PACKNING

Jaha, då har jag latat mig ett par-tre kvällar och får väl försöka ta igen tappad mark. Söndagsmorgonen,  med ungefär samma temperatur som i går, men med skillnaden att det är gråmulet och blåsigt. Och, jomenvisst snöar det, det positivaste som kan sägas om det är, att det är  vitt och rent och otroligt vackert.

En liten återblick på dagarna som gått börjar med torsdagen på skolan som dels innehöll en föreläsning om artros och ledbesvär och dels något som gränsade till kemilektion.

Artros kan kanske inte kallas folksjukdom men årligen drabbas ca 7-800 000 personer, ung lika fördelat mellan könen men lite överraskande tycks det gå neråt i åldrarna. Bland riskfaktorerna kan ses övervikt, yrken med överbelastning av höft och knäleder och paradoxalt nog stillasittande, men största riskerna finns bland elitidrottare. Vanligast är artros i fingrarna därefter käke, axlar, knä, höft och rygg.  Behandlingen, förutom i sista hand kururgiska ingrepp,  är bl a viktnedgång, motionsaktiviteter, läkemedel och information/utbildning. Egenträningen kan också ha positiva effekter.

"Kemilektionen" på eftermiddagen handlade om den mängd av kemikalier som omger oss i allt, födämnen, kläder mm och miljö. En riktigt skrämmande information vilket fick mig att kommentera "Människans värsta fiende är MÄNNISKAN". Hur ska detta sluta? Vad hjälper det att man läser varudeklarationer, om de överhuvud är läsbara, handlar EKO- och Kravmärkta produkter, man manipuleras ändå hela tiden. Till sist handlar det om Makten och Kapitalet.

Fredagen gick i det alldeles vanligas tecken, ärenden  av olika slag, lättstädning, sopkörning och sist men inte minst kom snickaren, som ska hjälpa oss med rivning och nedmontering av gamla köket, och gjorde ett överslag för sin planering. Nu har vi klart med den hjälp vi behöver och jag har börjat tömma skåp och lådor.  Vi har annonserat ut en del och redan på lördagförmiddag hade vi fått köpare så nu har vi kvar ett vitrinskåp som blir över och är till salu.

Lila ser ut över sina domäner

Idag fortsätter jag med att tömma men det är inte världens roligaste sysselsättning, nog längtar jag till den dag  då det är dags att placera in i de nya skåpen och lådorna, det blir nog en besvärlig process det också, alla prylars vara eller icka vara ska i möjligaste mån ifrågasättas.  Trött på jobbet lär jag bli även då!

Vi är trogna prenumeranter av tidningen Land, tycks förresten vara svårt bryta den vanan, och i senaste numret fanns mönster på sockar. Jag tände till på att sticka som ett avbrott i en lång virkningsperiod, där jag inte hittat något riktigt intressant att göra på senaste tiden, så jag startade direkt.

Bland de virkade småsaker jag pysslat med är bl a "skridskor" som jag faktiskt fick inspirationen till i en blogg, Kungen och Majkis. Guld, Silver eller vad kan det bli SAIK?

Och nu till urstädningen, hoppas nästan att jag hittar nåt som pockar på min uppmärksamhet så jag kan få några välkomna avbrott. Det finns faktiskt gott om tid, även om jag vet att den oftast flyger iväg och plötsligt står man där med en växande stress.

PALT

Dagen blev rätt så bra till slut, efter trögstart i morse. Gick upp i vanlig tid, strax efter klockan sex, sen vet jag inte vad som hände, eller det var väl så att ingenting hände, jag var seg i starten helt enkelt, och bytte idag ut promenaden mot snöskottning. Efter en och en halv timme var det välskottat, bron sopad och jag kände mig normal igen. Slutsats; Jag behövde jobba för att komma igång! 

