LYCKA

Våren på väg

Det är ett stort ord som känns  precis rätt även om molnen just denna dag stängde solens strålar tämligen snabbt  under tidiga morgontimmen.. Lyckan var dock att äta frukost i fullt solsken fast jag tänkte att det kändes mörkt när jag gick upp vid halv sextiden.

Jag har nu kommit in från min morgonrunda, knappt 4000 steg som kändes gå både lättare och snabbare än tidigare dagar.  Med några stopp för korta pratstunder med mötande tog det mig 40 minuter, en lagom tid  i friskluften. Det gjorde också att mina tankar kom att kretsa kring ordet lycka och vad som döljs i det ordet. Lyckan behöver på intet sätt vara euforisk utan den finns i vardagslivet  likväl som dysterhet och bedrövelse. I den mån man kan, finns möjligheten att välja eller  åtminstone styra in tankarna på en positiv linje och samtidigt fånga upp det positiva.  

Min stora lycka är först och främst mitt boende. Nästan varje morgon när jag stiger upp är min tanke hur glad jag är att bo just här. Så även denna morgon. Allt runt den här förändringen av av min livssituation har varit oerhört energikrävande och min trötthet har känts nära nog oöverstiglig. Med min tidigare erfarenhet, dock inte vis, känner jag igen tecknen på utbrändhet. Ärren i själen försvinner aldrig men det gick ändå inte förutse följderna av utmattningen. Vetskapen om hur lång återhämtningen kan vara bör tillfälliga perioder av nedstämdhet inte överraska, men det är precis vad som händer. Därför vill jag framhålla lyckodagarnas stora betydelse. 

En annan följd var överansträngning av min axel, tidigare drabbad av inflammation i en slemsäck som väcktes till liv igen. Den har hållit i sig hela hösten och blivit riktigt besvärlig under senare tid. Alltså fick jag ändan ur vagnen och skaffade både liniment och inflammationshämmande tabletter för en 10-dagars kur. Antagligen är dagens raska ben ett resultat av den behandlingen, Inflammationen kanske fördärvat både mitt sinnelag och  min  ork, det har onekligen känts onödigt segt på alla nivåer under senare tid. Idag Lyckokänsla.

Den stress jag tycker mig ha levat t o m under ett helt år har klingat av och nu känner jag en större frihet att disponera mina dagar. Tidigare har jag hela tiden tyckt mig ha uppgifter som väntade på åtgärd och inte gett mig själv möjlighet till spontana påhitt. Men nu är jag i början på en förändring av det också. Därav ett snabbt beslut  under veckan som gick att träffa en god vän för en lunch på stan. Det var så trevligt och givande, och jag kände inte någon som helst ånger över att ha smitit från något annat jag borde ha gjort. Likaså att jag plötsligt en dag gick och hälsade på en granne för en pratstund och fika. Också lycka, för att inte tala om stimulansen som ligger i själva mötet med en annan människa. 

Nu har jag dessutom funnit ett annat tillfälle då jag verkligen får en känsla av lycka. Veckostädningen!

Bästa städhjälpen

Det hade jag väl aldrig kunnat föreställa mig utan det har helt klart legat i korgen för nödvändigt ont. Icke så för tillfället alltså, dock försiktigt förnöjsam med tanke på framtida förskjutning av lyckokriteriet. Det som i dagsläget är så positivt är att nu äntligen behöver jag inte flytta på kartonger och diverse annat som ligger i vägen när städning är på gång. 

Vårens ankomst går sakteligen framåt, så gott som alla gångvägar är helt snöfria.

Drivorna finns kvar

Det som kan ställa till problem är gångtunnlar som just nu till stor del är vattenfyllda med förrädisk is under vattnet, det kan bli nån omväg ibland. På min terrass ligger fortfarande en liten limpa hårt packad snö men sol och värme ska få göra sitt så den försvinner. Soliga dagar har jag redan kunnat sitta ute och fika i den sköna värmen. 

Årets första utefika

Lycka är också att jag idag kände en smula längtan att skriva  igen, det har inte varit så åtråvärt hittills. Motståndet har mest berott på att jag inte tycker att jag har något väsentligt att orda om. Så är kanske också fallet men åtminstone tidigare har jag upplevt en form av eufori när jag kommit gång med skrivandet. Det har varit så lätt sitta i bubblan och "bubbla" och nog längtar jag och ser fram emot att hamna där igen. Plus att kunna återknyta kontakten med mina kära läsare, också en lycka att veta att ni finns därute. Vi hörs förhoppningsvis ganska snart.

Ni hänger väl med