TUSSILAGO FARFARA

Så fick jag då äntligen se den, tussilagon, hästhoven som en lysande bekräftelse på vårens ankomst. Det var redan i tisdags vid den sedvanliga promenadträffen i klart soligt väder som den stod där och fyllde upp en dikeskant och jag som hade gått där dagen innan och spanat utan att få syn på en endaste en, förklaringen var kanske att det var tidig morgon då solen ännu inte orkat fram genom molnen. 

Jag blev så till mig att jag googlade och fann en liten anonym dikt  som beskriver lite av lyckan blomman förmedlar:

                                     LILLA TUSSILAGO
                                    Lilla tussilago, lilla tussilull
                                    har du målat kjolen din med solens klara gull

                                    Då du ler mot mig uppå dikeskant
                                    lyser det som våren själv så gult och nytt och grant

                                   Lilla Tussilago, vill du lära mig
                                   sprida lite solsken, söka likna dig?

Jag har hållit mitt löfte till mig själv att varje morgon ta en promenad. i första hand för att kompensera gympabortfallet under påskledigheten.

frukost i hagen

Det har tacksamt nog fungerat som en starter, tidiga promenader i morgonsolen är inte att förakta. Nu på måndag är sista gympapasset för den här terminen och uppehållet varar hela sommaren till början av september så nu gäller det att hålla ut med gången. 

Våren kräver nu att jag tar ett ordentligt tag i rengöringen av terrassen och har skaffat hjälp med den sysslan. Det verkar som det gått lång tid efter senaste, eller om ens någon, rengöring blivit gjord, om man nu ska döma efter all den mossa som gömmer sig under plattorna som skyddar cementen. 

Dessutom har jag också skaffat hjälp för en liten tapetsering och lite annat pyssel plus att jag tror att jag ska ta hjälp med fönsterrengöring. Min armade axel med inflammerad slemsäck har plågat mig alltför länge och efter att ha genomfört en egenbehandling med två kurer inflammatorisk medicin med uppenbart god verkan vill jag inte äventyra det goda resultatet. Det  är inte helt bra än men kanske det inte är fel att låta armen vila ett tag till. Jag vill ju inte att det ska bli ett kroniskt besvär och höger arm är väldigt bra att ha i gott skick, den är värdefull vad än som ska göras. 

För övrigt så gav behandlingen även andra effekter, det kändes som om hela kroppen och knoppen fick sig ett lyft, kanske hade jag andra inflammationer som behövde åtgärdas. 

Garderobsstädningen-genomgången är i full färd och nu efter att under ett helt år nästan inte gjort några klädinköp alls blir det nära nog en sport att åven fortsättningsvis begränsa klädinköpen. Mycket ska man vara med om måste jag säga, men jag har varit en mycket god konsument tidigare, men nu känns det viktigare att tänka annorlunda. Jag är och förblir mycket intresserad av kläder och mode och det behöver jag inte ge avkall på, tror jag, bara ändra vanorna en aning. En god hjälp är bland annat de begränsade utrymmen jag numera har för klädförvaring. 
---------
Efter ett tidshopp ska jag försöka ta upp den tappade tråden, eller om inte tappad så lagd på väntan  på fortsatt skrivande ett tag. Ett teveprogram som jag ville se kom i vägen och efter det var det dags för ett möte med den gamle och troget  väntande John Blund.  Just nu sitter jag i väntan på en ugnspannkaka, något förklädd  med frästa grönsaker. Grönsakerna. en blandning av purjolök, morötter vitkål och broccoli, ligger på ett tunt lager ajvar relish ovanpå den halvgräddade pannkakan och behöver bara en kort stund till i ugnen.

Gårdagen skaffade jag hem ett par förpackningar penséer  till prydnad vid ytterdörren, påskliljorna som blommat över fick ersättas.  Vandrade sen iväg till graven som också fick en vårhälsning. Hoppas bara att det inte kommer alltför kalla vindar som stukar blommorna. Under  mina morgonvandringar tittar jag hela tiden efter vårtecknen som än så länge  inte är så många, men gläds ändå att de sakteligen dyker upp, brusande vatten i dike eller fågelsången uppmuntrar.

Den tidsbestämda vårfesten Valborgsmässoaftonen närmar sig och jag kom att tänka på att då blir det två år sedan idén om min kommande livsförändring väcktes. Den dagen var allt annat än vår, vårtalet och sången avlyssnades i kallt väder och snöglopp men samtalet kom in på var möjliga framtida boenden kunde tänkas bli och den frågan slog rot i mitt sinne. Endast ett par veckor senare gick jag på min första lägenhetsvisning då jag blev eld och lågor över lägenheten men som nr 10 i kön var min chans obefintlig. 

Min plan tog fart och efter mycket funderande om och kring var jag i framtiden kunde tänka mig bo kom också att ändras. Jag hade hela tiden varit fullt övertygad om att det var i centrala staden jag skulle bo men några ord från min gympaledare fick mig på andra tankar. När hon fick höra var jag sökte lägenhet kommenterade med orden "men vad blir det av dig då?" Det var en ögonöppnare, naturligtvis var det i mitt gamla område jag skulle stanna kvar där alla mina sociala kontakter och aktiviteter fanns. Utökade mitt sökande, gick på visning, fick inte den första lägenheten jag tittade på men fick blodad tand för just den typen av lägenhet. 

Söndagen efter det gick jag en promenad bland hyreshusen för att närmare bekanta mig med läget. Blicken föll på en lägenhet i ett hus vid torget och tanken slog mig att där skulle jag kunna bo. Tankens kraft eller något annat hände, men ett pardagar efteråt kom just den lägenhet ut för påseende. Vid visningen många spekulanter, två personer låg före mig i kön, men ödet var på min sida och de två hoppade av och plötsligt hade jag en lägenhet på hand. Det var också starten på en febril och snabb utveckling. Huset skulle säljas med allt som hör till den processen, men endast en månad efter fotografering skrevs köpekontrakt. En fullkomligt snurrig tid följde men den 9 juli sov jag första natten i min nya lägenhet i en fullständigt kaotisk röra. Sommaren som visade sig vara den varmaste som någonsin uppmätts var mer lämpad för sol och badstränder i stället för de närmast olidliga veckor då husets vind tömdes. 

Summan av kardemumman är att jag har fortfarande inte den ordning jag vill ha i lägenheten men det funkar och jag fortsätter för att komma i mål så att säga. Det bästa av allt är den glädje och tacksamhet jag känner över att jag kom mig till beslut och genomförde flyttningen. När min sambo gick bort ville jag inte ta några stora beslut i panik utan tänkte att det fick växa fram, någon obestämd tanke fanns att längre än fem år skulle jag inte bo kvar och det blev faktiskt så också. Nästan varje morgon när jag stiger upp är min första tanke att jag är så otroligt glad över att bo här och saknar inte det minsta mitt tidigare boende. 

Men ..... dessa två år eller åtminstone sista årets frenetiska arbete knäckte mig nästan fullkomligt, utarbetad, överansträngd och stress dygnet om i månader har varit svårt att hantera. Jag är synnerligen tacksam att jag inte drabbats av någon stressrelaterad fysisk åkomma som jag vid några tidigare tillfällen fått tampas med. Det jag har att tampas med är en överansträngd axel och den ska väl så småningom återgå till sitt normala tillstånd hoppas jag. Det verkar dock långdraget. 

Den resumén av de gångna åren har länge legat på tur att berättas om, nu inför årsdagen kom den väl till pass och får anses som utagerad.