Medan jag skottade kom jag att tänka på min i Stockholm boende barndomskamrat som i förbigående nämnde att hon inte tillät sin man - urstockholmaren - att skotta snö - han gjorde det inte tillräckligt snyggt. Jag anar att det inte var hela sanningen, hon ville nog att han inte skulle anstränga sig pga hälsoskäl, men ändå tror jag att vi som växt upp med snörika vintrar vant oss att snödrivorna ska se jämna och fina ut.  Nåt ditåt var det också under slåttern, som jag minns var min morfar noggrann med att hässjan skulle  "kammas"  som slutfinnish. Fast kunde det vara så att ju slätare  hässjan var desto lättare rann ev regn av höet, så att det hade en praktisk betydelse. Något sådant kan jag inte tänka mig om snödrivorna, det var väl ändå bara så att det skulle se vårdat ut.

I går förberedde jag dagens palttillverkning, kokade potatis och stekte rimmat sidfläsk till fyllningen, så efter lunchen hämtade jag syltgrytor och stora bunken från vinden och satte igång. Det är högst ett par gånger per år jag drar igång att koka palt och nu var det nog ett helt år sen sist. Det är ett riktigt söligt jobb, men snart var grytorna fyllda med 21 stora paltar. Middagsmaten var given - och smakade gott. 





Men jag tror att ödets finger börjar trassla till min tillvaro. Diskmaskinen är totalt opålitlig nu, går ibland bara en del av programmet så jag får starta om  den för nytt försök som  kan gå bra och idag var det spisfläkten som trilskades, belysningen gav upp, alltså båda lamporna samtidigt! Jag har bara kravet att allt ska funka drygt fem veckor till. 

I morgon är det kursdag igen och programmet  på förmiddagen är en föreläsning om artros och knäbesvär. Misstänker att vikten av att röra på sig kommer att framhållas . Eftermidagens program är än så länge obekant, men våra engagerade lärare har säkert med något intressant ämne då också.

TISDAG

Eftersom jag försöker skriva in mig igen på bloggen blir det ett litet inlägg i kväll också. 
Tisdag innebär ju promenaddag med gänget och första tisdagen varje månad lyxar vi till oss, överger Café Benjamin och dess micrade crepes, pajer och sallad för någon av stans alla lunchrestauranger. Idag blev det Rinkside, isladans mathak. Där serverades fiskgryta med saffran och aioli och rårakor med stekt fläsk och rårörda lingon. Salladsbordet därtill är innehållrikt och inte försöker man ens undvika särskilt mycket av allt det goda. Dagens fisk var tyvärr aningens smaklös, men det hindrade inte att man gick mätt och belåten därifrån.

Dessa tisdagsträffar är på ett sätt en av veckans höjdpunkter, det är ett glatt gäng, stämningen är skönt gemytlig och skratten många. Ingen uteblir heller utan det är snarare så att alla ser i möjligaste mån till att möta upp. Oftast är vi bortåt femton glada damer.

Jag blev ensam på promenaden hem då några tog bussen och nån passade på att göra en runda på stan, vädret var nästan vårligt skönt. 

Liten notis om renoveringen, idag tittade målar-Robban på jobbet och i och med det är hantverkarhjälpen fördigtingad. Själv har jag skaffat ett antal flyttkartonger från Ö&B så det är bara att sätta igång med att tömma alla skåp. Lådorna tror jag att jag staplar på rumsgolvet för dess innehåll  ska ju åter in i det nya lådorna. Vardagsrummet blir stora magasinet, en oreda blir det  men bara vi hittar till sovrummet går det väl an nån vecka. Och jag längtar, sk spänd förväntan vill jag påstå. 

Så ännu en bra dag är snart slut, nu väntar sängen och det blir några sidor i boken på nattduksbordet, En halv gul sol. God natt!

