TYST IOCH TOMT

 Just nu är det  tyst och stilla, ingen hantverkare är här, rivningssoporna är bortforslade och det ser faktiskt riktigt bortstädat ut men tomt. Endast spisen och kylskåpet finns i köket, det greppet släpper jag inte. I går afton kom elektrikern förbi och  gjorde en grovplanering,  kanske han dyker upp igen senare under dagen.

Den här dagen känns väldigt värdefull och vilsam, jag känner att det är ett välgörande avbrott. Jag blir nämligen så otroligt trött när det är folk här som jobbar, jag tror mig inte om att slappa själv heller då utan är på tå hela tiden. Sambon har också varit riktigt aktiv. Han har placerat stora delar av den gamla inredningen i snickarboa och garaget som fått sig en styling och av rena farten byttes ett skåp i tvättstugan också. Det blev riktigt bra och det är nu fyllt med diverse tvättmedel mm. Så småningom ska jag pynta där, klä om några korgar, sy förhängen osv.


 Eftersom det är några dagar sen jag skrev senast, ska jag göra en kortfattad återblick Helgen som gick tillbringades i stillhet kan man väl lämpligast säga. Dvs utom  när jag sprungit runt och letat kartonger, letat i kartonger och till slut funnit det jag nödvändigtvis måste ha. Även om jag verkligen försöker begränsa alla göromål till ett minimum så tar allt mycken tid och många steg blir det. 

Målaren som var här i fredags spacklade väggarna och målade hela taket ett första varv och i måndags slipade han spacklingen och taket fick en andra strykning, vitt och fint blev det. Och sen är det dags för den efterlängtade tapetseringen, efterlängtad eftersom det blir så spännande se hur tapetvalet tar sig ut. I går tisdag var det under ett par timmar ett nästan olidligt oväsen här då det gamla kaklet togs ner. Lila blev helt förstörd av bullret och sprang iväg med fälld svans när hon fick syn på mig. Och själv tog jag chansen att fly genom att gå iväg till promenadgruppens lunch (jag skippade promenaden), det var en stunds trevligt avbrott.


Jag håller mig undan så gott det går, ser i huvudsak bara till att ordna med fika när det är dags för paus, men det tycks vara tillräcklig sysselsättning för mig. I lördags kände jag mig helt utslagen och tog efter lunch en välbehövlig sovstund på ett par timmar. Inte för att  man behövde hålla sig vaken under kvällen särskilt mycket varken till mellon eller Skavlan.

 T o m söndagens Vasalopp var mer spännande, fastän där är det väl egentligen bara starten och slutspurten som är sevärt men jag hade bänkat mig ordentligt och stickade sockarna klart. Nu återstår bara de eländiga arbetet att fästa  trådarna. 





  

Söndagen var också väl lämpad att läsa slutet på en av julklappsböckerna, En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, 684 pocketsidor! Den handlar om Biafrakriget 1967-70, både upprinnelsen och slutet. Det är ju nästan bortglömd historia nu, det man fortfarande kommer ihåg är Biafabarnen, hårt avmagrade med uppsvällda magar. Enl boken saknades ca en miljon människor vid krigsslutet, då  republiken Biafra upphörde efter endast tre års självständighet. Genom författarens sätt att skriva känns det som man kommer väldigt nära både människor och miljö,  och en alltigenom tragisk historia fängslar. En ny bok, Jan Guillous Dandy, väntade på nattduksbordet och jag vände några blad i den också. 

Under kvällen började jag dessutom på en ny stickning så det var på det hela en bra söndag då jag dessutom skottade snö. Det var så lite, bara framför bron och runt kanterna, vår traktorängel var här redan vid sjutiden på morgonen och rensade garageuppfarten. Det är lycka om något och guld värt




Har just gjort ett litet avbrott, målaren kom med spackelspaden i högsta hugg och drog några drag över en vägg, men han hade dessvärre också ett mindre bra besked. Tapeterna restnoterade till v 12 och jag som var så glad över att vi låg så bra till med planeringen och dessutom - jag längtar ju så otroooligt att få se resultatet om än med ett litet uns ångest;  tänk om det inte känns lika rätt som jag föreställer mig.

Längtan heter min arvedel
Erik Axel Karlfeldt 

Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar.

- - - - - - - -

Klinga, du klagande strängaspel,
sällskap i drömmande salar!
Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens salar.

1

RAPPORT TVÅ........

