LÅNGFREDAG

GLAD PÅSK

Denna dag som i barndomen var synnerligen tråkig, manad som man var att hålla sig i stillhet och inomhus. I mitt fall tror jag restriktionerna mest berodde på  den tidens sociala tryck men jag vet att hemma var ändå inte tillåtet med några aktiva lekar. Jag minns att jag brukade dra mig tillbaka till sovalkoven i mitt rum och sittande på golvet antingen försöka roa mig med någon docka eller läsa. Det var sååå långsamt och tråkigt och även om det ibland sägs att ur tråkigheten föds kreativiteten så kunde det kännas som om den dagen aldrig tog slut. 

På sätt och vis hänger en liten spillra av den andan kvar i medvetandet, jag företar mig inte något direkt arbete men har ändå idag suttit ute på terrassen i det vackra vädret och stickat klart en stor ruta som jag tänkt mig till en kudde. Nu återstår efterarbetet som är den tråkigaste delen när det gäller alla former av stickade arbeten och såja, då fick jag in tråkigheten i den här dagen. Fast jag skjuter det jobbet på framtiden. ska bestämma hur kuddens bakstycke ska se ut, valet står mellan brunt skinn eller rosa sammet. 

en kudde i vardande, kollas av Lila

Dagen startade med promenad efter en lång frukost, en riktig power-walk och jag kom hem både svettig och flåsig med lite puls. En slinga som jag går sträcker sig bort till ridhuset och i hagen vid vägen är många hästar redan ute när jag går förbi.

Efter dusch, lättlunch och vila, ett korsord som jag dock somnade ifrån. När jag vaknade hade solen uppenbarat sig efter den något mulna morgonen och jag förflyttade mig direkt utomhus och stickningen följde med. Lila fick också tillfälle att komma ut men en hostning från grannterrassen störde henne, hon blev skärrad och hon drog sig sakta in igen. 

Vi har en gemensam kamp numera om maten, ibland tänker jag att hon håller någon form av diet, 5:2 eller tvärt om. Det hon tidigare ätit med normal aptit vänder hon svansen till i flesta fall och eftersom hon  normalt är en slank kisse är hon nu en i det närmaste mycket mager katt. Eftersom alla knep måste provas började jag tänka i andra banor. Det är ju ett rovdjur jag har i min vård och ett sådant livnär sig genom jakt. Bytesdjuret äts med åtföljande vila, därefter ny jakt och så vidare. Då ändrade jag sättet att servera hennes mat, Av den mat jag tidigare köpt har hon ätit två burkar per dag, fördelat på fyra tillfällen, nu lägger jag upp bara en liten portion (en råtta) som hon genast äter upp. Därefter vilar hon en stund och går på jakt till matskålen igen där en ny råtta finns som naturligtvis smakar bra. Det funkar bra så länge hon får utvalda sorter och inte för mycket i matskålen. Det är bara en enda av tidigare burkar som duger plus påsar med kattungemat . Det här arrangemanget betyder att jag får hålla koll på hennes matskål hela tiden men hon äter ju och det är huvudsaken- Ibland undrar jag om hon börjat gå i barndom, hon blir faktiskt 17 år till hösten som motsvarar 83-84 människoår viket ger mig en tankeställare! Men hon är otroligt tillgiven och missar nästan aldrig chansen att ligga i mitt knä. Också när jag stickar!

Med tanke på att jag kommit igång med stickning igen  beror det till stor del på Stickcaféet. När jag började gå till de träffarna hade jag under mycket lång tid huvudsakligen virkat med avbrott för att sticka sockor emellanåt. Stickat har jag gjort hela livet, minns att mamma försökte lära mig redan i femårsåldern men det tog nog ett bra tag det blev annat än runda lappar, vet inte hur jag tog åt mig lärdomen men runt blev det. Skolslöjdens grytlappar var inte heller nåt mästerverk men sen stickade jag bl a små sockor med hälsteg till dockan. Min första jumper, en gul sak med kort ärm och hålmönster, blev nog till vid elvaårsåldern ungefär. 

Vi träffas en gång i veckan för stickcafé på biblioteket, ett par timmar varje gång. Antalet deltagare varierar men jag tror vi varit upp till 15-16 personer någon gång.

Dagens samling stickande damer

Alla glada stickerskor mer eller mindre avancerade men det saknar betydelse  det är samvaron som är den bärande faktorn. De som jag bedömer som riktiga proffs berikar genom sina utsökta arbeten som alltid är lika roligt att få titta på. Dessutom flödar det nya produkter ur deras händer ideligen, snabba nålar  - och händer - är deras oslagbara vapen. 

Här ett par bilder på det som produceras och som fanns till beskådande vid senaste träffen.

Tyvärr ger inte fotot full rättvisa åt den fina tröjan

... och här ett par babybyxor på gång

Efter ungefär halva tiden börjar det skramla av kaffeporslin och kaffevagnen kommer, framrullad av bibliotekspesonalen. I dag av snälla Anna som skötte receptionen.

Dagens fika kladdkaka med After Eight-glasyr

Gruppen står själv för kaffeinköp och  deltagarna turas om att bjuda på fikabröd, och det är nya läckerheter varje gång. 

Förutom allt pratande och alla skratt delger vi varann lästips, eftersom det är ett stort intresse för många och vi har också god hjälp av den mycket tillmötesgående personalen på biblioteket att hitta fram till nya läsupplevelser. Jag älskar verkligen dessa kvällar och har dessutom förmånen att bo i huset intill. Vi gör naturligtvis sommaruppehåll, nu i mitten av maj månad men i början av september brukar det dra igång igen. 

Mycket prat om Lila den här gången men hon är och förblir min slavdrivare, huset härskarinna som hon anser sig vara, men nu har hon tagit i med järntassen och kräver att garderoben städas. Då det ligger i tiden så att säga är det bara att lyda. De här senaste dagarna har  lite feeling för lättare, lite vårligare kläder funnits, värmen i solen har varit välkommen men fortfarande alldeles för mycket snö kvar för att helt hänga undan vinterkläderna men jag har börjat rengöra vinterskorna och tvätta det som inte kommer att användas mer nu. Hoppas att det blir en skön vår och att sommarvärmen inte kommer för fort, det brukar inte båda gott. Kanske en form av klimatångest det också !