BLANDAD KONFEKT

Veckans första dag har nästan tagit slut i ett huj, och nästan i samma takt som temperaturväxlingarna, - 15 komma någonting i går kväll och nu ungefär vid samma tid 1,2 minus dock, men jojotemperaturer är inte likamed härligt vinterväder. Allra minst när det är i kombination med blåst och snöfall, hoppas på annat, bättre väder i morgon då promenadgruppen går ner till isladan för lunch på Rinkside. Spännande höra om skvallret ligger i luften, men man kanske inte kastar sten i glashus. Dagens nyhet, att AIK-tränaren Forsberg sparkas med omedelbar verkan kan man verkligen kalla en bomb. Guldet som blev till sand ??? Jag behöver i sanningens namn inte alls orda om detta, tyvärr är inte mitt hockeyintresse glödande men för det första kan jag inte förneka att jag åtminstone håller mig nöjaktigt informerad, ser en och annan match på TV och verkligen vill och anser att SM-guldet hör hemma i Guldstaden. Sådetså!

Min dag började som vanligt med tidig promenad tillsammans med grannfrun, den dryga timmen vi går är skön och välgörande. Och tänk att nu är det fullt dagsljus när vi går. Det är underbart. 

Sen åkte vi iväg till Byske med två jättestora kassar med avlagda kläder mm till Magnasyl. Det är en second hand butik riktad till invandrare och som drivs av ett antal kvinnor. Deras initiativ är verkligen behjärtansvärt, priserna är mycket låga och av det överskott som blir av försäljningen ordnas olika aktiviteter för invandrare. Jag fick gå runt i lokalerna och se mig omkring och i ett litet rum ordnade de till och med svenskundervisning på kvällarna. Kvinnor kan! Så dit blir det fler resor, blir säkert prylar över efter den kommande skåprensningen, allt var välkommet dit, just nu var det brist på tallrikar, glas och grytor. 

Hemkommen igen vid lunchdags då jag lagade en risotto med skinka, lök, paprika och kapris. Dagens korsord gick trögt i dag så det blir ett tvådagars, vi skulle ju hinna ett pass på Eddahallen, sambon till vattengympan och jag till maskinerna i träningshallen, idag kombinerat med magträning. Att det ska vara så jobbigt, förhoppningsvis tämjer man några små sneda muskler som ligger inbäddade någonstans. På hemvägen tog vi en sväng till MAXI och betade av handelslistan. Idag köpte jag ingredienser till ett kommande paltkok under veckan, måste förbereda en enkel mathållning när den stora oredan bryter ut och jag kanske t o m måste springa och leta spisen. Idag blev det enkelt fixa middag, laxpuddingen från igår dög gott att micra.

Kvällsunderhållningen blev Drömmen om landet och Molanders, kan ju bli kul att se vart det hela drar iväg, behållningen i kväll var  Malena Ernmans inhopp. 

Lila skulle nödvändigt sitta i mitt knä nu när jag skriver, eftersom hon delvis klöser sig fast är jag inte helt bekväm i situationen och hon tycker till slut inte att jag ställer upp ordentligt på hennes villkor och överger till min lättnad mitt knä. Men hon hittar på andra knep för att få berättigad (hennes version) uppmärksamhet. Just nu vill hon bli nattad och misshandlar en tavla genom att sätta tassen bakom ramen, dra ut en bit och släppa taget, så det är nog bäst att jag fullgör min skyldighet. Alltså serverar den lilla damen en liten portion nattamat, spolar upp friskt vatten, rensar hennes låda och låser hennes sovrumsdörr =tvättstugan. God natt!

NYA TAG

Håhåjaja, då har hela januari månad rusat iväg. Sant, faktiskt, för i år känns det verkligen så, annars brukar januari månad vara mörk, seg och oändligt lång innan den tar slut. Jag vet inte vad det kan bero på, men nog tycker jag att det varit mindre mörkt i år, det har varit rätt många soliga dagar, bara någon enstaka kall dag, och då menar jag neråt 20 minus, och den  rena, vita snön lyser också upp tillvaron. Nästan sanslöst vackert har det varit, snö och rimfrost har legat kvar på alla träd ända till för några dagar sen.


Sååå, nu är det verkligen dags att jag tar ett ordentligt tag i kragen och försöker sparka igång den här bloggen igen! När Advent börjat som jag sett fram emot och också planerat för några mysveckor slog nån slags backlash till och jag tyckte inte att jag fick någonting alls ur händerna. 