.....eller hela havet stormar, för nu kan det väl inte gå ställa till med ännu mer oreda. 

Tulpanerna står för trivseln just nu

Målningen är påbörjad, alla möbler som inte burits undan står mitt på golvet, tapetskarvar och skråmor är spacklade och just nu har målaren börjat med taket. Och förresten det måste ju också innebära att det är vägen tillbaka till en ordnad tillvaro som nu startat. 

Skönt, skönt men inom mig bor en liten orosunge. Hur ska det gå återställa ordningen, och inte bara det; det blir till viss del en nyordning som man ska lära sig att hitta i. Lila verkar också lite förvirrad, inte ens hennes matfat har fått behålla sin plats, det är ständigt nya ställen. 

Jag flyr, här går det inte vara

Soffan verkar bättre...........

.....................här har jag full koll

Fast  mitt focus ligger på det färdigställda köket med allt på plats, det är väl egentligen detsamma som en klar målbild.  Trösten finns i Karin Boijes rader:

Den mätta dagen , den är aldrig störst

Den bästa dagen är den av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen som är mödan värd

                           
                    

Hitills har planering och hantverkarhjälp fungerat helt perfekt med ett litet undantag, elektrikern. Vi kontaktade vår favoritelektriker i tidigt skede och fick klartecken, han ville bara få ta sig en titt när allt det gamla var nedmonterat för att planera sitt arbete. Så häromdagen när det var klart kontaktade vi honom, och får beskedet att han är helt utslagen pga ryggbesvär, diskbråck. Men eftersom han lovat hjälpa oss ordnade han så att en kollega kommer, det är underbart när men har att göra med ansvarskännande, rejäla människor, vilket jag också sa till honom, elektriker Number one, oslagbar!  

Det  senaste på belysningsfronten!

När målningen för dagen avslutades var taket skinande vitt. Helgen får tillbringas i ett hem som befinner sig i kaos, men TVn fungerar och soffan likaså, det kommer nog inte att gå någon stor nöd på oss.

Middagen idag blir vokade räkor i honungssky och äggnudlar, låter väl lyxigt och hyfsat gott, eller hur. Hoppas bara jag hittar det jag behöver, men annars gäller liksom tidigare att man tager vad man haver.

RAPPORT....

...från en byggarbetsplats. 

..och varifrån kommer strömmen?

Nu är rouletten igång, nu snurrar  det mer än vanligt, och nu gäller det verkligen att kreativiteten aktiveras, det gäller nya lösningar för diverse kökssysslor och om än tillfälliga så blir det spännande utmaningar. Micron har fått fin plats  i tvättstugan på tvättbänken men kafebryggaren borde jag nog ha i band för att hitta den, eftersom placeringarna ändras hela tiden och ha den  stående på golvet är faktiskt inte riktigt bekvämt. Egentligen borde jag kanske ha packat en campingväska med det nödvändigaste eftersom det alltid funkar jättebra när man åker iväg på några dagars utflykt, sen kunde man ju ha intalat sig själv att campingen ligger i vadagsrummet. 


Hmm, vilken idé, att jag inte kom på den tidigare. Spisen ska jag försöka få behålla, behöver nog koka nån panna potatis och ris emellanåt, för övrigt blir det micrad mat. Jag har fyllt frysen med älgköttsoppa, kålsoppa, ugnskotletter, pastagratäng, köttbullar, pannbiff, pannkaka med bacon och svamp. palt, korvgryta och kanske nåt mer, och nog ska väl det hålla oss vid liv 2-3 veckor.

Ådringsmålat

Rivningen har alltså börjat och det har gått riktigt bra, nu finns köket i delar  på altan, i uterummet, på bron och i snickarboa. Sambon tycker det blivit aningen trångt därinne, men det finns en plan för återanvändning av en del skåp förutom det som får en sista färd till Degermyrans ÅVC. Luckorna, ådringsmålade av sambons far, som var en mycket skicklig yrkesman, kommer att ha ett fortsatt liv både i huset och i stugan. Enligt kökssäljaren hade det funnits många inredningar här omkring av hans hand, lätta att känna igen pga hans speciella stil





Det som återstår av gamla köket, spisen som jag nog inte släpper taget om förrän den nya är på plats, diskmaskinen urkopplad och diskbänken åker ut i morgon. Efter det blir det till att diska i garaget, men jag har fått förslag att använda engångsartiklar, och det är faktiskt en god idé, så jag får väl komplettera på Ö&B.








