möjligheten att utvecklas och ägna sig åt lustfyllda sysslor skulle komma i första hand. Så blev det inte alls för min del, mitt arbetsliv gav mig trygghet och inkomst, den textila lusten fick höra till fritiden och någon bitterhet över den utveckling mitt liv tog har jag aldrig känt.

Färg och form har alltid roat mig men jag har också konstaterat att ibland stör den egenskapen mig. I TV-program med intervjuer, diskussioner och liknande där det som sägs är det dominerande, så blir det bilden som tar över mitt intresse, jag har bättre behållning om jag flyttar från TVn och enbart lyssnar eller som det vanligtvis är, har en stickning eller virkning i händerna.

Och till sist dagens väder, soligt mest hela tiden, ibland nån regnskur och snön smälter undan väldigt sakta, sen blir det att kolla månen ikväll, närmare jorden än nu kommer den inte nån fler gång i år, undrar hur det påverkar mångalenskapen!