Tomte packad för flytt till Mira

Lila väntar på att julgranen ska bli klädd

Julaftonsmorgonen när vi fikade sa jag till sambon att en dag till med julstök skulle jag inte orkat med, så urlakad kände jag mig.







Men Julhelgen blev precis så avkopplande, harmonisk och skön som överhuvud går att tänka sig - och kändes välbehövlig. Julaftonen gick vi på lunch med "gamla" släkten och sen ett besök hos våra nya, unga grannar. Där var öppet hus och en befriande stämning utan stora arrangemang, härligt gemytlig och avspänt, helt i min smak. Kvällen i eget bo avslutades ovanligt tidigt, ingen midnattsmässa med påven, som annars alltid brukar avsluta min julafton!

Resten av julhelgen blev riktigt fina dagar som vi bara tog som de kom och det var välgörande, livsandarna återvände, om det var med ljuset eller om det var vilan bryr jag mig mindre om, och nu tycker jag nog inte att jag kan klaga över nåt. Men om det nu var för att jag totalt hade grottat in mig så hade jag inte den vanliga brådskan att plocka bort julen, jag som annars brukar börja kasta illasinnade blickar redan till nyår på tomtarna som står och jäser i alla hörn . 

Men till tjugondagen hade nissarna tillsammans med allt annat "tjafs" man plockar fram förpassats upp på vinden. 

Jag har ändå en annan teori om den här tröttheten, och det är den dåliga sommaren vi hade. Det pratas och skrivs ju en hel del om hur solfattigt det var och bristen på D-vitamin. Jag är ju inte alldeles opåverkbar av vad som sägs och skrivs, och upprepas det tillräckligt många gånger slår ändå budskapet rot. Följaktligen stegade jag in på apoteket och frågade mig för, och gick ut med en pillerburk. Både jag och sambon har sen ordentligt knaprat  ett piller vitamin D varje dag, så vem vet, det kanske ger resultat. Jag känner livslust och välbefinnande och sambon har hittat tillbaka till snickarboa, som faktiskt fått stå i stort sett övergiven under hela hösten.

På handarbetsfronten har det heller inte blivit så mycket eller jag kanske ändå inte ska förringa mina små alster. Förutom tomten här ovan har det även blivit en änglaflicka, som ska jobba som skyddsängel hos grannens flicka som klarade sig med blotta förskäckelsen i sitt nära möte med en bil, bara blåmärken, skrapsår och tandskada som följd.

Väntar på vingarna

Bevingad och klar för avfärd.

Sen ska man ju numer ha tröjor på mobilen, så då fick det bli så också, eller ska man kanske kalla den för äppellåda?

Till bloggandet då, det kunde jag väl ha ägnat mig åt kan tyckas, men icke. Jag ifrågasatte verkligen om jag över huvud taget skulle syssla med det, inte händer det särskilt i mitt liv, i synnerhet inte nåt att skriva om. Jag menar, skriva att jag stiger upp och går ut på morgonpromenad, att jag ger katten mat, att jag gör vardagliga sysslor likadana i stort sett varje dag, det blir bara tröttsamt och trist. Inte handarbetade jag så flitigt heller, utan för det mesta vacklade jag nästan till TV-soffan direkt efter middagen och somnade tvärt, många av programmen förblev osedda! Det var en pärs att hålla sig vaken t o m genom Downton Abbey som jag verkligen inte ville missa.  Men allt har sitt slut, så även detta tillstånd. 

Som en ytterligare krydda i tillvaron har jag börjat en kurs på Medlefors Folkhögskola, det är en dag i veckan från halv tio till 10 min efter två och ska handla om Hälsa för äldre. Två mycket engagerade och trevliga lärare håller i kursen, den ena sjukgymnast och den andra biolog. Det blir väldigt kul se hur det hela utvecklar sig, det verkar vara trevliga kurskamrater och sen inte att förglömma luncherna, skolans mat är vida berömd. De träffar som hittills varit bådar bara gott.