I kväll kom kökssäljaren förbi med en pärm innehållande allt gällande det nya köket och jag som har ett  hemligt intresse för hus och planlösningar har råpluggat ritningarna och det  ÄR ROLIGT. Men...materiallistan är lång. Och det blev sannerligen den här dagen också, dags att nanna kudden nu.

PACKAT OCH KLART

Nu måste jag slänga ner några rader innan sängen och boken får sitt. Det är sista dagen med gamla köket, eller åtminstone det som var, eftersom det nu är tomt i skåpen, alla lådor står på rumsgolvet tillsammans med alla packade flyttkartonger. Vilken himla tur det inte är frågan om att flytta just nu i alla fall, så mycket prylar som  rymdes i vårt lilla kök. 

Jag känner förväntan och längtan efter det nya och efter att få städa in igen i lådor och skåp. Just nu är det rörigt och jag letar efter än det och än det andra, konstigt så mycket man ska ha till hands. I dag när jag gjorde middag behövde jag hjälp av elvispen och....naturligtvis ligger den  längst ner i lådstapeln på rumsgolvet. För att inte tala om kaffekopparna, som jag, utan att tänka mig för, packade längst ner i en kartong och den vet jag inte ens vet var den står. Framme finns fyra frukostmuggar plus två gamla udda koppar. De packade jag inte ens ner eftersom det är tveksamt om de  har någon framtid alls. Sååå....idag när vi fick besök och jag kokade kaffe upptäckte jag misstaget, men i det här läget får man ta det som det är. 

Bortstädat och tömt 

Ihopstädat och fullt

Stökigt, fullt och ostädat

Vädret har varit helt otroligt några dagar nu, det är soligt och varmt och takdropp hela dagarna och ska visst så förbli någon dag till. I söndags tog vi oss en tur ner till stugan, det var ett bra tag sen vi tittade till den nu. På vägen ner dit kunde vi se så lokalt och olika snön fallit under vintern. Här i stan - alltså Morö Backe - har vi stora snödrivor, på en del ställen efter E 4:an nästan inga plogkanter och när vi kom ut till havet höga drivor, jag tror det är det mesta jag någonsin sett därute. Men öppet vatten såg vi en bit ut,  möjligen var det isrännan. 

Snöfritt till midsommar?

Söndagens solnedgång bådade vackert väder

Jag känner mig ganska tom i skallen just nu så jag tror det bästa är att avsluta både inlägget och dagen för att kunna ta emot rivarsnickaren i morgon bitti med gott humör .....och kaffe. God natt.

KORTMISS

Söndagsmorgonen började väldigt fint, det ljusnar tidigt nu och idag kom också solen tidigt. Det lockade ut mig på långpromenad, bestämde det redan i starten, och med Mannerheim och Tengby i öronen gick tiden fort. Jag tycker faktiskt att det är bästa morgonprogrammet på söndagsförmiddagarna, roligt, omväxlande, underhållande och så lär man sig lite smått och gott.  Alltså gick jag längst ner mot Taxi, bort mot Ridhuset, fortsatte skjutbanevägen och ridhusvägen, avvek mot Degermyran och Nordic Light där jag slutligen vände hemåt.

 Min avsikt var att undvika möjligheten att avvika tidigare och på så sätt förkorta promenaden, däremot tog jag inte den extrasväng som jag ev tänkt göra. Efter nästan två timmar stampade jag av snön från skorna på hemmabron. Sambon trodde att jag gått bort mig eftersom det dröjde  längre än vanligt innan jag kom hem.

Det vackra vädret höll tyvärr inte hela dagen ut, en dag helt utan snö tycks inte vara möjlig denna vinter, men snart ska det väl ändå vara över, hoppas man.

Efter lunchens hamburgare blev det en stund på soffan med dagens korsord och sen gjorde vi en sväng på Maxi. Fastän vi inte är så stora mjölkkonsumenter så klarar man sig inte utan heller, och sen behövs flera flyttkartonger. Har redan packat många och jag förstår inte alls vem som stoppat in så mycket prylar i våra köksskåp. Sen vid uppackningen igen börjar den stora utrensningen, men en del saker kan jag nog ändå inte göra mig av med. T ex min egen barnservis som är så nött och som samtidigt väcker minnen och funderingar. Varför mina föräldrar köpte en pojkservis, alltså motivet är bl a en pojke i flygmaskin. Inte tror jag att jag önskades vara en pojke utan snarare att det skulle väcka andra intressen än rent sk flickintressen. Självklart fick jag både en lastbil i trä och en mekanisk personbil som leksaker, men någon liten docka fick jag nog också och den docksäng mamma snickrade till mig har jag fortfarande kvar. Den tillhör också sånt som det är svårt att skiljas från. Mitt intresse för handarbeten och textil utvecklades ändå utan extra yttre stimulans.

Det var fler ärenden som skulle uträttas bl tankning av bilen, ett besök på posten på ICA och så skulle jag passa på att gå till bankomaten, i börsen fanns bara ett par tior och några enkronor. När jag satte i kortet sa det bara slurk och kortet försvann och på displayen kom  det på nytt upp "Välkommen till Nordea  Sätt in ditt kort" Jag kunde inte förstå vad som hände, hur kunde mitt kort vara så begärligt att han (automaten) slök det på en gång? Nå. jag var ju tvungen att inse att där kunde jag ju inte stå kvar och vänta på att kortet skulle komma ut igen, det var bara att slokörad knalla därifrån - utan pengar. 

Som en liten uppmundran från sambons sida lovade han att stå för middagen, det blev en sväng bort till Junibackens pizzeria på hemvägen, så nu sitter man här mätt och belåten.

Ja, naturligtvis ringde jag banken för att få nytt kort och han som tog emot mitt ärende var ytterst förstående och bekymrade sig för hur jag skulle klara mig fram till jag hade ett nytt kort i handen. Jag hade ju beklagat mig över mina tior som skramlade i börsen, så han sa om jag gick in på bankkontoret i morgon skulle jag få pengar så jag klarar mig!!! Jag antar att jag får lov att göra ett uttag men nog skulle det vara klädsamt för banken om jag verkligen fick pengar, jag menar att bara sno ett bankkort utan förvarning är ju inte så snyggt gjort. Allvarligt trodde han att antingen var det nåt fel på bankomaten eller nån skada på kortchipet. Det senare tror jag kan vara förklaringen, eftersom det på senare tid några gånger inte gått alt varit besvärligt använda kortet i kortläsare.

Nu ska jag fortsätta med sockstickningen, måste snabbt göra den klar, för i morgon ska jag gå till garnaffären och skaffa garn till en ny, rolig stickning, som tills vidare får vara en hemlighet. Men det är ett gammalt mönster som jag visste skulle finnas någonstans i mina gömmor och som jag letat och letat och nästan gett upp tanken på att hitta, och så plötsligt, i morse fann jag,  till min stora lycka,  det, efter åtminstone ett par månaders letande. Beviset för att man aldrig ska ge upp!!!

SVINOTTA

Ojojoj, nu blev det en tidig morgon, klockan är sju om någon minut och jag har redan duschat, tvättat håret, ätit frukost, läst Norran och kollat igenom FB, på ett par morgon timmar hinner man  en del. Och milda fasa, nu börjar jag känna mig lite sömnig men någon förnyad sängkontakt blir det inte fråga om, ska ju iväg till skolan idag. Det är visserligen fortfarande ett par timmar kvar innan det är dags att dra iväg men det vore alltför farligt att lägga sig igen nu. 

Gårdagen var en trevlig dag, hade besök av en väninna som tagit bussen från Sorsele för en "stadsdag". Vi hann ett varv på Solbacken innan vi pausade hemma hos oss för lunch. Jag hade under morgonen gjort en räkpaj som bara behövde värmas på en aning. Ett för mig nytt recept som jag ska se till att spara, det blev helt perfekt. Bjudlunch ska väl även innehålla efterrätt så det blev en gino (äpple, apelsin, päron, kiwi, banan, krusbär, mörk choklad) med turkisk yoghurt. Sen var vi laddade för en repa på stan och avslutningsvis fika på Lilla Mari innan det var dags för henne att sätta sig på bussen hem igen. Då hade snöfallet börjat tätna så det passade bra att dra sig inomhus.  Morgonen för hennes del hade börjat besvärlig, samhället var strömlöst men hon hade ändå fått sitt morgonkaffe tack vare ett gasolkök, det gäller att ha beredskap! Till råga på allt saknas fortfarande telefoni i området.

När jag var på hemväg svängde jag in på Accent och gjorde dagens fynd, en rygga i skinn för halva priset och den var snygg, lagom stor för ett A4-block och en sån jag  tittat efter lite ibland, så jag behövde inte lämna stan tomhänt. 