Men det som kickat igång mig alldeles särskilt, är att våra planer på renovering här hemma inte är bara prat längre, nu händer det nåt mer och huvudet är alldeles fullt av tankar på materialval och färger och vad som ska göras och beslut som ska tas och tvekan om det ena eller det andra är bäst, samtidigt som det är så himla roligt. Nog är det svårt att bestämma sig, sen när det är gjort sitter man ju där med nerverna ytterst på skinnet tills det färdiga resultatet ska bedömas. Jag gruvar mig   också för röran under bygg- och arbetstiden, men när det hela väl har startat är det bara att hänga med. Och då kommer längtan, att ställa allt i ordning, och de oundvikliga omflyttningarna tills man blir nöjd och hittar alla grejer igen, men roligt blir det.

Ett något splittrat inlägg blev det, lite av en nypresentation, men nu är jag på gång igen, ska försöka skriva små glimtar ur vardagen som kommer, fylld av byggplanering, stök med packning och omflyttning av möbler och allt annat som kan tänkas höra ihop med renoveringen.  

Det slår mig att det skulle vara väldigt roligt att ha en liten aning om vilka mina läsare är, så lämna gärna något litet spår, en kommentar/gilla kanske eller registrera dig som följare av bloggen. Så vi hörs.




varför jag skulle syssla med det överhuvud taget

Vintermorgon

Startar dagen med lite skrivande, ja, frukost och tidning har avverkats, vintermorgonen  kall och mörk, nattemperaturen som varit ner till minus 20.2, håller sig nu runt 15 grader och det ljusnar så sakteliga. 

Sambon har åkt iväg till vattengympan och själv funderar jag lite på hur dagen ska fyllas, först av allt måste jag baka matbröd, bara två ynka skivor kvar i frysen. I övrigt blir det en återhämtningsdag för min del - tror jag. Igår gick vi i promenadgruppen en riktigt lång promenad över älven till Skeriaområdet för lunch på restaurang Älvy. De grekiska biffarna smakade utmärkt men den gratinerade fisken hade behövt  hjälp av lite mer salt som lyft fram smaken fast gratängsåsen den vilade under räddade situationen! 

Efter lunchen en liten sväng på stan för inköp av brandvarnare. En kampanj pågår i tidningen, hos Clas Ohlson och av räddningstjänsten som knackar dörr, och det vore lite pinsamt att behöva urskulda sig med; Joo, vi har brandvarnare, men batterierna tog slut och....  Dessutom har det inträffat två bränder på kort tid som tagit tre människors liv här i stan, vid det senare tillfället en mycket snabb och total brand. Nu ska de nya brandvarnarna monteras, tre till antalet, trådlösa och det är bara att hoppas  att inte nåt händer som löser ut tjutet. En fördel är att det tillfälligt går koppla ur en t ex den i köket vid matlagning och med automatisk omstart efter tio min. I den som förut satt där tog vi ur batteriet eftersom den utlöste hela tiden, rätt men fel så att säga. Följden blev att det saknas larm på ett av riskställena i huset.

Tisdag em är ju också veckohandlingsdag, så det blev en tur till MAXI och till Willys där jag hittat bästa priset på Lilas Gourmetmat. Efter rekommendation av hennes uppfödare får hon sen drygt ett år tillbaka både torrt och vått foder. Den kombinationen tycks vara perfekt för henne. Hon, som numera är en äldre dam och med äldre damers viktbekymmer, har under lång tid stått på diet och varje gång nytt torrfodret ska köpas - hos veterinären -  får hon följa med för vägning. Senaste gången för ett par veckor sedan vägde hon 3,65 kg och eftersom hennes vikt inte bör överstiga fyra kg, höjde jag faktiskt fodergivan med 1 gram!  Detta är viktväkteri för katten och verkligen ett finlir, men det gör jag gärna, alternativet kan, om det är otur, vara medicinering. Enl. veterinären utvecklar smådjuren - liksom människan - lätt diabetes vid övervikt. Genom dieten har hennes vikt reducerats omkr. ett kilo under, vad jag tror är, två-tre års tid. Det påstås vara knepigt att banta en katt, det får inte ske för hastigt, men nu är vi framme. Det krävdes dock betydligt större noggrannhet än jag kunde ana från början.

En stilla morgon är över, dagen som kommer ser än så länge mulen ut men bådar skön innevistelse.

Snökanon!

Har aldrig hört ordet i annat sammanhang än skidbackar som prepareras i början av säsongen, men nu blev Skelleftekusten drabbad under helgen av naturens egen kanon, främst samhällena Bureå, Örviken och Skelleftehamn. Snön verkligen vräkte ner och lamslog trafiken, eller så hade bilarna försvunnit i snömassorna. Lägger in en länk till lokaltidningen och dess läsarbilder, det går bara inte att med ord beskriva eländet.  http://norran.se/2012/12/burea/mycket-sno-i-burea/ 
I centrala stan kom den mesta snön under lördagen och bara det tyckte jag var tillräckligt, men det blev ändå inte något större besvär förutom snöskottning ett par gånger under dagen.

 Men.....jag hade ju önskat snö till Advent så det var bara att gilla läget, och det har blivit så vitt och vackert. Dessutom avnjöts ett gediget julbord i går söndag, mättnaden satt kvar ännu i morse då det fick bli en minifrukost. Väldigt passande var också dagens motionspass på gymmet, våra ledare är ena riktiga slavdrivare och idag blev det efter  uppvärmningen på cykel och övningarna i maskinerna också balans-och magträning toppat av en omgång intervallträning. Ordentligt trött och darrig på benen men jätteskönt efteråt

Det är ju ett bra tag sen jag gjorde något inlägg, undanflykten heter städning. Jag gjorde tidigt ett deal med mig själv vad jag skulle ha gjort innan Advent. Numera delar jag upp alla arbeten på lämpliga dagsprojekt som jag ser till att klara av. Följden är att jag behöver inte stressa för att hinna, men kvällarna försvinner i ett dåsigt coh trött tillstånd. Min belöning till mig själv är att jag tänker mig att under tiden fram till jul syssla med roliga handarbeten på dagarna, ja lite bak kan det nog också bli, men i begränsad mängd, inga sju sorter längre. 

Under tiden har jag ärligt talat inte bara städat, en dag sate jag mig på bussen och åkte till Umeå över dagen och bara för nöjes skull. Nu begränsade ett ihärdigt regnande nöjet men lite shopping blev det, ett par varma vinterskor bl a och de tycks komma väl till pass framöver. Det första jag gjorde när jag kom ner var att slinka in å biblioteket för att läsa dagens tidning eftersom vi inte hunnit få den när jag gav mig iväg. Men, men, men i tidningsrummet på Norrans plats fanns en upplysning att tidningen flyttats till annan plats p g a stöldrisken. Det kändes på nåt sätt väldigt skämmigt, att just läsare av vår lokala tidning inte kan hålla fingrarna i styr.

Dagen innehöll dock ett riktigt glädjeämne också. På eftermiddagen hade jag tillfälle att hälsa på en kamrat från skoltiden, vi gick realskolan tillsammans och tog examen samtidigt, men har sällan träffats sen dess. Det är något speciellt med de personer man varit tillsammans med i unga år, på ett plan är det som tiden varit stillastående även om livserfarenheterna skiljer oerhört mycket. Sen finns ju minnen från en gemensam om än något skiftande uppväxtmiljö, det går inte bortförklara att där finns en stor trygghet. 

En IKEA-resa till Haparanda har jag också hunnit med, det blev en trevlig dag i trevligt sällskap och de 50 milen (fram och tillbaka) gick förvånansvärt fort. Självklart blev det lite shopping, åka från IKEA utan blå kasse är väl otänkbart. Jag passade också på att titta lite närmare på deras köksinredningar, får väl se vad det blir avdet i framtiden. Deras julbord för 99 kronor slank ner. Servetter och värmeljus - joodå, det också.

Nu känns det riktigt bra, själva skrivandet är faktiskt rogivande=avkopplande, och ett bra alternativ till sova framför TVn, men ibland är det lättare att bara dråsa ihop. Nu ska jag se till att hålla mig vaken och titta på Sommarpratarna.
.