Kvällen blev stilla lugn, fisksoppa till middag och TV-soffan med sockstickning.  Repade förresten upp det jag stickat tidigare på sockan, blev inte nöjd med det garn jag valt utan bytte och började om på nytt. Stickade mönstret klart och jag tror att det blev ett bättre val. Såg  återigen Anja Kontors program, den här gången inte lika starkt som första programmet men ändå djupt berörande.    Hennes sätt att bemöta de intervjuade är lågmält och respektfullt,  hon väntar ut den intervjuade som får prata till punkt utan hets. Föredömligt särskilt när det gäller så djupt personliga tragedier som programmet handlar om. 

Mildväder idag, endast om kring två minus, så det passar bra med långpromenad som står på dagens schema, för övrigt återstår att se vad det blir denna Alla Hjärtans Dag. Och, ja -  väninnan kom sig välbehållen tillbaka hem, nöjd med sin dag och med strömmen åter i ledningarna.

SEMLAN

Ja då har man fått smörja kråset igen, middagen idag traditionell med bruna bönor, stekt, rimmat fläsk och en lyxsemla. Det smakade helt förträffligt och jag kände inte den minsta ångest över att klämma i mig dubbla kaloribehovet heller. Semlan försökte jag få att räcka länge, bitarna blev mindre och mindre allt eftersom jag åt men till slut kunde jag bara skrapa rester från fatet och efteråt konstatera att någon fler hade jag absolut inte fått ner, festen var över för den här gången.

Eftersom det är tisdag  så träffades promenadgruppen och vi gick  den vanliga rundan och lunchade på Café Benjamin, som också erbjöd semlor idag. Jag avstod dock, jag hade ju redan en på lut i kylskåpet hemma. Fettisdagen är ändå inte särskilt uppmärksammad numer,  jag minns ju en annan tid då det var en dag då man roade sig med både dans tom utomhus, pjäxdans, och naturligtvis skidåkning. Och under skoltiden hade inte sportlovet uppfunnits, jag vill minnas att vi hade fettisdagslov i stället. Jag måste nog också kolla med mina äldsta kusiner om det inte var så att  vi kokade märgben (av ren) och åt den dagen också. 

Det känns skönt att ha ett fåtal traditioner att hålla sig till, senaste tiden har den ena matskandalen efter den andra avlöst varann, färgförändrat fläsk kallas oxfilé och hästar som omvandlas till nötdjur,och alla skyller på alla och den som är längst bak i kedjan skyller ifrån sig, karusellen har gått i spinn för den heliga (ohederliga) förtjänsten. Problemet är nog inte helt och hållet hästens, frågan är var i Europa det föddes en ko/oxe ur hästkraken! Ibland undrar jag om vi som konsumenter egentligen borde ha den yttersta makten genom att gynna de lokala produkterna i första hand. Jag kan också ifrågasätta kedjornas egna märken, de anonyma lågprisprodukterna.  Det är väl också helt befängt att t ex bröd med sk lång hållbarhet ska fraktas genom hela landet, likaså färdig deg som butiksbakas när brödhyllorna skulle kunna innehålla nybakat bröd från närbelägna bagerier. 

I vilket fall det är nyheter som upprör, andra nyheter som snabbt skjutit i höjden är Påvens helt oväntade avgång, den kickade tränaren och den bortsprungna katten som hittades efter närmare två månader, instängd i en industrilokal och räddad i sista stund. I samband med det kunde man också läsa en del kommentarer på Facebook som nog INTE skulle ha skrivits och som bekräftar påståendet att det i anonymitetens tecken skrivs rena oförskämdheter. Även om man inte känner alla fakta kan man ohejdat ösa sin galla. I det här fallet vill företaget förbli okänt pga ev trakasserier. I lilla fredliga Skellefteå!

Men....det som ändå gör en orolig är Nord-Koreas tilltag, isolerat med oberäkneliga styrande, en nedtystad, svältande befolkning och helt döva för omvärlden.

För övrigt går skåptömningen och packningen framåt, men i morgon får jag en ledig dag då en väninna kommer på besök och efter lunch här hemma vi ska göra stan under några timmar, det ser jag fram emot. Affärerna börjar  packa upp nyheter nu och det brukar alltid stimulera fantasin. Jag tror vi ska försöka hinna med fika på Lilla Marie också innan hon åker tillbaka hem igen, så det blir nog en bra dag..